Våffeldagen

Genom kalendern räknas och ordnas tiden. Dagar kopplas ihop med olika innehåll, vilket i sin tur exempelvis styr arbete och ledighet. Kalendern påverkar således vårt levnadssätt. Även om kalendern inte alltid påverkar oss direkt, så finns den där som något att förhålla sig till. På måndag, den 25 mars, är det Marie bebådelsedag, en dag många också känner till som Våffeldagen. Kalenderns utformning är inte beständig utan något som förändras och till detta datum har många föreställningar kopplats genom århundrandena.

Marie bebådelsedag
Marie bebådelsedag, även kallad vårfrudagen, är från början en katolsk helgdag som uppmärksammar tillfället när ärkeängeln Gabriel kom till Maria och berättade att hon skulle föda Guds son. ”Vår fru” syftar alltså på jungfru Maria och kan liknas med hur det italienska begreppet ”Madonna” används. Bebådelsen har firats sedan 600-talet, men vilken dag firandet har förlagts till har sett olika ut på olika platser och i olika tider. Att firandet förlades till den 25 mars var på grund av att det var nio månader innan Jesu födelse den 25 december. Under medeltiden firades flera Mariedagar i Sverige. Det var i samband med reformationen under 1500-talet som de flesta avskaffades. Marie bebådelsedag valde dock den evangelisk-lutherska kyrkan att bevara, troligtvis då dagen kan betraktas som att primärt handla om Jesus.

Skulptur av snidat trä

Bebådelsescenen är ett av de vanligaste motiven i den kristna konsten. Eftersom det tidigt uppstod en konvention beträffande hur bebådelsen skulle gestaltas har många bebådelsebilder samma drag. Precis som i denna träskulptur (Nbm 20302) från museets samlingar ses Maria ofta sittande vid en bönbok i en sluten miljö och framför henne knäböjer ängeln Gabriel. Han håller också ofta en blomma eller utför en välsignelsegest mot Maria, men i denna skulptur fattas en arm. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

I bondesamhället fungerade Marie bebådelsedag som en markering för övergången mellan vinter och vår. Det var en period när intensivt vårbruk inleddes. Eftersom årstidsväxlingarna var viktiga knöts också många traditioner och seder till dagen. Dessa tog sig lite olika uttryck i olika delar av Sverige. I väst sprang barn barfota runt huset eller gödselstacken för att främja skörden och undvika sprickor i fotsulorna under sommaren. I söder inleddes den så kallade vårfrudagsräppen då veckorna fram till midsommar räknades bakläges. In på 1900-talet blev dagen framför allt en dag för barns upptåg och en ledig dag för vuxna. År 1953 upphörde Marie bebådelsedag som fristående helgdag. En ny kalenderreform hade trätt i kraft med syfte att få en jämnare fördelning av helgdagar under året. Det kyrkliga firandet av Marie bebådelsedag förlades till en söndag och i stället inrättades en hösthelgdag; allhelgonadagen. Marie bebådelsedag fick dock behålla sin traditionella plats i almanackan och därför uppmärksammas nu dagen på två ställen i almanackan. Det kyrkliga firandet ”Jungfru Marie bebådelsedag” är alltid en söndag, men exakt vilken styrs av hur påsken infaller.

Uppkomsten av våffeldagen
I många mellansvenska dialekter förvrängdes vårfrudag till vafferdag. Detta uttryck kunde i sin tur misstas för vaffeldag och vaffla var ju den äldre formen av ordet våffla. Det var alltså en språklig ombildning som gav upphov till våffeldagen. Exakt när våfflorna kom in i bilden är svårt att avgöra men det rör sig om 1800-tal. Ingredienserna vitt mjöl, ägg, smör, vispgrädde och sylt var lyxvaror för de flesta i det svenska bondesamhället.

Våfflor har dock medeltida anor men det är främst brödets form likheten syftar till. De första våffeljärnen var en utveckling av oblatjärnen som användes för att baka oblat till nattvarden. Dessa järn bestod av två plattor vända mot varandra och som i sin tur var försedda med långa skaft för att kunna användas i den öppna elden. Oblatjärnen var dekorerade med kristna bildframställningar medan våffeljärnen utgjordes av ett enkelt rutmönster. När järnspisen kom till Sverige vid mitten av 1800-talet gick våffeljärnen från att vara fyrkantiga till att vara runda, detta för att passa spisens runda hål efter att spisringarna bytts ut. På så vis kunde den del där våfflan gräddas enkelt vändas. När våffeljärnen senare elektrifierades gräddades våfflornas båda sidor samtidig.

Rånjärn, våffeljärn

Några järn från museets samlingar som kan sägas illustrera våffeljärnets utveckling. I mitten är ett rutmönstrat rånjärn (Nbm 857), till höger ett våffeljärn för järnspis (Nbm 12213) och till vänster ett elektriskt våffeljärn (Nbm 21681). Järnen är från Lillpite, Älvsbyn och Luleå. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Även innehållsmässigt kan våfflorna sägas ha påverkats av industrialiseringen. Efter andra världskrigets slut utvecklades ett växande sortiment av färdiglösningar där stora delar av matlagningen överlämnades till fabrikerna. Denna sorts livsmedel hade från början producerats för att tjäna militära syften. Produkter som kaffe, juice och pulvermos hade uppfunnits för soldaterna. Dessa produkter kom också att passa handeln bra; den var lönsam och hade lång hållbarhet vilket innebar att den kunde stå länge på butikshyllorna.

kartong av papp för våffelmixpulver.

Två förpackningar som tidigare har innehållit våffelmix. Paketet till vänster (Nbm: 27095) är från 1980-talet och varumärket Juvel och paketet till höger (Nbm: 27119) är från 1990-talet och varumärket Ekströms. Enbart vatten och margarin eller grädde behöver tillsättas för att mixen ska kunna gräddas till våfflor. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet:
Paulina Öquist Haugen, Etnolog

Källförteckning
Bringéus, Nils-Arvid 1999. Årets festdagar. Stockholm: Carlsson.

Curman, Johan 1999. Bebådelsemotivet i svenska kistebrev. [Elektronisk] Tillgänglig: https://journals.lub.lu.se/rig/article/view/4020

Nordiska museet. Vårfrudagen (Våffeldagen). [Elektronisk] Tillgänglig: https://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/varfrudagen-vaffeldagen

Näringslivshistoria. #tbt: Våfflan och våffeldagens historia). [Elektronisk] Tillgänglig: https://naringslivshistoria.se/bizstories-nyheter/naringslivshistoria/tbt-vafflan-och-vaffeldagens-historia/

Swahn, Jan-Öjvind (red.) 2000. Folk I fest – traditioner I Norden. Stockholm: Fören. Norden.

Sportlov på Norrbottens museum

Måndag = första sportlovsdagen. Klockan nio har vi ett kort morgonmöte. Vi konstaterar att allt är under kontroll. Slöjdmaterialet är uppdukat. Våffelsmeten är vispad. Scenen är riggad. Toaletterna är städade. Lekmiljön är iordningsställd. Trapphuset skurat. Klockan slår tio och det dröjer inte länge förrän kapprummet dignar av overaller, täckbyxor och ryggsäckar. Det smattrar av små och stora vinterskodda fötter som skyndar uppför trappan.

Springande fötter i trapphuset på Norrbottens museum © Norrbottens museum

Springande fötter i trapphuset på Norrbottens museum © Norrbottens museum

Sportlov! Den mest intensiva veckan för oss på publika avdelningen. Vi vet att hur väl vi än planerat så kommer det ändå att inträffa sådant som vi inte räknat med. Sådant som överraskar oss. Sådant som vi lär oss av. Vad ska det bli i år?

Att erbjuda aktiviteter under höstlovet och sportlovet är en tradition för museet. För varje år ökar besökssiffrorna.  Ifjol, 2014, besökte just under 3 000 barn och vuxna museet under sportlovet. 2013 låg siffran på 2 300 barn och vuxna och 2012 hade vi omkring 1 700 besökare. Fortsätter det så här räcker inte museibyggnaden till. I år är det slöjd och barnteater som står på programmet. Det är vår alldeles egen slöjdinspiratör Eva Öhrling som tillsammans med Sanna Åström håller i trådarna till slöjdaktivteterna som har återbruk som tema.  Med hjälp av återanvänt tyg från t-shirts, risgryn, nål och tråd tillverkas ”Varma hjärtan”. Med risgrynen som fyllning kan de mikras för att sedan värma valfri kropp och själ.

Händer i arbete. Foto: Kjell Öberg © Norrbottens museum

Händer i arbete. Foto: Kjell Öberg © Norrbottens museum

Varma hjärtan. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Varma hjärtan. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Barnteatern ”Hej sa Petronella!” är en fantasifull historia med samtidsrelevans. Den handlar nämligen om klimatet. Varför är det så varmt och slaskigt ute? Nu när det ska vara bästa vintertid med kyla och mycket snö och isar som bär. Varför är vädret ur led? Jo det har sin (o)naturliga förklaring. Det är nämligen så att Snödrottningen, som ansvarat för vintern i alla år, plötsligt har blivit i det närmaste utbränd, eller kanske man ska säga utkyld. Hon vill säga upp sig hos Kung Bore för att slippa tillverka unika snöflingor och blåsa kalla vindar. Hon är nu helt insnöad på att få uppleva sommaren. Då gör Petronella från Plaskeby entré och väcker Snödrottningen på ett sätt som bara hon kan. Tillsammans med barnen kommer hon på en vanvettig, men ändå listig och genial plan. Hon ska ge Snödrottningen en sommar hon sent ska glömma. Hon ska få uppleva en SKRÄCKSOMMAR så att hon förhoppningsvis ger upp tanken på sommaren och istället fortsätter att göra kalla, vita vintrar. Hur det hela slutar? Det kan bara upplevas på plats, på Norrbottens museum, under sportlovet, tillsammans med alldeles underbara barn.

Barnteatern "Hej sa Petronella". Foto: Ulf Renlund © Norrbottens museum

Barnteatern ”Hej sa Petronella”. Foto: Ulf Renlund © Norrbottens museum

Anledningen att vi erbjuder kulturupplevelser på sportlovet är att vi vill att museet vara en mötesplats där man kan uppleva, göra och lära, fika, leka och mysa. Vi vill att norrbottningarna ska känna att detta är deras museum. En plats att komma och återkomma till. Ett vardagsrum i staden. En arena där kultur skapas med, upplevs av och finns till för våra besökare, våra brukare.  Ung som gammal, oavsett livsbakgrund. Både under lovveckor och helt vanliga veckor.

Jag bad några kollegor beskriva första sportlovsdagen med en mening. Resultatet blev:
”Trevligt kaos!”
”Det har flutit på bra!”
”Många familjer har stannat länge. Flera timmar. Så kul!”
”Fullsatt under teatern. Populärt med barnteater kan vi konstatera.” ”Våfflorna har gått åt som smör.”
”Antal besökare har varit över förväntan.”
”Våffelos i kläderna.”
”Är helt slut. ”

Men, … hur trött man än är, hur ont i fötterna man än har och hur än mycket våffeldoft som fastnat i håret är det ändå så väldigt roligt och givande att arbeta på museet när hela huset sjuder av liv och rörelse. Tack alla fina besökare för all positiv feedback och gott beröm som ni delar med er! På återseende!

Från gästboken i utställningen"Hosta - en sjuk historia". Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Från gästboken i utställningen”Hosta – en sjuk historia”. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Lite om skollovens historia

Sportlovet fyller 75 år i år. Från början kallades det kokslov. Det var statliga Bränslekommissionen som kalla krigsvintern 1940 gav direktiv att hålla skolorna stängda en vecka i februari. Syftet var att spara bränsle genom att slippa värma upp tusentals skolsalar runt om i landet. Då värmdes hus och lokaler i städerna vanligen med kol eller koks. På 50-talet argumenterade skolhälsovården för att fortsätta ha lov vid den här tiden på året för att minska risken för infektionsspridning eftersom både förkylningar och magåkommor som vinterkräksjuka är vanligast under vintern.  Idag använder lediga barn och vuxna lovet till aktiviteter av olika slag. Vintersport likväl som kulturaktiviteter och resor.

Skurlov hade många skolor förr. Skolan höll stängt en eller ett par dagar för storrengöring.

Potatislov var vanligt under krigsåren. Barnen fick ledigt för att hjälpa till med potatisskörden i september.

Bärplockarlov eller lingonlov kallades liknande ledigheter i andra delar av landet.

Älglov fanns också i vissa delar av landet. Barnen fick långhelg för att även läraren skulle bli ledig och kunna vara med på älgjakten. Nuförtiden har vi höstlov en vecka i oktober.

Nedan följer ett fotogalleri från sportlovsveckan 2015 på Norrbottens museum!

Stor åtgång på blompinnar till majblomstillverkningen. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Stor åtgång på blompinnar till majblomstillverkningen. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Våfflor är alltid på sportlovsmenyn i Museikaféet. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Våfflor är alltid på sportlovsmenyn i Museikaféet. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Inger är en klippa som rycker in överallt! Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Inger är en klippa som rycker in överallt! Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Lekmiljön "Förr i tiden" används flitigt året om. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Lekmiljön ”Förr i tiden” används flitigt året om. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Mysstund i lilla "Runda rummet" i Museikaféet. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Mysstund i lilla ”Runda rummet” i Museikaféet. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Ord- och bokstavsbygge i "Lekstäver & orddjur". Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Ord- och bokstavsbygge i ”Lekstäver & orddjur”. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Selfiedags mellan föreställningarna. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Selfiedags mellan föreställningarna. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Majblommor skapas i utställningen "Hosta - en sjuk historia". Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Majblommor skapas i utställningen ”Hosta – en sjuk historia”. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

 

Vid tangentbordet under sportlovsveckan:
Ida Renlund
Museipedagog