Midsommar i Norrbotten. Nedslag under 1900- talet.

Idag är det midsommarafton – en högtid som sträcker sig långt bak i tiden. Varför, hur och när det firas har förändrats över tid och det finns mycket skrivet om denna högtids historia. Flera dramatiska händelser i Norrbotten har dessutom ägt rum just runt midsommar. 1825 ödelades nästan hela Korpilombolo by av en brand medan de allra flesta bybor sägs ha varit på kyrkobesök på annan ort den helgen. 1867 har kommit att bli känt som Storsvagåret där snön på många platser låg kvar till midsommar. Midsommarafton 1941 meddelade tyskarna att de ville transportera ca 15 000 soldater genom Sverige från Norge till Finland, vilket sedan också skedde.

Men hur har midsommar generellt firats i Norrbotten under 1900- talet? Ja, det ville jag undersöka denna vecka med utgångpunkt i museets egna samlingar och arkiv. Det har visat sig att det finns en del fotografier tagna just på midsommarafton som skildrar olika slags firande. Jag hittade även ett par midsommarminnen och skildringar av midsommarfirande i arkivet från 1900- talets första hälft. Det är således dessa midsommarskildringar som mitt bloggbidrag kommer att handla om denna gång.

Första fotografiet bland dessa nedslag under 1900- talet visar ett ögonblick från en midsommarvaka i Glommersträsk, Arvidsjaurs kommun, år 1912. På bilden kan vi se att vakan hade lockat många, både äldre och yngre, som klätt upp sig. Men mer än så vet vi faktiskt inte.

Midsommarvaka 1912-06-23 i Glommersträsk, Arvidsjaurs kommun. Fotograf: Okänd/Norrbottens museum, CC BY-NC. Accessionsnummer 1979:1653.

Inom folktron är midsommarnatten bland annat känd för sina många möjligheter att förutse en framtida maka/make och ritualerna för att locka fram kärleken är många. Den kanske mest kända ritualen handlar om att plocka ett visst antal örter/blommor (antalet kan skilja sig åt beroende på vem som tillfrågas) för att lägga under kudden till natten så att kärleken sedan ska visa sig i drömmen. Juni, juli och augusti är också de vanligaste månaderna i Sverige för vigsel. Flera av dessa sommarvigslar och bröllop finns även sparade för evigt i museets bildarkiv. Nedan ser ni ett sådant kombinerat högtidsfirande som blivit förevigat genom fotografi år 1920.

Bilden är från Arvid Widéns (Persön) och Agnes Wikmans (Brändön) bröllop.
Det var under midsommaren 1920 och detta var ett bröllop som varade i dagarna tre. Det hölls i brudgummens föräldrarhem, Widénsgården i Persön/Altersund/. De flesta av bröllopsgästerna kommer från brudparets respektive hembyar, men även från byarna omkring. Fotograf: Okänd/Norrbottens museum, CC BY-NC. Accessionsnummer 1977:824:34-35

Midsommarhelgen under 1900- talet var också en ungdomens helg, där vissa utflyktsmål blir kända och återkommande platser för att mötas och umgås i midsommartid. I Norrbottens län finns/fanns det flera sådana kända platser, vilket också återspeglas i bildarkivet. Här nedan visas ett ögonblick där några ungdomar från Masugnsbyn i Kiruna kommun fångats på bild på vägen till Luppioberget i Övertorneå kommun.

Enligt våra uppgifter ses här ungdomar från Masugnsbyn på väg till midsommarfirande på Luppioberget i början av 1920- talet. Fotograf: Okänd/Norrbottens museum, Public Domain. Accessionsnummer 1984:216A

I ett av Norrbottens museums många enskilda arkiv hittade mina kollegor i arkivet biografiska anteckningar, däribland midsommarminnen från 1930- talet. Skribenten föddes och växte upp i Boden men flyttade så småningom till västkusten. Såhär minns hon sin barndoms midsommarfirande:

Barndomsvännerna firar man årets natt med. Som barn vandrar vi uppför Åbergets branta stup. Där på hällorna sätter vi oss och pustar ut. Saftflaskan med Tomtebrus är full till halsen. Mariekexen smakar gott därtill. Vi ställer oss på en sten och skådar ut över omgivningen. Vilken hänförande utsikt! Där ligger Boden nedanför våra fötter. Vi ser långt bort över staden. Vi kliar myggbett, medan vi står där. I björkarna sitter fåglar av alla de sorter. Myggen sjunger sin monotona melodi i våra öron.”

Folkskoleinspektören William Snell, från Erkheikki, talar inför en sittande skara åhörare på Tärendö hembygdsgilles fest på midsommarafton 1942. Fotograf: Albert Pekkari/Norrbottens museum, Public Domain. Accessionsnummer 2001:136:4

Hembygdsgårdar är också vanliga platser för midsommarfirande. Här ovan kommer ett fotografi från Tärendö i Pajala kommun, där dåvarande folkskoleinspektören William Snell höll tal 1942. Snell var skolinspektör i Tornedalen mellan åren 1938-1962. Han har för övrigt skrivit texten till Tornedalssången.

Fler midsommartalare hittar jag bland arkivmaterialet jag går igenom. I Bygdespegeln, där det finns elevuppsatser från Kangos by i Pajala kommun från början av 1950-talet finns en midsommarskildring av en sjundeklassare. Hon skriver om traditionen att hålla midsommarvaka i byns bygdegård, som ofta var välbesökt och lockade människor från kringliggande byar. Ett år beskrivs mer detaljerat. Då var inträdet för äldre 1 kr medan barnens inträde kostade 50 öre. Erikssons trio inledde festen kl 20:00 och för de som önskade sig något att förtära fanns det kaffe, fil, rieska och karameller att köpa. Det året hade de besök av jordbrukskonsulenten Göran Knutsson från Uppsala som höll tal efter att dåvarande kyrkoherde för Junosuando församling, Johannes Huhtasaari talat.

Fotograf: Christelle Fredriksson/Norrbottens museum

Luppioberget i Övertorneå kommun har som sagt varit en välbesökt plats vid midsommar. Andra kända festplatser i Norrbotten under mitten av 1900-talet var bland andra Tärendöholmen, Brännaberget och Sikfors. Festligheterna varade ofta i två dagar, många kända artister uppträdde och besökarantalet för dessa fester var mellan 10.000 (Tärendöholmen) – 30.000 (Sikfors) personer. På andra sidan Torne älv lockades ibland lika många till berget Aavasaksa i Finland. Udden i Sikfors, där festligheterna hölls, var särskilt populär mellan 1950-1970 som ni kommer att få se i bildspelen nedan. 1968 rapporterade Norrbottens kuriren att polisen tyckte sig vara underbemannade med sina 40 man och 18 ordningsvakter på midsommarafton på festplatsen. Många besökare kom med bil och spenderade sedan natten i tält på en särskild anvisad tältplats, där det stundtals var särskilt stökigt under kvällen, enligt polisen. 1968 uppträdde även det årets eurovisionvinnare från Spanien, artisten Massiel på tre platser den helgen.

Färjeläget i Matarengi/Övertorneå, midsommarafton 1963. Kanske är de på väg till Aavasaksa för att fira midsommar på andra sidan älven? Fotograf: Axel Lundberg/Norrbottens museum, CC BY-NC. Accessionsnummer 1993:5665
Midsommarfestligheter på Brännaberget i Överkalix 1969. Fotograf: Bert Persson/Norrbottens museum, CC BY-NC. Accessionsnummer 2022:186:1

Avslutningsvis kommer två fotografier från midsommarfirande på dagtid under 1970- talet. Midsommarstången är ”majad” och musikerna är på plats inför en regnfri ringdans för stora och små besökare. Midsommarskildringar från 1980- talet och senare har jag inte kunnat hitta till denna gång.

Midsommarstången reses på Gultzaudden 1976, Luleå. Fotograf: Bert Persson/Norrbottens museum, CC BY-NC. Accessionsnummer 2022:496:13
År 1978 såg det ut såhär under midsommarfirandet på Norrigården, Boden. Någon har klokt parkerat sina träskor utanför ringen. Fotograf: Rolf Ericson/Norrbottens museum, CC BY-NC. Accessionsnummer 780626:13

För den som vill läsa mer om midsommarfirande, nu och förr, rekommenderar jag varmt ett besök på Nordiska museets och Institutet för språk och folkminnens (Isof) hemsidor.

Midsommar | Lär dig mer om högtider | Nordiska museet Midsommar | Institutet för språk och folkminnen (isof.se)

Med önskan om en fin dag och kväll till er alla, var ni än är och hur ni än väljer att spendera denna midsommarafton.

Kör försiktigt, ta hand om er och Glad midsommar!

Christelle Fredriksson, antikvarie vid Norrbottens museum.

Från stort till smått bland norrbottniska kulturmiljöer- en byggnadsantikvaries vardag

På Norrbottens museum är vi två byggnadsantikvarier – jag och min kollega Kristin. Vi har nog det bästa jobbet (iaf i mitt tycke) som går att ha. Vi får träffa underbart trevliga människor, resa runt i länet, medverka vid renoveringar/restaureringar, göra dokumentationer och utredningar – listan kan göras lång.

I detta blogginlägg tänkte jag med hjälp av en massa härliga bilder låta er följa med i vår vardag – från stora projekt till rent nörderi.

Kukkolaforsen utanför Haparanda.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

I vårt jobb har vi mycket antikvariska uppdrag, s.k. antikvarisk medverkan, vid projekt som fått kulturmiljöbidrag från Länsstyrelsen. Många gånger är det kyrkstugor som ska restaureras, men ibland är det även andra byggnader som exempelvis logar och flerfamiljshus.

Bland kyrkstugorna i Gammelstads kyrkstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

Det som ofta möter oss i kyrkstugor är rötskador av olika slag. Antingen sitter de i byggnadens nedersta stockvarv eller bakom murstocken likt bilden nedan. Här hade fukten trängt ner mellan skorsten och tak vilket skapat ett stort rötangrepp i bakomliggande timmerstomme. Efter att murstocken plockades ner så kunde alla delar bytas ut mot nytt friskt virke.

Röta i timmer bakom murstocken i en kyrkstuga.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Efter nedplockad murstock kunde den ruttna timmerväggen ersättas med timmer.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

I våra antikvariska uppdrag är även takbyte ganska vanligt. Ofta ska taket bytas till samma material likt det som låg där tidigare, om det inte var helt fel ur kulturmiljösynpunkt vill säga. Här får en stuga i Gammelstad en ny skivtäckning, precis likt den skivtäckning som låg där innan.

Nytt skivtak på kyrkstuga i Gammelstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

När vi är på våra antikvariska uppdrag är det också viktigt att hålla koll på de små detaljerna, och detta kan minst sagt bli lite av ett nörderi.

Ett exempel är vid restaureringar av stolphärbren. Finns bara fragment av stolparna kvar, och där karaktärsdragen är svåra att se, är det bara att ge sig ut i grannskapet för att se hur andra stolpar är utformade.  Här nedan är två exempel på stolpar – den övre har en ganska vanlig utformning med avfasade hörn, medan den nedre är ovanlig då den svarvats.

Stolphärbre med avfasad stolpe.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Stolphärbre med svarvad stolpe.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

Vi kan ibland även åka utanför länsgränsen för att göra studiebesök i andra kulturmiljöer vilket alltid är lärorikt. Här nedan är från ett besök i Lövångers kyrkstad där vi fick en rundvandring bland kyrkstugor och gamla stall.

Kyrkstugorna i Lövånger kyrkstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Stallar på rad i Lövånger kyrkstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

Jag nämnde i början av inlägget att vi även gör en del dokumentationer. Ett antal av dem är kopplade till Kiruna stadsflytt där våra tidigare kollegor gjort en hel del. Jag var själv där under förra året på seminarium, och jag fick även chansen att åka tillbaka nu i våras. Just Kiruna är en väldigt spännande stad att besöka då det händer så mycket i både gamla och nya staden.

Området Ortdrivaren i Kiruna innan rivning. Fotot taget i mars 2023.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Området Ortdrivaren i Kiruna under rivning. Foto taget i maj 2024.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

När vi är ute på fältet så är det ibland helt magiska ögonblick som man gärna vill fånga på bild och som egentligen inte har något med vårt uppdrag att göra. Som här i Gammelstad till exempel – när höstsolen färgar stenfasaden helt orange eller när kyrkstugorna i Boden ligger inbäddad i grönska.

Nederluleå kyrka i Gammelstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Bodens kyrkstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

Så här i slutet av blogginlägget ska jag försöka göra någon form av summering av hela denna kavalkad. Att jobba som byggnadsantikvarie är verkligen spännande, och när barmarksäsongen nu är i full gång så kommer jag garanterat att samla in fler fina upplevelserna i våra norrbottniska kulturmiljöer, bilder och minnen som kanske blir ett uppföljande inlägg längre fram, vem vet!

Vid pennan denna vecka:
byggnadsantikvarie Erica Duvensjö