Ibland kommer man på ämnen att skriva om vid de mest konstiga tillfällen. I måndags var det ”fältpremiär”. Problem med vattenledningarna i Gammelstad gjorde att en ledning behövde bytas och som vanligt var en av oss arkeologer på plats för att kolla att ingen arkeologisk information gick förlorad. Att idka arkeologi med en tjälkrok på grävmaskinen ser lite brutalt ut och ger inget utrymme för finlir men det går faktiskt ändå att se om det finns något av intresse i marken. Just i detta fall var det tomt på sådant. Kanske tur egentligen att vattenproblemet kunde åtgärdas utan antikvariska invändningar. Men när jag stod där och funderade kom jag att fundera lite på världsarv och vad de betyder.

FN organet UNESCO antog 1972 en konvention för skydd av världens natur- och kulturarv. Anledningen var att UNESCO såg att fler och fler av dessa miljöer hotades av förstöring. Sverige anslöt sig till konventionen 1985. I konventionen finns artiklar där de som undertecknat den förbinder sig att skydda och bevara lämningar och miljöer, men också att tillgängliggöra och informera om objekten, för sist men inte minst finns också en tanke om att öka människors förståelse och respekt för dessa. I dag finns 1007 världsarv varav 779 är kulturarv, 197 är naturarv och 31 är en kombination av bägge.

Norrbotten fick två världsarv antagna 1996. Laponia i Jokkmokk och Gällivare samt Gammelstad i Luleå. Laponia är ett kombinerat arv av natur och kultur medan Gammelstad är ett kulturarv. I motivationen lyfts i bägge fallen fram hur kultur har anpassat sig till natur och på så sätt skapat unika miljöer. För oss som bor här uppe är Gammelstad och Laponia kanske inte så speciellt. De har ju ”alltid” legat där och vi har sett dem ibland dagligen. Men som exempel på företeelser som är unika i välden är de speciella och värda vår respekt.

En bra dag på jobbet! Undertecknad på utredningsuppdrag med Laponia i bakgrunden. Foto Ronny Smeds © Norrbottens museum.

Vi hör och ser i dag via media hur världsarv förstörs och hotas. Utsläpp och exploateringar hotar att förstöra byggnader, ruiner och natur. Akropolis i Aten t.ex., håller på att vittra sönder av den dåliga luften och Stora barriärrevet utanför Australien hotas av miljöförstöring. De värsta exemplen på förstöring torde vara sprängningarna och plundringen av de antika lämningarna i mellanöstern som t.ex. Palmyra i Syrien. Alla dessa nyheter som oroat och berört oss, hur kan det vara på detta vis?

Men hur står det till här hemma?  Tja, lugnare helt klart. Men hot finns även här. Den kanadensiska snabbväxande tallen Contorta som planterats för att få snabbare tillväxt i skogen håller på att etablera sig nära Muddus (en del av Laponia). Den hotar på så sätt det ekosystem som är en del av grunden för Laponia. Gruvprospektering både i och i närheten av Laponia hotar arvets existens. Även Gammelstad hotas. Bland annat har modern snöröjning gjort att kyrkstugor börjat ruttna upp. Moderna förändringar av byggnader och grävande i fornlämningen utan tillstånd förandrar dessutom miljön i kyrkbyn till något annat än det som en gång skulle skyddas.

Gammelstads kyrkstad i vinterskrud med kyrkans klocktorn till höger och kyrkans bogårdsmur i förgrunden. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Gammelstads kyrkstad med kyrkan i bakgrunden. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Nu finns det tursamt nog många, både professionellt och ideellt, som jobbar med att värna världsarven. Men jag skulle vilja uppmana alla, myndigheter, organisationer och privatpersoner att fundera lite över våra världsarv nu när de firar 20 år. De inrättades för att kunna berätta för världen utanför och innanför länsgränsen om vår bit i det stora pusslet. Låt oss vara rädda om den biten.

/Vid datorn, Lars Backman

Unescos lista över världsarv hittar du via den här länken: World Heritage List (Lista Världsarv)

Gammelstads kyrkstad kan du läsa mer om här: Världsarvet Gammelstads kyrkstad

Laponia kan du läsa mer om här: Världsarvet Laponia