Vad passar huset i?

Byggnad med utbytta dörrar

Moderna vita dörrar på en äldre byggnadstyp. Foto: Jennie Björklund

För ett par veckor sedan på väg till jobbet åkte vi förbi detta hus som ligger i närheten av vart jag bor på Skurholmen. Jag fick lov att titta både en och två gånger om jag hade sett rätt. Hade man bytt ut de bruna originaldörrarna mot vita? Och varför hade man valt en dörrtyp som så alldeles uppenbart var för modern för byggnaden den skulle sitta på?

Utbytt dörr

Modern dörr på ett äldre hus. Foto: Jennie Björklund

Med mina antikvarieögon så är det svårt att förstå hur någon kunnat tycka att detta var en bra idé, men samtidigt anar jag varför det blir på detta vis. Tyvärr är det så att utbudet av dörrar nästan helt och hållet styrs av vad återförsäljarna har och säljer, det finns helt enkelt inte många alternativ för kunderna att välja på och då blir valet snabbt en dörrtyp som massproducerats och därmed också billig. I en tid där många bygger nytt så anpassas dörrarna som säljs och tillverkas efter det och inte efter hur de sett ut på äldre hus. Jag tror ni förstår att jag tycker detta är otroligt olyckligt eftersom de finns så ofantligt många vackra och spännande byggnader i vår stad där en dörr liknande denna ovan helt hade förstört karaktären.

Det här är ingen ny fråga för byggnadsantikvarier, utan är något vi brinner för och ständigt kämpar med hur vi ska kunna förändra. En av åtgärderna är att uppmuntra kommunerna till att utföra kulturmiljöinventeringar. Dessa görs delvis för att förhindra att oaktsamma dörr- och fönsterbyten sker i särskilt karaktärsgivande stadsdelar. I många miljöer som pekats ut som kulturhistoriskt värdefulla är det också utökat bygglov för att få renovera och underhålla, så det är viktigt att titta upp detta innan man utför en ändring av en äldre byggnad – framförallt i stadsmiljö. Är man osäker vad som gäller för ens egna hus så kan man antingen kontakta kommunen eller titta på kommunens hemsida, och vill man ha råd i hur man ska tänka kring fönster- och dörrbyten så det blir ”rätt”, så får man gärna kontakta oss byggnadsantikvarier på Norrbottens museum. En enkel regel som vi ofta använder oss av är att byts något ut, då ska det bytas ut till samma sak eller likvärdigt.

Jag passade på att gå en promenad på Skurholmen och Örnäset för att kika lite på detta med framförallt dörrbyten och det här är några av sakerna jag hittade. För man kan se mycket spännande bara genom att lyfta sin blick lite granna.

Originaldörr

Originaldörr bevarad. Foto: Jennie Björklund

Utbytta fönster och rappad fasad, men entrén är kvar.

Aluminiumdörr

Aluminiumdörr, en mycket vanlig dörrtyp att byta till. Foto: Jennie Björklund.

Aluminiumdörr som är en otroligt vanlig dörrtyp man bytt till, och en dörr som oftast inte alls är anpassad till byggnaden där den är monterad.

Likadana hus

Två likadana hustyper, men som behandlats helt olika. Foto: Jennie Björklund.

De här två husen tyckte jag var mycket spännande. De är samma hus i grunden, båda tilläggsisolerade, men där det övre fått ha kvar sina fönster och dörrar är de utbytta på den nedre. Vilket tycker ni är finast?

Entré.

Annorlunda lösning på ett dörrbyte. Foto: Jennie Björklund

På Örnäset fann jag denna entré som jag aldrig sett förut. Jag gissar att det är ett dörrbyte, men här tycks man ändå ha försökt tänka till och inte valt den vanligaste lösningen. Jag tror jag tycker det är ok…

Originaldörrar

Flerbostadshus i tegel med bevarade originalentréer Foto: Jennie Björklund

Älskar att alla dessa hus på bland annat Edeforsgatan har fått ha kvar sina originaldörrar. Låt oss hoppas att de även får vara kvar i framtiden, för aluminiumdörrar här hade inte passat.

Så tro nu inte att ni kan byta ut fönster och dörrar utan tillstånd och att ingen kommer märka. Detta skedde i Nora nyligen tack vare uppmärksamma människor och en kommun som agerade direkt.  https://www.facebook.com/groups/363589523253/permalink/10155562782668254/

 

Skrivet av Jennie Björklund, Bebyggelseantikvarie.

Fokus: kulturmiljöer i Kiruna

För 2 veckor sedan skrev min kollega Frida på bloggen: ”Fältsäsongen närmar sig med stormsteg” där hon beskrev hur planeringen/stressen går inför arkeologernas sommarprojekt. Jag själv förbereder också för fullt inför min fältsäsong!

I onsdags åkte jag med morgontåget till Kiruna för startmöte inför dokumentationen av byggnader i Kiruna, vilket jag nämnt i ett tidigare inlägg. Norrbottens museum har fått i uppdrag av LKAB att inom deras projekt ”Dokumentation av kulturmiljöer” fokusera på två byggnader: Hjalmar Lundbohmsgården samt järnvägsstationen. Båda dessa är byggnadsminnen (eller snarare var, järnvägsstationens upphävdes 2011-12-02) vilket ställer stora krav/ riktlinjer på hur dokumentationen går till.

Dokumentationen hänger såklart samman med samhällsomvandlingen i Kiruna, eftersom ingen av dessa byggnader inom snar framtid kan stå kvar där de står idag. Vad händer då med dessa? Jo, Järnvägsstationen kommer troligen att rivas medan Hjalmar Lundbohmsgården kommer att flyttas till ny plats inom Kiruna.

Gården är uppförd av timmer och byggdes i flera etapper, vilket har gett en speciell planlösning.

Vy över Hjalmar lundbohmsgården. Gården är uppförd av timmer och byggdes i flera etapper, vilket har gett en speciell planlösning. Hur ska man hantera det vid en flytt?

Hur Hjalmar Lundbohmsgården kommer att flyttas är dock inte klart, och var också något vi diskuterade under mötet. Kommer den att plockas ner stock för stock? Flyttas i sin helhet? Delas upp i mindre delar? Var den nya placeringen kommer att vara är inte heller klart men 2015 ska Hjalmar Lundbohmsgården (själva bostadshuset samt byggnaderna B1 och matboden som tillhör gården) finnas på sin nya plats. Och hur ska denna plats se ut? Vilka värden har den gamla platsen/tomten som vi bör se till att även den nya har? Första steget i att hantera Hjalmar Lundbohmsgårdens situation är just denna dokumentation som kommer att bli en beskrivning av hur gården ser ut i dagsläget, eftersom huvudsyftet med dokumentationen är just att den ska kunna användas när byggnaden demonteras/återuppbyggs.

Timmerhus flyttas då och då. Här volymflytt av "Taubehuset" i Göteborg 1967. Blev byggnadsminne 2007, och ett av dess utpekade värden är just att det har flyttats. Likt Hjalmar Lundbohmsgården är ett av byggnadens starkaste värden dess koppling till en speciell person, Evert Taube, som dock aldrig bodde i huset. Men kopplingen är den största faktorn till att byggnaden finns kvar idag.

Timmerhus flyttas då och då. Här volymflytt av ”Taubehuset” i Göteborg 1967. Blev byggnadsminne 2010, och ett av dess utpekade värden är just att det har flyttats. Likt Hjalmar Lundbohmsgården är ett av byggnadens starkaste värden dess koppling till en speciell person (Evert Taube) som dock aldrig bodde i huset. Men kopplingen är den största faktorn till att byggnaden finns kvar idag. (foto: Bertil Jeppson)

Syftet/målet med dokumentationen över järnvägsstationen blir annorlunda. Byggnaden kommer inte att finnas kvar fysiskt men hur säkerställer vi att minnet ändå lever kvar? Det kommer bli en gedigen dokumentation, med byggnadsbeskrivning, fotografering, beskrivning över förändringar, redogörelse för historiken, miljön, dess betydelse för stadens framväxt mm. Järnvägsstationen uppfördes efter ritningar av SJ:s arkitekt Folke Zetterwall som ritat runt 200 järnvägsstationer i landet, även Kirunas första, uppförd 1902, vilken dock brann ner till grunden 1915. Snabbt kom en ny på plats som liknade den gamla, med skillnaden att den gamla var i timmer medan den nya uppfördes i tegel. Men man kan tydligt se att formen är densamma.

Järnvägsstationen då och nu. genom att jämföra hur byggnaden ser ut idag med äldre ritningar eller fotografier kan man spåra förändringar som skett.

Järnvägsstationen då och nu. Genom att jämföra hur byggnaden ser ut idag med äldre ritningar eller fotografier kan man spåra förändringar som skett.

I slutet av augusti stängs spårtrafiken till stationen, då en ny temporär station ska börja användas. Jag tycker därför att ni ska passa på att göra en tågresa till Kiruna under sommaren, för järnvägsstationen är verkligen vacker! Särskilt när solen lyser på teglet och dess färgskiftningar och mönstermurning tydligt framträder…

Polygonalt trapphus på ena gaveln, vilket flera av Zetterwalls stationshus uppförda under 1910-talet fick

Polygonalt trapphus på ena gaveln, vilket flera av Zetterwalls stationshus uppförda under 1910-talet fick

Från den 10onde juni finns jag på plats i Kiruna, för att inventera dessa två miljöer under sommaren. Jag arbetar dock inte ensam under fältarbetet utan tillsammans med två till bebyggelseantikvarier, två av museets fotografer, en etnolog m.fl. Uppdateringar och mer information om projektet och miljöerna kommer att komma! Det är spännande, och kul, att det äntligen drar igång!

Trevlig helg!
/Clara Nyström