Hjalmar Lundbohm flyttar till ny adress

I dagens NSD kan man läsa om hur beslutet kring placering av byggnadsminnet Hjalmar Lundbohmsgården i Kiruna kommer närmare. På måndag tas det. Det finns fyra alternativ men i slutändan handlar det främst av två: antingen säljs byggnaden till LKAB och placeras vid deras nya område vid Loussaavaara västerut, eller så behåller kommunen byggnaden i sin ägo och placerar den i det nya stadscentrum österut. Jag kommer i alla fall sitta spänd på måndag.

När vi vet åt vilket håll byggnaden flyttas, tar planeringen om hur den nya tomten ska utformas vid. Hur stor den ska vara, hur växtligheten ska ordnas, hur samtliga tre byggnader placeras och hur närområdet kring tomten kommer se ut.

När man flyttar kommer ju funderingar på hur man ska inreda, och kanske måste gården förändras i samband med flytten t.ex. interiört. Det beror ju lite på hur man går tillväga vid flytten och kanske behöver den efteråt renoveras.

Idag är gården interiört anpassat efter hur det skulle kunnat se ut kring 1915. I några av rummen finns t.ex. tidstypiska tapeter som går tillbaka om uppgifter om hur rummen sett ut, tex  vad man kunnat se på äldre bilder. Under sommarens dokumentation var jag uppe och kröp på vinden och på vindar kan man alltid hitta spännande saker, och det gjorde jag även här. Förutom några fönster hittade jag just även äldre tapeter. Av en tapet fanns det ganska mycket och av någon endast en liten bit.

Fyra tapeter från tiden kring sekelskiftet 1900 Foto Clara Nyström

Fyra tapeter från tiden kring sekelskiftet 1900
Foto Clara Nyström

En rulle var skrikande grön och har alltså inte förändrats nämnvärt över åren – förmodligen eftersom den innehåller arsenik! Vilket man just tillsatte för att färgerna inte skulle bleknas. Tapeten är troligen den gröna som prins Eugen vid sina besök i gården tyckte skulle sättas upp i nedre delen i stora matsalen, men som dock inte satt uppe särskilt länge. Nästa tapet är mycket spännande, en våttapet med jugendmönster, som föreställer vass. På baksidan på denna stod det ”Tambur” och just våttapeter som var enkla att hålla rena och torka av satte man ofta i just tamburer och även i kök. Dagens tambur är målad ljust rosa, nästan vit, mer steril kan man säga efter hur det troligen tidigare såg ut. Tapeten det fanns mest av var en rödrandig tapet vilken har legat till grund för de tidstypiska tapeterna i ”röda rummet”. Ja man kan förändra mycket med val av tapet, och just tapeter säger så mycket om sin tid.

"Röda rummet", med tapeter i nytryck från 1996 som liknar de urspungliga

”Röda rummet”, med tapeter i nytryck från 1996 som liknar de urspungliga. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

 

Läs mer om flytten i tidningen här:

http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/hjalmar-lundbohm-flyttar-till-ny-adress-8070077.aspx

Trevlig fredag,

/Clara Nyström

Fokus: kulturmiljöer i Kiruna

För 2 veckor sedan skrev min kollega Frida på bloggen: ”Fältsäsongen närmar sig med stormsteg” där hon beskrev hur planeringen/stressen går inför arkeologernas sommarprojekt. Jag själv förbereder också för fullt inför min fältsäsong!

I onsdags åkte jag med morgontåget till Kiruna för startmöte inför dokumentationen av byggnader i Kiruna, vilket jag nämnt i ett tidigare inlägg. Norrbottens museum har fått i uppdrag av LKAB att inom deras projekt ”Dokumentation av kulturmiljöer” fokusera på två byggnader: Hjalmar Lundbohmsgården samt järnvägsstationen. Båda dessa är byggnadsminnen (eller snarare var, järnvägsstationens upphävdes 2011-12-02) vilket ställer stora krav/ riktlinjer på hur dokumentationen går till.

Dokumentationen hänger såklart samman med samhällsomvandlingen i Kiruna, eftersom ingen av dessa byggnader inom snar framtid kan stå kvar där de står idag. Vad händer då med dessa? Jo, Järnvägsstationen kommer troligen att rivas medan Hjalmar Lundbohmsgården kommer att flyttas till ny plats inom Kiruna.

Gården är uppförd av timmer och byggdes i flera etapper, vilket har gett en speciell planlösning.

Vy över Hjalmar lundbohmsgården. Gården är uppförd av timmer och byggdes i flera etapper, vilket har gett en speciell planlösning. Hur ska man hantera det vid en flytt?

Hur Hjalmar Lundbohmsgården kommer att flyttas är dock inte klart, och var också något vi diskuterade under mötet. Kommer den att plockas ner stock för stock? Flyttas i sin helhet? Delas upp i mindre delar? Var den nya placeringen kommer att vara är inte heller klart men 2015 ska Hjalmar Lundbohmsgården (själva bostadshuset samt byggnaderna B1 och matboden som tillhör gården) finnas på sin nya plats. Och hur ska denna plats se ut? Vilka värden har den gamla platsen/tomten som vi bör se till att även den nya har? Första steget i att hantera Hjalmar Lundbohmsgårdens situation är just denna dokumentation som kommer att bli en beskrivning av hur gården ser ut i dagsläget, eftersom huvudsyftet med dokumentationen är just att den ska kunna användas när byggnaden demonteras/återuppbyggs.

Timmerhus flyttas då och då. Här volymflytt av "Taubehuset" i Göteborg 1967. Blev byggnadsminne 2007, och ett av dess utpekade värden är just att det har flyttats. Likt Hjalmar Lundbohmsgården är ett av byggnadens starkaste värden dess koppling till en speciell person, Evert Taube, som dock aldrig bodde i huset. Men kopplingen är den största faktorn till att byggnaden finns kvar idag.

Timmerhus flyttas då och då. Här volymflytt av ”Taubehuset” i Göteborg 1967. Blev byggnadsminne 2010, och ett av dess utpekade värden är just att det har flyttats. Likt Hjalmar Lundbohmsgården är ett av byggnadens starkaste värden dess koppling till en speciell person (Evert Taube) som dock aldrig bodde i huset. Men kopplingen är den största faktorn till att byggnaden finns kvar idag. (foto: Bertil Jeppson)

Syftet/målet med dokumentationen över järnvägsstationen blir annorlunda. Byggnaden kommer inte att finnas kvar fysiskt men hur säkerställer vi att minnet ändå lever kvar? Det kommer bli en gedigen dokumentation, med byggnadsbeskrivning, fotografering, beskrivning över förändringar, redogörelse för historiken, miljön, dess betydelse för stadens framväxt mm. Järnvägsstationen uppfördes efter ritningar av SJ:s arkitekt Folke Zetterwall som ritat runt 200 järnvägsstationer i landet, även Kirunas första, uppförd 1902, vilken dock brann ner till grunden 1915. Snabbt kom en ny på plats som liknade den gamla, med skillnaden att den gamla var i timmer medan den nya uppfördes i tegel. Men man kan tydligt se att formen är densamma.

Järnvägsstationen då och nu. genom att jämföra hur byggnaden ser ut idag med äldre ritningar eller fotografier kan man spåra förändringar som skett.

Järnvägsstationen då och nu. Genom att jämföra hur byggnaden ser ut idag med äldre ritningar eller fotografier kan man spåra förändringar som skett.

I slutet av augusti stängs spårtrafiken till stationen, då en ny temporär station ska börja användas. Jag tycker därför att ni ska passa på att göra en tågresa till Kiruna under sommaren, för järnvägsstationen är verkligen vacker! Särskilt när solen lyser på teglet och dess färgskiftningar och mönstermurning tydligt framträder…

Polygonalt trapphus på ena gaveln, vilket flera av Zetterwalls stationshus uppförda under 1910-talet fick

Polygonalt trapphus på ena gaveln, vilket flera av Zetterwalls stationshus uppförda under 1910-talet fick

Från den 10onde juni finns jag på plats i Kiruna, för att inventera dessa två miljöer under sommaren. Jag arbetar dock inte ensam under fältarbetet utan tillsammans med två till bebyggelseantikvarier, två av museets fotografer, en etnolog m.fl. Uppdateringar och mer information om projektet och miljöerna kommer att komma! Det är spännande, och kul, att det äntligen drar igång!

Trevlig helg!
/Clara Nyström