Fornfynd av okänd proveniens

För ett tag sedan så fick vi arkeologer på Norrbottens museum ta hand om några flintyxor, flintavslag och ett bränt ben i en liten plastburk. Fynden kommer från ett dödsbo efter en samlare, som sparat på diverse ting – däribland stenar av olika slag. Tyvärr finns ingen dokumentation på vart flintyxorna och övriga fynd kommer ifrån, vilket gör att vi arkeologer faktiskt blir ledsna i ögat. Vi vet inte ens om fynden kommer från Norrbotten, någon annan del av Sverige eller ett annat land! Vi vet att flinta inte förekommer naturligt här i Norrbotten, så antingen har yxorna kommit hit upp till nuvarande Norrbotten någon gång under vår förhistoria – som ett resultat av kontaktnätverk med andra delar av världen – eller så har flintyxorna hittats någon annanstans än här i Norrbotten.

Utan att veta vart ett fynd kommer ifrån och från vilket sammanhang så är det bara ett fynd som inte kan berätta särskilt mycket. Det kan inte berätta något om de människor som kan ha använt föremålet, vad människorna åt och levde av eller hur gammalt det är (inte särskilt exakt i alla fall). Som arkeolog vill man komma åt även allt det andra utöver själva fyndet – vi vill kunna sätta in fyndet i ett större sammanhang, försöka komma åt de människor som levde för ett antal tusen år sedan och tolka förhistorien. Ett fynd med känd fyndplats och fyndomständighet ger ett mervärde och så mycket mer information om vår gemensamma förhistoria!

Flintyxor av okänd proveniens (ursprung) © Norrbottens museum

Flintyxor av okänd proveniens (ursprung) © Norrbottens museum

Vad säger egentligen lagen?
Enligt Kulturmiljölagen (SFS 1988:950) är ett fornfynd ett föremål som saknar ägare när det hittas och som påträffas i eller vid en fornlämning och har samband med denna lämning. Även föremål som påträffas under andra omständigheter och kan antas vara från tiden före 1850 klassas som fornfynd. Ett fornfynd kan vara ett mynt, en silverskatt, ett redskap eller en yxa i sten, som ovan nämnda flintyxor.

Om man hittar ett fornfynd så gäller anmälningsplikt och upphittaren måste lämna in föremålet på begäran. Hittas ett fornfynd i eller vid en fornlämning och har samband med denna så tillhör fyndet staten. Upphittaren är skyldig att erbjuda staten att köpa in fornfynd som hittas under andra omständigheter och som är minst 100 år gammalt om fyndet består helt eller delvis av guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar. Att erbjuda staten att köpa in fornfynd är något som kallas för hembud i Kulturmiljölagen. Hembud gäller även om man har hittat fler än två föremål av annat material som lagts ner tillsammans i en depå.

Om du hittar ett fornfynd
Om du hittar ett fornfynd, till exempel om du är ute och rör dig i skog och mark, gräver i trädgården eller arbetar med jordbruk, så är det viktigt att du kontaktar arkeologerna på Länsstyrelsen. Platsen där ett fornfynd har hittats behöver undersökas arkeologiskt för att ta reda på om det är ett lösfynd eller om det kommer från en boplats. Genom att undersöka platsen arkeologiskt så kan fyndet få ett mervärde – vi får veta var fyndet är hittat, om det hör till en boplats, om genom att titta på vilka fornlämningar som finns i närområdet kan vi sätta in fyndet i ett större sammanhang. Vi får ett mervärde och mer kunskap om vår gemensamma förhistoria. Att ta hand om vår förhistoria är vårt gemensamma ansvar, vilket framgår i Kulturmiljölagen (SFS 1988:950), 1 §: Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret för kulturmiljön ska delas av alla. Så hör av dig till en arkeolog på Länsstyrelsen (det är Länsstyrelsen i det län där fornfyndet har hittats som är den myndighet som hanterar ärendet) om du har hittat ett fornfynd! Läs även mer på Riksantikvarieämbetets hemsida och deras information om Fornfynd, inlösensersättning och hittelön.

http://www.raa.se/kulturarvet/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/fornfynd-inlosensersattning-och-hittelon/

Som min kollega Åsa har skrivit i ett tidigare inlägg (Hjälp, jag har hittat en fornlämning på min fastighet!) så finns det en felaktig uppfattning hos allmänheten att markägaren måste betala för en arkeologisk undersökning om hen hittar en fornlämning eller ett fornfynd på sin mark. Så länge man inte planerar något ingrepp där fornlämningen är belägen så behöver man inte betala för några arkeologiska arbeten! Om du hittar ett fornfynd eller en fornlämning på din mark så tveka inte att kontakta oss, för vi kommer ut kostnadsfritt och tittar på ditt fynd som en del av museets rådgivningsverksamhet. Om det rör sig om en fornlämning eller en kulturlämning så beskriver vi hur den ser ut, markerar lämningen på karta och så läggs den in i det nationella fornminnesregistret, Fornsök. Där kan alla, både arkeologer och allmänhet ta del av den information som finns om vårt gemensamma kulturarv!

Plundrig och olaglig handel
Jag förstår mycket väl att dödsboet som efterlämnat flintyxorna och det brända benet i en liten plastask inte har menat något ont. Flintyxorna, avslagen och det brända benet kanske har hittats vid vistelser i skog och mark, där upphittaren fastnat för de fina fynden och utan bättre vetskap tagit med sig dessa hem. Alternativt har flintyxorna köpts någonstans, för idag så sker det en hel del handel med fornfynd runt om i världen. Tyvärr så kan det ofta röra sig om olaglig handel, där fynden har plundrats från sin ursprungliga plats. Många plundrare gräver efter fornfynd och skadar på så vis världens gemensamma kulturarv. Ofta så kan föremålets ursprung vara tveksam och kan leda till att köparen begår ett lagbrott, kanske utan att veta om det, och stödja kriminella plundringsligor världen över. Fyndplatsen där fornfynden grävs upp skadas vid rovgrävning. En arkeologs arbete kan liknas vid att lägga ett pussel. Bit för bit får vi mer och mer kunskap om vår gemensamma förhistoria, men vid plundring och hemlighållande av upphittade fornfynd så försvinner viktiga pusselbitar. Hjälp oss i stället att samla de pusselbitar som finns och som ger oss en alltmer tydlig bild av vår förhistoria ju fler pusselbitar vi hittar!

Bränt ben som av upphittaren (?) har förvarats i en liten plastask © Norrbottens museum

Bränt ben som av upphittaren (?) har förvarats i en liten plastask © Norrbottens museum

Norrbottens museum är naturligtvis tacksamma och glada över att fynden har lämnats in till oss, trots avsaknaden av mer information kring fynden. Dessa flintyxor är planerade att användas i Norrbottens museums pedagogiska verksamhet, exempelvis i skolprogrammet Arkeolog för en dag. I detta skolprogram får skolbarnen bland annat prova på att vara arkeologer och leta efter gömda fynd i sandsäckar. På så vis kan vi kanske väcka intresse som leder till framtida arkeologer och mindre skadade fornlämningar!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Minnen från en svunnen tid – vattenkraftsutbyggnaden i Sverige

Då och då kommer det in tips till oss arkeologer på Norrbottens museum om eventuella fornlämningar och fynd som hittats runt om i Norrbotten. Under 2014 överlämnades bland annat en pilspets i järn till Norrbottens museum som har hittats i Stora Sjöfallets nationalpark. När jag gjorde en bakgrundskoll över fyndplatsen så bläddrade jag igenom rapporter över arkeologiska arbeten som genomförts på 1950-1960-talet i detta område, dels inför Vattenfalls reglering av Satisjaure och dels inom Vietas kraftstations byggnadsområde vid Stora Sjöfallet. Rapporterna innehåller otroligt fina och vackra fotografier som berättar om en svunnen tid.

Järnpilspets hittat i Stora Sjöfallets nationalpark. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Järnpilspets hittat i Stora Sjöfallets nationalpark. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Älv- och sjöregleringar vid vattenkraftsutbyggnaden
Riksantikvarieämbetets Fornminnesavdelning genomförde en hel del arkeologiska och kulturhistoriska inventeringar och undersökningar under bland annat 1950- och 1960-talet i samband med älv- och sjöregleringarna som gjordes vid vattenkraftsutbyggnaden i Sverige.

Fornminnesinventerare och troligen personal från Vattenfall vid flygplan. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Fornminnesinventerare och troligen personal från Vattenfall vid flygplan, Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Under andra världskriget uppstod det ett behov av nationell energi i Sverige då importen av kol och olja påverkades. Med anledning av detta gjordes en satsning på utbyggnaden av vattenkraften i framförallt mellersta och övre Norrland.

Personal från Vattenfall väntar på flyget, Satisjaure. Foto Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Personal från Vattenfall väntar på flyget, Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Under 1950-talet inrättades en Sjöregleringsavdelning vid Riksantikvarieämbetet under ledning av Harald Hvarfne. Avdelningen genomförde kulturhistoriska inventeringar, arkeologiska och etnologiska undersökningar inom de områden som skulle dämmas.

Kaffepaus vid Satisjaure. Fornminnesinventerare har tagit kaffepaus. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Fornminnesinventerare har tagit kaffepaus vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

När detta arbete påbörjades fanns det endast en liten kunskap om Norrlands och kanske framförallt Norrbottens förhistoria. Fornminnesinventeringen hade inte påbörjats längs det norrländska kustområdet och det norrländska inlandet ingick inte ens i programmet för fornminnesinventeringen! På så vis bidrog sjöregleringsundersökningarna med nya kunskaper om förhistorien här i Norrbotten, även om sättet att betrakta förhistorien har förändrats fram till idag. Vid en del av de inventeringar som gjordes i Norrbottens län påträffades inga fornlämningar, men frågan är om en inventering med dagens kunskap om Norrbottens förhistoria hade gett ett annat resultat? Idag har vi en större kunskap om vad det finns för olika fornlämningstyper och om vad vi kan förvänta oss att hitta ute i skog och mark. Oavsett om fornlämningar påträffades eller ej i samband med vattenkraftsutbyggnaden, så finns det en otroligt fin fotografisk dokumentation från de kulturhistoriska inventeringarna att ta del. En del av dessa bilder finns att ta del av i Riksantikvarieämbetets digitala bilddatabas Kulturmiljöbild. För att hitta fler bilder från Satisjaure kan du skriva in Satisjaure i fältet för sök med fritext.

Kulturhistoriska inventeringar vid Satisjarure och Vietas
1958 genomfördes en kulturhistorisk inventering längs stränderna kring Satisjaure i Gällivare socken. Satisjaure ligger i nordöstra kanten av Sarekmassivet och tillhör Stora Lule älvs sjösystem. Arbetet genomfördes under ledning av Harald Hvarfner, tillsammans med Jan Kalling, Sven Erik Pousette, Gustaf Trotzig, Lena Siemerling samt fotografen Björn Allard. Vid inventeringen hittades bland annat ett flertal visten.

Kåta vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Kåta vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Ställning till bågstångskåta vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Ställning till bågstångskåta vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Under 1962 gjordes en kulturhistorisk inventering i området norr om Stora Sjöfallet, då med anledning av att Vattenfall ansökt om att anlägga Vietas kraftstation. Inventeringen gjordes av Kerstin Bergengren, Erik Hedkvist och Jan Norrman inom kraftstationens byggnadsområde och längs den föreslagna tillfartsvägen till kraftstationen. Vid inventeringen hittades två stenåldersboplatser, ett fångstgropssystem och flera övergivna visten. Dessutom gjordes en undersökning av en skelettgrav som hittades i samband med schaktning för den planerade tillfartsvägen.

Dokumentära fotografier
Björn Allard, som var både arkeolog och fotograf, var engagerad i den fotografiska delen av arbetet. Vid de kulturhistoriska inventeringarna kring Satisjaure har Allard fångat en del händelser hos den samiska kulturen på bild. Satisjaure ligger inom renbetesområdet för Sörkaitums sameby. I rapporten över den kulturhistoriska inventeringen nämns att Sörkaitums sameby år 1947 bestod av 172 samer, varav 66 var renskötande och fördelade på 3 sitor. Samebyn hade då 3630 renar. Utifrån Björn Allards fotografier får vi en inblick i några samers liv under augusti månad 1958 vid Satisjaures stränder.

Nätfiske från roddbåt. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Nätfiske från roddbåt. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Vierme-tsakkeh, ”nätklykorna”, är en ställning för nät som förekom vid visten och fiskekåtor utmed stränderna. Här vid det samiska sommarvistet Aleskätje vid sjön Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Vierme-tsakkeh, ”nätklykorna”, är en ställning för nät som förekom vid visten och fiskekåtor utmed stränderna. Här vid det samiska sommarvistet Aleskätje vid sjön Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Fiskeflyget. Så gott som dagligen hämtade flygplanet färsk fisk och hade med sig annat som var användbart i utbyte. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Fiskeflyget. Så gott som dagligen hämtade flygplanet färsk fisk och hade med sig annat som var användbart i utbyte. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Sameflicka med get. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Sameflicka med get. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Mjölkning av get vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Mjölkning av get vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Våra arkiv är en guldgruva när det gäller kunskap om äldre tider, seder och händelser. I Norrbottens museums arkiv finns det möjlighet att ta del av rapporterna över de kulturhistoriska inventeringar som ägt rum i samband med vattenkraftsutbyggnaden i Norrbotten. När det gäller kunskapen om Norrbottens förhistoria så ökar den för varje arkeologiskt arbete som genomförs. De kulturhistoriska arbeten som genomfördes vid vattenkraftsutbyggnaden är bara en liten pusselbit i det stora pusslet över vår förhistoria. Under de år som jag har arbetat här på Norrbottens museum har det hänt massor inom arkeologin här i Norrbotten. Vi lägger ständigt till nya bitar till det stora pusslet över vår förhistoria, och vi har tänkt fortsätta se till att det blir nya spännande arkeologiska upptäckter i vårt län!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Vill du läsa mer:
Biörnstad, Margareta. 2006. Kulturminnesvård och vattenkraft 1942-1980. En studie med utgångspunkt från Riksantikvarieämbetets sjöregleringsundersökningar. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Stockholm.

Janson, Sverker & Hvarfner, Harald. 1960. Från norrlandsälvar och fjällsjöar. Riksantikvarieämbetets kulturhistoriska undersökningar i samband med kraftverksbyggen och sjöregleringar. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Norrman, Jan. Kraftverksutbyggnad och arkeologi vid Luleälven. I: Lundholm, Kjell (red). 1987. Norrbotten 1987, Arkeologi. Norrbottens museums årsbok 1987. Luleå.