Uppdrag, samarbeten och engagemang

I detta blogginlägg har jag valt att göra en övergripande presentation av Norrbottens museums uppdrag, samarbeten och engagemang i länet och på nationell nivå. Själva ordet museum härstammar från ordet mouseion i antikens Grekland och det var en helgedom vigd åt muserna, vetenskapens- och konstens gudinnor.

Norrbottens museum är ett museum för alla och riktar sig med ett brett utbud till alla målgrupper. Till exempel utställningar, workshops, program, föreläsningar, pedagogisk verksamhet, tipsgranskningar, rådgivning, med mera. Det publika museet finns fysiskt i Hermelinsparken i Luleå. I stadsdelen Björkskatan finns arkiv, bibliotek, samlingar, kulturmiljö och registrering.

Invign arkeologiutst

Museets arkeologiutställning invigdes av regionrådet Linda Frohm (M) och Kent Andersson, avdelningschef för Samlingar och forskning vid Statens historiska museer. Foto: Catrine Backman.

Museet syns också i länets kommuner där vi samarbetar med lokala aktörer såsom hembygdsföreningar, skolor, folkhögskolor och Luleå tekniska universitet, studieförbund och event. På de årligt återkommande arkeologidagarna och kulturarvsdagarna genomför museet aktiviteter i olika kommuner i länet.

Det här var ett smakprov på var du hittar oss, och du som läser kulturmiljöbloggen vet så väl att vi finns på internet. Glädjande är att se att museet har fler och fler besök både på internet och fysiskt. Man hittar till oss!

På museets hemsida norrbottensmuseum.se finns, förutom kulturmiljöbloggen, länkar till fler digitala plattformar som du kan klicka dig vidare till – bland annat våra digitala utställningar och föremålsdatabasen Carlotta. På sociala medier finns vi på Facebook och Instagram. Gilla oss gärna på Facebook om du inte redan gjort det!

Vi har nyligen uppdaterat vår hemsida. Dels för att få den tillgänglighetsanpassad, men också för att det ska bli lättare att navigera på den. I skrivande stund saknar vi översättning, men det är på gång. Även en talfunktion ska kompletteras till sidan.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) är den myndighet i Sverige som ansvarar för frågor om kulturarv och kulturmiljöer, och myndigheten Kulturrådet förverkligar den nationella kulturpolitiken. Som länsmuseum har vi kontakt med bägge myndigheterna. Ibland direkt, men oftast genom olika samverkansorgan regionalt och nationellt.

Museilagen som trädde i kraft 1 augusti 2017 reglerar alla offentligstyrda museer i Sverige. I lagen fastställs att museerna ska bidra till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning.

varga-foto-marie-lundgren

Under höstterminen 2019 turnerade Norrbottens museum tillsammans med Norrbottensmusiken i skolor i länet med musikföreställningen ”Varga – den vandrande järnsmältaren”. Foto: Marie Lundgren, Norrbottensmusiken.

Norrbottens museum arbetar också enligt Kulturmiljölagen. Områden som berörs här är inventering, granskning av allmänhetens tips om forn- och kulturlämningar och avverkningsanmälningar. Museet arbetar också tätt tillsammans med kommunerna i deras arbete med kulturarv och kulturmiljöer.

Regionalt beslutar Länsstyrelsen om, och ger tillstånd till, att förändra skyddade kulturmiljöer. De ger också bidrag att vårda dem. Museets avdelning för kulturmiljö har ett tätt samarbete med Länsstyrelsen.

Norrbottens museum har ett interregionalt samarbete med de andra norrlänen. Just nu pågår ett treårigt projekt som Kulturrådet beviljat medel till. Projektet handlar till stor del om erfarenhetsutbyte mellan museernas olika professioner – ”att inte uppfinna hjulet igen”.

På det nationella planet återfinns Norrbottens museum inom organisationen Sveriges museer, samt Sveriges största museum.

Sveriges museer är en museiorganisation där alla svenska museer är välkomna att ingå. Uppdraget är att tillvarata hela Museisveriges gemensamma intressen med drygt 27 miljoner besökare varje år. Norrbotten har en representant i styrelsen i Ulf Renlund, museichef på Försvarsmuseum i Boden.

Norrbottens museum återfinns också inom Sveriges största museum, ett relativt nystartat samarbetsorgan med Sveriges samtliga 24 länsmuseer som medlemmar. Tillsammans utgör länsmuseerna unika kulturarvsinstitutioner fördelade i hela landet med cirka 4 miljoner besökare per år.

Sveriges största museum

Sveriges största museums monter på det kulturpolitiska konventet Folk och kultur i Eskilstuna. Foto: Catrine Backman.

Samarbetet i paraplyorganisationen har redan gett bra resultat. Jag ska ge två exempel. Samarbetsrådets styrelse uppvaktade Kulturdepartementet och Kulturminister Amanda Lind den 25 november 2019, och det gav ett snabbt positivt resultat. Kulturministern gav Riksantikvarieämbetet i uppdrag att utreda de ekonomiska förutsättningarna för de regionala museerna, samt att analysera Länsmuseernas betydelse för kulturen och kulturarvsarbetet. Uppdraget ska redovisas till Kulturdepartementet senast 31 januari 2021.

Den 13 februari 2020 uppvaktade styrelsen Kulturutskottet med krav om ökade resurser till den regionala kultursamverkansmodellen, och också för att presentera förslaget att Länsmuseerna får i uppdrag att uppmärksamma Förintelsen istället för att skapa ett nytt statligt museum om Förintelsen. Utredningen ska vara klar nu i slutet av mars.

Slutligen vill jag också nämna att International Council of Museums (ICOM) har tagit fram en nutida definition av vad ett museum är, men den är ännu inte beslutad utan diskuteras fortfarande. Förslaget lyder:

En permanent institution utan vinstintresse som verkar i samhällets tjänst och för dess utveckling, som är öppen för allmänheten och som förvärvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut materiella och immateriella lämningar av människor och deras miljö i studie-, utbildnings- och rekreationssyfte.

Norrbottens museum vore ingenting utan de kunniga och specialiserade medarbetare som gör att vi dagligen utvecklas i mötet med er besökare och samarbetspartners. Norrbottens museum är ett Länsmuseum, det är invånarnas museum och det ska tydligt spegla länets kulturarv. Du är alltid välkomna att kontakta oss och besöka oss – fysiskt eller på webben.

Denna fredag, Margaretha Lind, chef Norrbottens museum

Åter till Gammelstad kyrkstad

Då har det äntligen blivit dags att återvända till Gammelstad kyrkstad här i bloggen! Anledningen till detta är att vi i slutet av september och i början av oktober 2019 utförde ytterligare en förundersökning i kyrkstaden. Denna gång var det fem områden som skulle undersökas. Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om osteologiska resultat från tidigare undersökningar i Gammelstad (https://kulturmiljonorrbotten.com/2019/09/06/osteologiskt-material-i-gammelstad/). Då jag är osteolog, är detta ett ämne som ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Därför kommer även detta inlägg att fokusera på vad som gömmer sig bland det skelettmaterial som vi påträffade denna gång.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ytan vi undersökte vid Framlänningsvägen (Område E). I bild syns undertecknad till höger och till vänster syns arkeolog Ida Lundberg. Foto: Mica Vesterlund @ Norrbottens museum.

Vi undersökte som sagt fem områden vid förundersökningen och osteologiskt material påträffades i två av dessa områden, dels i en yta vid Gamla Bodenvägen samt i en yta vid Framlänningsvägen. Ytan som vi undersökte vid Gamla Bodenvägen är placerad där det enligt 1817 års karta ska ha stått kyrkstugor. Vid detta område påträffade vi kulturlager, dessa var tyvärr skadade. Majoriteten av benen från detta område påträffades i en del av ytan som visade sig vara mer skadad och omrörd än den övriga delen av undersökningsytan. Benens ursprungliga läge är därmed oklar. Men benen kan ändå ge oss en hel del spännande information. Ytan vid Framlänningsvägen är placerad på en yta som enligt 1817 års karta, är utanför kyrkstugor – på en dåvarande vägbana. Här påträffade vi intakta kulturlager med fynd så som ben, kritpipsfragment och järnföremål.

Totalt påträffades 164 ben/fragment som sammanlagt vägde 337,29 gram. Av dessa 164 påträffades 88 fragment i ytan som undersöktes vid Gamla Bodenvägen och resterande – 76 fragment, påträffades i den yta som vi undersökte vid Framlänningsvägen. Det är alltså en jämn fördelning vad gäller antalet fragment i respektive område.

Tabell1

Tabell 1. Tabellen visar hur artfördelningen ser ut för det osteologiska materialet från båda ytorna.

De djur som kunde identifieras i materialet var nöt, får och get. De flesta utav fragmenten kunde enbart bedömas till däggdjur, detta beror på att många av benen var kraftigt eldpåverkade och därmed även kraftigt fragmenterade. När ben utsätts för eld och hetta spricker de. Detta resulterar i att det material som analyseras i vissa fall enbart består av väldigt små fragment där det då inte är möjligt att närmare artbestämma fragmenten.

Att särskilja får och get kan vara en riktig utmaning som osteolog. De är väldigt lika varandra morfologiskt och vi behöver ha vissa delar av benen där dessa skiljer sig från varandra för att säkert kunna artbestämma dem till get respektive får. Därför är bedömningen får/get vanligt förekommande inom arkeologin.

Tabellen nedan visar hur artfördelningen ser ut för respektive område där benen påträffades. Tabellen visar att en något större mängd ben har kunnat artbestämmas från område A (Gamla Bodenvägen). Detta beror främst på att majoriteten av benfragmenten som påträffades vid område E (Framlänningsvägen) var kraftigt eldpåverkade. Av de ben som påträffades vid Framlänningsvägen var enbart 9 ben obrända, resterande 67 fragment var eldpåverkade. Vid Gamla Bodenvägen var 29 ben obrända och 59 var eldpåverkade.

Tabell2

Tabell 2. Tabellen visar hur artfördelningen ser ut för respektive område/yta. Område A representerar ytan vid Gamla Bodenvägen och Område E representerar ytan vid Framlänningsvägen.

Jag har även tittat på MNI (minimum number of individuals – minsta antal individ) i materialet för respektive art. Denna bedömning är baserad på följande: för nöt har enbart en mindre mängd ben påträffats och ett underkäksfragment från höger sida har identifierats. För får är bedömningen baserad på två lårbensfragment. Bägge utgörs av den nedre delen av lårbenet och representerar den högra sidan varav ena är från ett adult (vuxet) får och den andra är från ett juvenilt (ungt) får. För get har två skulderblad identifierats där båda representerar den vänstra sidan. Detta ger oss alltså följande resultat: vi har minst en nöt, två får och två getter representerade i materialet.

Åldersbedömningen på djuren visar att det finns både fullvuxna och unga djur i materialet. Detta har dock enbart kunnat bedömas på ben från får och get och dessa ben påträffades vid ytan som undersöktes vid Gamla Bodenvägen.

Om ni är intresserade av hur de osteologiska analysmetoderna fungerar och hur en osteolog arbetar kommer jag att föreläsa om just detta på Norrbottens museum den 8 april kl 18.00. Vid detta tillfälle kommer även mina kollegor Hanna Larsson och Ida Lundberg att berätta om hur de arkeobotaniska analysmetoderna går till (http://norrbottensmuseum.se/utstaellningar-program/program/foerelaesning-analysmetoder-inom-arkeologi-hur-vet-vi-det-vi-vet.aspx).

Jag hoppas vi ses där!

Vid tangentbordet
Emma Boman
Arkeolog/osteolog