Sandträsk sanatorium

I somras var första gången jag besökte Sandträsk sanatorium utanför Boden. Sanatoriet har under flera år stått på min lista över byggnader som jag velat besöka och äntligen fick jag tillfälle att göra det.

Är man intresserad av spöken och övernaturliga ting är det nog mest det som lockar till besök idag, men ligger intresset i arkitektur så finns det mycket vackert att lägga ögonen på. Något som känns otroligt sorgligt är dock den vandalisering som satt sina spår på sanatoriebyggnaden. Många glasrutor på bottenvåningen är trasiga och har lagats med skivor, även omgivande parkområde är igenväxt och ett antal byggnader är rivna. Men, detta till trots är området en fantastisk plats.

Huvudbyggnaden inbäddad i grönska. Foto: Erica Duvensjö

Lite historia

För att förstå de byggnader som fortfarande står på kvar från tiden då sjukhuset var i bruk kan lite bakgrundshistoria vara på sin plats.

Sanatoriets historia kan delas upp i två perioder. Period 1 varade fram till 1931 då nuvarande huvudbyggnad uppfördes, period 2 fram till 1964 då sanatorieverksamheten flyttade till centrallasarettet i Boden.
Period 1 tog sin början år 1905. Tuberkulosen härjade i landet och särskilt Norrbotten var hårt utsatt. Landstinget tillsatte därför en kommitté för att utreda hur tuberkulosvården skulle lösas i länet. Samma år erbjöds landstinget att köpa en fastighet i Sandträsk efter överste Carl Otto Bergman som avlidit några år tidigare. Carl Otto hade i slutet av 1880-talet uppfört en herrgård och anlagt ett jordbruk, och då platsen var idealisk för ett sanatorium med sin rena, höga och torra luft köptes fastigheten.
Uppbyggnaden av området påbörjades och den 14 september 1913 kunde sanatoriet invigas. De flesta vårdplatser var placerade i Stora Paviljongen även kallat Torpet, en byggnad uppförd i trä bakom nuvarande sjukhusbyggnad. Några fick även inrättas i Carl Otto Bergmans herrgård och resterande inhystes i Trean även kallat den s.k Finska Paviljongen på grund av de finsktalande patienterna.
Av områdets första sanatoriebyggnader återstår idag bara herrgården.

Situationsplan över områdets första period. Bild hämtad från Kerstin Lundins avhandling Sandträsk Sanatorium 1913-1964, Ett exempel på en av Sveriges många tuberkulossjukhus.

Det tog inte fullt tjugo år innan landstingen ansåg att sanatoriet var för litet. Allt fler norrbottningar var i behov av tuberkulosvård och då området inte längre kunde uppfylla landstingets krav så uppfördes en ny sjukhusbyggnad på området – Norrbottens läns centralsanatorium. Den stora tegelklädda huvudbyggnaden stor färdigt 1931 och ansågs vid invigningen som synnerligen modern, vacker och gedigen i minsta detalj.
Med en längd av 95 meter samt ligghallar i trä på var sida placerades den på sydsluttningen ovanför Sandträsket. Ligghallar, som är öppna salar där sjuka under dagtid fick inandas frisk luft, användes flitigt av de friskare patienterna även vintertid. Då var det handskar, mössa, tjock vadderad hallkappa och skor som gällde för att hålla kylan ute.
Tyvärr är ligghallarna idag rivna, men bilden nedan visar byggnaden innan dessa revs. 
Området hade nu plats för 345 patienter – 288 st i den nya byggnaden och ytterligare 57 st i Stora Paviljongen/Torpet.

Sandträsk sanatorium med tillhörande ligghallar. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1980:165:1.

Vinkelrätt mot huvudbyggnaden uppfördes på norra sidan en utbyggnad och i vinkeln mellan dessa två byggnadskroppar placerades entrén. I modern tid fick huvudbyggnaden även en tillbyggnad på södra sidan där bassäng och gymnastiksal inrymdes.

Entrén som placerats i vinkeln mellan huvudbyggnaden till vänster och utbyggnaden till höger.
Foto: Erica Duvensjö

I byggnadens källarplan återfanns b.la förrådsutrymmen, pannrum och tvättavdelning.
På bottenvåningen låg bl.a mottagningsrum, kontor och barnavdelningen och på våning ett, två och tre låg vårdavdelningarna. I utbyggnaden fanns gemensamhetsutrymmen och kök.

Köket när det begav sig. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2000:231
Köket idag. Foto: Erica Duvensjö

Hela området var som ett eget litet samhälle där samlingssal, butik och skolsal samsades i den stora tegelbyggnaden. På vindsvåningen fanns också två lägenheter – en för underläkaren och en för husmodern.

Det helkaklade badrummet i husmoderns lägenhet. Foto: Erica Duvensjö
Samlingssalen möblerad med fåtöljer. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2000:232
Samlingssalen idag. Foto Erica Duvensjö

Under årens lopp har många byggnader rivits på området. Ett exempel är E-paviljongen med plats för 44 patienter. Den var placerad på höger sida av sjukhusbyggnaden sett från sjön. Däremot är personalbostäderna Fridhem, Bikupan och Sänkan fortfarande kvar.  Fridhem byggdes 1939, Bikupan 1945 och Sänkan år 1949. Byggnaderna är uppförda i funktionalistisk stil med återhållsam arkitektur och färgsättning.

Situationsplan över områdets andra period. Bild hämtad från Kerstin Lundins avhandling Sandträsk Sanatorium 1913-1964, Ett exempel på en av Sveriges många tuberkulossjukhus.
Personalbostäderna Sänkan och Bikupan. Längst bort i bilden skymtar Fridhem. Foto: Erica Duvensjö
Sänkan med den klassiskt funktionalistiska entrén – det enkla skärmtaket och den fernissade dörren med glasrutor och dekorlister. Foto Erica Duvensjö
Fridhem med röda fönsterfoder och ljus färgsättning. Entrédörren är igenspikad, troligen för att minska risken för inbrott. Foto: Erica Duvensjö

Då sanatorieverksamheten flyttade till lasarettet i Boden 1964 hade över 26 000 patienter skrivits in under den tid som sanatoriet var i bruk. Under 1950-talet var som flest patienter inlagda – hela 422 personer.
Efter att sanatorieverksamheten lades ner blev byggnaden vårdhem fram till 1982 och efter det rehabiliteringscenter. Våren 2003 såldes fastigheten till en norsk entreprenör och har sedan dess stått tom.

Spår av verksamheten
För patienterna på sanatoriet fanns många ordningsregler. De fick exempelvis inte flörta med personalen, inte heller dricka sprit, uppehålla sig i ekonomilokaler utan tillstånd eller störa den allmänna ordningen. I byggnaden rådde också lugn och ro.

I entrén möts besökarna av skylten ”Stör ej de sjuka! Gå tyst! Tala sakta!” Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2000:233
Skylten sitter kvar på samma pelare även idag. Foto: Erica Duvensjö

Direkt innanför den pampiga entrén finns en målning av Överste Carl Otto Bergmans herrgård. Byggnaden som står ett stenkast från sjukhusbyggnaden är något ombyggd idag, men man ser att karaktärsdragen fortfarande finns kvar.

I entrén möts besökaren av en målning av den gamla herrgården. Foto: Erica Duvensjö
Herrgården idag. Något ombyggd, men fortfarande finns karaktärsdragen kvar.
Foto: Erica Duvensjö

Spökerier
Som jag nämnde i början av bloggen sägs det spöka i sanatoriet. Enligt sägen ska det finnas en flicka i rum 13 på andra våningen som många besökare och patienter under årens lopp stött på. Det ska också röra sig en sjuksköterska i korridorerna och en man med rock (troligtvis läkare). Det ska också förekomma visslingar och viskningar runt om i byggnaden även om ingen är där. Själv upplevde jag ingenting, men då var jag heller inte själv när mörkret sänkte sig över Sandträsk sanatorium.

Vill du också besöka sjukhusbyggnaden? Kontakta då vaktmästaren Allan Wonkavaara som gärna berättar om byggnaden och områdets spännande historik.

Källor
Nyberg Stig. Landstingets verksamhet i Sandträsk. Artikel

Länstryckeriet. 1959. Råd och Anvisningar samt Ordningsregler för patienterna vid Centralsanatoriet i Sandträsk

Lundin Kerstin. 1985. Sandträsk Sanatorium 1913-1964, Ett exempel på en av Sveriges många tuberkulossjukhus. Skriftlig uppgift B1 Etnologiska institutet Umeå universitet.N

Information om Sandträsk sanatorium på Norrbottens museums hemsida och blogg:

https://norrbottensmuseum.se/kulturmiljoe/bebyggelse/kulturhistoriska-byggnader/bodens-kommun/sandtraesk-sanatorium.aspx

https://kulturmiljonorrbotten.com/tag/sandtrask-sanatorium/

https://kulturmiljonorrbotten.com/2014/05/09/tuberkulos-sandtrask-sanatorium-och-sa-berattelser-forstas/

https://norrbottensmuseum.se/bildarkiv-foeremaalssamlingar/ur-samlingarna/gasapparat-fraan-sandtraesks-sanatorium.aspx

Fler hemsidor med information om Sandträsk sanatorium

https://glomdhistoria.se/project/sandtrask-sanatorium/

https://spokhus.se/plats/sandtrask-sanatorium/

Vid tangentbordet denna vecka
Erica Duvensjö, byggnadsantikvarie

Vad gör vi byggnadsantikvarier på jobbet? Ett blogginlägg om antikvarisk medverkan

Vi byggnadsantikvarier på Norrbottens museum gör en hel del uppdrag. Vi inventerar, dokumenterar, ger rådgivningar och föreläsningar. En stor del av vår arbetstid under barmarkssäsongen utgörs emellertid av s.k. antikvarisk medverkan, uppdrag som är kopplade till Länsstyrelsens bidrag för vård eller restaurering av byggnader. När ägaren får beviljat bidrag för sin kyrkstuga, bagarstuga, loge etc. kräver Länsstyrelsen ofta att arbetet ska göras under överinseende av en antikvarie som är godkänd. Hen ska uppfylla Länsstyrelsens krav på rätt utbildning och kompetens, erfarenhet med ett flertal antikvariska uppdrag i ryggen samt lämplighet. Just dessa kvalifikationer är viktiga att ha då projekten många gånger gäller äldre byggnader där material och hantverksmetoder är viktiga att bevara. Antikvarien blir därmed Länsstyrelsens förlängda arm på plats i projektet och är därför med under hela processen. Vi dokumenterar, lämnar anvisningar till hantverkarna och sammanställer sedan allt i en slutrapport när projektet är färdigt.

Under årens lopp har det hunnit bli ganska många uppdrag. Vi har medverkat vid timmerbyten av skadade timmerstommar, uppmurning av skorstenar, utvändig fasadmålning av offentliga byggnader, byte av takmaterial etc. Här nedan kan du läsa mer om några av våra projekt.

Kyrkstugerestaureringar är ett av de vanligaste projekten vi deltar i. Här har den aktuella kyrkstugan fått bidrag för att avlägsna betongsockeln, ersätta plåten längst ner på fasaden mot trä, att med yxa ta bort ytliga rötskador i timmerstockarna samt få ett nytt brosteg i natursten. På bilderna ser du hur kyrkstugan såg ut före och efter restaureringen.

Kyrkstugan före restaureringen. Foto: Marcus Bengtsson © Norrbottens museum
Kyrkstugan efter restaureringen. Foto: Marcus Bengtsson © Norrbottens museum

Vi har också haft en del projekt där härbren fått en ny undertimring. Just det här härbret saknade timmervarv på C-ramen (baksidan) och hade rötskadade bakre hörnstolpar. Efter restaureringen fick härbret två nya timmervarv, en mindre del av första timmervarvet på D-ramen (vänster sida i fotot) fick nytt friskt virke på grund av en gammal rötskada, en av hörnstolparna ersattes med en kopia som var likvärdig i utformning som originalet medan den andra kunde restaureras. På bilderna nedan kan du se hur byggnaden såg ut före, under och efter restaureringen.

Härbret före restaureringen. Foto: Erica Duvensjö © Norrbottens museum
Hörnstolpen till vänster är restaurerad, den till höger är ny enligt gammal förlaga.
Foto: Erica Duvensjö © Norrbottens museum
Härbrets hörnstolpar har på baksidan lyfts bort och byggnaden vilar på bärlinor.
Foto: Erica Duvensjö © Norrbottens museum
Härbret efter restaureringen. Foto: Erica Duvensjö © Norrbottens museum
Första timmervarvets rötskada på D-ramen har ersatts med nytt friskt virke.
Foto: Erica Duvensjö © Norrbottens museum

Förutom timmerrestaureringar har vi också medverkat vi ett antal fasadmålningar. Då är det alltid målning med traditionella färgtyper som gäller.
Objektet här nedan är en äldre fastighet som på 1990-talet målades om med linoljefärg utblandad med alkydoljefärg. Färgen hade börjat bubbla och flagna, dels på grund av kombinationen linoljefärg/alkydfärg men också för att den målats för tjockt. Efter ommålning med linoljefärg fick fasaden en järnoxidgul kulör med vita snickerier.  

Här har målarna skrapat bort all löst sittande färg samt alla bubblor.  
Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum
Slutresultatet av tre strykningar med vit och järnoxidgul linoljefärg.
Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Ett annat projekt som vi medverkade i var ommålningen av Visitor Center i Gammelstad. En byggnad som är välkänd i området och som med sin centrala placering vid torget är en riktigt karaktärsbyggnad.
Fasaden hade under årens lopp målats med olika nyanser av grå och vit vilket vi såg när vi gjorde s.k. färgtrappor (där man skrapar fram underliggande kulörer). Det är ofta vanligt att en byggnad har målats med många olika färger och kulörer och det i sin tur skapar ofta en diskussion om vilka kulörkombinationer som bör gälla vid ommålning. Efter att vi utgått från färgtrapporna samt också äldre fotografier, målades fasaden med vit linoljefärg bruten mot gul, snickerierna blev vita och dörrar och fönsterbågar blev röda. Anledningen till det röda färgvalet var att byggnaden tidigare haft den kulören på fönsterbågarna samt att den också finns representerad på yttertaket.

Visitor Center före ommålning. Foto: Marcus Bengtsson © Norrbottens museum
Visitor Center efter ommålning. Foto: Adam Larsson Englund, www.vartlulea.se

Som du ser är det en hel del olika projekt som vi medverkat i. Om du har en byggnad som behöver restaureras, kika in på Länsstyrelsen i Norrbottens hemsida där du kan läsa mer om bidraget.

Vid tangentbordet
Erica Duvensjö
Byggnadsantikvarie Norrbottens museum