Rådgivning vid kusten

En av de bästa sakerna med att jobba som bebyggelse-/byggnadsantikvarie på länsmuseer är att få åka ut på rådgivning i länet och träffa personer som brinner för sin bygd och är nyfikna eller har ett intresse för byggnadsvård. Tyvärr har inte mina snart 3 år på Norrbottens museum gett mig så mycket chans till detta då nästan all min tid ägnats åt Kirunadokumentationer, men nu när det lugnat ner sig avsevärt på den fronten så fanns ju chansen igen. Så när jag fick frågan här i förra veckan om åka norrut efter kusten upp till Båtskärsnäs (Baskeri) för att titta på en gammal Skeppshandel, så väntade jag inte länge med att tacka ja.

Som byggnadsantikvarie blir du aldrig färdiglärd och det är ett ständigt kunskapsjagande som oftast styrs av vilka uppdrag man får. När man som jag jobbat i olika delar av Sverige så blir det ännu mer tydligt hur mångfasetterat och otroligt rikt vårt byggda kulturarv är, att ingen del är en den andra lik och även om det är varandra likt så kan samma byggnadsdel kallas olika saker beroende på vart i landet du befinner dig.

Särskilt intressant blir det för mig när jag som idag möts av två byggnadstyper som jag inte mött tidigare och även två otroligt välbevarade byggnader med mycket originaldetaljer eller detaljer som visar på en byggnads långa historia. Det är så otroligt roligt att genom att se vad som finns i en byggnad eller hur den är byggd, försöka skapa sig en bild av vad som hände och skedde där och varför man valt de lösningar som man hade gjort.

Båtskärsnäs är en bygd präglad av att ligga vid kusten, men här har även funnits ett sågverk som också satt sitt avtryck på orten.

Magasin i Båtskärsnäs

Magasin i Båtskärsnäs. Notera det rundade taket. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Den första byggnaden jag fick besöka var ett magasin i två våningar från ca. 1930-talet som var byggt av timmermän som i vanliga fall byggde båtar. Det fanns en hel del speciella, men sannerligen intressanta lösningar i denna byggnad, men magasinet är otroligt välbyggt och förutom att den tidigare ägaren vid något tillfälle bytt ut originalfönstren är allt annat intakt och mycket gott skick.

Magasin Båtskärsnäs

Det stora öppna utrymmet i magasinet som bildas av de rundade takstolarna/takbalkarna. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

IMG_1823

Närbild på de rundade takstolarna/takbalkarna som var tillverkade av timmermän som i vanliga fall byggde båtar. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Exempelvis var takstolarna/takbalkarna böjda på samma vis som man böjer virket till skrovet på båtar (om jag förstod det rätt, är ingen båtmänniska ännu) och detta gjorde att utrymmet blev väldigt öppet.

Det konsolliknande virket som var placerade i vissa hörn och mellan vissa av reglarna i väggkonstruktionen var tillverkade av rötterna på ett träd. Vi stod länge och diskuterade om detta hade någon funktion eller om det var en utsmyckning? Är det någon av er som läser som kanske vet varför man gjorde så här?

Originalfönstren

De gamla fönstren fanns kvar i byggnaden och är i gott skick. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Det bortplockade originalfönstren fanns kvar i byggnaden och nuvarande ägaren hade ett intresse av att så småningom renovera dem och återmontera dem på byggnaden.

Anledningen till att vi tittade på denna byggnad var för att den är q-skyddad i detaljplan, vilket bland annat innebär att fasadmaterialet inte får bytas ut mot annat material. Byggnaden har i dag en locklistpanel som är målad med linoljefärg och ska byggnaden målas igen bör den göras det med samma färgtyp. Och det intresset fanns även från ägaren. Linoljefärg är dyrare – vilket vi ofta får höra som ett motargument för att använda det, men då ska man också veta att färgen är mycket drygare än moderna färger OCH OM man har en byggnad som är utpekat kulturhistoriskt värdefull (exempelvis i detaljplan) så kan man söka bidrag hos länsstyrelsen får att få hjälp med kulturhistoriska överkostnaden för att måla en byggnad med linoljefärg istället för en billigare modernfärg.

Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Skeppshandeln i Båtskärsnäs. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Reklam för Skeppshandeln

Skeppshandeln i Båtskärsnäs Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Andra stoppet på dagen var att alltså den gamla Skeppshandeln i Baskeri/Båtskärsnäs.

Att kliva in i Skeppshandeln var som att kliva in i en tidskapsel. Äldsta delen av huset var från slutet av 1800-talet och var sedan tillbyggd i två omgångar. Spegeldörrar i olika utföranden, träfönster, linoleummattor ovanpå trägolv, en AGA-spis (den första jag sett i verkligheten) fanns i det välbevarade funkisköket, i huset fanns också flera kakelugnar i olika varianter och även ett par andra spissorter. Vissa rum var klädda med pärlspont i väggar och tak, i andra rum var taken pappspända och målade och väggarna tapetserade med tapeter i olika mönster. I det som varit butiken fanns butiksinredningen kvar med hyllor, kylskåp och även varor.

Kafferosteriet vid Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Kafferosteriet med taket av plåt och den mycket gamla eldragningen i taket. Foto: Jennie Björklund

Butiken hade även haft ett eget kafferosteri och jag fick även komma in och titta på detta. Dock har denna del rasat ihop, men det var ändå otroligt intressant att få se utrymmet som hade plåttak och mycket gammal eldragning.

Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Takpappen som lossnat i ett av rummen i Skeppshandeln där det läckt in från taket. Notera även missfärgningarna på väggen. Foto: Jennie Björklund

Tyvärr är taket mycket dåligt på Skeppshandeln och som ni ser på bilderna så har det läckt in så pass att takpappen i vissa rum släppt. I det här fallet måste ägarna fundera kring hur de vill göra med byggnaden. Om de bestämmer sig för att förvalta byggnaden och kanske öppna upp den för allmänheten på något vis, så har Länsstyrelsen sagt att de kan gå in med bidrag för att hjälpa till att rusta upp byggnaden. I det här fallet handlar det inte om någon stor renovering, utan om att laga taket och därefter restaurera de utrymmen invändigt som råkat ut för läckaget. För byggnaden har i mina ögon ett sådant stort kulturhistoriskt värde att det förtjänar att få vara kvar, men det krävs som sagt att det finns personer vill ta hand om den. Det är tyvärr ett av de största hoten mot många av de här miljöerna att de ligger områden där folk inte bor eller där inte ork eller intresse finns att sköta om dem.

Vid pennan idag sitter bebyggelseantikvarie Jennie Björklund som snart ska sätta sig på kvasten och flyga mot Blåkulla. Så passar på att önska alla våra läsare en Glad Påsk.

”-Men i Pajala har vi väl inget fint?”

Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Nu i höst arbetar jag och mina kollegor med en kulturmiljö- och bebyggelseinventering i Pajala på uppdrag av Pajala kommun. Det är ett spännande projekt, och alltid lika intressant att vara på nya platser och se nya byggnader. En av fördelarna med att arbeta som byggnadsantikvarie – du får uppleva mycket nytt!

Kyrkan i Pajala, foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

Kyrkan i Pajala, foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

I ett stort projekt som detta där ett helt samhälle, all bebyggelsestruktur och arkitektur ska inventeras så får man verkligen gå in på djupet av en plats. I bebyggelsen kan vi utläsa ortens historia och utveckling genom åren.

Visste ni förresten att den enda platsen i Sverige som har bombats under krig är Pajala? Den 21 februari 1940 fälldes 48 sprängbomber och runt 100 brandbomber över orten. Flera hus brann ner men ingen människa skadades. Den sovjetiska sidan hävdade senare att attacken varit ett misstag och att de sorgligt nog planerat att bomba finska sidan istället. Sovjetunionen betalade 40 000 kr till Sverige som ersättning till Pajala.

Kulturhistoriskt värdefulla hus och miljöer skapar en historisk förankring för oss människor

Foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

Foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

De tre basnäringarna i Pajala har historiskt sett varit skogsbruk, rennäring och jordbruk. Pajala präglas idag av framtidstro och utveckling nu när gruvan utvecklas, från att tidigare främst varit en avfolkningsort har behovet av bostäder har ökat.

Kommunen tar nu fram en ny översiktsplan för att underlätta för en långsiktig planering av den bebyggda miljön. Här är kulturmiljö och kulturhistoriska byggnader en del av översiktplanen. Det är viktigt att bevara karaktärsbyggnader för att skapa en historisk förankring och kontinuitet i ett samhälle som präglas av förändring.

”- Varför fotar du mitt hus?”

När vi är ute och inventerar byggnader får vi ofta frågor om vad vi gör. Om någon står utanför ditt hus och fotograferar, ja då är det ju naturligt att du går ut och frågar vad tusan de håller på med?

Flerbostadshus från 1960-talet, foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

Flerbostadshus från 1960-talet, foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

En kvinna såg tveksam ut och sa som rubriken lyder? –”Men i Pajala har vi väl inget fint?”. Det är lätt att bli hemmablind svarade jag.

I Pajala finns bevarade kringbyggda tornedalsgårdar fortfarande i öppet odlingslandskap längs vattenvägen. Här finns en fantastiskt ståtlig träkyrka och prästgård med Laestadiusmuseet. Här finns välbevarade egnahemskvarter och med små garage som speglar Pajalas expansion men också egnahemsrörelsen där alla skulle ha möjlighet till eget boende. Likaså finns efterkrigstidens offentliga tegelarkitektur med kommunhus, badhus samt tingshus och god arkitektur med tidstypiska detaljer. Pajala är vackert!

/Jenny Dahlén Vestlund, byggnadsantikvarie