Skogsbruks- och flottningsmuseet i Storforsen

Som en fortsättning på blogginlägget den 3 juni 2022, där Nils Harnesk beskrev ett av Norrbottens största besöksmål – Storforsen, ska vi nu kika lite extra på några av byggnaderna som finns i skogsbruks- och flottningsmuseet som ligger på området. Men, innan vi gör det kommer först några sammanfattande rader om museiområdet för dig som ännu inte läst ovannämnda blogginlägg.

Norrbottens museum har tillsammans med Länsstyrelsen i Norrbotten och Älvsbyns kommun byggt upp området som idag visar kolmilor, kojor, stallar och andra byggnader från skogsbrukets- och flottningens historia.  
Skogsbruksmuseet som öppnade 1972 har under de senaste ca tjugo åren förvaltats av Älvsbyns kommun, medan Norrbottens museum ansvarat för Flottningsmuseet som öppnade 1992. Under 2021 frånsade sig kommunen ansvaret för området och vid den tidpunkten hade byggnaderna inte underhållits på många år. Som ett resultat av den bristande översynen måste tak måste bytas, byggnader höjas och timmerstockar lagas.
Norrbottens museum tog därför initiativet att upprätta en vård- och underhållsplan för museiområdets alla sjutton byggnader. Den är nu färdig och med den som grund kommer de första renoveringarna att påbörjas under 2023.
Det blir totalt tre byggnader som ingår i den första etappen. Två av dem har idag sticktak, men kommer efter renoveringen att få ett överliggande plåttak. Den tredje och största byggnaden i årets etapp – Daitakojan, kommer att ingå i Älvsby folkhögskolas kursverksamhet.

Karta över området.

Daitakojan

Byggnaden representerar boendestandarden under 1930-talet. Den har under årens lopp fått större fönster vilka egentligen är för stora för denna byggnadsform, samt ett skärmtak som inte heller är original.

Daitakojan som under 2023/2024 kommer att ingå i Norrbottens museums och Älvsby folkhögskolas kursverksamhet.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Taket är illa åtgånget med rötskador i både takkonstruktion och stomme. På grund av de omfattande skadorna blir denna byggnad objektet för kommande kursverksamhet i timring. Kursen kommer att går av stapeln under tre tillfällen utspridda från hösten 2023 till våren/sommaren 2024. Under det första tillfället ingår uppmärkning och nedtimring, under 2024 ligger fokus på timmerlagningar och uppsättning. För mer information, håll utkik på Älvsby folkhögskolas hemsida.

Interiör med bänkar och eldpall.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Lossejaurkojan

Byggnaden användes för kocklaget och har en interiör från omkring 1950. I byggnaden finns kök, manskapsrum, kockarum, skafferi och torkrum.

Lossejaurkojan.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum


Enligt äldre information är byggnaden sammansatt av två olika timringar för högre standard och regelverk. Detta syns inte minst på knutarna där den vänstra delen har laxknutar till skillnad från den högra knutens blandning av både laxknut och kapade knutskallar.

Interiör med bord, sittplatser och sängar.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum
Köket med arbetsbord och järnspis.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Tjirsakojan

Byggnaden är uppförd av Frans Hedman år 1919 i Tjirsamyran norr om Varjisträsk och flyttades tillsammans med Tjirsastallet till Storforsen.

Tjirsakojan.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Den verkar bestå av material från två olika timringar då den uppförts med både rundtimmer och blockat timmer.

Interiör med bord, sittplats, sängar och eldpall.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Tjirsastallet

Byggnaden flyttades till Storforsen tillsammans med Tjirsastugan.

Tjirsastallet.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum
Interiör med spiltor och tidstypiska föremål.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Jordkoja

Kojan är en timrad rekonstruktion med torvtak.

Jordkojan.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Flottarkoja

Byggnaden är ursprungligen en skogsarbetarkoja som troligtvis uppfördes vid första världskrigets slut.

Flottarkojan.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum
Interiör med vilplats och eldpall.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Flottningsmuseet

Flottningsmuseet är inrymt i den s.k. Munksundsbaracken. Här finns utställningar om flottning och vardagsbestyr, men också om kockans arbete.

Flottningsmuseet.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum
En skylt med info om vad en flottare kunde ha med sig.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum
Tvättrummet.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Lilla rastkojan

Rastkojan står på medar och är uppförd under 1960-talet.

Rastkojan på medar.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Stora rastkojan

Rastkojan, kombinerad med manskaps- och redskapsbod, användes under 1950-talets slut.

Stora rastkojan.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Dessa byggnader var bara ett axplock av de som finns på området – från jordkojor till rastkojor från 1950-talet. De är alla i mer eller mindre behov av åtgärder, men med hjälp av den vård- och underhållsplan som nu tagits fram kan området förvaltas på bästa sätt för framtida generationer. Och har du vägarna förbi Storforsen, ta gärna en promenad på området för att lära dig mer om skogsbrukets- och flottningens byggnadshistoria.

Vid tangentbordet
Erica Duvensjö, byggnadsantikvarie Norrbottens museum

Vad passar huset i?

Byggnad med utbytta dörrar

Moderna vita dörrar på en äldre byggnadstyp. Foto: Jennie Björklund

För ett par veckor sedan på väg till jobbet åkte vi förbi detta hus som ligger i närheten av vart jag bor på Skurholmen. Jag fick lov att titta både en och två gånger om jag hade sett rätt. Hade man bytt ut de bruna originaldörrarna mot vita? Och varför hade man valt en dörrtyp som så alldeles uppenbart var för modern för byggnaden den skulle sitta på?

Utbytt dörr

Modern dörr på ett äldre hus. Foto: Jennie Björklund

Med mina antikvarieögon så är det svårt att förstå hur någon kunnat tycka att detta var en bra idé, men samtidigt anar jag varför det blir på detta vis. Tyvärr är det så att utbudet av dörrar nästan helt och hållet styrs av vad återförsäljarna har och säljer, det finns helt enkelt inte många alternativ för kunderna att välja på och då blir valet snabbt en dörrtyp som massproducerats och därmed också billig. I en tid där många bygger nytt så anpassas dörrarna som säljs och tillverkas efter det och inte efter hur de sett ut på äldre hus. Jag tror ni förstår att jag tycker detta är otroligt olyckligt eftersom de finns så ofantligt många vackra och spännande byggnader i vår stad där en dörr liknande denna ovan helt hade förstört karaktären.

Det här är ingen ny fråga för byggnadsantikvarier, utan är något vi brinner för och ständigt kämpar med hur vi ska kunna förändra. En av åtgärderna är att uppmuntra kommunerna till att utföra kulturmiljöinventeringar. Dessa görs delvis för att förhindra att oaktsamma dörr- och fönsterbyten sker i särskilt karaktärsgivande stadsdelar. I många miljöer som pekats ut som kulturhistoriskt värdefulla är det också utökat bygglov för att få renovera och underhålla, så det är viktigt att titta upp detta innan man utför en ändring av en äldre byggnad – framförallt i stadsmiljö. Är man osäker vad som gäller för ens egna hus så kan man antingen kontakta kommunen eller titta på kommunens hemsida, och vill man ha råd i hur man ska tänka kring fönster- och dörrbyten så det blir ”rätt”, så får man gärna kontakta oss byggnadsantikvarier på Norrbottens museum. En enkel regel som vi ofta använder oss av är att byts något ut, då ska det bytas ut till samma sak eller likvärdigt.

Jag passade på att gå en promenad på Skurholmen och Örnäset för att kika lite på detta med framförallt dörrbyten och det här är några av sakerna jag hittade. För man kan se mycket spännande bara genom att lyfta sin blick lite granna.

Originaldörr

Originaldörr bevarad. Foto: Jennie Björklund

Utbytta fönster och rappad fasad, men entrén är kvar.

Aluminiumdörr

Aluminiumdörr, en mycket vanlig dörrtyp att byta till. Foto: Jennie Björklund.

Aluminiumdörr som är en otroligt vanlig dörrtyp man bytt till, och en dörr som oftast inte alls är anpassad till byggnaden där den är monterad.

Likadana hus

Två likadana hustyper, men som behandlats helt olika. Foto: Jennie Björklund.

De här två husen tyckte jag var mycket spännande. De är samma hus i grunden, båda tilläggsisolerade, men där det övre fått ha kvar sina fönster och dörrar är de utbytta på den nedre. Vilket tycker ni är finast?

Entré.

Annorlunda lösning på ett dörrbyte. Foto: Jennie Björklund

På Örnäset fann jag denna entré som jag aldrig sett förut. Jag gissar att det är ett dörrbyte, men här tycks man ändå ha försökt tänka till och inte valt den vanligaste lösningen. Jag tror jag tycker det är ok…

Originaldörrar

Flerbostadshus i tegel med bevarade originalentréer Foto: Jennie Björklund

Älskar att alla dessa hus på bland annat Edeforsgatan har fått ha kvar sina originaldörrar. Låt oss hoppas att de även får vara kvar i framtiden, för aluminiumdörrar här hade inte passat.

Så tro nu inte att ni kan byta ut fönster och dörrar utan tillstånd och att ingen kommer märka. Detta skedde i Nora nyligen tack vare uppmärksamma människor och en kommun som agerade direkt.  https://www.facebook.com/groups/363589523253/permalink/10155562782668254/

 

Skrivet av Jennie Björklund, Bebyggelseantikvarie.