Inför den sista säsongen med GLAS – Glaciärarkeologi i Sápmi

Många av er läsare har säkert semester. Några av er kanske redan är tillbaka på jobbet, förhoppningsvis nöjda och utvilade. Jag och mina kollegor Lars Backman och Rasmus Lundqvist har inte haft semester än, utan vi kämpar på ett tag till. Den här vecka förbereder vi nämligen det sista (!) fältarbetet inom projektet GLAS (Glaciärarkeologi i Sápmi). Därför blir det ett enkelt litet blogginlägg från mig den här gången, om våra förberedelser inför två veckor i tält uppe vid Bossosčohkka.

Projektet har pågått i fyra år och är ett arkeologiskt inventeringsprojekt finansierat av Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond. Projektet är ett samarbete mellan Stockholms universitet, Jamtli, Silvermuseet/INSARC, Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum, Norrbottens- och Västerbottens museum. Har ni läst tidigare inlägg om GLAS här på bloggen? Vi har även ett poddavsnitt om projektet. Ni hittar länkar till inlägg och avsnitt nedan.

Kulturarvspodden 11: Glaciärarkeologi i Sápmi | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Ett kulturarv som smälter bort | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Glaciärarkeologi i Norrbotten | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Glaciärarkeologi i Norrbotten – om fältarbetet 2021 | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Glaciärarkeologiska inventeringar 2022 | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Glaciärinventeringen 2023 | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Nu står vi alltså inför de två sista veckorna i fält inom det här projektet. Det har varit spännande, givande och absolut nödvändigt. Att våra glaciärer smälter råder det inga tvivel om. De fynd som eventuellt smälter fram och blir utsatta för väder, vind, tryckskador med mera och riskerar att snabbt förstöras. Det finns därför stora behov för projekt som GLAS för att hitta de fynd och fornlämningar som nu hotas av klimatförändringar och andra landskapsförändrande verksamheter.

I dagsläget vet vi inte hur framtiden ser ut, men det finns definitivt önskemål från vår sida att fortsätta att inventera kring smältande glaciärer. Inom GLAS har vi försökt ta fram en metod för denna typ av inventering, anpassad till den svenska fjällkedjan och dess förutsättningar. Vi inväntar flera analysresultat och en utvärdering av projektet men förhoppningsvis kommer vi kunna gå vidare med metoden. Kanske i en förlängning av GLAS-projektet eller inom ett nytt projekt, det återstår att se.

Bossosčohkka – årets inventeringsområde

Vid val av årets inventeringsområde har vi utgått från förekomst av tillgängliga glaciärer och permanenta snöfläckar, vegetation, lämplig terräng för ren, passager som lämpar sig för jakt, områdets fornlämningsbild samt tidigare fynd av pilspets. Genom området går flera passager som vi tänker oss att renen har kunnat vandra mellan kust och inland. Området borde ha lämpat sig för jakt på ren då den passerat och stannat till för att svalka sig vid glaciärer och snöfläckar.

Bild 1, Karta över årets inventeringsområde vid Bossosčohkka.

Området är inte inventerat och det finns inga registrerade lämningar i just det område vi skall besöka. Norr och söder om området finns däremot flera registrerade lämningar och en fyndplats. Lämningarna utgörs främst av härdar, kåtor och boplatser och rengärden.

– Bild 2, registrerade lämningar norr om inventeringsområdet.
Bild 3, registrerade lämningar söder om inventeringsområdet

Det ser ut att vara ett lovande område där vi tänker oss kunna hitta både fynd och fornlämningar.

Glaciärerna i området har smält fort. Tittar vi på äldre fotografier och 1960-talets ortofoto syns det tydligt. Nedan ser ni Riehppiglaciärens utbredning under 60-talet (bild 4). Ni kan se att de är ”inringade” med en svart kant. Jag har digitaliserat glaciärens utbredning i GIS (geografiska informationssystem) och överfört dem till dagens otrofoto nedan (vit kontur på bild 5). Här ser vi tydligt glaciärens avsmältning från 60-talet fram till idag.

Bild 4, Ortofoto från 1960 över Riehppigglaciären. Den svarta konturen är glaciärens digitaliserade utbredning (shape).
Bild 5, dagens ortofoto (ovan) och fastighetskarta över området. Den svarta konturen är Riehppiglaciärens utbredning på 60-talets ortofoto.

Vid ett förberedande möte om GLAS fick jag ta del av flera fotografier på glaciärerna inom området. Per Holmlund, professor i glaciologi vid Stockholms universitet, har varit vid Bossosčohkka vid många tillfällen och dokumenterat glaciärerna (se bilder nedan). Att avsmältningstakten har ökat syns tydligt på bilderna nedan (bild 6-7) där vi kan jämföra en av glaciärerna mellan åren 1886, 1969 och 2014. På bild 8-9 ser ni samma glaciär från en annan vy år 1969 och år 1988.

Bild 6, foto: Fredrik Svenonius 1886
Bild 7, svartvitt foto av Valter Schytt 1969 och färgfoto av Per Holmlund 2014
Bild 8, foto från år 1969, erhållet från Per Holmlund.
Bild 9, foto av Per Holmlund 1988

Det drar ihop sig…

I skrivande stund har vi fullt upp med att packa och ställa iordning vår utrustning. Eftersom vi skall bo i tält under veckorna och inte flyga in och ut ut området gäller det att vi är noga med vad vi har med oss.

Bild 10, fältarbetskartor, GPS och satellittelefon.

Nedan är en översiktlig bild av vår packning. Det tillkommer vissa saker, såsom gps, satellittelefoner, stormkök, mat med mera. Men det är lite av varje, från kamerautrustning, dokumentationsmaterial och broddar till lite fritidssysselsättning såsom målerigrejer och böcker.

Bild 11, packning.

Vi behöver ha med oss en hel del mat ut i fält. För att få lite mer variation i kosten bestämde vi oss för att göra egen torkad mat. I alla fall våra middagar. Med hjälp av en torkugn har vi torkat älgkött och färs, lök, svamp, diverse grönsaker och rotfrukter som vi kan blanda friskt till olika maträtter. Till det tar vi med pasta, pulverrotmos och olika varianter av varma koppen att använda som redning och kryddblandning. Det blir första året vi testar den här varianten och det blir spännande att se hur det kommer fungera och smaka. Till lunch har vi för enkelhetens skull införskaffat färdigt ”torrfoder” (turmat).

För lite extra näring håller jag på att göra i ordning olika ”snacks” åt oss. Jag testar ett recept på bär- och banan…flingor (?) Jag vet inte vad jag skall kalla det. De innehåller mosade bananer, röda vinbär, svarta vinbär, hallon och jordgubbar. Jag smugglar även ner lite honung, spirulinapulver och risproteinpulver. Över har jag penslat med en blandning av vatten, svartvinbärsgelé och chiafrön och låter det torka i ugnen.

Jag sparade lite av bärsaften som blev över när bären tinat och penslade den på äppelskivor. På några pudrade jag lite kanel. Kiwin fick torka som den är. Den torkade frukten och bärflingorna blir bra att blanda med frön och nötter till en ”trail mix”.

Bild 13, äppelskivor som skall torkas till fältmellanmål.
Bild 14, mellanmål på tork.

Nu är det bara att hoppas på att vi får bra arbetsväder och att vi hittar någonting spännande! Jag återkommer så småningom med uppdateringar och resultat av fältarbetet och analyser.

Föreläsning och utställning

Bild 15, Illustrationer skapade för utställning om projektet GLAS, Glaciärarkeologi i Svenska Sápmi. Av Hanna Larsson, Norrbottens museum

Om ni är i Abiskotrakten i augusti från ni gärna komma och lyssna på min och Lars föreläsning om GLAS. Den äger rum på arkeologidagen den 25 augusti på Abisko Naturrum (Arkeologidagen – Norrbottens museum). Här hänger även museets utställning om GLAS med information om projektet och om olika fynd samt fotografier och illustrationer. Jag hoppas att vi ses där!

Vid tangentbordet,

Hanna Larsson, arkeolog/osteolog/arkeobotaniker, Norrbottens museum.

Skärrim och berättelsen om fjällens kulturlandskap

Många använder ord som ”vildmark” och ”orörd natur” om landskapen här. Men vad betyder det, egentligen? ”Vild” som i otämjd av människan? ”Orörd” som i icke-mänsklig närvaro? Vi använder ordet kulturlandskap.

För Silvermuseet är det viktigt att lyfta fram att vi lever i ett kulturlandskap där de människor som levt här under tusentals år har lämnat spår och påverkat sin omgivning. Spåren finns överallt, bara man vet vad man ska titta efter. Och mycket av den forskning som bedrivits vid vårt forskningsinstitut INSARC under snart 20 år har handlat om att få mer kunskap om hur människorna levt här ända sedan inlandsisen försvann för snart 10 000 år sen.

Det finns inte någon vildmark i vår fjällvärld. Tvärtom bär fjällens landskap ett kulturarv med rötter tusentals år tillbaka i tiden. I landskapet finns spår av människors vardag. Spåren efter äldre tiders bruk är finstilta – här finns inga monument som tar omgivningen i besittning. Vissa spår kan dock vara synliga och lätta att förstå, medan andra är svåra att upptäcka och tyda. För den som är förankrad i traditionell samisk kunskap förmedlar spåren sina särskilda berättelser. Besökare med annan bakgrund kan finna andra vägar till kunskap. I båda fallen bidrar forskning om äldre tiders samhällen till en fördjupad förståelse för landskapets innebörd och värden.

Vy över området i Skärrim. Foto: Gry Helen Sivertsen, Silvermuseet

Vi märker av ett ökande intresse för fjällens kulturlandskap, och vi tror att människor bäst kan lära känna landskapet och vår gemensamma historia genom att besöka platser där spåren och berättelserna finns. Vårt mål är därför att vägleda våra besökare ut till platser inom Arjeplogs kommun så att de kan lära sig mer, samtidigt som de får njuta av vår vackra omgivning!

En sådan besöksplats som vi jobbat med är Skärrim som ligger invid Silvervägen, nära Vilstugan vid det som i dag är norska gränsen. Namnet Skärrim kommer troligtvis av skärre som betyder dvergbjörk. I denna fina fjällmiljö har forskarna studerat de spår som människan lämnat över tid och vi kan se hur landskapet har brukats på olika sätt. Här finns härdar, stallotomter, förvaringsgropar och andra lämningar som berättar om människans tidigare liv. På platsen kan vi resa 1 000 år tillbaks i tiden och få en inblick i tillvaron för de som levt här, samtidigt som det är tydligt att området fortfarande är viktigt för dagens renskötsel. Det syns bland annat genom den renskötselanläggning som finns här.

En av stallotomterna i Skärrim. Foto: Gry Helen Sivertsen, Silvermuseet

Under två år har vi genom projektet Skärrim utvecklat information om och till platsen för att besökare ska få veta mer om hur människan använt och använder området kring Skärrim. Vi har arbetat för att tillgängliggöra denna del av det fantastiska kulturarv som finns inom kommunen för arjeplogare och för våra besökare. Dels genom skyltningen med lättillgänglig information, dels genom en bok i vår skriftserie Anvarat, som handlar om Skärrim och andra kulturlandskap i fjällen. I framtiden är tanken att vi ska kunna ta besökarna till Skärrim för en guidad tur, så vi kan berätta mer. För när vi besöker en plats kan vi bättre förstå dess historia!

En av skyltarna i Skärrim. Foto: Gry Helen Sivertsen, Silvermuseet

Den 30 juni är det äntligen dags för invigning av Skärrim. Den dagen kommer en buss att ta våra besökare från Arjeplog upp till Skärrim. På plats kommer Ingela Bergman som är arkeolog och vår kommunikatör Gry Helen Sivertsen att berätta mer om arbetet med Skärrim och tanken med platsen. Och du är självklart välkommen dit! Det kommer att bli en spännande dag. Och vi hoppas på fint väder och många nyfikna besökare.

Fakta
Projektet har finansierats av Länsstyrelsen i Norrbotten och Arjeplogs kommun.

Vid tangentbordet:
Malin Brännström, museichef, och Gry Helen Sivertsen, museiassistent/kommunikatör, Silvermuseet