Om Norrbottens museum

På Norrbottens museums Kulturmiljöblogg erbjuds en blandning av arkeologi, bebyggelsehistoria, historia, forskningsprojekt, arbetet med museets samlingar, pedagogiska projekt, föremål... Kort sagt det mesta som en anställd överhuvudtaget kan jobba med på ett länsmuseum, en del är generellt och en del annat är specifikt för Norrbotten!

Inte bara kyrkstugor i världsarvet Gammelstads kyrkstad

De flesta förknippar nog Gammelstads världsarv med de karaktäristiska kyrkstugorna placerade runt den medeltida stenkyrkan. Men, det finns ett stort antal andra byggnader som står på världsarvsområdet som inte är kyrkstugor.  

Sockenmagasinet

En av dessa är det s.k. Sockenmagasinet som troligen byggdes redan under 1790-talet. På den tiden betalades skatten ”in natura” med varor från jakten, fisket och jordbruket. Kyrkoskatten, som kallades tiondet (där tiondet motsvarade en tiondel av gårdens produkter) samlades in i stora byggnader s.k. tiondebodar. Skatten användes sedan för att betala prästens uppehälle, bekosta både fattigvård och den kyrkliga verksamheten.  

År 1836 gick byggnaden från att ha varit tiondebod till att bli bygdens sockenmagasin. Här kom allt överskott från kronans skördar att lagras. Om skörden blev dålig så kunde den året efter användas som utsäde. Vid goda år delades den i stället ut till fattiga i bygden.

Sockenmagasinet från 1790-talet

Sockenstugan

Sockenstugan som ligger ett stenkast från Sockenmagasinet, var landsbygdens motsvarighet till städernas rådhus. I sockenstugan samlades man till sockenstämma, höll ting och mantalsskrivning samt skrev ut soldater till krigstjänstgöring.
Här fanns också ett häkte med två celler där de åtalade fick sitta i väntan på rättegång. Dessa celler är bevarade än idag.

Sockenstugan är troligen den fjärde i ordningen. Den byggdes 1754 och stod från början i stadskvarteren öster om kyrkan. Under 1980-talet flyttades den till nuvarande plats.
På platsen stod tidigare byns gamla folkskola, Klockargården, som revs efter en brand 1971.

Sockenstugan från 1754

Stallbyggnaderna

I kyrkstaden finns endast ett fåtal stallbyggnader bevarade till skillnad mot de några hundra fanns på platsen i början av 1800-talet.
På den tiden låg stallen samlade i rader och klungor runt om i kyrkstaden. De var enkelt timrade, helt omålade, saknade innertak och hade så låga dörrar att hästarna nätt och jämnt tog sig in. De flesta hade två stallplatser, men det fanns också de som hade fyra. Alla stall ägdes gemensamt av kyrkstugeägarna.

Under vintern kunde de bli väldigt kallt i stallen. Hästarna kunde då hållas varma med täcken eller fällar och med hö som hjälpte till att isolera byggnaden. Även hästgödslet värmde. Det kunde samlas i ett hörn och skottas ut när man skulle åka hem.

Vid kollektivtrafikens och privatbilismens intåg under 1920-talet började de rivas. 1932 stod åttio stall kvar, idag återstår bara sex.  

Två av totalt sex kvarvarande kyrkstallar. Dessa är placerade bakom kyrkstugorna vid Gamla Hamngatan

Byggnad med brokig historia

Det karaktäristiska gråvita huset vid kyrktorget har nog inte undgått någon som besökt Gammelstad. Huset byggdes 1806 och var ursprungligen krog och gästgiveri.
Många av gästerna var på den tiden militärer då deras exercisplats låg i Notviken, fem kilometer från Gammelstad.

När militären flyttade till Boden minskade antalet besökare och 1908 såldes huset till bygdens baptistförsamling. Den gamla festsalen gjordes om till kyrka med höga fönster, trapphuset med den karaktäristiska tornspiran tillkom och bostäder inreddes på bottenvåningen för vaktmästare och pastor.

1990 köptes byggnaden av Luleå kommun och är idag Visitor Center för världsarvet.

Det gamla betelkapellet där nu världsarvets Visitor Center ligger

Gamla gästgården

När Luleå fick stadsprivilegier 1621 placerades de nya borgarna öster om kyrkan. När staden var tvungen att flytta på grund av landhöjningen redan 1649 blev Gammelstad åter kyrkby och borgarkvarteren fick en mer blandad bebyggelse.
En av gårdarna, med anor från sent 1700-tal, är den gamla gästgården. Nuvarande utformning fick byggnaden i mitten av 1800-talet då en välbetald sågverksägare ägde gården.

Här har tidigare varit läkarmottagning, småskoleseminarium, häradsskrivarkontor och gästgiveri. Gården är numera i privat ägo.

Gästgården från sent 1700-tal

Nästa gång ni besöker världsarvet, ta gärna en promenad och kika lite extra på de byggnader som står på området. De har alla en spännande historia att berätta.

Välkommen till världsarvet Gammelstads kyrkstad!

Vid tangentbordet
Erica Duvensjö,
Samordnare för Gammelstads världsarv

1 KVM LIN NORRBOTTEN

Kanske har du erfarenheter av linodling sedan tidigare eller så blir det här första gången? Så löd den inledande rubriken när Länshemslöjdskonsulenterna Region Norrbotten, tillsammans med Norrbottens läns Hemslöjdsförening, bjöd in norrbottningar till att delta i det nationella projektet 1 KVM LIN. Oavsett tidigare erfarenheter av linodling så var det fritt fram att deltaga i projektet, allt som behövdes var 1 kvadratmeter odlingsyta.

Mitt namn är Linnea Nilsson och jag arbetar som Länshemslöjdskonsulent vid Region Norrbotten och i detta inlägg får ni en liten inblick i projektet 1 KVM LIN i Norrbotten. 1 KVM LIN är ett rikstäckande projekt med syfte att sprida kunskap om linet, odling, beredning och slöjd av lin. I Norrbotten medverkar 108 deltagare i projektet, däribland privatpersoner, förskolor, församlingar och hembygdsföreningar. 

I början av juni såddes spånadslinet och i slutet av sommaren var det dags att rycka upp skörden. Fram tills dess har det blommat i vackra blåa toner på många platser runt om i länet. På bilden ovan ser ni Adrian Jansson 7 år från Harads som är i full gång att rycka sitt lin.

Under hösten har linet bland annat bundits in i vackra kransar tillsammans med floristen och trädgårdsmästaren Erica Rosendahl som driver Skogsbrynets trädgård i Måttsund, beläget 1 mil utanför Luleå.

Deltagarna har även haft möjlighet att träffats i Boden för att bereda linet, då har momenten bråkning, skäkling och häckling genomförts under ledning av Karin Olofsson, textillärare med många års erfarenhet av linodling. Nu närmast, i slutet av oktober arrangeras tre tillfällen då deltagarna lär sig spinna lin med slända och spinnrock.

Ni som inte är bekanta med linodling och linberedning sedan tidigare funderar säkert på hur man går tillväga när man bråkar eller häcklar? Ska jag vara ärlig så hade jag innan sommaren också funderat över dessa ords betydelse och förhoppningen är att det är fler än jag som har fått upp ögonen för linets fantastiska egenskaper. Men oavsett om man bemästrat alla moment eller inte så är finns det ett annat viktigt värde i projektet som är värt att nämna. Som en av deltagarna beskrev det så fint;  ”Betydelsen av att delta tillsammans med andra är det allra finaste med slöjden, känslan av att känna tillhörighet ger en mening med det man gör oavsett om man utför momenten själv eller tillsammans med andra”.

Det är värdefullt att ett projekt som i grunden handlar om ett litet frö kan få en stor betydelse, inte bara genom att förmedla kunskaper och nya insikter, utan som också kan skapa en känsla av gemenskap. Nu pågar diskussioner i det nationella nätverket för Sveriges konsulenter om hur vi ska gå vidare med projektet under kommande år, kanske ger vi oss på att arbeta med andra naturmaterial som exempelvis hampa eller ull.     

Med dem orden tackar jag för mig och hoppas ni som läser blir intresserade av att ta del av vår verksamhet även i fortsättningen. Ni hittar oss på Instagram: @hemslojdnorrbotten, Facebook: Hemslöjdskonsulenterna Region Norrbotten. Det går också bra att kontakta oss på mejl: info.hemslojden@norrbotten.se

Allt gott,

Linnea Nilsson Länshemslöjdskonsulent Region Norrbotten

Länkar:

Hem