Att inte glömma bort innan det är försent

Kiirunavaara från Loussavaara Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Kiirunavaara från Loussavaara. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Jag har upptäckt att Kirunabor ofta i olika medier (TV, tidningar) får frågan om vad de tycker om att staden ska ”flyttas”! Det absolut vanligaste svaret lyder ungefär

– Det är tråkigt, MEN utan LKAB så skulle inte Kiruna finnas!

Vetskapen om att det här företaget byggt och skapat förutsättning för många av deras liv är så påtaglig att jag är rädd för att Kirunabon inte tänker på att den där skolan de gick i snart inte kommer att finnas längre, eller att den där utsikten du tar för givet mot fjällen inte längre kommer kunna ses från nya stadens torg. Det kan kanske låta som det här ligger långt fram i tiden fortfarande, men faktum är att det sakta men säkert redan börjat.

Falu gruva med dagbrottet Stora Stöten i förgrunden, gruvmuseet på andra sidan och Falun som sträcker sig ut bakom. För er vintersportälskare så kanske ni känner igen hopptornen vid Lugnets skidstadion på berget bakom. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Falu gruva med dagbrottet Stora Stöten i förgrunden, gruvmuseet på andra sidan och Falun som sträcker sig ut bakom. För er vintersportälskare så kanske ni känner igen hopptornen vid Lugnets skidstadion på berget bakom. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Jag kommer själv ifrån en stad som inte hade funnits om inte bocken Kåre skrapat sina horn mot Kopparberget för en sisådär 1300 år sedan. Jo, jag är Dalkulla och uppvuxen i Falun. Där gruvan kom att hamna sägs ha varit utmarkerna till bönderna i Torsång (ungefär nuvarande Borlänge). Insikten om att inte alla städer har slagg- och varpberg överallt kom inte förrän jag började studera till bebyggelseantikvarie och började förstå värdet i att uppskatta det unika i varje stad och plats. Så vitt jag vet finns ingen annan stad som ser ut som Falun och det har fått mig att bli väldigt stolt över att komma från denna plats som sedan 2001 är upptagen på Unescos världsarvslista.

I Kopparberget tog dock malmen slut. Redan i början av 1800-talet var brytningen av kopparmalm i princip över och det som gjorde att verksamheten ändå kunde fortgå fram till 1992 när Gruvan lades ner för gott, var de biprodukter som gruvan gav – bland annat svavel, men även till viss del guld och silver och så förstås rödfärgen. Till skillnad mot Kiruna så var malmkroppen i Falun begränsad, det fanns helt enkelt inget mer att bryta. Så är det inte i Kiruna och det är mot den vetskapen och bakgrunden som stadsomvandlingen planeras. Det är en ”flytt” för att industrin som byggt staden ska kunna utvecklas och leva vidare.

Så ni som bor i Kiruna, ni som upplever och besöker denna stad, ta er tid att stanna till och titta upp mot horisonten, notera byggnaderna ni älskar, platserna ni ofta återkommer till. Än finns de kvar. Inom bara ett par år kommer förändringarna att vara tydligare, men de sker redan nu!

Vi ser dem, ser ni dem?

Spåren kring järnvägsomårdet är helt bortplockade. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Spåren kring järnvägsområdet är helt bortplockade. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

I början av sommaren (juli) kunde jag ta denna bild. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

I somras (juli) kunde jag ta denna bild. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

I september såg det ut så här! Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

I september såg det ut så här! Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Vid pennan denna vecka: Jennie Björklund, bebyggelseantikvarie i Kirunadokumentationen.

Silbojokk, en fascinerande historia

Jag har länge tänkt skriva om Silbojokk, en av mina favoritplatser, och nu är det dags för det! Silbojokk är en mycket speciell plats, som kan bidra med många och intressanta pusselbitar till länets och Sveriges historia. Silbojokk ligger ca nio mil nordväst om Arjeplog och ca fyra mil från Norska gränsen. Här börjar barrskogen övergå i fjällnära björkskog och de omgivande kalfjällens toppar är snötäckta stora delar av året.

Vy över snöklädda fjäll och en skymt av Sädvajaure

Vy över snöklädda fjäll

Vid sjön Sädvajaures strand, där bäcken Silbojokk har sitt utlopp finns resterna av ett litet samhälle som anlades vid mitten av 1600-talet.

1634 hittades silver uppe på Nasafjäll, som ligger precis vid norska gränsen och med anledning av detta byggdes en hytta i Silbojokk, för förädling av malmen. Innan jag går vidare ska jag göra en kort introduktion till tiden och förutsättningarna i ett lite större perspektiv.

Sverige är en stormakt (1611-1721) och deltar vid tiden för fyndet av silver i Nasafjäll i trettioåriga kriget (1618-1648). Under den här tiden gick religion och politik hand i hand och kriget var delvis en religiös konflikt mellan katoliker och protestanter. Nya strömningar inom ideologi, ekonomi och världspolitik genomsyrar tiden och Sverige kämpar för att leva upp till stormaktsepitetet inom dessa områden. Sverige är jämfört med övriga länder i Europa fortfarande ett fattigt land kulturellt sett. Dessutom var delar av landet ännu inte kristet, vilket naturligtvis var besvärande. Genom vinster i kriget åtnjuter man respekt och makt inom den politiska sfären och krigsbyten berikar konstnärliga och litterära samlingar.

På det ekonomiska planet börjar merkantilismen göra sig gällande. Det är viktigt att importera så lite varor som möjligt, men samtidigt producera och exportera så mycket som möjligt. Efter kriget mot Danmark och Älvsborgs lösen, samt på grund av de pågående krigen är Sveriges ekonomi ansträngd. Men när det gäller gruvdriften är Sverige framstående och under 30-åriga kriget är vi självförsörjande inom vapenindustrin. Behovet av järn och koppar hos de krigförande länderna gör att överskottet av produktionen kan exporteras. Kronan uppmuntrade därför till prospektering efter, och brytning av malmförekomster genom belöningar, privilegier och skattelättnader. Det är i ljuset av detta som etableringen i Silbojokk skall ses.

Nu när denna bakgrund har presentewrats har det redan hunnit bli dags att ta helg. Därför kommer en fortsättning på Silbojokks historia att följa vid ett annat tillfälle. Fortsättningen kommer astt innhålla berättelser om svält, mission, häxprocesser och arkeologiska undersökningar…

/ Åsa Lindgren