Tre världsarv i Norrbotten

Världsarv – en unik miljö som berättar om människans och/eller jordens historia. I Norrbotten finns totalt tre av dessa miljöer, mäktigt eller hur?
Men vad är egentligen ett världsarv? Hur skyddas de och vilka är de tre som ligger i Norrbotten? I detta blogginlägg ska vi kika närmare på dessa frågor. Först ska vi reda ut begreppet världsarv – vad är det?
Världsarven delas upp i naturarv och kulturarv, men det finns också de som är utnämnda för både sina kultur- och naturarv. Ett av dessa, Laponia, ligger i Norrbotten. Världsarv är alltså en plats, en miljö eller ort som är så enastående och har så stor betydelse för mänskligheten att den bör skyddas för framtiden.

För att skydda de unika miljöerna finns Unescos Konversion Om Skydd För Världens Kultur- och Naturarv från år 1972, även kallad Världsarvskonventionen. Syftet med konventionen är att medlemsländerna skapar en organisation och en lagstiftning för att kunna bevara världsarven i det egna landet, men även stödja andra länders världsarvsarbete.  

Unescos huvudkontor. Bild lånad från http://www.unesco.org

I dagsläget finns totalt över 1150 platser inskrivna på Unescos världsarvslista – allt från pyramiderna i Egypten till Gammelstads kyrkstad utanför Luleå. Femton av dessa världsarv ligger i Sverige och tre av dem i Norrbotten – Laponia, Struves Meridianbåge och Gammelstads kyrkstad. Dessa tre ska vi nu kika lite närmare på.

Laponia, världsarv sedan 1996

Lapplands världsarv i norra Sverige, som alltsedan förhistorisk tid varit befolkat av samerna är ett av de bäst bevarade exemplen på ett nomadområde i norra Skandinavien. Det innehåller bosättningar och betesmarker för stora renhjordar, en sed som en gång i tiden var mycket vanlig och har spår tillbaka till ett tidigt stadium i människans ekonomiska och sociala utveckling.
– Ur Unescos Världsarvskommittés motivering för Laponias kulturvärde

Laponia. Bild lånad från http://www.unesco.se

Som jag tidigare nämnt är Laponia ett världsarv som är utnämnt för både sitt kultur- och naturarv. De är starkt sammankopplade med varandra genom samhällena som under årens lopp skapats i området.

Kulturarvet omfattar det samiska kulturlandskapet, ett landskap som varit befolkat under flera tusen år. Området är totalt 9 400 kvadratkilometer stort och i detta finns totalt nio samebyar, fyra nationalparker – Sarek, Padjelanta/Badjelánnda, Stora Sjöfallet/Stuor Muorkke och Muddus/Muttos samt även naturreservaten Sjávnja och Stubbá.

Naturarvet, som är en av Västeuropas sista större vildmarker, bjuder på ett varierat landskap av glaciärer, slättmark, högfjäll och skog.

Vandringsled vid Stora Sjöfallet. Fotograf: Erica Duvensjö

Laponias historia är starkt kopplat till de samiska nomadsamhällen som fanns i området under medeltiden och som under 1900-talet kom att bli mer permanenta boplatser. Det är också en knytpunkt för rennäringen som idag är en viktig del av områdets ekonomi.

Struves meridianbåge, världsarv sedan 2005

Struves meridianbåge är ett extraordinärt exempel på utbyte av mänskliga värden i form av internationellt vetenskapligt samarbete, samt ett utmärkt exempel på ett tekniskt ensemble. Det är den första noggranna mätningen av ett långt segment av en meridian, som hjälper till att skapa världens exakta storlek och form, och utgör ett viktigt steg i utvecklingen av vetenskapen om Jorden.
– Ur Unescos Världsarvskommittés motivering

För att bestämma den exakta formen och storleken på jorden använde sig den tysk-ryska astronomen Wilhelm von Struve i början av 1800-talet av triangelmätning. Genom långa kedjor av tringlar mättes jordytan upp.
Mätningarna består av 265 mätpunkter med ett avstånd på 30 kilometer från varandra, och går längst en sträcka på 2820 km genom nio länder – från Hammerfest i Norge till Izmail vid Svarta Havet. I Sverige ligger sju av dessa mätpunkter vilka fyra ingår i världsarvet – Tynnyrilaki i Kiruna, Jupukka i Pajala, Pullinki i Övertorneå och Perävaara i Haparanda.

Mätpunkterna från Norge till Svarta Havet. Bild lånad från http://www.4000mil.se

Då mätpunkterna gick genom ett flertal länder var det internationellt samarbete som gällde. Både vetenskapsmän, monarker och andra intressenter var inblandade i projektet.
På grund av de långa avstånden var det inte lätt att utföra själva mätningarna. Även de svåra förhållandena där häst, båt och slädar användes satte de inblandade på prov, men allt detta övervanns och resultatet av mätningarna kunde användas för att stärka kartornas exakthet. Detta gjorde att projektet inte bara var betydelsefullt för vetenskapen utan även för människornas världsbild.

Utsikt från Jupukka. Fotograf: Erica Duvensjö.

Gammelstads kyrkstad, världsarv sedan 1996

Gammelstads kyrkstad är ett enastående exempel på den traditionella kyrkstad som finns i norra Skandinavien. Den illustrerar på ett utomordentligt sätt anpassningen av traditionell stadsplanering till de speciella geografiska och klimatologiska förhållanden som råder i en svår naturmiljö.
– Ur Unescos Världsarvskommittés motivering

Gammelstads kyrkstad utanför Luleå, med sina över 400 kyrkstugor och Norrlands största medeltida stenkyrka från 1492, är den största och bäst bevarade kyrkstaden i norra Sverige. Av Sveriges tidigare över sjuttio kyrkstäder återstår idag bara sexton vilken Gammelstad är en av dessa.

Nederluleå kyrka. Fotograf: Erica Duvensjö

Kyrkstäder, ett fenomen som uppstod när avstånden var långa mellan hemmet och kyrkan, består av små stugor för tillfälliga övernattningar vid kyrkobesök, marknader och ting. Det första kända belägget för Gammelstad kyrkstad är från julen 1600 då Johannes Bureus, Sveriges förste riksantikvarie besökte området och beskrev kyrkstaden med dessa ord:

”Alla bönder har sina stugor vid kyrkan, på en plats de kalla Bärghet, 2, 3, 4 eller 5 om var stugan. Dit kommande varje lördag för aftonsångens skull och draga dädan om söndagsaftonen eller om måndagen”.

Johannes Bureus. Bild lånad från http://www.archive.org

Området har sedan 1300-talet varit en handelsplats vilket gjorde det naturligt att placera staden Luleå här. Året var 1621, men platsen för det nya Luleå blev dock kortvarig då den endast ett tjuotal år senare var tvungen att flyttas till nuvarande plats. Orsaken var landhöjningen som till slut gjorde det omöjligt att segla in i dess hamn.

Världsarvsområdet omfattar den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen, totalt 520 skyddade byggnader, vägnätet, fornlämningsmarken och den månghundraåriga sedvänjan att under helger vistas i sin kyrkstuga.

Gammelstads kyrkstad. Fotograf: Erica Duvensjö.

Är det så att du ännu inte besökt alla världsarv här i Norrbotten, passa på att göra det om du ändå är i närheten. De är alla unika i sitt slag och bjuder dig som besökare på allt från mysiga gränder och vacker fjällmiljö till milsvid utsikt från de fyra mätpunkterna.

Här kan du läsa mer om Sveriges övriga världsarv:
Världsarv « Svenska Unescorådethttps://unesco.se/kultur/varldsarv/

Vid tangentbordet denna vecka:
Erica Duvensjö
Byggnadsantikvarie på Norrbottens museum


Struves meridianbåge: ett av Unescos världsarv i Tornedalen

Struves meridianbåge är ett av Unescos världsarv sedan 2005 och det speglar en tvärvetenskaplig och internationell kontext där flera länder, institutioner och kommuner samarbetar för att bevara, förvalta och sprida kunskaper om en unik kulturskatt.

Men vad är äntligen ”Struves meridianbåge”? Om ni googlar den definitionen och kollar kartan ser ni en triangelkedja som går från Ukraina upp till Norge och korsar 8 ytterligare länder (Moldavien, Vitryssland, Ryssland, Litauen, Lettland, Estland, Finland och Sverige). Det är resultatet av en stor forskningskampanj samordnad av den tyska-ryska astronomen Wilhelm von Struve under första halvan och mitten av 1800-talet. Struve mätte tillsammans med sitt arbetslag och kollegor i Sverige och Norge in flera triangelmätningspunkter i olika länder för att visa att Jorden inte var helt klotrund utan tillplattad vid polerna.
Idag erkänner vi kampanjens värde inte bara för dess vetenskapliga vikt, utan också som ett försök att skapa en gemensam identitet i Europa (just i den perioden där flera länder förenades – Italien 1861 och Tyskland 1871 till exempel). Dessutom ligger många av dessa mätningspunkter i otroliga naturmiljöer bestående av stigar, kullar och skog som bjuder på ett varierande landskap – från vitt till grönt, från brunt till mångfärgat, beroende på vilken årstid man besöker dem.

Struves meridianbåge. Kartbild från Wikipedia.
Friedrich George Wilhelm von Struve. Foto från Wikipedia.

Reflektioner och tankar från Haparanda
Haparanda kommuns Perävaara är en av fyra mätningspunkter som ingår i världsarvet och som befinner sig i den svenska delen av Tornedalen. Den ligger 25 km norr om Haparanda stad, på bergets topp och syns som ett kryss graverat i marken, men det är mycket mer än det. Det är ett världsarv på grund av internationellt vetenskapligt samarbete som döljs bakom det krysset och som i Haparanda fysiskt genomfördes av Carl Skogman och Nils Haqvin Selander från Vetenskapsakademien i Stockholm. Det är ett naturarv då punkten nås med en mindre resa med bil (ungefär 30 minuter från Haparanda) och en lagom lång vandring (5–6 km) bland bär, stenar, träd och blommor. Det är friluftsliv för att vi rör oss i och upplever naturen helt och hållet. Och det är ett kulturarv eftersom platsen berättar om en tid som var, där historia, traditioner och kultur blandas ihop.

Struves mätpunkt i Perävaara, Haparanda kommun. Foto: Silvia Colombo.
Perävaaras topp, Haparanda kommun. Foto: Silvia Colombo.

I Haparanda berättas om Struves historia inte bara i Perävaaras område, utan också i staden. Det är bara fem minuters promenad från Haparandas torg till älven, längst Köpmansgatan, och sedan till höger. Där börjar en fin konstupplevelse där en får passera över Hanna Kantos Strandad och Anja Örns Transit. Det tredje verket, skapat av konstnären Victoria Andersson 2012, heter just Struves triangel. Skulpturen är en hyllning till Struves forskning i Sverige och Tornedalen och dess form, en pyramid, samt ringarna och formlerna är tydliga referenser till triangelmätningssystemet.
Verket ligger vid Torneälven, där Sverige möter Finland, och är placerat axiellt med Björkö kyrka (på andra sidan Torneälven), som är en annan mätpunkt i världsarvet. 

Victoria Anderssons verk Struves Trangle. Foto: Silvia Colombo.

Nordens arbete runt Struves meridianbåge i nutiden
Nationellt och internationellt samarbete inom Struves meridianbåge pågår för fullt i nutiden, då flera arbetsgrupper och institutioner aktivt jobbar för att synliggöra världsarvet. Tornedalens fyra svenska kommuner som involveras av mätpunkterna – från syd till norr – är: Perävaara i Haparanda kommun, Pullinki i Övertorneå kommun, Jupukka i Pajala kommun och Tynnyrilaki i Kiruna kommun. Kommunerna samarbetar med Tornedalen2020, Länsstyrelsen i Norrbotten och Lantmäteriet för att lyfta fram idéer och projekt om världsarvet.  Stöttade av Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet jobbar kommunerna och Tornedalen2020 för att utöka mätpunkternas tillgänglighet och kunskaper. Just nu, till exempel, håller arbetsgruppen på med att beställa gemensamma skyltar i flera språk och snart lanseras några poddar om Struves punkter i Tornedalen via appen Storyspot. Och alla ser fram emot att träffas fysiskt igen, efter flera månader av endast digitalt samarbete.

InterregNord The Northern parts of the World Heritage Struve Geodetic Arcs hemsida. Screenshot från hemsidan.

Parallellt, sedan februari 2020 pågår det nästan treåriga projektet ”Nordliga delarna av världsarvet Struves meridianbåge”, finansierad av EU’s Interreg Nord programme, Region Norrbotten och Tornedalsrådet mm där Finland, Sverige och Norge samverkar för att öka Struves mätpunkters tillgänglighet samt kunskaper om ämnet. Det bredare nätverket, där ingår bl.a. Haparanda stad, Torneå stad samt Lapland UAS och Alta museum, jobbar för fullt och flera resultat har uppnåtts hittills. Bara för att nämna några, den 10 februari 2022 invigdes en ny sektion av basutställningen på Tornedalens museum som visar åtta Struve-punkter med hjälp av VR-teknik. De punkterna som fotades var lätt tillgängliga under pandemin, men målet är att fortsätta dokumentera alla mätpunkter innan projektet tar slut. Snart, den 11 april 2022 på Torneås Rajalla shoppingcenter, arrangeras en utställning som sedan, under sommaren, ska vandra vidare till Övertorneå och Hammerfest. Till hösten kommer äntligen utställningen tillbaka till Torneå där, för att visas på Tornedalens museum.
Dessutom har dialog med andra aktörer – främst med skolor och elever, men också med företag aktiva inom hållbar turism – påbörjats och utveckling av digitala verktyg skapats. Om ni inte vill missa nästa arrangemang och träffar, följ projektets hemsida (www.struvenorth.net) och facebookssida (https://www.facebook.com/struvenorth). Ifall ni är nyfikna och vill veta mer, så berättar jag gärna om projektet och om Struve vid någon lokal eller regional träff. Hoppas att vi ses då!

/Silvia Colombo

Haparanda stads kulturstrateg

Referenser

Haparanda stads hemsida om Struve

Länsstyrelsen i Norrbottens hemsida om Struve

The Northern parts of the World Heritage Struve Geodetic Arc

UNESCO World Heritages hemsida om Struve