Arkeologi, Arkeologidagen och Kulturarvsdagen

Så här i semestertider skulle man ju kunna tro att det är rätt lugnt för oss arkeologer på Norrbottens museum. Det stämmer inte riktigt. Det är lugnt för de arkeologer som har semester såklart, men för oss som arbetar så har vi en hel del förberedelser inför kommande fältarbeten och publika program som kommer att hållas inom kort. Vår fältsäsong är kort, så det är mycket som ska hinnas med under den tiden!

Några pågående och kommande arkeologiska arbeten
Tone Hellsten och Daniel Sjödahl är två arkeologer som jobbar extra hos oss i sommar. De befinner sig just nu utanför Kiruna och gör en arkeologisk utredning kring Pahtohavare. Området är inte helt lättillgängligt, så de kommer få en hel del extra motion under veckan…

Om några veckor påbörjas en arkeologisk undersökning av en boplats med indikationer på en mycket tidig järnframställning utanför Vivungi. Undersökningen är en del i Carina Bennerhags forskningsprojekt Järn i Norr, och vi är flera arkeologer som kommer att delta i den spännande undersökningen. I samband med undersökningen i Vivungi anordnas Arkeologidagen söndag 27 augusti, då du har möjlighet att få se själva platsen och får höra mer om projektet Järn i Norr – mer information kommer inom kort, så håll utkik här på bloggen och på Norrbottens museums hemsida!

Efter Vivungi kommer undertecknad att genomföra en arkeologisk räddningsundersökning av en boplats vid Kälsjärv utanför Kalix. Boplatsen består av boplatsmaterial i form av stenmaterial i kvarts, brända ben, boplatsgropar och en boplatsvall. Förra hösten besöktes platsen i samband med de första fälttesterna med arkeologiska sökhundar, och då visade det sig att boplatsen var sönderkörd av terrängfordon. Vi är glada som har fått beviljat medel för en räddningsundersökning av Länsstyrelsen, och kommer göra en insats för att ta hand om det boplatsmaterial och de anläggningar som ligger i de skadade delarna av boplatsen. Boplatsen ligger omkring 45 m ö h, och kan därmed tidigast ha nyttjats omkring 2000 f.Kr., under yngre delen av stenåldern. Den kommande räddningsundersökningen kommer förhoppningsvis kunna visa på när boplatsen och boplatsvallen har nyttjats, om de är samtida och hur resursutnyttjandet har sett ut på platsen. Vi har all anledning att återkomma när det gäller Kälsjärv!

Hundförarna Gunilla Lindbäck och Åke Naalisvaara tillsammans med arkeolog Frida Palmbo vid skadad boplatsvall. Foto: Olof Östlund © Norrbottens museum

Vi kommer såklart klämma in några veckor med tipsgranskning även denna fältsäsong. Nästa vecka kommer undertecknad tillsammans med Lars Backman att granska några tips om fornlämningar i Älvsbytrakten och i oktober blir det tipsgranskning i trakterna kring Arvidsjaur och Glommersträsk, där vi har en ständigt återkommande tipsare som är ute och letar efter fornlämningar på sina skogspromenader! Vi uppskattar verkligen när allmänheten tar sig tid att kontakta oss arkeologer när de tror sig ha hittat forn- eller kulturlämningar. På så vis får vi hjälp med att utöka fornlämningsbilden i Norrbotten, då vi själva inte kan vara överallt i Norrbotten…

Inventering av markberedda skogsområden
I slutet på augusti kommer undertecknad och Lars Backman att under en vecka inventera markberedda skogsområden kring Arjeplog och Moskosel, i ett försök att visa på att det behövs pengar till fornminnesinventering. Det finns ett flertal studier som visar på att fornlämningar i hög grad skadas av skogsbruket, genom körskador och markberedning. En god kulturmiljövård förutsätter kännedom om fornlämningars förekomst. Det är dock möjligt att bidra till bevarande av fornlämningar som är kända. Tyvärr finns det ett stort mörkertal vad gäller förekomst av fornlämningar då stora delar av Norrbotten inte har inventerats i modern tid. Norrbottens museum har därför sökt och fått beviljat medel från Länsstyrelsens kulturmiljöanslag, till att inventera områden som har markberetts de senaste tre åren i områden där fornminnesinventering inte har ägt rum. Syftet är INTE att hitta syndabockar som har skadat fornlämningar, utan förhoppningen är att projektet ytterligare ska kunna visa på behovet av fornminnesinventering i Norrbotten. Det är svårt att skydda ej påträffade lämningar, trots att de har lika starkt lagskydd som de fornlämningar som är kända. Det blir spännande att se resultatet av inventeringen!

Kulturarvsdagen i samarbete med Piteå museum
Söndag 10 september arrangerar Piteå museum tillsammans med Norrbottens museum Kulturarvsdagen, som i år har temat ”Natur- och kulturarv med möjligheter”, genom att lyfta fram Arkeologstigen i Jävre. Undertecknad kommer att berätta om de arkeologiska lämningar som finns längs med Arkeologstigen – och det finns ett nytt spännande resultat som kommer att delges, så missa inte det! Är det fint väder kommer en guidning ske längs med Arkeologstigen med gemensam avgång kl 13.00 från parkeringen söder om Jävre turiststation, där det är skyltat mot Arkeologstigen från E4an. Vid regn det är regnigt så blir det istället en föreläsning kl 13.00 – såklart med samma tema – i sessionssalen på Piteå museum. Varmt välkommen!

Arkeologistigen_gravröse

Gravröse längs med Arkeologstigen, Jävre. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum

Vid tangentbordet, första veckan efter semestern:
Frida Palmbo

En spik är en spik, är en spik…

Ja, är en spik bara en spik, eller…?

I senaste numret av Byggnadskultur (nr 1, 2017) finns en artikel som handlar om smidda spikar. När jag fick höra talas om artikeln sa jag spontant – Vad intressant! Sedan funderade jag en stund på hur många fler än jag som tycker att spik är intressant… Nu när jag läst artikeln och även den rapport som finns hänvisad till där, håller jag fast vid att det är intressant med spik!

Artikeln handlar om de spikar som påträffats i resterna efter Södra Råda gamla kyrka, som brann 2001. Beräkningar visar att kyrkan kan ha innehållit 30 000 handsmidda spikar när den stod klar vid början av 1300-talet. Vid den tiden användes huvudsakligen två typer av spikar med varierande längder. Därefter har kyrkan byggts om och renoverats i omgångar, så flera olika typer av spikar har tillkommit. Bland annat senare tiders klippspik, som började tillverkas under första halvan av 1800-talet och trådspik, som kom under 1900-talet.

Vid de arkeologiska undersökningarna behandlades spikarna som massmaterial och samlades in hinkvis. Men naturligtvis noterade arkeologerna var i kyrkan de olika spikarna tagits tillvara. Länge låg de 150 kg spik undangömda i ett magasin. När rekonstruktionsprojektet Södra Råda startades upp 2014 plockades de fram för att studeras av hantverkare, smeder och byggnadsantikvarier. Omkring hälften av all spik bestod av klipp- eller trådspik. Det resterande materialet bestod av åtta typer av spik, varav två som sagt kom från den ursprungliga byggnationen av kyrkan.

I arbetet med rekonstruktionen ingick att ta fram spikar så lika originalen som möjligt. Smeden Mattias Helje utförde arbetet som ett gästhantverkarprojekt vid Hantverkslaboratoriet, Göteborgs Universitet, 2015. Arbetet presenteras i rapporten MEDELTIDA BYGGNADSSPIK, En undersökning av spikmaterialet från Södra Råda gamla kyrka.

Praktiska smidesförsök
Arbetet utfördes med praktiska smidesförsök, från början, med beredning av ämnesjärn och genom hela smidesprocessen till färdig spik. Det var inte bara utseendet som var viktigt, utan även materialets egenskaper och den färdiga produktens funktion. Som hjälp vid tolkning och datering fanns referensmaterial i form av spikar från andra medeltida kyrkor. De timmermän som var engagerade i rekonstruktionsprojektet bidrog även de med ledtrådar till användning utifrån sina erfarenheter.

En spik är inte bara en spik!
Smidesförsöken ledde till en djupare förståelse av dels smideshantverket och spikarnas användning, funktion och datering. Spikarna från Södra Råda och smidesförsöken har bidragit till följande tolkningar och kunskaper om kyrkans historia:

  • Spiktyp 2 har använts till att fästa tak- och väggspån (smal spik, platt huvud). Vittnar om att Södra Råda kyrka troligen var spånbeklädd redan på 1300-talet
  • Efterspikning av kyrkans valv (1400-tal)
  • Tidpunkt för när taklister monteras (1650-tal)
  • Spiktyp 6 har påträffats vid kyrkans hörnknutar och har sannolikt haft som funktion att hindra knutarna att glida isär. Troligt samband med renoveringar år 1666
  • Samma typ av spik kan ha påverkats olika mycket av väder och vind. De har haft liknande funktion, men suttit i olika delar av kyrkan

I rapporten berättar Mattias Helje om ett fynd av ett nageljärn från Lödöse. Nageljärn är det verktyg som används när spikens huvud ska formas. Intill hålet där spiken sätts ner är fyra små gropar, vilket gör att spiken får prickar, eller små förhöjningar på undersidan av huvudet. Sådana spikar har hittats i Lödöse, i Vendels kyrka i Uppland och även i några Norska kyrkor.

Här har vi ytterligare ett belägg för att en spik inte bara är en spik! En sådan spik och nageljärn bär på värdefull information som kan kopplas till en smed, en smedja, ett verksamhetsområde, en handelsväg och så vidare.

Formen på hålet i nageljärnet kan även ge ledtrådar till om smeden var specialiserad spiksmed (fyrkantiga hål), eller hade större behov av flexibilitet (runda hål). Med runda hål kan även nitar till exempelvis tänger smidas. Det finurliga är att själva nageljärnet inte behövs för att lista ut formen på hålen. Spikar som smitts i runda hål har en fasning av läggen – själva spikkroppen, mellan huvud och udd. Detta för att en fyrkantig lägg lätt fastnar i ett runt hål om den är lite för stor.

Smedens arbetsmiljö
Spiktyp 1 i Södra Råda har en lite märklig form på huvudena. Kanten på spikhuvudet är lite tunnare på ena sidan. Så blev inte spikarna vid provsmidet, när de skulle rekonstrueras. Deras kanter blev jämtjocka runt om. Vid en jämförelse med en bild av en medeltida smed testades ett annat arbetssätt. Den medeltida smeden sitter ner och når då inte lika bra till den bortre kanten av spiken. På så sätt blir den kanten något tjockare.

Målning av medeltida spiksmed i arbete

Spiksmed i arbete. Das Hausbuch der Mendelschen Zwölfbrüderstiftung in Nürnberg, 1425

Här får vi alltså en tydlig inblick i smedens fysiska arbetsmiljö. Var det kanske lågt i tak i smedjan, eller alldeles för varmt uppe under taket, så att det var bättre att sitta ner? Kanske var det bara så traditionen var, att spiksmide utfördes sittande?

Mitt spikintresse
Varför tycker då jag att det är så intressant med smidd spik? Ja, det har naturligtvis med Silbojokk att göra. Där består fyndmaterialet till största delen av spik. Dels är det spikar som kommer från de två kyrkor som stått på platsen, dels är det spikar från kistor. Till skillnad från spikarna i Södra Råda är många av de i Silbojokk i väldigt dåligt skick och mycket rostiga. De har påverkats av väder och vind under en lång tid, eftersom kyrkorna i Silbojokk brann för 350 respektive 270 år sedan. Kistspikarna har legat i jorden och ömsom torkat och ömsom blivit genomdränkta av regn under 250-370 år. Framförallt kistspikarna är mycket rostiga och består ofta av stora, rostiga sandklumpar.

Foto på rostiga spikar

Utgallrade spikar från undersökningarna i Silbojokk. Foto: Lars Backman (CC BY)

Utan konservering går det inte att säga något om hur de ursprungliga spikarna sett ut. Det kanske till och med kan vara något annat – båtnitar kanske? Vi rör oss ju nära kalfjället och den knappa tillgången på trä kan ha gjort att uttjänta båtar, slädar, ackjor har använts som kistor.

Foto på spikar vid arkeologisk undersökning

Spikar och ett beslag vid undersökning i Silbojokk. Foto: Åsa Lindgren (CC BY)

Vid de första undersökningarna 2003-2005 samlade vi in allt fyndmaterial efter noga inmätning av fyndplatsen. Det har vi även gjort vid den senare omgången undersökningar som startade 2015. Skillnaden nu är att spikarna inte ska sparas, utifrån Länsstyrelsens direktiv. Hittills så har jag gått med på det, men det var innan jag läste Mattias Heljes artikel och rapport…

Vid tangentbordet denna vecka
// Åsa Lindgren, arkeolog