Rapport från Försvarsmuseum Boden

Om VR-satsning, museet som vardagsrum, ett år i riksförbundet Sveriges Museers styrelse och Covid-19.

Jag heter Ulf Renlund och har sedan 2015 varit museichef för lilla men stora Försvarsmuseet i Boden. Ett kommunalt museum som berättar om övre Norrlands försvarshistoria under 1900-talet men också om mycket annat, både smått och gott.

Bara några månader in i min nya tjänst började jag och mina tre kollegor diskutera hur vi skulle kunna vidareutveckla de stora utställningarna om byggandet av Bodens fästning, andra världskriget, Kalla kriget, lumpen och mönstring. Ganska snabbt kom vi in på ny teknik och märkte att det fanns en uppsjö av olika tekniska och digitala lösningar för nästan allt. Valet föll snart på virtual reality, VR, och vi började spåna om vad man skulle kunna uppleva. En atombombsexplosion? Sitta i en pansarvagn? Idéerna var högt flygande och roliga men kanske inte så realistiska och framför allt fanns det ingen koppling till kulturarvet. Men till slut så kläcktes idén om att synliggöra Ballonghallen.

Ballonghallen i Boden är en unik byggnad för Sverige. Det finns bara en kvar i landet och två totalt i Europa. Ballonghallen är en stor röd träbyggnad som användes under slutet av 1910-talet och in i 20-talet för att förvara spaningsballonger. Färdiguppblåsta jätteballonger redo att snabbt användas. Ballongerna hade en korg för besättning och var kopplade med vajer till en vinsch som släppte upp ballongerna önskad höjd, för att sen tas ned på marken igen. Spaningsballongerna användes under en relativt kort tid innan flyget tog över spaningsarbetet. Ballonghallen är idag ett byggnadsminne och finns strax utanför Boden.

VR-projektet började upphandlas under hösten 2016. Det vi sökte var en produkt som kunde levereras från ax till limpa, från research till installation. Eftersom vi har en liten personalstyrka var det viktigt att projektet skulle inbegripa alla delar utan att påverka löpande arbete allt för mycket.
När upphandlingen var klar årsskiftet 2016/2017 sjösattes projektet. Ett omfattande researcharbete startade där museets personal plockade fram så mycket information som det gick, delge kontakter och komma med feedback.

Vår VR-upplevelse invigdes sommaren 2017 och går på korthet ut på att följa med en ballongsoldat (ja, de hette faktiskt så) 400 meter upp i luften och vara med om en skjutövning för 100 år sedan. Sedan starten har nästa 2 000 personer upplevt vår VR-upplevelse och Riksantikvarieämbetet har lyft fram projektet som ett lyckat exempel på hur VR kan användas för att lyfta fram kulturhistorien.

vr-noclouds hemsida

Hösten 2019 vann Försvarsmuseum Boden ett hållbarhetspris av Bodens kommun. Det var frukten av ett idogt arbete med att jobba för ett hållbart samhälle. Med programmen ”Allmänningar” och ”Kafferep” vill vi göra museet till bodensarnas ”vardagsrum”, men det är också en demokratifråga och att utnyttja våra resurser på bästa sätt, både ekonomiskt och ur ett miljöperspektiv.

Försvarsmuseets ”Allmänningar” (Leksaks-, fritids och klädallmänning) kan beskrivas som brukarorienterad resursfördelning på lokal nivå. I dessa program sker ett utbyte av saker och kläder mellan besökarna utan inblandning av ekonomiska medel. Museet bidrar med att öppna upp sina lokaler, står för bord och kategorisering av det som lämnas in medan besökarna bidrar genom att fylla lokalerna med kulturellt innehåll.

Kafferep är ett reparationscafé där allmänheten kan mötas, hjälpas åt och få tips om att laga, hitta fel eller reparerar trasiga prylar. Det kan handla om allt från leksaker, hemelektronik till andra mer avancerade apparater. Kafferepen arrangeras på torsdagskvällar och har öppna teman, d.v.s. det är upp till deltagarna att avgöra vilka saker de vill ta med och försöka laga tillsammans. Under våren försöker vi dock ha ett kafferep med temat: Cykelreparation och service. Där tanken är att deltagare tillsammans kan fixa och förbereda sina cyklar inför den kommande sommarsäsongen.

Kafferep

I april 2019 blev jag invald i riksförbundet Sveriges museers styrelse som en av två representanter för de kommunala museerna i Sverige. Styrelsen består av åtta ledamöter med medlemmar från statliga, regionala, kommunala och övriga museer. I skrivande stund är jag också den nordligaste representanten, närmast kommer museichefen för Thielska galleriet på Djurgården i Stockholm.

Sveriges Museer tar tillvara och driver den svenska museisektorns gemensamma intressen och med drygt 225 medlemsmuseer representerar dessa stora delar av Museisverige. Samverkan och olika typer av samarbeten är en grundförutsättning för att museer ska vara relevanta aktörer som bidrar till ett hållbart samhälle. Riksförbundet arbetar för:

  • samverkan för strategiskt utvecklingsarbete, till exempel för att förtydliga museernas roll och funktion i relation till omvärlden, värde, programförklaring, vision och relevans
  • intersektoriell samverkan, inom till exempel kulturmiljövård, digitalisering, standarder, publik verksamhet, kommunikation & marknadsföring, ekonomi och personal
  • tvärsektoriell samverkan, med bland annat skolan, besöksnäringen och FoU-aktörer.

När jag blev tillfrågad att ställa upp för inval så var ett av lockbetena: ”Det är så många (styrelseledamöter) som sagt att det är det mest utvecklande de varit med om” och efter ett år så kan jag bara instämma. Det är otroligt lärorikt och utvecklande både för mig som person och som museiverksam, så jag säger bara får ni chansen så ta den oavsett vad det gäller för nätverk eller organisation inom musei- och kulturmiljösektorn!

I Sveriges museers styrelse planeras bland annat museernas Vårmöte som varje år lockar ca 400 museiarbetare från hela Sverige. Här får museisektorn sin chans att träffas, få ny kunskap och input för sitt arbete men också en unik chans att nätverka.

Sedan februari 2020 har Sveriges museer en ny generalsekreterare, Jeanette Gustafsdotter, som närmast kommer från sin tjänst som vd för branschorganisationen Tidningsutgivarna.

3

Idag är vi alla drabbade av corona-viruset på ett eller annat sätt. Det är tider med tragiska öden och tider då samhället och människan sätts på prov. Företag går i konkurs och människor blir arbetslösa. Olika arrangemang, konserter och föreläsningar ställs in. Kan vårt samhälle någonsin bli som förut?

Vår musei- och kulturbransch kanske inte har en samhällsviktig funktion, men jag tror däremot en livsviktig funktion. Museer vars budget till stor del består av besöksintäkter går på knäna, de museer som kan drar sitt strå till stacken och bidrar med bland annat skyddsutrustning… men framför allt så har det påbörjats en intensiv dokumentation av livet just nu över hela Sverige, hur har corona-viruset påverkat oss människor, från smått till stort.

Nyligen blev jag tillfrågad, som representant för ett mindre museum, att ingå i ett informationsforum för museibranschen tillsammans med Riksantikvarieämbetet. Forumet är till för att snabbt uppdatera varandra men också framföra önskemål om åtgärder för branschen.

Kontakta mig gärna om ni har frågor eller synpunkter till Sveriges museer.
Ta hand om varandra!

Vid tangenterna 20-04-20
Ulf Renlund, museichef Försvarsmuseum Boden

Gammelstads Handväveri: när tradition blev modernitet

1964 fick affärsmannen Anders Wärnegård ett statligt lokaliseringsstöd för att bilda ett eget företag i Norrbotten. Han arbetade sedan tidigare inom textilbranschen, och valde att fortsätta på det spåret. Följande år kunde Wärnegård köpa en 2647 kvm stor tomt i Gammelstad för 10588 kr. Det var en stor investering, även om siffran idag verkar mycket obetydlig, särskilt i förhållande till den stora ytan. Samtidigt innebar köpet flera utvecklingsmöjligheter. För Anders Wärnegård själv, för Norrbottens ekonomiska tillväxt men också åt länets arbetskraft – nämligen de väverskor som snart blev anställda i företaget.

01. Luleå 500 år. Design Kjell Öström, vävning Linnéa Isaksson. Vykort i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Luleå 500 år. Design Kjell Öström, vävning Linnéa Isaksson. Vykort i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris verksamhet, som startade 1966, ägnade sig från början mest åt tillverkning av mattor i klassiska vävtekniken ”rölakan”. Redan efter ett par år andra produkter i väveriets katalog, då också bildvävnader samt väggtextil producerades. Dessutom blev samverkan mellan företaget, väverskorna och lokala samt internationella konstnärer en viktig styrka inom väveriet. Om man bläddrar bland fotografier förvarade i Norrbottens Föreningsarkiv ser man att väveriet verkligen var en kreativ plats där det både skapades inredningsföremål och riktiga konsthantverk. Konstnärerna skissade (ibland valde de färgerna också) motiv, och väverskorna – från och med 1981 vägledda av produktionsledaren Linnea Isaksson – genomförde textilierna. Hela processen ledde till färdiga produkter som kunde representera Norrbotten och dess identitet ur flera aspekter.

02. Gammelstads Handväveris broschyr. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris broschyr. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

En grogrund för kreativitet i länet
Under tiden blev bolaget som en grund för kreativitet i länet. Där skapades fragment av konst- och konsthantverks lokala historia, som idag förvaras i arkiv och dokument som ett materiellt och kollektivt minne. Många konstnärer bidrog till Gammelstads Handväveris verksamhet, från den mångkunniga Ingemar Callenberg (1926-1973) till den politiskt engagerade Björn Blomberg (1925-2003). Genom att använda blandade stilar och nästan oändliga färgkombinationer antyder deras sammansättningar mycket mer än ”bara” konst. Mattorna som producerades berättar, på något sätt, någonting om natur och turism, samhälle, religion och ekonomiskt läge som Norrbotten upplevde då.

I uppsatsen Gammelstads Handväveri ab – ett försök att skapa regional tradition spårar författaren Annalisa Persson flera motiv som återkom i textila bilder. De övergår, bland annat, från kompositioner betitlade med topografiska namn till bilder som lyfter sociala frågor. Ishockeyspelare och dryckesbröderna, renar och löv, helgon, norrsken och bär. Allt och alla ingick i väveriets textilier.

03. Ingemar Callenbergs väggtextil. Foton förvaras i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Ingemar Callenbergs väggtextil. Foton förvaras i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

04. Björn Blomberg, Ishockeyspelare. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Björn Blomberg, Ishockeyspelare. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

05. Björn Blomberg, Norrsken. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Björn Blomberg, Norrsken. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Genom åren minskade företaget både till yta och produktion. 1979 övertogs Gammelstads Handväveri av Norrbottens Hemslöjdsförening, då väveriet också flyttade till Slöjdhuset i Luleå (se även https://kulturmiljonorrbotten.com/2019/08/02/11731/ På 1990-talet minskade bolaget ytterligare genom en flyttning till några lokaler på Storgatan i Luleå.

Trots minskningen i produktion och lokaler kunde företaget ändå behålla en hög kvalitetsnivå hela vägen tills när verksamhet upphörde i början av 2000-talet.  Framför allt lyckades Gammelstads Hanväveri med att föra sin verksamhet samt Norrbottens historia och identitet utanför dess gränser. Det skedde inte bara genom försäljning av textilierna utan också med några arrangemang som tog med sig norrbottniskt hantverk i hela världen.

När tradition blir modernitet
Med andra ord är Gammelstads Handväveri ett viktigt kapitel av den norrbottniska konsthantverks- och näringslivshistorien. Fastän bolaget sålde produkter som kunde spegla traditionen var det också en modern förebild av entreprenörskap. Väveriets varumärkesbild, till exempel, närvarade överallt som ett identifierbart kännetecken av dess marknadsföringsstrategi. Loggan symboliserade då väveriets rötter, dess lokala produktionsprocesser men också textiliernas äkthet. Dessutom presenterades verk i en praktisk, färgillustrerad katalog där köparen kunde välja en av varianterna eller beställa en specialtillverkad matta.

06. Gammelstads Handväveris logga. Bild försvaras på Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris logga. Bild försvaras på Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

07. Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

08. Mattan Gammelstad i Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Mattan Gammelstad i Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Strategi-succén är vidare bevisad av olika andra faktorer. Redan 1967 visades utställningen ”Norrbottensmattan” på Norrbottens museum. I utställningen visades rölakansmattor vävda av Gammelstads Handväveri. Därefter fanns möjlighet att beundra väveriets textilier i samband med andra utställningar. Norrbottens museum organiserade flera samlade samt egna utställningar (av, bl.a., Stig Winnerskog och Gösta Hedström). Under 1970- och 1980-talet ställdes Gammelstads mattor ut både i andra delar av Sverige och resten av världen. Mattorna visades både i Gävle och Göteborg men även i Nordkap och i Japan.

09. Gammelstads Handväveris utställning i Nordkap. Fotograf okänd. Bild ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris utställning i Nordkap. Fotograf okänd. Bild ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

10. Gammelstads Handväveris utställning i Japan. Fotograf okänd. Bilder ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris utställning i Japan. Fotograf okänd. Bilder ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Gammelstads Handväveris textilprodukter köptes av både privata människor och offentliga institutioner, som exempelvis försäkringsbolag och kommuner, som fortfarande förvarar och visar dem i sina lokaler. Idag, fastän företaget inte längre finns, dyker några av Gammelstads Handväveris textilprodukter upp i auktioner, där de är uppskattade objekt. Det betyder att de fortfarande känns som aktuella och, igen, moderna genom att återspegla samhällets estetiska tycke.

Silvia Colombo, Norrbottens museums bibliotekarie


Källor

Annalisa Persson, Gammelstads Handväveri ab – ett försök att skapa regional tradition. C1 uppsats, Institution för konstvetenskap, Umeå Universitet, Höstterminen 1988. Uppsatsen förvaras i Gammelstads handväveris arkiv (ark. nr. 2819) – Norrbottens Föreningsarkiv.

Arkivmaterial rörande Gammelstads Handväveri i Norrbottens Föreningsarkiv, Hemslöjdsföreningens arkiv (ark.nr. 2676) samt Gammelstads Handväveris företagsarkiv (ark. Nr. 2819)

Arkivmaterial rörande utställningen ”Norrbottensmattan” på Norrbottens museum. Se Norrbottens museums arkiv, F10 – Handlingar om utställningar och programverksamhet, vol. 49, vol. 56, vol. 90, vol. 106 och vol. 136a.

Gammelstads köpekontrakt som dateras 18 juni 1965 och köpebrev, 28 september 1965. Norrbottens Föreningsarkiv, Hemslöjdsförenings arkiv (ark. nr. 2676), vol. 22.

Gammelstads Handväveris första ansökan registrerades redan den 15 november 1966. Se brev till Kungl. Patent- och Registreringsverket.