Nya fornlämningar kring Kallak

Arbetet med den arkeologiska utredningen i området mellan byarna Björkholmen och Randijaure är klar och nu sker efterarbetet inne på kontoret. En rapport på det utförda arbetet kommer att sammanställas och lämnas in till länsstyrelsen i början av september. Under de veckor fältarbetet har ägt rum har nu Norrbottens museums arkeologer fått en bra uppfattning om hur området kring Kallak (järnmalmsfyndigheten i området benämns Kallak) ser ut.

Detta blogginlägg kommer att handla om de fornlämningar som hittats i samband med den arkeologiska utredningen kring Kallak. I slutet på veckan kommer även ett blogginlägg som behandlar de kulturlämningar som också hittats vid denna utredning.

Växlande väder och myggmoln
Under de tre veckor som fältarbetet har pågått har vädret växlat en hel del. Förutom strålande sol har vi arbetat under hällande regn med åskan mullrande i närområdet. En vanlig fråga vi arkeologer kan få är ”men vad gör ni när det regnar?” Svaret är att naturligtvis arbetar vi ändå. Visst kan vädret påverka förutsättningarna för det arkeologiska arbetet, men vi gör vårt bästa oavsett. Vi har arbetat en hel del i anslutning till en del sjöar och myrmarker, vilket bidragit till att insekterna har samlats i moln kring oss under fuktiga dagar.

Vy över Kallakjaure © Norrbottens museum

 

Några nya fornlämningar
Området på halvön mellan byarna Björkholmen och Randijaure har inte fornminnesinventerats tidigare. Därför är det extra roligt för oss arkeologer att få utreda ett så pass stort område som vi gjort kring Kallakjaure, då vi därmed får ny kunskap om ett helt oinventerat område. Fältarbetet har resulterat i ett antal nya lämningar, både fornlämningar och kulturlämningar. Fornlämningarna utgörs av tio härdar samt en eventuell stenring.

Härdar
En härd är en avgränsad eldplats som enligt Riksantikvarieämbetets definition har anlagts utomhus eller inne i en kåta, hydda eller hus. Idag kan härdarna vara synliga som stenringar i marken, då eldstaden ofta har avgränsats av lagda stenar runt om elden. Genom avgränsningen hindrar man elden att sprida sig om man eldar inne i en bostad. Ofta kan härdarna idag vara överväxta med mossa och ris och kan därför ibland vara svåra att upptäcka. Härdar kan vara kvadratiska, oregelbundna, ovala, rektangulära och runda.

Härd © Norrbottens museum

Stenringen
Stenringar är en lämningstyp som ofta förekommer parvis och i anslutning till äldre samiska vistemiljöer. Dess funktion är oklar, men en tanke är att de använts inom offerriter. Stenringar förekommer både i fjällen och på berg i övre Norrland ända ner mot kusten.

Den eventuella stenringen som vi hittat kring Kallak är oval, ca 4 x2,1 moch består av 6 större glest lagda stenar, 0,25-0,5 mstora, samt ett antal mindre stenar. Stenringen är anlagd bredvid en myr direkt på hällmark som i övrigt är närmast stenfri.

Stenring? © Norrbottens museum

Vi är i dagsläget osäkra på vad stenringen är för något samt om den ska registreras som fast fornlämning eller kulturlämning. Stenarna som stenringar brukar vara uppbyggda av ligger oftast tätare än vad de gör i denna lämning. Efterforskningar görs och förhoppningsvis kan andra arkeologers åsikter samt kontakt med samebyn i området ge mer information om vad lämningen kan vara för något. Om någon läsare av bloggen vet vad detta är, så hör gärna av er!

Upprättad planritning av stenring (?) © Norrbottens museum

I slutet på veckan kommer Norrbottens museums arkeologiblogg att uppdateras med lite information rörande de kulturlämningar vi hittat i samband med de arkeologiska utredningarna som gjorts kring Kallak.

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Arkeologisk utredning i anslutning till lilla Luleälvs sjösystem

Norrbottens museums arkeologer har återigen börjat jobba efter sommarsemestrarna. De senaste veckorna har de flesta av oss arbetat i trakterna kring Jokkmokk, där vi har gjort en arkeologisk utredning på en halvö i lilla Luleälvs sjösystem. Sjöarna Parkijaure och Randijaure ligger precis söder om utredningsområdet, som ligger mellan byarna Björkholmen och Randijaur några mil nordväst om Jokkmokk.

Vy över Parkijaure och Randijaure © Norrbottens museum

Järnmalmsfyndighet
Den arkeologiska utredningen har gjorts på uppdrag av Beowulf Mining Plc, som bedrivit prospekteringar i området sedan 2006. Provborrningarna har visat på en stor järnmalmsfyndighet med en mycket god järnhalt.  Malmfyndigheten som finns i området mellan Björkholmen och Randijaur upptäcktes på 1940-talet. Malmen är lokaliserad till två olika magnetitkroppar. Beowulf Mining har bedömt att det uppskattningsvis finns 175 miljoner ton järnmalm i den ena malmkroppen och ca 400 miljoner ton i den andra malmkroppen.

Tor-Henrik Buljo beundrar utsikten över Parkijaure från berget Átjek (åskberget) © Norrbottens museum


Stort arbete

Resultatet av den arkeologiska utredningen kommer att infogas i en miljökonsekvensbeskrivning som Beowulf ska upprätta inför ansökan om provbrytning i området, som benämns Kallak. Området för den arkeologiska utredningen är närmare 30 kvadratkilometer stort och flertalet av Norrbottens museums arkeologer har varit engagerade i fältarbetet, som har tagit tre veckor i anspråk. Fältarbetet i Kallak drog igång den 19 juli och avslutades 5 augusti.  Förutom undertecknad har även Åsa Lindgren, Tor-Henrik Buljo, Lars Backman, Nils Harnesk, Per Lundmark och Olof Östlund varit delaktig i fältarbetet. Per är anställd som arkeolog just för det här projektet. Vanligtvis gör Norrbottens museum arkeologiska utredningar inom mindre ytor och brukar kunna lösa bemanningen med befintlig personal. Stora uppdrag ger möjlighet att få in ny kompetens och en möjlighet för andra arkeologer att få jobba i vårt stora län.

Under nästa vecka kommer ett blogginlägg som berättar mer om det arbete vi utfört i Kallak samt vad vi har hittat under våra fältveckor. Halvön där utredningosmrådet är beläget har inte fornminnesinventerats tidigare, vilket gav oss arkeologer möjligheten att öka kunskapen om fornlämningsbilden i området.