Sommaren 2025 fick arkeologerna Sebastian Lundkvist och Lars Backman glädjen att följa med Beatrice Norberg vid Luleå kommun, Kulturarv, skärgård och turism till Kluntarna för lite arkeologisk rådgivning.
Kluntarna är en ö i Luleå skärgård cirka 15 kilometer SÖ om Luleå stad. Tillgängligt via Luleå kommuns turbåtar är Kluntarna ett omtyckt utflyktsmål med härliga badplatser och fin natur som är skyddat Naturreservat och Natura 2000 område via Länsstyrelsen.
Kluntarna naturreservat, skärmklipp från riksantikvarieämbetets fornminnesregister Fornsök.
Efter en förfrågan från Beatrice om informationsutbyte kring lämningar i Luleå skärgård gjorde vi en gemensam exkursion till Kluntarna för att titta på några vanligt förekommande lämningar i skärgården.
Kluntarnas högsta punkt är 27 meter över havet vilket för en arkeolog betyder att tidigast möjliga nyttjande av platsen borde vara kring cirka 500 e.Kr. när Kluntarna och Kråkkär var två små öar långt ut från fastlandet. Landhöjningen gör att öarna reser sig ur vattnet och blir större. På 1600-talet utgörs Kluntarna av 3 mindre öar som ”växer” ihop och blir den ö vi känner till idag mot slutet av 1700-talet. Detta baserat på SGU strandförskjutningsmodell.
En karta jag stötte på under skrivandet går att se nedan. Den visar Kluntarna år 1691 som 5 små öar mest troligt tillsammans med Granskäret och Bastaskäret. Storbrändön liknar också en stor badring ute i skärgården vilket jag tyckte såg lite roligt ut.
Under själva besöket vandrade vi runt och tittade på de olika lämningarna som finns registrerade på ön. Lämningarna utgörs av Tomtningar, Labyrinter, Fiskelägen, Gistgårdsrösen, en Kompassros och ett Naturföremål med tradition eller namn. Majoriteten av lämningarna registrerades och fotograferades 1988.
Arkeologisk rådgivning Kluntarna. Labyrint inom 1992:5464. Lars Backman i bild. Taget från: NÖ. Norrbottens museum CC-BY-NC.
Lämningarna är i sig väldigt spännande. Labyrinter är lite av ett mysterium med många tolkningar och teorier. Några av dom går att läsa i detta blogginlägg: Labyrinter. Tomtningar är också lite kluriga med de flesta tomtningarna har ett samband med fiske och jakt ute i skärgården. Tomtningar har daterats till järnålder och medeltid. 2 fiskelägen utgör den äldre bebyggelsen på Kluntarna med sina många gistgårdsrösen vilket är rester efter en konstruktion för att hänga nät.
Förutom att hitta och visa de olika lämningarna för Beatrice så hade vi själv ett litet uppdrag att återfotografera de lämningar som fotograferades 1988. Bland dessa är den kända ”Kluntgubben” men också en tomtning som ligger bland labyrinterna i L1992:5464.
Under vårat besök registrerades också en ny lämning. På den NÖ delen av ön på dom sandiga åsarna hittade vi fler gistgårdsrösen som dokumenterades, registrerades i Fornsök. Så oupptäckta lämningar går fortfarande att hitta på den lilla ön.
På Kluntarna finns mycket att se och göra för den som är intresserad av sol och bad eller djur och natur. Detta var min första gång på Kluntarna och jag blev överraskad hur härlig ön var att besöka. Här finns 2 länkar som hjälper er planera erat besök på Kluntarna: Luleå Skärgård Kluntarna Observera: Fornlämningar är skyddade enligt lag och får inte flyttas, skadas eller påverkas. Tänk på detta vid erat besök på platsen.
Platsen, människor och minnen från Mariebergs tegelbruk – I en av Lule älvdals större jordbruksbyar med medeltida anor, Södra Sunderbyn, mellan järnvägen och gamla Bodenvägen, finns kvarvarande rester av Mariebergs tegelbruksområde. En plats där lera grävts upp ur marken och tegelstenar av prisad kvalitet tillverkats på löpande band. En plats där unga arbetare lärts upp och tegelmästare med familj liksom säsongsarbetare en gång bott. Ja just säsongsvis för att lermassor bara går att gräva upp den säsong som marken är fri från tjäle. En plats där massvis med tegel fraktats iväg som gods för att komma att bli funktionella liksom estetiskt tilltalande byggnadselement i uppbyggnaden av både bostadsområden, industrier och allas vårt egna Norrbottens museum som exempel.
Delar av tegeltillverkningsprocessen. Leran schaktas upp och fraktas sedan in i fabriken för själva tegelframställningen. År: 1976. Fotograf: Hans Andersson. Arkiv: NBM. Copyright: Beijerbygg.
En av de fyra lertäkterna inom brukets ägor fanns belägen på bruksfastigheten. Spår syns fortfarande i landskapet efter täkten några hundra meter öster om tegelbruket, dit en smalspårig räls tidigare gått. En nedrasad kaj intill den stora järnvägen visar också spår efter den verksamma tiden då teglet lastades och fraktades med truckar genom de stora magasinsportarna, ut på kajen för att sedan fraktas iväg som gods med tåget om inte med lastbil.
Situationskarta, Mariebergs tegelbruksområde, 2020. Gråa konturer är delar av anläggningen som redan sedan tidigare är rivna.
Kvar på bruksområdet idag står disponentbostaden, tjänstebostäder, den gamla säsongslängan och den före detta ladugårdsbyggnaden, byggnaden för personalutrymmen som sedermera använts som magasin för delar av Norrbottens museums föremålssamling, magasins- och lagerlokaler samt en smedja. Där tegelbruksbyggnaden med sin resliga skorsten en gång stått finns endast en mängd med tegelrester och byggnadsmassor kvar. Kvarvarande bruksbyggnader på kommunens mark inväntar nu rivning medan disponentbostaden med tillhörande byggnader ska stå kvar.
Till disponentbostaden hörde under 1940–1960-talet en trädgård. Där odlade tegelmästarens familj både grönsaker och bär, vinbär, broccoli, brysselkål och potatis bland annat. Brysselkål ska ha varit en mer experimentell grönsak att i odla Norrbotten på den tiden.
Säsongsbostäderna låg i denna huslänga. Idag används byggnaden som garage och ska stå kvar på platsen. Byggnaden har fungerat som smedja och verkstad och varit inredd med arbetsbänkar, fjäderhammare, ässja och svarv. Idag finns delar av ässjan kvar, i övrigt är lokalen tömd. Det kvarvarande långsträckta magasinet med gles panelsättning som möjliggjorde för luftning i väntan på att teglet hämtades upp för frakt till beställare. Köksingång till personalbyggnaden. Enligt arkivhandlingar ska Mariebergs tegelbruk haft ett kock- och matlag. Arkiverade kvitton visar på att här har serverats allt från sill, falukorv, kött, kalvsylta, makaroner, hamburgare och anjovis. Bakom fönstret till höger låg tegelmästarens kontor.En gammal skylt för tegelstensförsäljning på Mariebergs tegelbruk ligger kvar på en hylla i en av förrådsbyggnaderna.
Mariebergs tegelbruk under dess tidiga år. Okänt år. Fotograf: Tegström & Co, Luleå. Arkiv: NBM.
Bruksbyggnaden var en stor ladulik byggnad, uppförd i trä med en smal överbyggnad. Dess fasader var utformade för ventilering med justerbara jalusier för luftdrag och torkning av tegelstenarna. Tegelbruket var fyra våningar högt motsvarande tjugofem meter i höjd, sjuttiofem meter långt och fyrtio meter brett. Inuti byggnaden på bottenvåningen skedde tillverkningen av teglet, tillblandning av material, formning, tillskärning och bränning. Där fanns en ångmaskin, ett ångpannerum, ett tegelslageri och en ringugn som eldades med stenkol. Ugnen hade kapaciteten att rymma 125.000 tegelstenar per bränning och avgav rikligt med värme. Därav var våningarna ovan och omkring väl ämnade för just tegeltorkning.
Tegel har använts som byggnadsmaterial åtminstone sedan medeltiden. Vid sekelskiftet 17-1800, minskade tegelimporten i Sverige i och med att den egna tegeltillverkningen blev större. Teglets storhetstid i landet pågick under 1900-1920-talet och då i en industriell skala. Det var under denna tidsepok som även ett flertal tegelbruk kom att etablera sig i Norrbotten. Efterfrågan på tegel i länet var stor redan i slutet av 1800-talet. I och med det industriella uppsvinget, färdigställandet av järnvägen på 1890-talet och riksdagens beslut att bygga upp Bodens fästning så uppstod det en större marknad för byggnadsmaterial och tegel i Norrbotten. Vid sekelskiftet 18-1900 startades fem tegelbruk upp i Norrbotten varav två av dessa var belägna i Sunderbyn, Björns tegelbruk i Norra Sunderbyn och Mariebergs tegelbruk i Södra Sunderbyn. Mariebergs tegelbruk började byggas upp år 1899 och stod färdig för produktion år 1902. Det ska i Sunderbyn pågått tegelslagning, så kallad hemslageri i form av binäring till jordbruket redan på 1600-talet tack vare att leran i närområdet var lämplig för just tegel. En annan förutsättning var att det skulle finnas tillräckligt med bränsle i närheten. Bönderna kunde i och med industrialismens framfart inte längre mäta sig med efterfrågan av tegel i området. Därav byggnationerna av de flera tegelfabrikerna.
Tegelbruksbyggnaden med en magasinsbyggnad i förgrunden och dess resliga skorsten i bakgrunden. Ett godståg svischar förbi. År: Okänt år. Fotograf: Tegström & Co, Luleå. Arkiv: NBM.
En av de kvarvarande magasinsbyggnader som ligger intill järnvägskajen där både person- och godståg passerar förbi än idag, men där inga tåg längre stannar upp.
Tegelbruken placerades ofta på ett säteri eller på en större herrgård, och det är just så gårdsbilden har sett ut i Marieberg. Själva bruksbyggnaden uppfördes enligt ritningar av Svedala Gjuteri och mekaniska verkstad, som var specialister på tegelbruk inom och utom landet. Ett hemman hörde också till bruket vilket arrenderades ut, liksom en banvaktsstuga och fyra lertag. Första elva åren gick trögt för företaget ekonomiskt sett, vilket till stora delar ska ha berott på att en torkugn inte fungerade som den skulle. Bolaget kom att byta direktörer ett flertal gånger den första tiden.
Under andra världskriget steg teglet i pris, det vände för bruket och investeringar kunde nu börja att göras. Företaget investerade bland annat i uppförandet av en träullsplattfabrik på 1940-talet, byggnation av personalutrymmen med matsal och kök, dusch, omklädningsrum och garage, ombyggnation av mangårdsbyggnaden gjordes, samt utbyggnation av torkutrymmen för det obrända teglet. Träullsfabriken möjliggjorde för produktion året runt och kompletterade där igenom den övriga produktionen. Bruket utökade även fastigheten (år 1945) eftersom det behövdes större tillgång på den feta leran vars råvara var en grundförutsättning för tegelproduktionen. Fler lertäkter utvanns därefter från den nya fastigheten strax norr om bruket och norr om Gamla Bodenvägen.
Endast murtegel producerades fram till 1940-talet på bruket, därefter även håltegel och fasadtegel, aldrig något taktegel. Mariebergsteglet ska ha varit ett kvalitetstegel. År 1921 prisades fabriken med hedersdiplom under en utställning i Luleå tack vare sitt vackra tegel. Teglet kan ses i flertalet offentliga byggnadsverk idag. Museibyggnaden i Luleå från 1936 är uppbyggt av Mariebergstegel. Teglet som används vid uppbyggnaden av bostadsområdena på Malmudden och Örnäset är också från Marieberg. När Boliden byggde Rönnskärsverken i Skelleftehamn sändes även stora partier dit, som några exempel. Tegeltillverkningen ska ha pågått fram till 1967 på bruket, skorstenen revs sedan år 1977 och där efter även bruksbyggnaden. Bruket kom att läggas ned på grund av den höga konkurrens som rådde vid tiden. I Sverige ökade produktionstakten av bostäder under 1960-talet, likväl som kravet på tillverkningstakten av byggnadsmaterial.
Vy från lagerlokal mot lastkaj och järnvägsspår.
Jag fick möjlighet att träffa sonen till tegelmästaren som var verksam mellan slutet på 1940-talet fram till 1961 på bruket. Tegelmästaren som alltså var den driftansvariga på platsen, hade kontor i personalbyggnaden intill bruket och bodde i disponentbostaden med sin familj. I tidig ålder började även sonen att jobba på bruket berättar han, bland annat som ”lattis”. Det vill säga att han placerade tegelstenar på lattor (träläkt) efter att de skurits till med tråd inför torkning och bränning. Han berättar om minnet när säsongsarbetarna kom till bruket. På grund av att tjälen begränsade produktionstiden till mellan maj och oktober månad. Därav var många säsongsanställda. Produktionen var extra klimat- och säsongsberoende innan den konstgjorda torkanläggningen tillkom, vilket då blev extra gynnsamt för norra Sverige som hade en kortare produktionssäsong. Under barndomen och vinterhalvåret ska tegelmästarens son vid lediga stunder tagit vara på isen som lade sig på lertäkten intill bruksområdet för skridskoåkning. Vid vuxen ålder kom han sedermera att flytta från bruket och bruksarbetet för att studera vidare.
1889 –Mariebergs tegelbruk börjar byggas upp.
1902 – Produktionen och tillverkningen av tegel startar upp på Mariebergs tegelbruk.
1944 – Det blomstrar inom företaget och investeringar görs, bl.a. i form av uppförande av en träullsplattsfabrik inom området.
1967 – Mariebergs tegelbruk stänger ned sin produktion.
1977 – Skorstenen på bruksbyggnaden rivs och en tid efter det även Mariebergs tegelbruk.
-2020 – Kvarvarande magasinsbyggnad och smedjan har fram tills idag fungerat som förvaring till delar av Norrbottens museums och Friluftsmuseet Hägnans föremålssamlingar.
2020 – Luleå kommun planerar inför rivning av de ekonomibyggnader som en gång tillhört bruket och som står på kommunens mark.
Vid skrivbordet och bakom kameran:
Jessica Lundmark, Bebyggelseantikvarie på Norrbottens museum.
