Denna vecka gör jag det lite enkelt för mig. Jag plockar in ett inlägg som skrevs tidigare i höst av en av våra säsongsarbetande arkeologer. Som tur är har vi några sådana som kan hoppa in och hjälpa oss när vi ordinarie arkeologer inte räcker till för att utföra allt som ska hinnas med under den ibland för korta barmarkssäsongen. I det här fallet är det Lars-Gunnar Boman som gjort ett enastående jobb med att besiktiga tips om forn- och kulturlämningar som kommit in från allmänheten.
Varje år kommer det in mellan 10 och 20 sådana tipsärenden till museet och ett ärende kan i sin tur bestå av fler lämningar. De fördelar sig över hela länet och deras tipsare består av en brokig skara människor. Tipsarna har dock minst två saker gemensamt – de vistas i skog och mark, och de är uppmärksamma och nyfikna på vad de ser om kring sig. Ett intresse för historia är naturligtvis också ett gemensamt drag och det skäl som gör att museet får in dessa tips.
Av de inkomna tipsen brukar några vara kända sedan tidigare och då behövs ingen besiktning. Ytterligare några brukar vara sådant som inte är forn- eller kulturlämningar, utan något annat märkligt. Det kan vara naturliga formationer av olika slag eller allehanda gropar som täktgropar, rotvältor och liknande. De resterande, dryga hälften av lämningarna utgör ”riktiga” forn- eller kulturlämningar, vilka förs in i fornminnesregistret.
Nu lämnar jag ordet till Lars-Gunnar:
2012 års tipsgranskning avslutad
Tipsgranskningen, det vill säga den besiktning av till museet inkomna tips om fornlämningar och kulturhistoriska lämningar, har avslutats för året. Drygt 40 nya lämningar har registrerats och kommer att tillföras fornlämningsregistret. Hälften av dem är förknippade med olika former av skogsbruk; det rör sig om kolbottnar och tjärdalar. I trakterna av Masugnsbyn har 13 kolbottnar och rester av 4 kolarkojor noterats. Enligt en informationsskylt i byn fanns där en masugn i drift från 1647 till 1804, alltså i över 150 år. Inte undra på att det behövdes träkol.
I övrigt rör det sig om enstaka fynd av bebyggelselämningar: husgrunder, fäbodlämningar och liknande. I Siksjön, Arvidsjaur, har någon för länge sedan anlagt sitt eget kraftverk. En bäck har dämts upp med en dammvall. Från denna, via ett 200 m långt dike, har vattnet letts om för att få ett fall och sedan rinna uti bäcken igen. Ett förfallet och tomt turbinhus över diket, påminner oss också om gångna tider.
Det lilla förfallna kraftverket.
Foto: Lars-Gunnar Boman © Norrbottens museum
Bland övriga fynd kan också nämnas några härdar och några fyndplatser. På fyndplasterna har mest avslag av kvarts hittats; på ett ställe en avbruten pilspets.
Årets mest spännande lämning är nog den stubbe på rot som sannolikt utgör gränsen för ett lappskatteland i Arvidsjaur. Stubben är 1,8 m hög och huggen fyrkantig. På tre av sidorna är initialer inristade. Enligt expertisen kan det röra sig om nämndemännens, det vill säga de män som deltog vid syneförrättningarna då lappskattelandens gränser synades, initialer.
Den fyrkantiga stubben som markerar gräns för ett lappskatteland.
Foto: Lars-Gunnar Boman © Norrbottens museum
Tilläggas bör att efter att detta skrevs så har ytterligare tips om kolbottnar och kolarkojor tillkommit i området vid Masugnsbyn. Som sagt lär det finnas en hel del sådana som tillhört masugnen.
Intressant är också det lilla kraftverket. Det ligger ju helt i linje med dagens utveckling när det gäller att producera egen el. Idag är tekniken dock något förfinad och mer inriktad på sol och vind istället för vatten.
Slutligen är gränsmarkeringen för lappskatteland ett uppslag för tema på en kommande blogg!
/Åsa Lindgren
