Fynd i den norrbottniska spionbasen

Bostadsdelen av spionbasen ”Kari” var 2021 rätt förfallen men tack och lov fanns en hel del föremål kvar, både ovanför och under markytan. Foto: Lars Gyllenhaal.

Som liten ville jag bli arkeolog. Sen kom jag på andra tankar. Men när jag var i tonåren dök Indiana Jones upp på biograferna. Jag var då tillräckligt förståndig för att begripa att han inte representerade verklig arkeologi men icke desto mindre var han inspirerande och det är också Norrbottens museums arkeologer som nu tagit sig an högst verkliga rester av en allierad spionbas i Kiruna kommun.

Tidigare har jag besökt XU-basen ”Kari”, som ligger norr om Torneträsk, tillsammans med en av basens veteraner, Sverre Solberg från Trondheim. Han tillhörde alltså XU, som var en norsk underrättelseorganisation som samarbetade tätt med brittiska Secret Intelligence Service (SIS), även kallade för MI6. Sverre Solberg hade varit telegrafist på ”Kari” och han gav mig en känsla för hur det var att en längre period leva på denna mycket ensliga plats, några stenkast från norska gränsen.

Förutom att Sverre var en gemytlig och cool gubbe så berättade han en historia som jag aldrig kommer att glömma. En vinternatt när han var ensam på basen så råkade han öppna dörren medan det var tänt inne i basen. Detta var inte bra eftersom ljuset skulle kunna noteras av tyska gränspatruller, som sedan skulle kunna tänkas undersöka ljuskällan. Det dök senare också upp en människa. Men inte en tysk. Det var en sovjetisk krigsfånge som lyckats fly från tyskt slavarbete i Norge. Han hade råkat titta åt rätt håll vid rätt ögonblick och det kan nog ha inneburit skillnaden mellan liv och död för det var många kilometer till närmsta svenska stuga. 

Krigsfången hade inte fått raka sig på mycket länge och var i behov av det mesta. Sverre Solberg försåg honom med både mat och hygienprodukter. Efter rakningen visade det sig att fången var en rätt ung man. Det var inte det första intrycket.

Döm om min förvåning då arkeologen Lars Backman fann ett rakblad under den första arkeologiska undersökningen av ”Kari”. Det är nog möjligt att det kan vara samma rakblad som användes när krigsfången blev av med sitt skägg. Ett annat föremål som Frida Palmbo och Lars Backman fann ser kanske rätt vanligt ut, men jag kunde berätta för dem att just den typen av konservburk har jag tidigare sett i flera områden där krigsfångar befunnit sig. Det är en större konservburk som fångar gjorde om till ett slags matkärl. 

Min norske vän som var telegrafist på ”Kari” överraskades av en sovjetisk krigsfånge och det är nog möjligt att detta ”matkärl” kommer från den förrymde fången. Foto: Lars Gyllenhaal.

Det går nog inte att utesluta att Kari-burken kommer från fången som inte längre behövde den. Alltså fann vi på bara två sökdagar två föremål med potentiell koppling till Sverre Solbergs starkaste minne från basen.

Tack vare kontakt med den norske radioentusiasten Hans Saethre fick jag ifjol fler upplysningar om de fallskärmsbehållare som lämnades kvar vid Kari och som även har fällts över den franska motståndsrörelsen. Det var inte, som jag trott, en brittisk Lancaster som utförde fallskärmsfällningen över Kari hösten 1943, utan istället en Halifax. När det skedde så var det också en extrem fällning av fallskärmsbehållare. Enligt vad Hans Saethre fått fram genom arkivforskning så hette planets chefspilot Perrins och fallskärmsuppdraget han och hans besättning utförde var det dittills längsta. 

Typen av brittiska fallskärmsbehållare som lämnats kvar vid ”Kari” har även hittats i Frankrike. Foto: Lars Gyllenhaal.

Den större burk med text som Lars Backman fann vid Kari kan nog anses vara ett av de mest oväntade fynden hittills. Kari var ju en bas främst för att skicka radiomeddelanden och i viss mån för att hjälpa kurirer. Lars Backmans fynd har dock inget med underrättelser att göra men däremot med sabotage. Tack vare en bok om brittisk sabotageutrustning så står det klart att burken Lars Backman fann har innehållit stubintråd.

Denna brittiska burk har innehållit stubintråd. Foto: Lars Gyllenhaal.

Nu när Kari blir mer känd så får man bara hoppas att allmänheten visar fortsatt respekt för platsen och låter basens föremål ligga kvar. Några saker har avlägsnats av Norrbottens museums arkeologer, för konservering och framtida utställningsverksamhet. Vill du läsa mer om Kari och andra spår av 1939-45 i Sverige så hänvisar jag till min bok ”200 svenska sevärdheter från andra världskriget”. Nästa vecka kommer Norrbottens museum även att berätta mer om det arkeologiska arbetet vid Kari här på Kulturmiljöbloggen, så återkom gärna då och ta del av mer information om Kari-basen!

Vid tangentbordet:
Lars Gyllenhaal, författare

Andra världskriget i norr på film

För att väcka intresse för historia är spelfilm mycket effektivt. Det enorma och mångåriga intresset för D-dagen i Normandie hänger intimt samman med filmer som ”Den längsta dagen” och ”Rädda menige Ryan”. I avvaktan på den första spelfilmen om Luleås tyska förrådsbas och de allierades baser i länet finns det dock redan ett antal spelfilmer med koppling till Norrbottens historia. Här följer en guide till dem.

För att få kunskap om allt det dramatiska men för många ännu rätt okända som hände i Norrbotten under andra världskriget är museer och böcker särskilt viktiga, men för att väcka intresse, särskilt bland ungdomar, är spelfilm nog det starkaste hjälpmedlet. En relativt ny och stor spelfilm som slutar i Boden är ”Den 12:e mannen” (2017). Det är en i stort sett sanningsenlig dramatisering av norske Jan Baalsruds två månader långa och extremt strapatsrika flykt till Norrbotten. Jan Baalsrud var den ende av en grupp från brittiska Special Operations Executive (SOE) som lyckades undkomma tyskarna, barfota och sårad.

NkifB1

I fjordarna kring Tromsö tvingades Jan Baalsrud flera gånger simma i mars 1943. Denna bild i området tog jag på en ovanligt vindstilla dag. FOTO: Lars Gyllenhaal.

Det sägs inte i filmen att det var just i Boden som Baalsrud lades in på sjukhus, men detta framgår av flera källor och särskilt i den nyss utgivna och ovanligt välillustrerade boken Ambulansflygaren (2020) av Cristina och Tore Öberg.

”Den 12:e mannen” är inte den första filmen om denna riktigt episka flykt, redan 1957 kom ”Nio liv” och den svartvita filmen står sig faktiskt riktigt bra än idag och man har behållning av att se den även om man redan sett ”Den 12:e mannen”. Bägge filmerna finns på DVD.

För övrigt har säkert mer än en läsare av denna blogg liksom undertecknad fått vård på samma sjukhus i Boden som Jan Baalsrud. Det hette Garnisonssjukhuset och vårdade under kriget faktiskt både norska, sovjetiska och tyska soldater liksom en amerikansk flygare. En del av sjukhuset finns kvar inom Norrbottens regemente, men används nu mest som stabsbyggnad.

NkifB2

Brittiska SOE, som Jan Baalsrud tillhörde, förde in vapen i Norge via bl a hemliga allierade baser i Norrbotten. Denna Sten-gun och Fairbairn-Sykes närstridskniv finns utställda på Helgeland Hjemmefrontmuseum. FOTO: Lars Gyllenhaal.

En till spelfilm med viss norrbottnisk koppling är ”Above Us the Waves” (1955), som finns på Youtube. Den handlar om en vågad miniubåtsattack mot det tyska slagskepp som en tid var världens största, och som tillbringade flera år i norska fjordar. Skeppet hette Tirpitz och hon var det viktigaste målet för de allierade spionerna och sabotörerna i norr och inte minst de som hade sina hemliga baser i Norr- och Västerbotten. Det finns faktiskt en till film om samma spännande miniubåtsoperation, men den är inte lika faktabaserad. Den filmen är dock lite modernare och även i färg, den heter ”Submarine X-1” (1968) och återfinns även den på Youtube.

NkifB3

Fram till dess att hon helt förstördes var det tyska slagskeppet Tirpitz, här som modell i Altafjorden, det stora målet för de allierade baserna i Norrbotten. FOTO: Lars Gyllenhaal.

De brittiska ”X-craft” miniubåtarna lyckades inte fullständigt oskadliggöra Tirpitz, det var istället Lancaster-bombflygplan från baser i Skottland som efter flera försök lyckades med det. Det enda av dessa flygplan som finns kvar idag (dock inte komplett) finns i Porjus i Jokkmokks kommun. Hon heter ”Easy Elsie” och ännu ifjol kunde man läsa hennes handmålade namn på vraket. Om det går att läsa i år får vi se, liksom om de brittiska försöken att föra henne till ett brittiskt museum kommer att lyckas.

Intresset för ”Easy Elsie” i Storbritannien får sin förklaring av en annan film, en av de allra mest klassiska brittiska krigsfilmerna, ”The Dam Busters” (1955). Filmen handlar inte om RAF-räden mot Tirpitz vid Tromsö, utan om en bland britter ännu mer känd operation mot tre tyska dammar. Men ”Easy Elsie” tillhör samma RAF-skvadron som filmens och dess enda Lancaster finns i Porjus. Dam Busters-skvadronen finns ännu kvar och lär nog aldrig läggas ner med tanke på det omåttligt stora intresset för förbandet, inte minst efter att det blev känt att klimax i den första Star Wars-filmen, räden mot dödsstjärnan, är en stor hyllning till ”The Dam Busters”, som delvis finns på Youtube. För övrigt har filmregissören Peter Jackson (”Sagan om Ringen” m fl) mer än en gång sagt att han vill göra en remake av ”The Dam Busters”.

NkifB4

I Porjus i Jokkmokks kommun ligger ännu många stora och små delar från ”Easy Elsie”, ett av de brittiska Lancaster-plan som angrep det tyska slagskeppet Tirpitz. Märkligt nog kan man ännu urskilja många bokstäver på planet. FOTO: Lars Gyllenhaal

I Finland har det som bekant gjorts en hel del filmer om andra världskriget men vad jag vet är den enda spelfilmen om Lapplandkriget, alltså det mellan tyska och finska styrkor hösten 1944, filmen som i Sverige blev ”Barnmorskan” (2015) och i engelsktalande länder ”Wildeye”. Det ur vår synvinkel mest speciella med filmen är att den utspelar sig i eller nära Tornedalen, ibland bara några hundra meter från Norrbotten, och är delvis inspelad nära Treriksröset. Detta märks verkligen, det är fina fjällandskap. En del actionscener är lyckade men grundstoryn har för lite med verkligheten att göra. Lapplandskriget väntar alltså ännu på ett mer faktabaserat manus.

NkifB5

Bara några hundra meter in på finska sidan av Tornedalen kan man än idag finna olika typer av ställningar skapade av soldater under Lapplandskriget mellan tyska och finska styrkor hösten 1944. FOTO: Lars Gyllenhaal.

Det två sidorna under Lapplandskriget, som mest utkämpades i Tornedalen, bestod av erfarna tyska veteraner mot den yngsta årskullen av Finlands soldater. Icke desto mindre lyckades de unga finska soldaterna förvånansvärt bra. Men till ett högt pris, inte bara i form av stupade pojkar. Många, många finska gårdar blev brända av retirerande tyska förband. En historiskt sett enorm flyktingström till Norrbotten blev det även, som främst Norr- och Västerbotten tog emot. Med andra ord finns det skäl inte bara i Finland att skapa en gedigen film om Lapplandskriget.

NkifB6

I Tornedalens museum i Torneå finns denna oanvända tyska ”Panzerfaust”, ett pansarskott som minner om Lapplandskriget. Finska soldater slog ut tyskt pansar med hjälp av dessa tyska vapen. FOTO: Lars Gyllenhaal.

Dansföreställningen ”Tyskmagasinen” (2016) om Luleås tyska förråd, blev liksom teaterpjäsen ”Wollweberligan” (2019), om Norrbottens första sabotörer, publikframgångar. Det borde därmed finnas ett intresse för nya gestaltningar, både i museivärlden och på film, av andra milstolpar som ”Kari” och de andra allierade spion- och sabotagebaserna i länet, liksom Lapplandskriget och dess stora konsekvenser även på svensk sida av gränsen.

Vid tangentbordet:
Lars Gyllenhaal

Läs mer
Tyskar och allierade i Sverige av Lars Gyllenhaal

Andra världskriget i Sverige av Lars Gyllenhaal