På Norrbottens museum är vi två byggnadsantikvarier – jag och min kollega Kristin. Vi har nog det bästa jobbet (iaf i mitt tycke) som går att ha. Vi får träffa underbart trevliga människor, resa runt i länet, medverka vid renoveringar/restaureringar, göra dokumentationer och utredningar – listan kan göras lång.
I detta blogginlägg tänkte jag med hjälp av en massa härliga bilder låta er följa med i vår vardag – från stora projekt till rent nörderi.
Kukkolaforsen utanför Haparanda. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
I vårt jobb har vi mycket antikvariska uppdrag, s.k. antikvarisk medverkan, vid projekt som fått kulturmiljöbidrag från Länsstyrelsen. Många gånger är det kyrkstugor som ska restaureras, men ibland är det även andra byggnader som exempelvis logar och flerfamiljshus.
Bland kyrkstugorna i Gammelstads kyrkstad. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Det som ofta möter oss i kyrkstugor är rötskador av olika slag. Antingen sitter de i byggnadens nedersta stockvarv eller bakom murstocken likt bilden nedan. Här hade fukten trängt ner mellan skorsten och tak vilket skapat ett stort rötangrepp i bakomliggande timmerstomme. Efter att murstocken plockades ner så kunde alla delar bytas ut mot nytt friskt virke.
Röta i timmer bakom murstocken i en kyrkstuga. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Efter nedplockad murstock kunde den ruttna timmerväggen ersättas med timmer. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
I våra antikvariska uppdrag är även takbyte ganska vanligt. Ofta ska taket bytas till samma material likt det som låg där tidigare, om det inte var helt fel ur kulturmiljösynpunkt vill säga. Här får en stuga i Gammelstad en ny skivtäckning, precis likt den skivtäckning som låg där innan.
Nytt skivtak på kyrkstuga i Gammelstad. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
När vi är på våra antikvariska uppdrag är det också viktigt att hålla koll på de små detaljerna, och detta kan minst sagt bli lite av ett nörderi.
Ett exempel är vid restaureringar av stolphärbren. Finns bara fragment av stolparna kvar, och där karaktärsdragen är svåra att se, är det bara att ge sig ut i grannskapet för att se hur andra stolpar är utformade. Här nedan är två exempel på stolpar – den övre har en ganska vanlig utformning med avfasade hörn, medan den nedre är ovanlig då den svarvats.
Stolphärbre med avfasad stolpe. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.Stolphärbre med svarvad stolpe. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Vi kan ibland även åka utanför länsgränsen för att göra studiebesök i andra kulturmiljöer vilket alltid är lärorikt. Här nedan är från ett besök i Lövångers kyrkstad där vi fick en rundvandring bland kyrkstugor och gamla stall.
Kyrkstugorna i Lövånger kyrkstad. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.Stallar på rad i Lövånger kyrkstad. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Jag nämnde i början av inlägget att vi även gör en del dokumentationer. Ett antal av dem är kopplade till Kiruna stadsflytt där våra tidigare kollegor gjort en hel del. Jag var själv där under förra året på seminarium, och jag fick även chansen att åka tillbaka nu i våras. Just Kiruna är en väldigt spännande stad att besöka då det händer så mycket i både gamla och nya staden.
Området Ortdrivaren i Kiruna innan rivning. Fotot taget i mars 2023. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Området Ortdrivaren i Kiruna under rivning. Foto taget i maj 2024. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
När vi är ute på fältet så är det ibland helt magiska ögonblick som man gärna vill fånga på bild och som egentligen inte har något med vårt uppdrag att göra. Som här i Gammelstad till exempel – när höstsolen färgar stenfasaden helt orange eller när kyrkstugorna i Boden ligger inbäddad i grönska.
Nederluleå kyrka i Gammelstad. Foto: Erica Duvensjö, Norrbottens museum.
Så här i slutet av blogginlägget ska jag försöka göra någon form av summering av hela denna kavalkad. Att jobba som byggnadsantikvarie är verkligen spännande, och när barmarksäsongen nu är i full gång så kommer jag garanterat att samla in fler fina upplevelserna i våra norrbottniska kulturmiljöer, bilder och minnen som kanske blir ett uppföljande inlägg längre fram, vem vet!
Vid pennan denna vecka: byggnadsantikvarie Erica Duvensjö
Under de två sista veckorna i maj nu i år har Norrbottens museum och Luleå Tekniska Universitet genomfört fältarbeten i Jokkmokks kommun som en del i projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer.
Som tidigare har berättats här på Kulturmiljöbloggen vill vi inom projektet undersöka hur vattenkraftsregleringen har påverkat våra kulturmiljöer, de samhällen och de människor som lever längs med de utbyggda älvarna (för länkar till tidigare blogginlägg, se nedan). I Norrbottens län genomfördes de första fältarbetena under 2022, varvid vi bland annat kunde konstatera att en stor andel fornlämningar – som oftast var okända när vattenkraftsutbyggnaden genomfördes – kontinuerligt eroderar fram på stränderna längs både Stora och Lilla Lule älv. Fornlämningar som kontinuerligt skadas och i flera fall förstörs, utan att någon vetenskaplig information från dessa lämningar har tagits tillvara. Något som vi vill undersöka närmare inom projektet är om det går att få ut någon vetenskaplig information från fornlämningar som är överdämda större delen av året. Utifrån 2022 års inventeringsresultat ville vi gå vidare och genomföra arkeologiska undersökningar av två av lokalerna som berördes av våra inventeringar. Dels en stor boplatslokal vid Nelkerim, där ett 30-tal anläggningar ligger fullt synliga på stranden i samband med låga vattenflöden. Boplatsen i Nelkerim är omtalad i arkeologisk litteratur som en stor samlingsboplats som nyttjats i samband med laxfiske i Lilla Lule älv. Det har dock aldrig genomförts någon arkeologisk undersökning av lokalen, och av de brända ben som hittats och tagits tillvara från boplatsen förekommer det inga fiskben. Det vore mycket spännande att undersöka ifall det finns arkeologiska belägg för att denna boplats faktiskt har nyttjats i detta syfte, utöver boplatsens lokalisering invid en fiskrik älv.
Vi vill även gå vidare med ett område med flera härdar och en trolig bengömma som är belägen i Tjaktjajávvre vattenmagasin. Tyvärr visade det sig att just dessa fornlämningar är belägen i ett område där markägarfrågan inte är utredd, vilket kräver en fastighetsutredning. Vi undersöker nu möjligheter till att genomföra en fastighetsutredning – och håller tummarna för att vi ska kunna undersöka denna lokal under 2025. Under 2023 upptäcktes dessutom en ny boplats i närheten av rödockragraven i Ligga, vilket innebar att vi även ville gå vidare och genomföra arkeologiska undersökningar av denna lokal.
Plan A för 2024 års fältarbeten i Norrbotten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer var att:
– Genomföra arkeologiska inventeringar i västra delarna av vattenmagasinet Tjaktjajávrre i samband med låga vattenflöden samt att genomföra en arkeologisk undersökning av härdarna och den eventuella bengömman i Tjaktjajávvre.
På grund av sen is- och snösmältning visade det sig inte vara möjligt att genomföra inventeringarna i Tjaktjajávrre den inbokade fältveckan, då vattenmagasinet var täckt av is och snö. Inte heller den arkeologiska undersökningen var möjlig att genomföra, på grund av de ovan nämnda oklarheterna kring markägarfrågan. Därför bestämde vi oss för att istället satsa på plan B:
– Genomföra inventeringar längs med Lilla Lule älv mellan Vajkijaur och Årrenjarka, framförallt i områden som inte tidigare genomgåtts av den systematiska fornminnesinventeringen samt att genomföra en arkeologisk undersökning av Nelkerimboplatsen.
Då vi fick rapporter om kraftig snö och is på Lilla Lule älv just innan fältarbetet skulle påbörjas bestämde vi att vi även behövde ta fram en plan C, som blev:
– Fortsatta inventeringar i Nelkerimområdet och valda sträckor mellan Edefors och Vuollerim samt undersökning av den nyupptäckta boplatsen i Ligga.
Måndag 20 maj genomförde projektdeltagarna Dag Avango, professor i historia vid LTU och projektledare för Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer, och Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor i geografi vid Stockholms universitet, en rekognoceringstur för att undersöka vilka områden som hade tinat fram och var möjliga att inventera, medan undertecknad förberedde för att kunna genomföra plan C. Vid besök på Nelkerimboplatsen denna måndag så konstaterade Dag och Ninis att boplatsen låg under en 2 dm tjock iskaka. Skulle vi kunna genomföra en arkeologisk undersökning av denna fornlämning med start om en vecka? Efter genomförd rekognoceringstur konstaterade Dag och Ninis att på grund av höga vattenflöden mellan Jokkmokk och Edefors så var det ur inventeringssynpunkt bäst förutsättningar att genomföra fältarbeten längs med Lilla Lule älv, mellan Vajkijaur och Årrenjarka. Därmed tillbaka till plan B!
Under fyra dagar genomfördes därför arkeologiska inventeringar mellan Vajkijaur och Årrenjarka. Där fanns strandpartier som tinat fram, omgivna av is och snö. Vi återbesökte fyra tidigare registrerade fornlämningar och nyregisterade närmare 20 nya forn- och kulturlämningar, bestående av boplatser, fyndplatser, kokgropar, fångstgropar, härdar och barktäkter. Flertalet av fornlämningarna ligger frameroderade på strand som en följd av vattenkraftsregleringen, och bedöms därför som grovt skadade.
Barktäkt med ristning invid Skálkká, Lilla Lule älv. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.Ristning i barktäkt: Initialerna A.N. och en figur har delvis övervallats i den högra kanten. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.Ninis Rosqvist står i en fångstgrop vid Váreluokta, Lilla Lule älv. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.Frameroderad kokgrop vid Asjkasluokta, Lilla Lule älv. På grund av erosion som en följd av vattenkraftsregleringen med fluktuerande vattennivåer har gropens ursprungliga form försvunnit. Vid sondning kändes ytterligare stenar, rödbränd sand och kol åtminstone ner till 0,2 m djup. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.På sandreveln i Tjievláluokta påträffades boplatsmaterial i form av avslag i grå kvartsit och kvarts samt ett föremål i grå kvartsit. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.En av de boplatser som hittades i samband med Riksantikvarieämbetets sjöregleringsinventeringar inför vattenkraftsutbyggnaden ligger vid Vuolleluoppal. I området har det eroderat fram skärvsten och en skärvstenskoncentration, delvis synliga i vattenbrynet. Vid vårt fältbesök på platsen var det dock högvatten, och sannolikt förekommer ytterligare boplatsmaterial som är synligt vid lägre vattenflöden. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.Nedanför nipkanten eroderar det fram skärvsten och skärvstenspackningar på stranden vid Gursjoluokta, Lilla Lule älv. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Vi samlade in fynd från fyra olika lokaler, något som vi hade fått beviljat tillstånd för från Länsstyrelsen i Norrbotten. Fynden består framförallt av avslag i kvarts och kvartsit, men vi hittade även en del av en pilspets i kvartsit och ett slags multifunktionsverktyg (typ en förhistorisk schweizisk armékniv). Vi vill bland annat jämföra med tidigare insamlat material längs med Luleälven, för att se om det går att se skillnader i om stenmaterialet har påverkats av svallning som en följd av vattenkraftsregleringen. En del av fyndmaterialet påträffades i relativt steniga partier av stränder, där mer finkornigt material bedöms ha eroderat bort – och det är definitivt knepigare att hitta rester efter redskapstillverkning i grå kvartsit bland andra gråa stenar, jämfört med om fyndmaterialet påträffas i sandiga partier.
Ett avslag och en del av en pilspets i grå kvartsit. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.Avslag i kvarts och kvartsit. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.Bearbetat föremål i grå kvartsit. Föremålet har flera eggar och tillsvidare benämner vi det som ett multifunktionsverktyg (typ dåtidens schweiziska armékniv). Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
På fredagen återbesökte Dag och Ninis Nelkerimboplatsen för att få en uppdaterad bild av isläget och vattenståndet. Mycket av isen hade smält och vattenståndet låg fortfarande på en sådan nivå att boplatsen var synlig. Det såg lovande ut för att kunna genomföra en arkeologisk undersökning den kommande veckan! Men – arkeolog Anna RImpi som bor i Jokkmokk var snäll och besökte Nelkerimboplatsen på söndagskvällen, för att ge en uppdaterad rapport om vattenståndet – och då låg boplatsen under vatten! Vi fick istället satsa på plan C – en arkeologisk undersökning av den nyupptäckta boplatsen i Ligga.
Så under förra veckan genomförde undertecknad och Sebastian Lundkvist en arkeologisk undersökning i Ligga. Vi karterade av boplatsen och samlade in några lösfynd av brända ben och avslag i kvarts, och därefter fokuserade vi på en skärvstenspackning/härd med brända ben. Boplatsen är belägen längst ute på udden en bit öster om rödockragraven i Ligga, och ligger under vatten delar av året.
Del av den nyupptäckta boplatsen i Ligga. I det sandiga partiet påträffades lösfynd av kvartsavslag och brända ben. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.Skärvstenspackningen är synlig som en koncentration av mindre skörbrända, d.v.s. eldpåverkade, stenar som är omgivna av större och mer rundade stenar. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Området där skärvstenspackningen är belägen är väldigt stenigt, och intorkat gråbrunt sediment på alla stenar som legat under vatten gör att anläggningen inte var helt tydlig att se. Vi rensade fram denna och dokumenterade skärvstenspackningen i plan innan en profil drogs genom anläggningens längdriktning. Vi undersökte därefter ena halvan av skärvstenspackningen, varvid en rätt stor mängd brända ben påträffades. Vi hittade även små avslag och en skrapa i bergskristall, en kärna i kvarts och en skrapa i kvartsit.
Skärvstenspackning under undersökning. Fyndpåsarna visar platser för där brända ben och avslag har påträffats. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.Skrapa i bergskristall. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Torsdag eftermiddag, när vi dokumenterade profilen, så tittade vi upp och upptäckte att vattnet stigit oroväckande mycket. Vi hade haft fullt fokus på anläggningen och inte sett hur vattennivån förändrades. Den del av boplatsen som vi karterade i början av veckan låg nu under vatten.
Vattennivån hade stigit oroväckande mycket och började närma sig anläggningen under torsdagseftermiddagen. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Vi bestämde oss för att vi behövde jobba lite längre, så att vi hann dokumentera profilen samt samla in alla prover som var planerade att ta ur profilen. Detta visade sig vara ett klokt beslut, för när vi återvände till boplatsen på fredagsmorgonen så låg skärvstenspackningen under 1-2 dm vatten! Det är svårt att gräva under vatten – vi är ju inte marinarkeologer – så vi fick ge oss på ett försök att lägga igen det överdämda schaktet – genom att kasta tillbaka skärvstenen som räknats, vägts och lagts upp på en presenning en liten bit bort från anläggningen. Sållmassorna som också låg på en presenning var det värre med, för där hade det höga vattenflödet resulterat i att en del av sanden redan förts ut i älven. Resten av sållmassorna fick gå samma väg, för vi ville inte riskera att presenningen drogs med ut i vattenmagasinet. Inte den bästa igenläggningen vi genomfört, men nöden har tyvärr ingen lag.
När vi kom ut till boplatsen på fredagsmorgonen hade vattnet stigit så pass mycket att skärvstenspackningen låg under vatten. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Nästa vecka påbörjar vi fortsättningen av räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga. Undersökningen, som ska avslutas i år, pågår under fem veckor. Om vattenståndet sjunker under dessa veckor har vi möjlighet att se till igenläggningen av skärvstenspackningen på den nyupptäckta boplatsen, vilket jag hoppas på. Vi samlade in ett antal jordprover för diverse analyser ur den delundersökta skärvstenspackningen. Vi planerar att genomföra markkemiska analyser för att se om det går att ta reda på hur anläggningen har påverkats av att vara överdämd, lipidanalyser (analyser av eventuella fettsyror), vedartsanalyser på kolbitar som hittades i anläggningen, makrofossilanalys och osteologisk analys av de brända ben som hittats. Vi har med andra ord hittills samlat in ett antal pusselbitar från boplatsen, och analyserna kommer att ge ytterligare pusselbitar, så får vi se vilken bild vi kan återskapa av dessa. Jordproverna kommer att sändas till olika experter för respektive analys, och sedan får vi vänta på resultaten. Har boplatsen ett tidsmässigt samband med rödockragraven? Vilka djur finns representerade bland de brända benen och kan de berätta något om vilken årstid som boplatsen nyttjats? Har de brända benen påverkats av att de har legat i en överdämd anläggning? Går det att hitta fettsyror i anläggningen, då den legat i vatten eller har dessa lösts upp och försvunnit? Kan de markkemiska analyserna visa på hur fornlämningar påverkas av att vara överdämda? Många frågor, som vi förhoppningsvis kan besvara och berätta mer om här på Kulturmiljöbloggen framöver – så håll utkik om du är intresserad!
Vid tangentbordet denna vecka: Frida Palmbo, arkeolog vid Norrbottens museum
Läs mer om Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer och om vattenkraftens påverkan på kulturmiljöer här på bloggen:
