Markbygden – ett återbesök

Bakgrund

För att minska beroendet av fossildrivna energikällor, bidra till minskat utsläpp av växthusgaser och tillgodose framtida energibehov har Sverige valt att satsa på en utbyggnad av vindkraften. Regeringen fastställde 2002 ett planeringsmål för vindkraften på 10 TWh till år 2015 och en antal styrmedel infördes för att stimulera till ökad utbyggnad. Det resulterade i att en kraftig utbyggnad av framförallt den landbaserade vindkraften har ägt rum under de senaste 15 – 20 åren. En av de största satsningarna i Sverige och Europa är vindkraftsparken i Markbygden som ligger i Piteå kommun. Företaget Svevind presenterade 2006 en plan för en park med 1101 vindkraftsverk i området. Enligt deras miljökonsekvensbeskrivning hade Markbygden goda vindförhållanden, bestod av ett glesbefolkat område där det fanns förhållandevis liten grad av motstående intressen och det utgjorde ett stort sammanhängande område. Piteå kommun ställde sig positiva till etableringen och arbetet med tillståndsprövning påbörjades. I mars 2010 fick vindkraftsparken klartecken från regeringen för den fullskaliga parken.

Piteå museum gjorde 2009 en dokumentation om den påbörjade vindkraftsetableringen. Då hade ett pilotprojekt, bestående av tolv vindkraftsverk på Dragaliden, påbörjats och två verk var uppförda. Dokumentationen var en förstudie och bestod av tre delar: en översikt av Markbygdens historia, en genomgång och analys av viktiga intressenter och intressekonflikter kring etableringen samt en översiktlig fotodokumentation. I arbetet ingick litteratur- och arkivstudier, uppföljning av hur medierna bevakade etableringen av vindkraftsparken samt möten med bland annat Svevinds referensgrupper, intervjuer med enskilda personer samt deltagande vid offentliga möten angående etableringen. Arbetet utfördes av etnolog Ingrid Metelius på Piteå museum och Norrbottens museums fotograf Daryoush Tahmasebi.

Markbyggden, vy från högsta krönet i Ersträsk mot Dragaliden med de två första vindkraftverken.
Foto: Daryoush Tahmasebi, 2009.

Dragaliden med tolv vindkraftverk, vy från väg 543 strax väster om byn Ersträsk.
Foto: Daryoush Tahmasebi, 2010.

Vindkraftsparker har stor inverkan på miljön och naturen det påverkar bland annat förutsättningar för den bebyggelse som ligger i området, rennäringen, rekreation och jakt. I förstudien intervjuades personer som på olika sätt berördes av etableringen, både de som var positiva till utvecklingen och de som var tveksamma eller negativa till den stora etableringen. Det var personer som ingick i byarnas olika referensgrupperna, representanter från Östra Kikkejaurs sameby och från Kolerbygdens landskapsskydd.

Vindkraftsetableringar skapar också arbetstillfällen och tillväxt för orten och därför intervjuades representanter från Piteå kommun och Svevind om etableringens betydelse för Piteå. Dokumentationen resulterade i en rapport som du kan ladda ner nedan och Piteå museum producerade en utställning om vindkraftsetableringen och dess betydelse för bygden. De fotografier som togs finns i Norrbottens museums bildarkiv och består av landskapsbilder, bilder från byarna i Markbygden samt bilder från kalvmärkning och renflytt med Östra Kikkejaurs sameby.

Dokumentationen resulterade i en utställning om vindkraftsutbyggnaden i Markbygden som visades på Piteå museum 2011. Foto: Daryoush Tahmasebi, 2011.

Dokumentation 2024

Förnybara energikällor och ökad elproduktion är en viktig del av den industriella omställningen som pågår i norra Sverige och vindkraftsutbyggnaden är fortsättningsvis en aktuell fråga. Nu är det framför allt havsbaserade vindkraftsetableringen som det skrivs om i medierna och som finns på den politiska agendan i många kommuner.

Det har gått 15 år sedan dokumentationen i Markbygden gjordes och vi planerar att göra ett återbesök. I november 2022 fanns det 430 vindkraftsverk i Markbygden och utbyggnaden har inte gått enligt den ursprungliga tidsplanen utan den har förskjutits av olika anledningar. Nu pågår en miljöprövningsprocess för att få bygga högre vindkraftsverk eftersom tekniken har utvecklats och det är möjligt att bygga högre verk som ger mer effekt. Det skulle också innebära att antalet vindkraftsverk kan minskas.

Norrbottens museums dokumentationsgrupp ska under hösten dokumentera etableringen i Markbygden och vi kommer att utgå från den förstudie Piteå museum gjorde. Vi vill återbesöka de platser som fotograferades 2009 för att dokumentera hur landskapet har förändrats, vi vill intervjua människor som bor och verkar i Markbygden för att ta del av deras erfarenheter och berättelser om hur vindkraftsparken har påverkat deras liv. Vi vill följa upp om människors föreställningar om vad etableringen skulle föra med sig har besannats. Vi vill också undersöka hur människor som bor i området, de som nyttjar området för rekreation eller för rennäring har anpassat sig till den nya livsmiljön. Hur har förändringarna i den fysiska miljön påverkat deras vardag och nyttjande av platsen. Hur har rennäringen påverkats av vindkraftsparken, vilka konsekvenser har det fått för de berörda samebyarna.

Vår dokumentation blir ett tidsdokument av en storskalig vindkraftsparksetablering och hur den har påverkat naturen, kulturlandskapet och livet i Markbygden. Vi kommer även att följa upp vilka effekter etableringen har fört med sig för kommunen och byarna i Markbygden. Visionen inför etableringen var nya arbetstillfällen, tillväxt för byarna, uppdrag till lokala företagare och flera invånare i byarna. Har etableringen gått som planerat, har samrådet med byarna fungerat över tid och har den ekonomiska kompensationen utbetalats som det utlovades. Det har skett förändringar i organisationen kring vindkraftsparken och parken är indelad i flera delar som ägs av olika aktörer. Hur upprätthålls den långsiktiga visionen för en etablering när det sker förändringar i strukturerna för en stor etablering.

Arbetet med vår dokumentation är i uppstartsfasen och just nu pågår genomgång av materialet från dokumentationen 2009 samt informationssökning. Den ökade vindkraftsutbyggnaden har lett till att det numera finns en mer forskning inom olika ämnesområden om effekter och konsekvenser av vindkraftsetableringar.

Norrbottens museum har genomfört flera arkeologiska undersökningar i området inför etableringen av vindkraftsparken i Markbygden. Om dessa kan du läsa i följande blogginlägg:

2012 Arkeologi i Markbygden | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

2013 Markbygden och Kristinavägen | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com) och Fäbodar i Markbygden | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

2019 Markbygden 2019 | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

2020 Markbygden 2020 | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

2022 Spår av bebyggelsen i Markbygden | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Vid tangentbordet, Sophie Nyblom, etnolog

Rådgivning vid kusten

En av de bästa sakerna med att jobba som bebyggelse-/byggnadsantikvarie på länsmuseer är att få åka ut på rådgivning i länet och träffa personer som brinner för sin bygd och är nyfikna eller har ett intresse för byggnadsvård. Tyvärr har inte mina snart 3 år på Norrbottens museum gett mig så mycket chans till detta då nästan all min tid ägnats åt Kirunadokumentationer, men nu när det lugnat ner sig avsevärt på den fronten så fanns ju chansen igen. Så när jag fick frågan här i förra veckan om åka norrut efter kusten upp till Båtskärsnäs (Baskeri) för att titta på en gammal Skeppshandel, så väntade jag inte länge med att tacka ja.

Som byggnadsantikvarie blir du aldrig färdiglärd och det är ett ständigt kunskapsjagande som oftast styrs av vilka uppdrag man får. När man som jag jobbat i olika delar av Sverige så blir det ännu mer tydligt hur mångfasetterat och otroligt rikt vårt byggda kulturarv är, att ingen del är en den andra lik och även om det är varandra likt så kan samma byggnadsdel kallas olika saker beroende på vart i landet du befinner dig.

Särskilt intressant blir det för mig när jag som idag möts av två byggnadstyper som jag inte mött tidigare och även två otroligt välbevarade byggnader med mycket originaldetaljer eller detaljer som visar på en byggnads långa historia. Det är så otroligt roligt att genom att se vad som finns i en byggnad eller hur den är byggd, försöka skapa sig en bild av vad som hände och skedde där och varför man valt de lösningar som man hade gjort.

Båtskärsnäs är en bygd präglad av att ligga vid kusten, men här har även funnits ett sågverk som också satt sitt avtryck på orten.

Magasin i Båtskärsnäs

Magasin i Båtskärsnäs. Notera det rundade taket. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Den första byggnaden jag fick besöka var ett magasin i två våningar från ca. 1930-talet som var byggt av timmermän som i vanliga fall byggde båtar. Det fanns en hel del speciella, men sannerligen intressanta lösningar i denna byggnad, men magasinet är otroligt välbyggt och förutom att den tidigare ägaren vid något tillfälle bytt ut originalfönstren är allt annat intakt och mycket gott skick.

Magasin Båtskärsnäs

Det stora öppna utrymmet i magasinet som bildas av de rundade takstolarna/takbalkarna. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

IMG_1823

Närbild på de rundade takstolarna/takbalkarna som var tillverkade av timmermän som i vanliga fall byggde båtar. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Exempelvis var takstolarna/takbalkarna böjda på samma vis som man böjer virket till skrovet på båtar (om jag förstod det rätt, är ingen båtmänniska ännu) och detta gjorde att utrymmet blev väldigt öppet.

Det konsolliknande virket som var placerade i vissa hörn och mellan vissa av reglarna i väggkonstruktionen var tillverkade av rötterna på ett träd. Vi stod länge och diskuterade om detta hade någon funktion eller om det var en utsmyckning? Är det någon av er som läser som kanske vet varför man gjorde så här?

Originalfönstren

De gamla fönstren fanns kvar i byggnaden och är i gott skick. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Det bortplockade originalfönstren fanns kvar i byggnaden och nuvarande ägaren hade ett intresse av att så småningom renovera dem och återmontera dem på byggnaden.

Anledningen till att vi tittade på denna byggnad var för att den är q-skyddad i detaljplan, vilket bland annat innebär att fasadmaterialet inte får bytas ut mot annat material. Byggnaden har i dag en locklistpanel som är målad med linoljefärg och ska byggnaden målas igen bör den göras det med samma färgtyp. Och det intresset fanns även från ägaren. Linoljefärg är dyrare – vilket vi ofta får höra som ett motargument för att använda det, men då ska man också veta att färgen är mycket drygare än moderna färger OCH OM man har en byggnad som är utpekat kulturhistoriskt värdefull (exempelvis i detaljplan) så kan man söka bidrag hos länsstyrelsen får att få hjälp med kulturhistoriska överkostnaden för att måla en byggnad med linoljefärg istället för en billigare modernfärg.

Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Skeppshandeln i Båtskärsnäs. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Reklam för Skeppshandeln

Skeppshandeln i Båtskärsnäs Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Andra stoppet på dagen var att alltså den gamla Skeppshandeln i Baskeri/Båtskärsnäs.

Att kliva in i Skeppshandeln var som att kliva in i en tidskapsel. Äldsta delen av huset var från slutet av 1800-talet och var sedan tillbyggd i två omgångar. Spegeldörrar i olika utföranden, träfönster, linoleummattor ovanpå trägolv, en AGA-spis (den första jag sett i verkligheten) fanns i det välbevarade funkisköket, i huset fanns också flera kakelugnar i olika varianter och även ett par andra spissorter. Vissa rum var klädda med pärlspont i väggar och tak, i andra rum var taken pappspända och målade och väggarna tapetserade med tapeter i olika mönster. I det som varit butiken fanns butiksinredningen kvar med hyllor, kylskåp och även varor.

Kafferosteriet vid Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Kafferosteriet med taket av plåt och den mycket gamla eldragningen i taket. Foto: Jennie Björklund

Butiken hade även haft ett eget kafferosteri och jag fick även komma in och titta på detta. Dock har denna del rasat ihop, men det var ändå otroligt intressant att få se utrymmet som hade plåttak och mycket gammal eldragning.

Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Takpappen som lossnat i ett av rummen i Skeppshandeln där det läckt in från taket. Notera även missfärgningarna på väggen. Foto: Jennie Björklund

Tyvärr är taket mycket dåligt på Skeppshandeln och som ni ser på bilderna så har det läckt in så pass att takpappen i vissa rum släppt. I det här fallet måste ägarna fundera kring hur de vill göra med byggnaden. Om de bestämmer sig för att förvalta byggnaden och kanske öppna upp den för allmänheten på något vis, så har Länsstyrelsen sagt att de kan gå in med bidrag för att hjälpa till att rusta upp byggnaden. I det här fallet handlar det inte om någon stor renovering, utan om att laga taket och därefter restaurera de utrymmen invändigt som råkat ut för läckaget. För byggnaden har i mina ögon ett sådant stort kulturhistoriskt värde att det förtjänar att få vara kvar, men det krävs som sagt att det finns personer vill ta hand om den. Det är tyvärr ett av de största hoten mot många av de här miljöerna att de ligger områden där folk inte bor eller där inte ork eller intresse finns att sköta om dem.

Vid pennan idag sitter bebyggelseantikvarie Jennie Björklund som snart ska sätta sig på kvasten och flyga mot Blåkulla. Så passar på att önska alla våra läsare en Glad Påsk.