Om Norrbottens museum

På Norrbottens museums Kulturmiljöblogg erbjuds en blandning av arkeologi, bebyggelsehistoria, historia, forskningsprojekt, arbetet med museets samlingar, pedagogiska projekt, föremål... Kort sagt det mesta som en anställd överhuvudtaget kan jobba med på ett länsmuseum, en del är generellt och en del annat är specifikt för Norrbotten!

Att fira helgon och hedra våra döda

Så lider ännu ett kyrkoår mot sitt slut. Första advent markerar första dagen på det nya kyrkoåret och Alla helgons dag är därmed en av de sista högtidsdagar vi firar innan kyrkans nya år tar sin början.
I dag förknippar vi Allhelgonahelgen med gravsmyckningar och tända ljus på avlidna släktingars gravplatser. Men har man alltid firat helgen så här? Och varifrån kommer seden?
Allhelgonahelgen består egentligen av två olika minnesmarkeringar; Alla helgons dag då man firar minnet av kristna helgon och påföljande dag som kallas ”Söndagen efter alla helgons dag” (ursprungligen ”Alla själars dag”), då man minns sina avlidna släktingar och vänner. Alla helgons dag firades från början den 1 november men har efterhand flyttats till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november. I kalendern benämns emellertid fortfarande den 1 november som allhelgonadagen.

A189

Målning av apostlarna Andreas och Petrus i Öjeby kyrka, Piteå. Foto: okänd © Norrbottens museum

Alla helgons dag
I den tidiga kristna kyrkan hade martyrer och fromma människor en central roll inom tron. Man beundrade deras mod och goda gärningar och hedrade dem ofta på deras dödsdagar. I takt med att kristendomen spreds blev martyrerna fler och fler och kalendern fylldes med allt fler högtidsdagar till deras ära. Efter hand bestämde kyrkan att vissa av martyrerna skulle helgonförklaras. I början hade biskoparna rätt att helgonförklara heliga kvinnor och män men från 1100-talet var det bara påven som fick göra detta. Redan på 800-talet var kalendern full med högtidsdagar till minne av betydelsefulla helgon. År 835 tillkännagav därför den franske kejsaren Ludvig den Fromme att man inom kyrkan infört en gemensam minnesdag för alla helgon som inte fått en egen högtidsdag uppkallad efter sig i kalendern. Dagen bestämdes till den 1 november. I dag har firandet av alla helgons dag mer intagit karaktären av hedrandet av avlidna släktingar och vänner och vi firar dagen genom att smycka gravar och tända ljus. Gravsmyckningsseden är en medeltida tradition och kommer från romersk katolicism och grekisk ortodoxi. Seden blev alltmer populär i Sverige efter första världskriget. Traditionen att tända levande ljus vid gravarna kommer ursprungligen från julfirandet och kom sedermera att spridas till allhelgonahelgen.

Alla själars dag
Inom kyrkan väcktes också behovet att inrätta en högtidsdag för att hedra sina döda anhöriga. Därför instiftades Alla själars dag av abboten S:t Odilo vid klostret Cluny, år 998. Dagen, som förlades till den 2 november, firades med processioner, klockringning, dödsmässor och förböner. I Sverige upptogs Alla själars dag i Vallentunakalendariet 1198 och omnämns också i Yngre Västgötalagen.

halloween_red

Den 31 oktober var inom förkristen keltisk tradition sommarens sista dag. Då togs korna togs in från betet och tacksägelsefester anordnades för årets skördar. Under kristen tid infördes en minneshelg , allhelgonahelgen, den 1-2 november för helgon och de jordliga döda . Illustration: Hanna Larsson, Norrbottens museum

Halloween eller som den tidigare hette ”All hallows eve” (alla helgons afton) är en ursprungligen en förkristen keltisk tradition som markerade sommarens slut och vinterns början. Högtiden kallades för ”Samhain” (”sommarens slut” på galliska) och var kelternas nyårshögtid. Enligt kelterna räknades den 31 oktober som sommarens sista dag då boskapen drevs hem från betesmarkerna. Dagen kom att firas med en tacksägelsefest för årets skördar och önskan om återkommande fruktbarhet inför nästkommande år. Man trodde också att natten mellan den 31 oktober och den 1 november var fylld av övernaturliga väsen och onda andar och för att jaga bort dessa tände man eldar och ljus. Traditionen gick i arv till de angler och saxare som på 500-talet invaderade England och långt senare tog britter och irländare med sig seden över till det stora landet i väst. Högtiden har på senare tid utvecklats till att bli en fest för barn och unga där man klär ut sig och sminkar sig på ett skräckinjagande sätt, går runt i grannskapet och tigger godis.

Källor:
Liman Ingemar Högtid och fest året runt 1995
Bringéus Nils-Arvid Årets festseder 1976
Andersson Gunilla Årets och livets högtider- projekt Livscykeln 2001-2002 2003
Swahn Jan-Öjvind Folk i fest – traditioner i Norden 2000
https://forskning.no/partner-kulturhistorie-uit-norges-arktiske-universitet/hvorfor-feirer-vi-halloween/533583

 

Vid tangentbordet… Jannica Grimbe

Bland kyrkstugorna i Gammelstads världsarv

Ett besök i världsarvet Gammelstad kan bjuda på många överraskningar. Om man tar sig tiden att kika lite extra på tak, fasader, knutar, snickerier och detaljer ser man rätt snabbt att de alla skiljer sig åt. Från att vid första anblicken se de små röda stugorna som kopior av varandra förbyts den till en förundran över alla olikheter som finns representerade. En av de allra största olikheterna stugorna emellan är takmaterialen.

01

Här ser man tydligt att takmaterialen på kyrkstugorna skiljer sig åt. Stugan längst bort till vänster i bild har ett klassiskt brädtak, de andra tre har två olika varianter av plåttak – den s.k. pannplåten till höger i bild samt trapetsplåt på kyrkstugorna i mitten. © Erica Duvensjö, Luleå kommun 

Även stugornas fasader skiljer sig åt även om de alla är målade i en röd klassisk kulör. De allra flesta är brädslagna med locklistpanel där listen kan variera från en väldigt enkel variant till en mer påkostad och profilerad list.

03

Profilerad list. © Erica Duvensjö, Luleå kommun 

02

Enkel list utan profilering. © Erica Duvensjö, Luleå kommun 

Det finns även ett fåtal stugor som helt saknar fasadpanel eller där tre av fyra fasader är brädslagna.

04

På kyrkstugor där en av fyra väggar saknar panel kan timmerväggen lämnats omålad eller som på kyrkstugan ovan, målats likt övriga fasader. © Erica Duvensjö, Luleå kommun 

Tittar vi lite extra på knutarna finns det en hel del varianter representerade. Vissa är röda, andra vita medan några kyrkstugor har knutar målade i bägge kulörer.

Det som inte skiljer nämnvärt är färgen på ytterdörrarna. De allra flesta är vitmålade, precis som det förskrivs i planbestämmelserna, men det finns varianter. Här finns också stora skillnader på dörrarnas utseende samt omgivande detaljer.

12

Dörrövertycke med rombmönster. © Erica Duvensjö, Luleå kommun

11

Den enda dörren i Gammelstad med välvd överdel. © Erica Duvensjö, Luleå kommun

Även kyrkstugornas fönsterbågar och fönsterluckor är vitmålade precis som de allra flesta ytterdörrar, men här kan det skilja en hel del på fönsterstorlek, utformning på fönsterluckor och fönsteröverstycke. Det finns också de kyrkstugor som fortfarande har kvar sina munblåsta fönsterglas. 

20

Det munblåsa fönsterglaset ger fönstret en karaktär som moderna fönster helt saknar. © Erica Duvensjö, Luleå kommun 

Sist men inte mist kommer här detaljer som i sig sätter en personlig prägel på kyrkstugorna de smyckar.

Så, varmt välkommen till Gammelstads kyrkstad på en upptäcktsfärd bland världsarvets över 400 kyrkstugor!

Vill ni veta mer om Gammelstad, besök visitgammelstad.se 

 

 

Vid tangentbordet:
Erica Duvensjö, samordnare för Gammelstads världsarv vid Luleå kommun