Sista slaget på svensk mark

Sommaren 1809 blev Pitsundet platsen där de sista krigshandlingarna mot en invaderande krigsmakt ägde rum på nutida svensk mark! Ryssarna hade byggt en flottbro över Pitsundet som tillsammans med en liknande flottbro över Lule älv utgjorde en viktig del i de ryska truppernas försörjning för bland annat ammunition.

Överamiral Johan Puke gav i augusti 1809 i uppdrag åt C F Hauswolf, major vid svenska arméns flotta, att avsegla till Piteå för att ”coupera och borttaga de transporter som norr ifrån enligt berättelse skola vara under väg till general Kamenskijs arméer”. Hauswolf avseglade med sex däckade kanonslupar och 150 man pommerskt infanteri och hade även i uppdrag att riva den flottbro som ryssarna byggt över Pitsundet.

25 augusti 1809
Kring 16.30 den 25 augusti 1809 nådde Hauswolfs eskader fram till Pitsundet för att ankra upp med kanonsluparna närmast Pitsundets mynning. Kl 18 samma dag var svenskarna beredda att gå till anfall. Hauswolf trängde sig fram med sin armerade barkass i spetsen för två kanonbåtar och en roddbåt utrustad med brännbart material. Övriga kanonbåtar lade sig strax utanför inloppet. 

De svenska båtarna blev utsatta för kraftig musköteld från båda sidor av Pitsundet och striden blev så intensiv att svenskarna tvingades retirera. Det var dock inte helt enkelt att dra sig tillbaka på grund av de många grunden i Pitsundet. Striden pågick till ca 22.30 eller 23.30 och enligt svenska uppgifter stupade 6 man och 19 sårades, varav major Hauswolf var en av de sårade. Ryssarna uppges ha förlorat 30 man, varav 13 stupade, 20 sårade och 7 fångar.

Enligt uppgifter i sen tid har man funnit kanonkulor, druvhagel och uniformsknappar vid Pitsundet, och som vittnar om det sista slaget på svensk mark.

Kanonkula. Foto: Göran Dahlin © Norrbottens museum

 

Arkeologisk undersökning av skansar
I samband med byggnationen av bron över Pitsundet genomförde Norrbottens museum en undersökning av de skansar som varit belägna på Pitholmen, där Pitsundet är som smalast.

En av skansarna vid Pitsund. Foto: Thomas Wallerström © Norrbottens museum

Undersökningen utfördes 1982 och gick ut på att klarlägga anläggningarnas konstruktion. Skansarna har troligen legat i direkt anslutning till den dåtida högsta vattenlinjen,2.19 möver dagens havsnivå. Skansarna hade uppförts genom att sand skottats ihop till förhöjningar utan att trävirke har använts.

Provschakt i en av skansarna. Foto: Thomas Wallerström © Norrbottens museum

Skansarna har inte varit så högt över den dåtida vattennivån, vilket medfört att det inte var så effektivt för ryssarna att beskjuta svenskarna ute i sundet. Utifrån skansarnas obetydliga höjd är det lätt att förstå att svenskarna med hjälp av kanoner och druvhagel lyckades tillfoga ryssarna relativt stora förluster. De ryska skansarna utgjorde inte något särskilt gott skydd. Vid den arkeologiska undersökningen varierade skansarna i storlek, mellan 10-17 mlånga, 6-7 mbreda och 0,5-1,5 mhöga.

En av skansarna vid Pitsundet. Foto: Thomas Wallerström © Norrbottens museum

2009 var det 200 år sedan finska kriget, eller 18008-1809-års krig, ägde rum. Under kriget förlorade Sverige-Finland minst 7000 soldater, men räknar man med civila offer, lantvärnsmän och andra offer så är dödssiffran över 20 000 personer. De ryska trupperna förlorade minst 10 000 stupade i samband med slag. Finska kriget resulterade i att Sverige förlorade Finland som varit en del av Sverige i 600 år och Finland började sin väg till självständig nation. Gränsen mellan Sverige och Finland drogs i Torneälven, vilket gjorde att familjer och ägor splittrades.
 
Idag finns på platsen en minnessten över slaget vid Pitsund. Texten på minnesstenen lyder: ”Här föll den 25 augusti de sista skotten under finska kriget 1808-1809. Fosterlandets vänner reste denna sten som manifestation för världsfred 1999-08-28”.
 
Informationen i texten ovan är hämtad från Thomas Wallerströms grävrapport över skansarna vid Pitsund med hänvisning till Pär Tingbrands ”Affairen vid Pitsund” i Piteå segelsällskaps sjörulla 1982.

 

Vid tangentbordet denna soliga fredag:
Frida Palmbo

Återigen dags för fältarbete!

Norrbottens museums arkeologer har arbetat inomhus i några veckor med bland annat rapportskrivningar och förberedelser av nya projekt. Till veckan drar samtliga arkeologer återigen ut i fält: Åsa Lindgren och Carina Bennerhag har i veckan påbörjat arbetet med att granska inkomna tips från allmänheten. De planerar att fortsätta med tipsgranskningen i några veckor. Olof Östlund och Nils Harnesk kommer att arbeta 2 veckor i Gammelstad med schaktkontroller i samband med Luleå Energis fjärrvärmedragningar inom fornlämningsområdet. Nils har lovat att blogga mer om Gammelstadsjobbet under nästa vecka. Undertecknad kommer att tillsammans med Lars Backman åka till nordligare breddgrader under några veckor.

Några veckor i Malmfälten
På måndag börjas totalt 5 veckors fältarbete i området kring Kiruna. Det är 3 olika arbeten som ska utföras och som kommer engagera ett flertal arkeologer. Förutom undertecknad och Lars Backman, som är projektledare för samtliga arbeten, kommer Olof Östlund och Nils Harnesk att ansluta när deras arbete i Gammelstad är över. Per Lundmark som arbetat med oss i samband med den arkeologiska utredningen i Kallak med anledning av Beowulf Minings gruvetableringsplaner kommer tillsammans med Pernilla Pettersson att delta i arbetet. Pernilla har arbetat åt Norrbottens museum under fältsäsongen 2007 när lokal 7 längs med Haparandabanan undersöktes och är varmt välkommen tillbaka!

Undersökning av härdar i Svappavaara
Nästa vecka påbörjas en arkeologisk slutundersökning av 2 härdar i Svappavaara. Härdarna ligger i vägen för Northland Resources planer på att bygga en ny omlastningscentral för malm i området. Länsstyrelsen i Norrbottens län har därmed beslutat att härdarna först ska undersökas innan exploateringen kan äga rum. I somras utförde Norrbottens museum en utredning i området och då påträffades dessa härdar. Undersökningen ska försöka svara på hur gamla härdarna är, under vilken tid på året de har använts och förhoppningen är att hitta benmaterial i eldstäderna som ska kunna berätta något om vad människorna som anlagt eldstaden har levt av.

Arkeologisk utredning kring berget Mertainen
LKAB planerar att återuppta gruvverksamhet kring berget Mertainen utanför Kiruna. Idag finns två härdar inom exploateringsområdet och den arkeologiska utredningen syftar till att ta reda på om fler fornlämningar kan komma att beröras av LKAB:s planerade gruvverksamhet. I anslutning till utredningsområdet finns fler fornlämningar registrerade och omkring 18 km sydöst om vårt område finns det rikligt med gruvlämningar från 1600-tal och framåt.

Arkeologisk besiktning kring Rakkurijärvi
Norrbottens museums tredje uppdrag i Malmfälten är en arkeologisk fältstudie/besiktning kring sjön Rakkurijärvi strax sydväst om Kiruna. Detta arbete utförs med anledning av att Kiruna Iron AB genomför malmprospekteringar i området. Norrbottens museum har under 2005-2006 utfört stora arkeologiska utredningar kring Kiruna, varvid ett flertal härdar, kulturmärkta träd och lämningar efter gruvprospektering påträffades inom Golder Associates prospekteringsområde.

Hösten har anlänt och vi hoppas på härligt klart höstväder och färgrika vyer kring Kiruna. Förhoppningsvis slipper vi ösande regn och snöfall… Oavsett väder så ser vi fram emot att återigen klafsa över ett antal myrar, göra upp en och annan lunchbrasa och naturligtvis hitta några fina fornlämningar!

Vid tangentbordet denna fredagseftermiddag:
Frida Palmbo