Arkeologi, Arkeologidagen och Kulturarvsdagen

Så här i semestertider skulle man ju kunna tro att det är rätt lugnt för oss arkeologer på Norrbottens museum. Det stämmer inte riktigt. Det är lugnt för de arkeologer som har semester såklart, men för oss som arbetar så har vi en hel del förberedelser inför kommande fältarbeten och publika program som kommer att hållas inom kort. Vår fältsäsong är kort, så det är mycket som ska hinnas med under den tiden!

Några pågående och kommande arkeologiska arbeten
Tone Hellsten och Daniel Sjödahl är två arkeologer som jobbar extra hos oss i sommar. De befinner sig just nu utanför Kiruna och gör en arkeologisk utredning kring Pahtohavare. Området är inte helt lättillgängligt, så de kommer få en hel del extra motion under veckan…

Om några veckor påbörjas en arkeologisk undersökning av en boplats med indikationer på en mycket tidig järnframställning utanför Vivungi. Undersökningen är en del i Carina Bennerhags forskningsprojekt Järn i Norr, och vi är flera arkeologer som kommer att delta i den spännande undersökningen. I samband med undersökningen i Vivungi anordnas Arkeologidagen söndag 27 augusti, då du har möjlighet att få se själva platsen och får höra mer om projektet Järn i Norr – mer information kommer inom kort, så håll utkik här på bloggen och på Norrbottens museums hemsida!

Efter Vivungi kommer undertecknad att genomföra en arkeologisk räddningsundersökning av en boplats vid Kälsjärv utanför Kalix. Boplatsen består av boplatsmaterial i form av stenmaterial i kvarts, brända ben, boplatsgropar och en boplatsvall. Förra hösten besöktes platsen i samband med de första fälttesterna med arkeologiska sökhundar, och då visade det sig att boplatsen var sönderkörd av terrängfordon. Vi är glada som har fått beviljat medel för en räddningsundersökning av Länsstyrelsen, och kommer göra en insats för att ta hand om det boplatsmaterial och de anläggningar som ligger i de skadade delarna av boplatsen. Boplatsen ligger omkring 45 m ö h, och kan därmed tidigast ha nyttjats omkring 2000 f.Kr., under yngre delen av stenåldern. Den kommande räddningsundersökningen kommer förhoppningsvis kunna visa på när boplatsen och boplatsvallen har nyttjats, om de är samtida och hur resursutnyttjandet har sett ut på platsen. Vi har all anledning att återkomma när det gäller Kälsjärv!

Hundförarna Gunilla Lindbäck och Åke Naalisvaara tillsammans med arkeolog Frida Palmbo vid skadad boplatsvall. Foto: Olof Östlund © Norrbottens museum

Vi kommer såklart klämma in några veckor med tipsgranskning även denna fältsäsong. Nästa vecka kommer undertecknad tillsammans med Lars Backman att granska några tips om fornlämningar i Älvsbytrakten och i oktober blir det tipsgranskning i trakterna kring Arvidsjaur och Glommersträsk, där vi har en ständigt återkommande tipsare som är ute och letar efter fornlämningar på sina skogspromenader! Vi uppskattar verkligen när allmänheten tar sig tid att kontakta oss arkeologer när de tror sig ha hittat forn- eller kulturlämningar. På så vis får vi hjälp med att utöka fornlämningsbilden i Norrbotten, då vi själva inte kan vara överallt i Norrbotten…

Inventering av markberedda skogsområden
I slutet på augusti kommer undertecknad och Lars Backman att under en vecka inventera markberedda skogsområden kring Arjeplog och Moskosel, i ett försök att visa på att det behövs pengar till fornminnesinventering. Det finns ett flertal studier som visar på att fornlämningar i hög grad skadas av skogsbruket, genom körskador och markberedning. En god kulturmiljövård förutsätter kännedom om fornlämningars förekomst. Det är dock möjligt att bidra till bevarande av fornlämningar som är kända. Tyvärr finns det ett stort mörkertal vad gäller förekomst av fornlämningar då stora delar av Norrbotten inte har inventerats i modern tid. Norrbottens museum har därför sökt och fått beviljat medel från Länsstyrelsens kulturmiljöanslag, till att inventera områden som har markberetts de senaste tre åren i områden där fornminnesinventering inte har ägt rum. Syftet är INTE att hitta syndabockar som har skadat fornlämningar, utan förhoppningen är att projektet ytterligare ska kunna visa på behovet av fornminnesinventering i Norrbotten. Det är svårt att skydda ej påträffade lämningar, trots att de har lika starkt lagskydd som de fornlämningar som är kända. Det blir spännande att se resultatet av inventeringen!

Kulturarvsdagen i samarbete med Piteå museum
Söndag 10 september arrangerar Piteå museum tillsammans med Norrbottens museum Kulturarvsdagen, som i år har temat ”Natur- och kulturarv med möjligheter”, genom att lyfta fram Arkeologstigen i Jävre. Undertecknad kommer att berätta om de arkeologiska lämningar som finns längs med Arkeologstigen – och det finns ett nytt spännande resultat som kommer att delges, så missa inte det! Är det fint väder kommer en guidning ske längs med Arkeologstigen med gemensam avgång kl 13.00 från parkeringen söder om Jävre turiststation, där det är skyltat mot Arkeologstigen från E4an. Vid regn det är regnigt så blir det istället en föreläsning kl 13.00 – såklart med samma tema – i sessionssalen på Piteå museum. Varmt välkommen!

Arkeologistigen_gravröse

Gravröse längs med Arkeologstigen, Jävre. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum

Vid tangentbordet, första veckan efter semestern:
Frida Palmbo

Vivungi – ett eldorado i Norrbotten!

I Vivungi ca 2,5 mil nordöst om Vittangi i Kiruna kommun finns ett av de fornlämningstätaste områdena i Norrbotten. Inom en mycket begränsad yta i anslutning till sjöarna Vaihkojärvi, Vivungijärvi och Rahtusenjärvi finns flera hundra lämningar av olika slag.Lämningarna, som troligtvis är nyttjade under vitt skilda tidsperioder, utgörs av boplatser, gravar, kokgropar, hyddor, fångstgropar, kolningsgropar, boplatsgropar, härdar och tjärdalar. I området finns också fynd av skörbränd sten (sten som en gång legat i eller runt eldstäder/kokgropar), slaget stenmaterial i kvarts och kvartsit (rester efter redskapstillverkning i sten), brända ben (matrester) och det mest intressanta av allt: rester efter tidig metallhantering!

Kunskapen om den tidiga metallhanteringen i övre Norrland är mycket sparsam. Under mycket lång tid har det saknats fördjupade studier kring det tidiga metallhantverket i det nordliga området. Fram till 2009 fanns t ex inga kända järnframställningsplatser i landskapen norr om Jämtlands län. Under detta år kunde vi på Norrbottens museum, som en följd av de arkeologiska undersökningarna längs Haparandabanan, för första gången konstatera förhistorisk järnframställning i ugn. Ugnen påträffades utanför Sangis i Norrbottens kustland och visade sig vara 2 200 år gammal!

På bilden syns järnframställningsugnen som påträffades utanför Sangis. Innanför de kanställda stenhällarna syns resterna efter ugnskammaren. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

På bilden syns järnframställningsugnen som påträffades utanför Sangis. Innanför de kanställda stenhällarna syns resterna efter ugnskammaren. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

Den nyupptäckta järnframställningsugnen uppvisade klara paralleller med ugnar som påträffats i norra Finland och Karelen. Kopplingarna var entydigt östliga. På en närliggande boplats påträffades också ett samtida bronsspänne med formmässiga paralleller till Volga-Kama området i Ryssland. Sannolikt har kontakten med dessa områden haft stor betydelse för introduktionen av järnhanteringen i Norrbottens kustland.

Spännet i brons har inga motsvarigheter i Sverige. Däremot finns formmässiga paralleller österut i Volga- Kama området i Ryssland där liknande spännen har påträffats i gravar. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Spännet i brons har inga motsvarigheter i Sverige. Däremot finns formmässiga paralleller österut i Volga- Kama området i Ryssland, där liknande spännen har påträffats i gravar. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Fyndmaterialet indikerar att järnets introduktion i Norrbotten troligtvis har skett österifrån och det är i detta sammanhang som fyndet av metallhanteringsresterna i Vivungi, i den östra delen av Norrbottens inland, blir mycket intressant.

Metallhanteringsresterna i Vivungi påträffades vid fornminnesinventeringen 1993. De består av stora slaggklumpar som hittades inom ett ca 50 m stort område med hjälp av metalldetektor. Någon analys av materialet gjordes inte i anslutning till inventeringen, men man antog att slaggerna kunde vara spår efter tidig metallframställning, eftersom det också påträffades två kolningsgropar i området. I kolningsgroparna har man framställt kol, vilket behövdes i rätt så stora mängder vid järnframställning.

Under 2011 kom jag själv i kontakt med slaggerna från Vivungi i samband med en genomgång av fyndmaterialet som tillvaratogs vid fornminnesinventeringen. Då på jakt efter fynd som kunde tyda på metallhantering i inlandet. I fyndbackarna i museets samlingar låg ett par större stycken slagg som hade ett mycket karaktäristiskt utseende. De såg ut som runnen stearin. Med erfarenhet av de slagger som jag kommit i kontakt med i samband med undersökningarna längs Haparandabanan, så var just den här slaggen från Vivungi, väldigt lik de slagger som bildas vid järnframställning!

På bild syns de stearinliknande slaggerna som påträffades i Vivungi. Foto Staffan Nygren © Norrbottens museum

På bild syns de stearinliknande slaggerna som påträffades vid fornminnesinventeringen i Vivungi. Foto Staffan Nygren © Norrbottens museum

Jag bad genast en av museets fotografer att ta foton av slaggerna, för att sedan vidarebefordra dem till Lena Grandin på Geoarkeologiskt laboratorium i Uppsala. Hon kunde sedan bekräfta att det mycket troligt rör sig om järnframställnings-slagger. Bland fynden fanns också några mer sandiga stycken som kan vara rester efter själva ugnskonstruktionen. Vid undersökningen av järnframställningsugnen utanför Sangis, hittade vi flera delar av ugnskammaren, som är mycket lika de sandiga styckena från Vivungi.

Några av slaggerna från Vivungi ser mer ut som sandiga stycken och består av ihopsintrad sand. De utgör troligen en del av själva ugnskammaren. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Några av slaggerna från Vivungi ser mer ut som sandiga stycken och består av ihopsintrad sand. De utgör troligen en del av själva ugnskammaren. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Så här ser en del av den kvarvarande ugnskammaren ut från ugnen utanför Sangis. De två halvmåneformade hålen är rester efter ingångar för blåsbälgen. Blåsbälgen användes för att pumpa in luft i ugnen för att på så vis reglera temperaturen. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Så här ser en del av den kvarvarande ugnskammaren ut från ugnen utanför Sangis. De två halvmåneformade hålen är rester efter ingångar för blåsbälgen. Blåsbälgen användes för att pumpa in luft i ugnen för att på så vis reglera temperaturen. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

De slagger som påträffats i Vivungi är alltså mycket troligt spår efter tidig järnframställning. I kombination med andra fynd i området, finns mycket som tyder på att järnframställningen till och med kan höra till den initiala fasen av metallhanteringen i Norrbotten. Lämningarna av kolningsgropar i området antyder också att flera processled inom metallhanteringen har skett i närområdet. Möjligen finns här ett helt komplex av lämningar som skulle göra det möjligt att studera själva organisationen bakom järnproduktionen i området.

Vid datorn denna fredagseftermiddag

/Carina Bennerhag

Om du vill veta mer:

Hedman, Sven-Donald. 1994. Vivungi, eldorado för forntidsfolk och forskare. Populär Arkeologi. Årgång 12, nr 2, 1994.

Bennerhag, Carina. 2012. Samhälle i förändring – järnålder i Norrbottens kustland. Arkeologi i Norr 13. Umeå universitet. 2012.