Just nu driver vi som forskare vid Silvermuseet/INSARC och Mittuniversitetet ett forskningsprojekt som undersöker de oskrivna regler som finns i samiska lokalsamhällen och som styr hur människor agerar i olika situationer.
Normer kan beskrivas som en delad och lokal förståelse för att det finns gemensamma regler som de som lever på en plats måste förhålla sig till och följa. Det kan handla om praktiska handlingar som hur, var och när vi tar slöjdmaterial som styr hur vi gör saker eller hur vi är mot varandra. Den typ av normer som styr hur vi beter oss i olika situationer brukar kallas sedvanor. Ibland uppfattas dessa som bindande och då brukar begreppet sedvanerätt användas.
Vårt forskningsprojekt tar sin utgångspunkt i att samerna är ett urfolk och att de därför har rätt till självbestämmande. I det ligger att de ska ha möjlighet att kunna utveckla sina egna normer och rättsordningar. En annan teoretisk utgångspunkt i projektet är så kallad rättslig pluralism, som grundar sig i ett synsätt att det finns olika lager av normer som styr samhällen, och att det finns normer även utanför de officiella statliga systemen.
I andra delar av världen har man kommit längre i att undersöka urfolks egna normsystem. Sådana arbeten har exempelvis gjorts i Kanada, Nya Zeeland och Australien. Även i Norge har det genomförts sådana projekt. I dessa länder har forskare tillsammans med människor i olika lokalsamhällen undersökt och utvecklat förståelsen för de interna reglerna. Det kan handla om regler för hur man fördelar resurser och löser konflikter. De normer som identifierats har ibland använts i de nationella domstolarna där de också påverkat domstolarnas bedömningar. Vårt projekt i den svenska delen av Sápmi bygger på de arbeten som gjorts i andra länder, men utgår från de särskilda förhållanden som gäller här.
I Sverige brukar vi mest prata om svensk lagstiftning och svenska regler och det kan kännas som en främmande tanke att det kan finnas andra regler som styr våra liv. Men om man tänker efter så känner nog många till lokala regler som gäller i ett visst sammanhang. Ett exempel kan vara att de som bor i en by vet vem som brukar lägga nät i en vik och samtidigt vet att det inte är socialt accepterat att de själva lägger nät just där, medan de kan lägga nät i ”sin” vik. I projektet är vi på jakt efter denna typ av oskrivna regler, som finns i personers medvetande, men som det kanske inte talas om högt.
I projektet undersöker vilka normer som finns i samiska lokalsamhällen. Vad sådana normer innebär och vilka källor som kan användas för att förstå deras innehåll är dock fortfarande oklart. Den samiska rättens innebörd behöver därför klarläggas och det behöver utvecklas en ny teoretisk, metodologisk och juridisk förståelse för vad som kan utgöra samiska normer och en samisk rättsordning. I projektet utvecklas även begrepp om vad samiska rättsuppfattningar är och metodologiska verktyg för att analysera samiska normsystem. Vi analyserar även hur samisk rätt kan hamna i konflikt med och utmana de nationella juridiska och politiska systemen.
Eftersom det inte finns några skrivna regler så får vi leta efter dem på andra sätt. I projektet går vi bland annat igenom berättelser, jojkar och uppgifter i domstolsprotokoll och arkiv. Vi tittar även på samiska begrepp som beskriver hur mark och vatten får användas. Vi genomför även intervjuer med samer för att få veta mer om hur de ser på sådana interna regler.
Projektet riktar särskilt in sig mot den interna fördelningen och användningen av land och naturresurser, och den konflikthantering som används i samband med det. En situation som vi har identifierat som intressant är hur betesområden fördelas mellan olika grupper inom samebyarna på en lokal nivå. En annan situation som vi är intresserade av är normer som reglerar hur och när människor får fiska i ett vatten. När vi identifierat normer som kommer fram i berättelser och arkiv går vi vidare till lokalsamhällena i nutid. Tillsammans med enskilda och grupper gör vi sedan en kartläggning av normerna på lokal nivå. Vi vill på det sättet få fram en arbetsmodell som kan användas även i andra områden.
När man arbetar med samiska normer och normsystem så går det inte att arbeta på samma sätt som när man identifierar och tolkar regler i det svenska rättssystemet. I stället måste normerna förstås utifrån den samiska kulturen där det finns andra synsätt och en annan värdegrund är i majoritetssamhället. Det finns exempelvis en annan relation till omgivningarna och andra människor. I projektet är det viktigt att respektera och beakta samiska synsätt och värderingar. Det är också viktigt att ta vara på språkets betydelse, för i samiska termer kan det ofta finnas inbyggt ett förhållningssätt till omgivningen. Begreppen kan därför ge en bild av relationen till landskapet och de resurser som finns där, och hur människor får bruka dessa.
Så varför ägnar vi oss då åt att försöka förstå interna samiska normer? Vi tycker att det är viktigt att undersöka dem av flera anledningar. Kunskaper om de interna reglerna kan ge samer en bättre förståelse för sin egen situation och stärka det egna samhället. Kunskaperna kan också ge vägledning i hur man själva kan lösa problem och interna konflikter. Från andra länder vet vi även att denna typ av arbeten har stärkt de aktuella lokalsamhällena. Det är även viktigt att förstå hur dessa interna samiska regler förhåller sig till svensk rätt som givetvis fortsätter att reglera många situationer.
I projektet är vi fortfarande inne i en process där vi samlar och sammanställer material och analyserar detta. Det är därför för tidigt att berätta om innehållet i de samiska normerna. Det vi märker redan nu är att projektet väcker mycket intresse inom det samiska samhället då det leder till insikter om att det kan finnas interna samiska normer som styr människors agerande. Många har bekräftat att de känner igen beskrivningen av att det finns normer, men att de inte reflekterat över att det faktiskt kan handla om regler som behöver bli belysta. Som forskare är det givande att jobba i ett projekt som leder till nya tankar och diskussioner. Vi hoppas kunna återkomma om resultaten lite längre fram.
Projektet finansieras av FORMAS och avslutas under 2025.
Malin Brännström, Silvermuseet, och Ragnhild Nilsson, Mittuniversitetet
I projektet medverkar även Ulf Mörkenstam, Stockholms universitet
