Andra världskriget i norr på film

För att väcka intresse för historia är spelfilm mycket effektivt. Det enorma och mångåriga intresset för D-dagen i Normandie hänger intimt samman med filmer som ”Den längsta dagen” och ”Rädda menige Ryan”. I avvaktan på den första spelfilmen om Luleås tyska förrådsbas och de allierades baser i länet finns det dock redan ett antal spelfilmer med koppling till Norrbottens historia. Här följer en guide till dem.

För att få kunskap om allt det dramatiska men för många ännu rätt okända som hände i Norrbotten under andra världskriget är museer och böcker särskilt viktiga, men för att väcka intresse, särskilt bland ungdomar, är spelfilm nog det starkaste hjälpmedlet. En relativt ny och stor spelfilm som slutar i Boden är ”Den 12:e mannen” (2017). Det är en i stort sett sanningsenlig dramatisering av norske Jan Baalsruds två månader långa och extremt strapatsrika flykt till Norrbotten. Jan Baalsrud var den ende av en grupp från brittiska Special Operations Executive (SOE) som lyckades undkomma tyskarna, barfota och sårad.

NkifB1

I fjordarna kring Tromsö tvingades Jan Baalsrud flera gånger simma i mars 1943. Denna bild i området tog jag på en ovanligt vindstilla dag. FOTO: Lars Gyllenhaal.

Det sägs inte i filmen att det var just i Boden som Baalsrud lades in på sjukhus, men detta framgår av flera källor och särskilt i den nyss utgivna och ovanligt välillustrerade boken Ambulansflygaren (2020) av Cristina och Tore Öberg.

”Den 12:e mannen” är inte den första filmen om denna riktigt episka flykt, redan 1957 kom ”Nio liv” och den svartvita filmen står sig faktiskt riktigt bra än idag och man har behållning av att se den även om man redan sett ”Den 12:e mannen”. Bägge filmerna finns på DVD.

För övrigt har säkert mer än en läsare av denna blogg liksom undertecknad fått vård på samma sjukhus i Boden som Jan Baalsrud. Det hette Garnisonssjukhuset och vårdade under kriget faktiskt både norska, sovjetiska och tyska soldater liksom en amerikansk flygare. En del av sjukhuset finns kvar inom Norrbottens regemente, men används nu mest som stabsbyggnad.

NkifB2

Brittiska SOE, som Jan Baalsrud tillhörde, förde in vapen i Norge via bl a hemliga allierade baser i Norrbotten. Denna Sten-gun och Fairbairn-Sykes närstridskniv finns utställda på Helgeland Hjemmefrontmuseum. FOTO: Lars Gyllenhaal.

En till spelfilm med viss norrbottnisk koppling är ”Above Us the Waves” (1955), som finns på Youtube. Den handlar om en vågad miniubåtsattack mot det tyska slagskepp som en tid var världens största, och som tillbringade flera år i norska fjordar. Skeppet hette Tirpitz och hon var det viktigaste målet för de allierade spionerna och sabotörerna i norr och inte minst de som hade sina hemliga baser i Norr- och Västerbotten. Det finns faktiskt en till film om samma spännande miniubåtsoperation, men den är inte lika faktabaserad. Den filmen är dock lite modernare och även i färg, den heter ”Submarine X-1” (1968) och återfinns även den på Youtube.

NkifB3

Fram till dess att hon helt förstördes var det tyska slagskeppet Tirpitz, här som modell i Altafjorden, det stora målet för de allierade baserna i Norrbotten. FOTO: Lars Gyllenhaal.

De brittiska ”X-craft” miniubåtarna lyckades inte fullständigt oskadliggöra Tirpitz, det var istället Lancaster-bombflygplan från baser i Skottland som efter flera försök lyckades med det. Det enda av dessa flygplan som finns kvar idag (dock inte komplett) finns i Porjus i Jokkmokks kommun. Hon heter ”Easy Elsie” och ännu ifjol kunde man läsa hennes handmålade namn på vraket. Om det går att läsa i år får vi se, liksom om de brittiska försöken att föra henne till ett brittiskt museum kommer att lyckas.

Intresset för ”Easy Elsie” i Storbritannien får sin förklaring av en annan film, en av de allra mest klassiska brittiska krigsfilmerna, ”The Dam Busters” (1955). Filmen handlar inte om RAF-räden mot Tirpitz vid Tromsö, utan om en bland britter ännu mer känd operation mot tre tyska dammar. Men ”Easy Elsie” tillhör samma RAF-skvadron som filmens och dess enda Lancaster finns i Porjus. Dam Busters-skvadronen finns ännu kvar och lär nog aldrig läggas ner med tanke på det omåttligt stora intresset för förbandet, inte minst efter att det blev känt att klimax i den första Star Wars-filmen, räden mot dödsstjärnan, är en stor hyllning till ”The Dam Busters”, som delvis finns på Youtube. För övrigt har filmregissören Peter Jackson (”Sagan om Ringen” m fl) mer än en gång sagt att han vill göra en remake av ”The Dam Busters”.

NkifB4

I Porjus i Jokkmokks kommun ligger ännu många stora och små delar från ”Easy Elsie”, ett av de brittiska Lancaster-plan som angrep det tyska slagskeppet Tirpitz. Märkligt nog kan man ännu urskilja många bokstäver på planet. FOTO: Lars Gyllenhaal

I Finland har det som bekant gjorts en hel del filmer om andra världskriget men vad jag vet är den enda spelfilmen om Lapplandkriget, alltså det mellan tyska och finska styrkor hösten 1944, filmen som i Sverige blev ”Barnmorskan” (2015) och i engelsktalande länder ”Wildeye”. Det ur vår synvinkel mest speciella med filmen är att den utspelar sig i eller nära Tornedalen, ibland bara några hundra meter från Norrbotten, och är delvis inspelad nära Treriksröset. Detta märks verkligen, det är fina fjällandskap. En del actionscener är lyckade men grundstoryn har för lite med verkligheten att göra. Lapplandskriget väntar alltså ännu på ett mer faktabaserat manus.

NkifB5

Bara några hundra meter in på finska sidan av Tornedalen kan man än idag finna olika typer av ställningar skapade av soldater under Lapplandskriget mellan tyska och finska styrkor hösten 1944. FOTO: Lars Gyllenhaal.

Det två sidorna under Lapplandskriget, som mest utkämpades i Tornedalen, bestod av erfarna tyska veteraner mot den yngsta årskullen av Finlands soldater. Icke desto mindre lyckades de unga finska soldaterna förvånansvärt bra. Men till ett högt pris, inte bara i form av stupade pojkar. Många, många finska gårdar blev brända av retirerande tyska förband. En historiskt sett enorm flyktingström till Norrbotten blev det även, som främst Norr- och Västerbotten tog emot. Med andra ord finns det skäl inte bara i Finland att skapa en gedigen film om Lapplandskriget.

NkifB6

I Tornedalens museum i Torneå finns denna oanvända tyska ”Panzerfaust”, ett pansarskott som minner om Lapplandskriget. Finska soldater slog ut tyskt pansar med hjälp av dessa tyska vapen. FOTO: Lars Gyllenhaal.

Dansföreställningen ”Tyskmagasinen” (2016) om Luleås tyska förråd, blev liksom teaterpjäsen ”Wollweberligan” (2019), om Norrbottens första sabotörer, publikframgångar. Det borde därmed finnas ett intresse för nya gestaltningar, både i museivärlden och på film, av andra milstolpar som ”Kari” och de andra allierade spion- och sabotagebaserna i länet, liksom Lapplandskriget och dess stora konsekvenser även på svensk sida av gränsen.

Vid tangentbordet:
Lars Gyllenhaal

Läs mer
Tyskar och allierade i Sverige av Lars Gyllenhaal

Andra världskriget i Sverige av Lars Gyllenhaal

Projektet Veku Vaku

VV loggoVeckans blogginlägg kommer att handla om projektet Veku Vaku som är i full gång här på Norrbottens museum. Veku Vaku betyder Vattenkraftens kulturarv och är ett treårigt Interreg Nord projekt som startade 2019 i samarbete med Finland.

Interreg loggo

EU-programmet Interreg Nord stöttar gränsöverskridande samarbete med avsikt att stärka den ekonomiska och sociala utvecklingen. Det övergripande målet för Nordprogrammet är att förstärka programområdets konkurrenskraft och attraktivitet. Programmet omfattar norra Sverige, norra Finland, norra Norge samt Sápmi.

Projektet ska synliggöra och belysa vattenkraftverken och dess samhällen längs Ule- och Lule älvar som ett kulturarv och mångsidig resurs. Med projektet hoppas vi att dagens och framtidens invånare och aktörer, som bor eller är verksamma vid älven kan identifiera och nyttja de värden som idag är oidentifierade. Genom att uppmärksamma vattenkraftens kulturarv förbättras även förutsättningarna för ett bevarande. Vår förhoppning är att fler ska kunna besöka vattenkraftverken både fysiskt och digitalt, och ta del av projektets resultat.

anläggare 1

Bild 1. Porjus vattenreservoar och dammluckor | Foto: ©Vattenfall | I början av 1900-talet byggdes det första vattenkraftverket Längs Lule älv i Porjus.

Frågan är ifall utbyggnaden av vattenkraft längs Lule älv kan ses som ett kulturarv? och vad menas egentligen med kulturarv? Enligt Riksantikvarieämbetet är kulturarv ”materiella och immateriella spår av mänsklig aktivitet genom tiderna”, en beskrivning som väl stämmer in på vattenkraftverken. Vad som etableras som kulturarv speglas och bestäms av samtiden. Nu har det gått 45 år sedan det sista bygget startades längs Lule älv och tiden har gett oss distans och möjlighet att se på vattenkraftverken med andra ögon, och förhoppningsvis lyfta andra värden än de som definierats sen tidigare.

Kulturarvet innehåller såväl positiva lämningar som negativa spår, precis som vattenkraften. Utbyggnaden av vattenkraften längs Lule älv har satt tydliga spår i både människa och natur, både på gott och ont.

Energin som utvinns av de 15 vattenkraftverken längs med Lule älv hade en betydande roll för landets elektrifiering och därmed även den industriella utvecklingen. Byggnationen av kraftverken bidrog till arbetstillfällen och etableringen av vägnät och annan infrastruktur. Urbaniseringen sköts på framtiden och små samhällen fick åter igen blomstra under tiden för uppbyggnaden. Vattenkraften förde Sverige in i välfärden och idag är vi helt beroende av den el som produceras från älvarna. Vattenkraften har också en central roll för att Sverige ska uppnå målet om 100 procent förnybar elproduktion till år 2040.

Stora Sjöfallet_1913

Bild 2. Stora Sjöfallet. År: 1913 | Foto: ©Norrbottens museum |   Innan Suorvadammen byggdes forsade vattnet fritt i Stora Sjöfallet. Innan bygget av Suorvadammen kallades fallet ofta för ”Nordens Niagara”, och var den huvudsakliga anledningen till stiftandet av Stora Sjöfallets nationalpark.

Men vattenkraften har även en baksida som vittnar om tvångsförflyttningar, förstörelse av naturvärden och påtagliga intressekonflikter. De renskötande samerna har drabbats hårt av vattenregleringarna längs Lule älv på olika sätt. I och med regleringarna av det naturliga vattenflödet förändras naturen drastiskt. Det främsta problemet är inte att betesmarkens storlek krymper, utan att tillgängligheten till platsen försvåras i form av osäkra isar och överdämda flyttvägar. Kraftverksbyggen påverkar även områdets ekologi. Vattenvägar för fisk försvinner, stränder eroderar på grund av vattenreglering och kulturlager i landskapet förorsakas.

Messaure samhälle

Bild 3. Anläggningssamhället Messaure. År: 1959 | Plats: Messaure | Foto: ©Vattenfall | Kraftverk byggs ofta i glesbygd eller ödemark. Fram till 1960 var det vanligt att kraftverksbyggarens familj levde med honom i ett provisoriskt samhälle som utvecklats under byggtiden. När anläggningen var färdig flyttade familjen vidare till nästa. Messaure var det sista samhället i Sverige av denna typ. Samhällen som Messaure har i stort sett försvunnit, något som beror på flera olika orsaker, t.ex. bilism, traktamenten och förbättrade vägar.

En viktig del inom projektet Veku Vaku är att visa på Vattenkraftens alla sidor. Trots samarbete med energibolag är det vi inom projektet som väljer vad som ska lyftas fram och alla åsikter är viktiga för projektets djup och resultat. Genom att synliggöra båda sidor av myntet är förhoppningen att fler ska få en så rättvis bild som möjligt av hur vattenkraften påverkat Sverige som land och de människor som levt eller lever längs älven.

Projektets upplägg

Projektet bygger på tre delmål:

  • Kunskapen om älvarnas kraftverk och dess bebyggelses kulturhistoriska värden fördjupas.
  • Vattenkraftens kulturarv är levande och stärker lokal och regional gemenskap och näringsliv.
  • Kulturarvet är väl synligt och kunskapen om det är tillgängligt.

Hittills i projektet har vi främst arbetat med att samla information, historisk kontext samt läsa in oss på vattenkraft som teknik, samhällsdebatt och konsekvens. Litteratur och arkivstudier har varit en viktig källa för att samla information.

Nu under våren kommer vi genomföra möteskvällar med tema vattenkraft under fyra tillfällen på platser längs Lule älv. Vi startade förra veckan med vår första möteskväll i Boden och har nu siktet inställt på Vuollerim. På möteskvällarna kommer vi prata mer om projektet och diskutera vattenkraftens påverkan på samhället och människors liv. Välkommen att dela med dig av dina personliga erfarenheter eller åsikter. Håll utkik efter evenemangen på museets hemsida och Facebook.

Under sommaren kommer det genomföras en inventering av samtliga 15 kraftverk längs älven. Vi kommer beskriva byggnadernas material och utförande samt fotografera. Utöver kraftverken kommer vi även dokumentera samhällen, eller annan byggnation i anknytning till kraftverken. Den nya informationen som samlas in genom inventeringen kommer sedan att sammanställas med den historiska kontexten och personliga berättelserna för att fastställa kraftverkets kulturhistoriska värde.

Under det tredje året i projektet (2021) ska all information sammanställas och tillgängliggöras för allmänheten, dels genom en bok men också genom projektets hemsida som i dagsläget är under uppbyggnad.

Har du frågor eller funderingar kring projektet Veku Vaku? Hör gärna av dig!

Hälsningar

Byggnadsantikvarie Elin Sjöberg