Ett pedagogiskt projekt tar form

Förmedling är en av de absolut viktigaste uppgifterna för arkeologin idag. Under långa tider ansågs det som något fult att förenkla och popularisera inom den arkeologiska sinnevärlden. Men ”the wheel of time turns” (fantasy-referens) och inom dagens arkeologi blir förmedlingsuppgiften allt större och viktigare, forskningen bedrivs ju för att öka förståelsen för vår gemensamma förhistoria och därmed tillhör resultaten samhället. Sen är förmedling en av de mest stimulerande bitarna av arkeologin också…

Kyrkbyskoleprojektet

Norrbottens museums arkeologer har nu tillsammans allierat sig med pedagogerna på museet och friluftsmuseet Hägnan för att genomföra att pilotprojekt riktat till Kyrkbyskolan i Luleå där syftet med projektet är att skapa en större medvetenhet om den gemensamma kulturmiljön och för vården av denna. Skolan ligger mitt i världsarvet Gammelstad där även fornlämningarna Raä Nederluleå 330:1 och 593:1 återfinns som utgörs av stadskulturlager från medeltid samt lämningar från den medeltida prästgården.

Projektet är fortfarande under planering men har nu äntligen börjat ta en fastare form och det första arbetet kommer att genomföras under vårterminen. Skolan kommer att ”adoptera” fornlämningarna under en 5-årsperiod och arbetet kommer bl.a. omfatta landskapsstudier, de kommer få titta på föremål, uppleva rollspel förlagda till medeltid, prova på att gräva samt att tolka ett material.

Vi anser att den här typen av projekt är ytterst viktiga, särskilt med tanke på portalparagrafen till KML:

Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete skall se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas.

Om inte vi inom kulturmiljöområdet för ut vikten av bevarandet av kulturmiljön till allmänheten och ökar förståelsen för vilken kunskap vi kan utvinna ur den kommer vi till slut också ha svårt att motivera vår egen verksamhet. Det starkaste försvaret av kulturmiljön ligger i en större medvetenhet av värdet hos det bland allmänheten, där utgör bl.a. vi arkeologer en av dess mest effektiva språkrör.

Nils Harnesk, på mission att göra alla barn till kulturmiljöväktare!

Hur fyndhantering kan gå till

I slutet av oktober genomförde Norrbottens museum en kartering av en boplats i närheten av Bondersbyn i Kalix kommun. En skogsbilväg går rätt över boplatsen som innehåller fyndmaterial av kvarts, kvartsit och flinta. Boplatsmaterialet riskerade att förstöras genom erosion, nötning och nyttjande av vägen och länsstyrelsen i Norrbottens län gjorde bedömningen att boplatsmaterialet kunde samlas in. Samtligt fyndmaterial från boplatsen som låg synligt i skogsbilvägen har därför samlats in efter inprickning på en ritning över området. Ritningen har sedan digitaliserats i ArcGIS. 

Boplatsfynd i skogsbilväg © Norrbottens museum

Fyndtvätt
Närmare 150 fynd har samlats in från boplatsen. Övervägande delen av fyndmaterialet består av avslag i kvarts men vi har även hittat ett avslag i flinta och några enstaka avslag i kvartsit. Avslag är rester som uppstått vid redskapstillverkning i sten. Samtligt stenmaterial har tvättats med vatten och med hjälp av en tandborste.

Tvättade fynd © Norrbottens museum


Fyndregistrering
Efter att fynden har torkat blir nästa steg att göra i ordning en fyndlista med information om vad det är för fynd, vilka mått fyndet har och hur mycket fyndet väger. De hjälpmedel vi arkeologer kan använda oss av i dessa fall är en digital våg och ett skjutmått.

Fynden vägs med hjälp av en digital våg © Norrbottens museum

Med hjälp av ett skjutmått tas längd- och breddmått på fynden © Norrbottens museum


Fyndförvaring
Fynden läggs upp i fyndaskar tillsammans en fyndetikett som fästs med gem i asken. På fyndetiketten skrivs information om fyndet och fornlämningen. Fyndaskarna läggs därefter i fyndbackar av trä.

Fynden läggs i askar med tillhörande etikett © Norrbottens museum

 

Fyndaskarna läggs i en fyndback av trä © Norrbottens museum


Vems är fynden?
Enligt Kulturminneslagen (SFS nr 1988:950) 2 kap 17 § är det Riksantikvarieämbetet som får fördela de arkeologiska fynden som hittas i Sverige till museum som åtar sig att vårda fynden i framtiden. Fynd som hittats i Norrbotten finns på Norrbottens museum, men även på Silvermuseet i Arjeplog, Ájtte i Jokkmokk samt Historiska museet i Stockholm.

Här kan du läsa mer om kulturminneslagen:

http://www.raa.se/cms/extern/kulturarv/lagar_och_ansvar/kulturminneslagen.html

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1988:950

Vid tangentbordet i ett snöigt Luleå denna tisdag:

Frida Palmbo