Från stort till smått bland norrbottniska kulturmiljöer- en byggnadsantikvaries vardag

På Norrbottens museum är vi två byggnadsantikvarier – jag och min kollega Kristin. Vi har nog det bästa jobbet (iaf i mitt tycke) som går att ha. Vi får träffa underbart trevliga människor, resa runt i länet, medverka vid renoveringar/restaureringar, göra dokumentationer och utredningar – listan kan göras lång.

I detta blogginlägg tänkte jag med hjälp av en massa härliga bilder låta er följa med i vår vardag – från stora projekt till rent nörderi.

Kukkolaforsen utanför Haparanda.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

I vårt jobb har vi mycket antikvariska uppdrag, s.k. antikvarisk medverkan, vid projekt som fått kulturmiljöbidrag från Länsstyrelsen. Många gånger är det kyrkstugor som ska restaureras, men ibland är det även andra byggnader som exempelvis logar och flerfamiljshus.

Bland kyrkstugorna i Gammelstads kyrkstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

Det som ofta möter oss i kyrkstugor är rötskador av olika slag. Antingen sitter de i byggnadens nedersta stockvarv eller bakom murstocken likt bilden nedan. Här hade fukten trängt ner mellan skorsten och tak vilket skapat ett stort rötangrepp i bakomliggande timmerstomme. Efter att murstocken plockades ner så kunde alla delar bytas ut mot nytt friskt virke.

Röta i timmer bakom murstocken i en kyrkstuga.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Efter nedplockad murstock kunde den ruttna timmerväggen ersättas med timmer.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

I våra antikvariska uppdrag är även takbyte ganska vanligt. Ofta ska taket bytas till samma material likt det som låg där tidigare, om det inte var helt fel ur kulturmiljösynpunkt vill säga. Här får en stuga i Gammelstad en ny skivtäckning, precis likt den skivtäckning som låg där innan.

Nytt skivtak på kyrkstuga i Gammelstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

När vi är på våra antikvariska uppdrag är det också viktigt att hålla koll på de små detaljerna, och detta kan minst sagt bli lite av ett nörderi.

Ett exempel är vid restaureringar av stolphärbren. Finns bara fragment av stolparna kvar, och där karaktärsdragen är svåra att se, är det bara att ge sig ut i grannskapet för att se hur andra stolpar är utformade.  Här nedan är två exempel på stolpar – den övre har en ganska vanlig utformning med avfasade hörn, medan den nedre är ovanlig då den svarvats.

Stolphärbre med avfasad stolpe.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Stolphärbre med svarvad stolpe.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

Vi kan ibland även åka utanför länsgränsen för att göra studiebesök i andra kulturmiljöer vilket alltid är lärorikt. Här nedan är från ett besök i Lövångers kyrkstad där vi fick en rundvandring bland kyrkstugor och gamla stall.

Kyrkstugorna i Lövånger kyrkstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Stallar på rad i Lövånger kyrkstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

Jag nämnde i början av inlägget att vi även gör en del dokumentationer. Ett antal av dem är kopplade till Kiruna stadsflytt där våra tidigare kollegor gjort en hel del. Jag var själv där under förra året på seminarium, och jag fick även chansen att åka tillbaka nu i våras. Just Kiruna är en väldigt spännande stad att besöka då det händer så mycket i både gamla och nya staden.

Området Ortdrivaren i Kiruna innan rivning. Fotot taget i mars 2023.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Området Ortdrivaren i Kiruna under rivning. Foto taget i maj 2024.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

När vi är ute på fältet så är det ibland helt magiska ögonblick som man gärna vill fånga på bild och som egentligen inte har något med vårt uppdrag att göra. Som här i Gammelstad till exempel – när höstsolen färgar stenfasaden helt orange eller när kyrkstugorna i Boden ligger inbäddad i grönska.

Nederluleå kyrka i Gammelstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Bodens kyrkstad.
Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.

Så här i slutet av blogginlägget ska jag försöka göra någon form av summering av hela denna kavalkad. Att jobba som byggnadsantikvarie är verkligen spännande, och när barmarksäsongen nu är i full gång så kommer jag garanterat att samla in fler fina upplevelserna i våra norrbottniska kulturmiljöer, bilder och minnen som kanske blir ett uppföljande inlägg längre fram, vem vet!

Vid pennan denna vecka:
byggnadsantikvarie Erica Duvensjö

Rådgivning vid kusten

En av de bästa sakerna med att jobba som bebyggelse-/byggnadsantikvarie på länsmuseer är att få åka ut på rådgivning i länet och träffa personer som brinner för sin bygd och är nyfikna eller har ett intresse för byggnadsvård. Tyvärr har inte mina snart 3 år på Norrbottens museum gett mig så mycket chans till detta då nästan all min tid ägnats åt Kirunadokumentationer, men nu när det lugnat ner sig avsevärt på den fronten så fanns ju chansen igen. Så när jag fick frågan här i förra veckan om åka norrut efter kusten upp till Båtskärsnäs (Baskeri) för att titta på en gammal Skeppshandel, så väntade jag inte länge med att tacka ja.

Som byggnadsantikvarie blir du aldrig färdiglärd och det är ett ständigt kunskapsjagande som oftast styrs av vilka uppdrag man får. När man som jag jobbat i olika delar av Sverige så blir det ännu mer tydligt hur mångfasetterat och otroligt rikt vårt byggda kulturarv är, att ingen del är en den andra lik och även om det är varandra likt så kan samma byggnadsdel kallas olika saker beroende på vart i landet du befinner dig.

Särskilt intressant blir det för mig när jag som idag möts av två byggnadstyper som jag inte mött tidigare och även två otroligt välbevarade byggnader med mycket originaldetaljer eller detaljer som visar på en byggnads långa historia. Det är så otroligt roligt att genom att se vad som finns i en byggnad eller hur den är byggd, försöka skapa sig en bild av vad som hände och skedde där och varför man valt de lösningar som man hade gjort.

Båtskärsnäs är en bygd präglad av att ligga vid kusten, men här har även funnits ett sågverk som också satt sitt avtryck på orten.

Magasin i Båtskärsnäs

Magasin i Båtskärsnäs. Notera det rundade taket. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Den första byggnaden jag fick besöka var ett magasin i två våningar från ca. 1930-talet som var byggt av timmermän som i vanliga fall byggde båtar. Det fanns en hel del speciella, men sannerligen intressanta lösningar i denna byggnad, men magasinet är otroligt välbyggt och förutom att den tidigare ägaren vid något tillfälle bytt ut originalfönstren är allt annat intakt och mycket gott skick.

Magasin Båtskärsnäs

Det stora öppna utrymmet i magasinet som bildas av de rundade takstolarna/takbalkarna. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

IMG_1823

Närbild på de rundade takstolarna/takbalkarna som var tillverkade av timmermän som i vanliga fall byggde båtar. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Exempelvis var takstolarna/takbalkarna böjda på samma vis som man böjer virket till skrovet på båtar (om jag förstod det rätt, är ingen båtmänniska ännu) och detta gjorde att utrymmet blev väldigt öppet.

Det konsolliknande virket som var placerade i vissa hörn och mellan vissa av reglarna i väggkonstruktionen var tillverkade av rötterna på ett träd. Vi stod länge och diskuterade om detta hade någon funktion eller om det var en utsmyckning? Är det någon av er som läser som kanske vet varför man gjorde så här?

Originalfönstren

De gamla fönstren fanns kvar i byggnaden och är i gott skick. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Det bortplockade originalfönstren fanns kvar i byggnaden och nuvarande ägaren hade ett intresse av att så småningom renovera dem och återmontera dem på byggnaden.

Anledningen till att vi tittade på denna byggnad var för att den är q-skyddad i detaljplan, vilket bland annat innebär att fasadmaterialet inte får bytas ut mot annat material. Byggnaden har i dag en locklistpanel som är målad med linoljefärg och ska byggnaden målas igen bör den göras det med samma färgtyp. Och det intresset fanns även från ägaren. Linoljefärg är dyrare – vilket vi ofta får höra som ett motargument för att använda det, men då ska man också veta att färgen är mycket drygare än moderna färger OCH OM man har en byggnad som är utpekat kulturhistoriskt värdefull (exempelvis i detaljplan) så kan man söka bidrag hos länsstyrelsen får att få hjälp med kulturhistoriska överkostnaden för att måla en byggnad med linoljefärg istället för en billigare modernfärg.

Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Skeppshandeln i Båtskärsnäs. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Reklam för Skeppshandeln

Skeppshandeln i Båtskärsnäs Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Andra stoppet på dagen var att alltså den gamla Skeppshandeln i Baskeri/Båtskärsnäs.

Att kliva in i Skeppshandeln var som att kliva in i en tidskapsel. Äldsta delen av huset var från slutet av 1800-talet och var sedan tillbyggd i två omgångar. Spegeldörrar i olika utföranden, träfönster, linoleummattor ovanpå trägolv, en AGA-spis (den första jag sett i verkligheten) fanns i det välbevarade funkisköket, i huset fanns också flera kakelugnar i olika varianter och även ett par andra spissorter. Vissa rum var klädda med pärlspont i väggar och tak, i andra rum var taken pappspända och målade och väggarna tapetserade med tapeter i olika mönster. I det som varit butiken fanns butiksinredningen kvar med hyllor, kylskåp och även varor.

Kafferosteriet vid Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Kafferosteriet med taket av plåt och den mycket gamla eldragningen i taket. Foto: Jennie Björklund

Butiken hade även haft ett eget kafferosteri och jag fick även komma in och titta på detta. Dock har denna del rasat ihop, men det var ändå otroligt intressant att få se utrymmet som hade plåttak och mycket gammal eldragning.

Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Takpappen som lossnat i ett av rummen i Skeppshandeln där det läckt in från taket. Notera även missfärgningarna på väggen. Foto: Jennie Björklund

Tyvärr är taket mycket dåligt på Skeppshandeln och som ni ser på bilderna så har det läckt in så pass att takpappen i vissa rum släppt. I det här fallet måste ägarna fundera kring hur de vill göra med byggnaden. Om de bestämmer sig för att förvalta byggnaden och kanske öppna upp den för allmänheten på något vis, så har Länsstyrelsen sagt att de kan gå in med bidrag för att hjälpa till att rusta upp byggnaden. I det här fallet handlar det inte om någon stor renovering, utan om att laga taket och därefter restaurera de utrymmen invändigt som råkat ut för läckaget. För byggnaden har i mina ögon ett sådant stort kulturhistoriskt värde att det förtjänar att få vara kvar, men det krävs som sagt att det finns personer vill ta hand om den. Det är tyvärr ett av de största hoten mot många av de här miljöerna att de ligger områden där folk inte bor eller där inte ork eller intresse finns att sköta om dem.

Vid pennan idag sitter bebyggelseantikvarie Jennie Björklund som snart ska sätta sig på kvasten och flyga mot Blåkulla. Så passar på att önska alla våra läsare en Glad Påsk.