Under vikingatid-tidigmedeltid (ca 800-1150) förekommer en smyckeform som kallas ringspännen. De är formade som en ring och tillverkade i brons eller silver. De kan vara relativt enkla till sin utformning men även mycket avancerade. De förekommer i hela östersjöregionen. En lustig detalj är att de på östra sidan Östersjön i huvudsak hör till kvinnodräkten medan på den västra hör de till mansdräkten. Det vet vi då de förekommer i gravar som könsbestämts, tex i Luisatari i Finland och Koppasvik på Gotland. Typen av spänne förekommer också i samiska gravar från Nord-Norge och i metalldepåer som Mörtträsk i Västerbotten och Unna Saiva i Lappland.

Det spänne vi ska titta närmare på  är tillverkat i silver. Det är ca85 mmi diameter stort. Själva bygeln är platt med en ås mitt på. Dekoren på bygeln består i ett tand-mönster och punsade cirklar. Bygelns ändar är uppböjda och har fått en platta upptill, de kallas ändknoppar. Spännets nål har försvunnit, endast fästedelen finns kvar. Den har också en dekor av inpunsade cirklar men inget tand mönster utan streck istället. Nålen har sannolikt varit lite längre än diametern på själva bygeln, alltså så där en minst100 mm. Själva nålen har dock gott av och blivit fast satt vid fästet igen med två brons nitar en gång i tiden. Endast den ena niten finns kvar.

Foto: Lars Backman © Norrbottens museum

Ringspännen, särskilt de i denna storlek har oftast använts för att hålla ihop ett ytterplagg som en mantel. Man stack spännets nål genom tyget och låste fast det genom att vrida bygeln så nålen vilade på spännets bygel och dessutom hindrades från att glida ned av ändknopparna. En ganska fiffig konstruktion.

Som jag skrev ovan hör dessa spännen till mansdräkten på västra sidan östersjön och kvinnodräkten på den andra. Här i norr har vi inte samma referensmaterial att studera så vi vet inte riktigt hur det använts. De flesta ringspännen här är hittade i metalldepåer som Rautasjaure och Unna Saiva. Därför vet vi att ringspännen användes men inte riktigt hur. I Norska Finnmark har några spännen hittats i gravar men då vid tex höftpartiet på de gravlagda och åtminstone då inte hållit ihop någon kappa under hakan eller på axeln som på Gotland eller i södra Finland. Beror detta på att man inte haft den typ av kläder som längre söderut och därför använde spännet på något annat vis eller tyckte man bara att de passade bättre i någon annan funktion? Det vet vi inte idag, men med lite tur kan vi kan ju hitta något i morgon så vi blir klokare.

Vid tangentbordet idag:

Lars Backman

Läsa mera

De Samiska metalldepåerna år 1000-1350 – I Zachrisson

Vikingatida ringspännen från Gotland – A Carlsson

Luistari II, The Artifacts – P – L Lehtosalo Hilander

Gotlands Vikingatid (I Gotland Vikingaön) – L Thunmark – Nylen