Minnen från en svunnen tid – vattenkraftsutbyggnaden i Sverige

Då och då kommer det in tips till oss arkeologer på Norrbottens museum om eventuella fornlämningar och fynd som hittats runt om i Norrbotten. Under 2014 överlämnades bland annat en pilspets i järn till Norrbottens museum som har hittats i Stora Sjöfallets nationalpark. När jag gjorde en bakgrundskoll över fyndplatsen så bläddrade jag igenom rapporter över arkeologiska arbeten som genomförts på 1950-1960-talet i detta område, dels inför Vattenfalls reglering av Satisjaure och dels inom Vietas kraftstations byggnadsområde vid Stora Sjöfallet. Rapporterna innehåller otroligt fina och vackra fotografier som berättar om en svunnen tid.

Järnpilspets hittat i Stora Sjöfallets nationalpark. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Järnpilspets hittat i Stora Sjöfallets nationalpark. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Älv- och sjöregleringar vid vattenkraftsutbyggnaden
Riksantikvarieämbetets Fornminnesavdelning genomförde en hel del arkeologiska och kulturhistoriska inventeringar och undersökningar under bland annat 1950- och 1960-talet i samband med älv- och sjöregleringarna som gjordes vid vattenkraftsutbyggnaden i Sverige.

Fornminnesinventerare och troligen personal från Vattenfall vid flygplan. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Fornminnesinventerare och troligen personal från Vattenfall vid flygplan, Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Under andra världskriget uppstod det ett behov av nationell energi i Sverige då importen av kol och olja påverkades. Med anledning av detta gjordes en satsning på utbyggnaden av vattenkraften i framförallt mellersta och övre Norrland.

Personal från Vattenfall väntar på flyget, Satisjaure. Foto Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Personal från Vattenfall väntar på flyget, Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Under 1950-talet inrättades en Sjöregleringsavdelning vid Riksantikvarieämbetet under ledning av Harald Hvarfne. Avdelningen genomförde kulturhistoriska inventeringar, arkeologiska och etnologiska undersökningar inom de områden som skulle dämmas.

Kaffepaus vid Satisjaure. Fornminnesinventerare har tagit kaffepaus. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Fornminnesinventerare har tagit kaffepaus vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

När detta arbete påbörjades fanns det endast en liten kunskap om Norrlands och kanske framförallt Norrbottens förhistoria. Fornminnesinventeringen hade inte påbörjats längs det norrländska kustområdet och det norrländska inlandet ingick inte ens i programmet för fornminnesinventeringen! På så vis bidrog sjöregleringsundersökningarna med nya kunskaper om förhistorien här i Norrbotten, även om sättet att betrakta förhistorien har förändrats fram till idag. Vid en del av de inventeringar som gjordes i Norrbottens län påträffades inga fornlämningar, men frågan är om en inventering med dagens kunskap om Norrbottens förhistoria hade gett ett annat resultat? Idag har vi en större kunskap om vad det finns för olika fornlämningstyper och om vad vi kan förvänta oss att hitta ute i skog och mark. Oavsett om fornlämningar påträffades eller ej i samband med vattenkraftsutbyggnaden, så finns det en otroligt fin fotografisk dokumentation från de kulturhistoriska inventeringarna att ta del. En del av dessa bilder finns att ta del av i Riksantikvarieämbetets digitala bilddatabas Kulturmiljöbild. För att hitta fler bilder från Satisjaure kan du skriva in Satisjaure i fältet för sök med fritext.

Kulturhistoriska inventeringar vid Satisjarure och Vietas
1958 genomfördes en kulturhistorisk inventering längs stränderna kring Satisjaure i Gällivare socken. Satisjaure ligger i nordöstra kanten av Sarekmassivet och tillhör Stora Lule älvs sjösystem. Arbetet genomfördes under ledning av Harald Hvarfner, tillsammans med Jan Kalling, Sven Erik Pousette, Gustaf Trotzig, Lena Siemerling samt fotografen Björn Allard. Vid inventeringen hittades bland annat ett flertal visten.

Kåta vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Kåta vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Ställning till bågstångskåta vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Ställning till bågstångskåta vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Under 1962 gjordes en kulturhistorisk inventering i området norr om Stora Sjöfallet, då med anledning av att Vattenfall ansökt om att anlägga Vietas kraftstation. Inventeringen gjordes av Kerstin Bergengren, Erik Hedkvist och Jan Norrman inom kraftstationens byggnadsområde och längs den föreslagna tillfartsvägen till kraftstationen. Vid inventeringen hittades två stenåldersboplatser, ett fångstgropssystem och flera övergivna visten. Dessutom gjordes en undersökning av en skelettgrav som hittades i samband med schaktning för den planerade tillfartsvägen.

Dokumentära fotografier
Björn Allard, som var både arkeolog och fotograf, var engagerad i den fotografiska delen av arbetet. Vid de kulturhistoriska inventeringarna kring Satisjaure har Allard fångat en del händelser hos den samiska kulturen på bild. Satisjaure ligger inom renbetesområdet för Sörkaitums sameby. I rapporten över den kulturhistoriska inventeringen nämns att Sörkaitums sameby år 1947 bestod av 172 samer, varav 66 var renskötande och fördelade på 3 sitor. Samebyn hade då 3630 renar. Utifrån Björn Allards fotografier får vi en inblick i några samers liv under augusti månad 1958 vid Satisjaures stränder.

Nätfiske från roddbåt. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Nätfiske från roddbåt. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Vierme-tsakkeh, ”nätklykorna”, är en ställning för nät som förekom vid visten och fiskekåtor utmed stränderna. Här vid det samiska sommarvistet Aleskätje vid sjön Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Vierme-tsakkeh, ”nätklykorna”, är en ställning för nät som förekom vid visten och fiskekåtor utmed stränderna. Här vid det samiska sommarvistet Aleskätje vid sjön Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Fiskeflyget. Så gott som dagligen hämtade flygplanet färsk fisk och hade med sig annat som var användbart i utbyte. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Fiskeflyget. Så gott som dagligen hämtade flygplanet färsk fisk och hade med sig annat som var användbart i utbyte. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Sameflicka med get. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Sameflicka med get. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Mjölkning av get vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Mjölkning av get vid Satisjaure. Foto: Björn Allard 1958. Utgången upphovsrätt. Finns med i Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild.

Våra arkiv är en guldgruva när det gäller kunskap om äldre tider, seder och händelser. I Norrbottens museums arkiv finns det möjlighet att ta del av rapporterna över de kulturhistoriska inventeringar som ägt rum i samband med vattenkraftsutbyggnaden i Norrbotten. När det gäller kunskapen om Norrbottens förhistoria så ökar den för varje arkeologiskt arbete som genomförs. De kulturhistoriska arbeten som genomfördes vid vattenkraftsutbyggnaden är bara en liten pusselbit i det stora pusslet över vår förhistoria. Under de år som jag har arbetat här på Norrbottens museum har det hänt massor inom arkeologin här i Norrbotten. Vi lägger ständigt till nya bitar till det stora pusslet över vår förhistoria, och vi har tänkt fortsätta se till att det blir nya spännande arkeologiska upptäckter i vårt län!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Vill du läsa mer:
Biörnstad, Margareta. 2006. Kulturminnesvård och vattenkraft 1942-1980. En studie med utgångspunkt från Riksantikvarieämbetets sjöregleringsundersökningar. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Stockholm.

Janson, Sverker & Hvarfner, Harald. 1960. Från norrlandsälvar och fjällsjöar. Riksantikvarieämbetets kulturhistoriska undersökningar i samband med kraftverksbyggen och sjöregleringar. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Norrman, Jan. Kraftverksutbyggnad och arkeologi vid Luleälven. I: Lundholm, Kjell (red). 1987. Norrbotten 1987, Arkeologi. Norrbottens museums årsbok 1987. Luleå.

Länk

Silbojokk, en fascinerande historia, del VI

Här fortsätter berättelsen om Silbojokk (för tidigare inlägg i serien, se länkar nedan) och nu har jag kommit till de arkeologiska insatserna som Norrbottens museum utfört.

Länkar till tidigare inlägg:
https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2013/01/18/silbojokk-en-fascinerande-historia/
https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2013/04/19/silbojokk-en-fascinerande-historia-del-ii/
https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2013/07/26/silbojokk-en-fascinerande-historia-del-iii/
https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2013/12/27/silbojokk-en-fascinerande-historia-del-iv/
https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2014/04/17/silbojokk-en-fascinerande-historia-del-v/

År 2002 hittades ben på Sädvajaures strand och analyser visade att det var delar av ett kranium från människa. Med anledning av detta skelettfynd gjorde Norrbottens museum en besiktning på platsen 2003. Besiktningen visade att en husgrund och begravningar delvis fanns bevarade bara en liten bit ifrån de sökschakt som togs upp vid undersökningarna 1983-84.

Det här ledde till räddningsundersökningar 2004 och 2005. Eftersom isen ligger på sjön fram till början av juni och dammen sedan fylls med rasande fart, är området bara tillgängligt under cirka tre veckor varje år. Därför har inte någon total undersökning av platsen varit möjlig.

Undersökningarna gav ett intressant, men samtidigt sorgligt resultat… Det sorgliga är att mycket är förstört av erosionen och ingenting ligger exakt där det en gång legat. Dessutom är hela ytan täckt av ett lager svallat grus. Rent arkeologiskt är Silbojokk därför en komplicerad plats. Trots det så har undersökningarna ändå gett ett spännande resultat.

Undersökningsområdet (2004) är täckt med ett lager svallat grus. Ena hörnet av kyrkogrunden syns till vänster i bild. Arkeolog Jonas Hägg är med på bilden.

Undersökningsområdet (2004) är täckt med ett lager svallat grus. Ena hörnet av kyrkogrunden syns till vänster i bild. Arkeolog Jonas Hägg är med på bilden.
Foto: Tor-Henrik Buljo © Norrbottens museum

Här syns syllstenar från kyrkogrunden tydligare, när det svallade gruset har rensats bort.

Här syns syllstenar från kyrkogrunden tydligare, när det svallade gruset har rensats bort. Det är samma hörn som bilden ovan, men från en annan vinkel (2005).
Foto: Olof Östlund © Norrbottens museum

Vi kan bekräfta att vi hittat platsen för de två kyrkor som funnits i Silbojokk. Rikliga fynd av glas, blyspröjs och spik vittnar om det. Flera av fynden bär spår av de bränder som båda kyrkorna varit med om. De begravningar som påträffats både inom och utanför husgrunderna visar att det handlar om kyrkor och inte vilka byggnader som helst. Sammanlagt undersöktes 25 gravar under åren 2003-2005. Dessvärre är de flesta av dem i mycket dåligt skick och många är helt förmultnade. Skelett och kistor ses ofta endast som färgningar mot den omgivande sanden och rostiga spikar ligger kvar runt omkring. Tänderna är det som bevarats bäst och dessa, samt en del av benen har analyserats av en osteolog (benexpert). Analysen visar att benmaterialet från de 25 gravarna kommer från 31 individer. Gravar som legat tätt intill, eller ovanpå varandra har sammanblandats när kistorna gett vika. Erosionen har säkert också bidragit till viss sammanblandning.

Den osteologiska analysen visar även att både kvinnor, män och barn fått sin sista vila i Silbojokk. Åldrarna varierar från 2 år till ”äldre” (över medelålder). Både kön och ålder är svåra att avgöra säkert när materialet är så fragmenterat.

Ett av de hundratals benfragment som påträffats på Silbojokks strand.

Ett av de hundratals benfragment som påträffats på Silbojokks strand (2012).
Foto: Åsa Lindgren © Norrbottens museum

Ett intressant och något oväntat inslag i fyndmaterialet från de arkeologiska undersökningarna är att flera gravar har innehållit fynd som vi tolkar som gravgåvor. Med gravgåva menas föremål som läggs ner i en grav tillsammans med den döde och som inte tillhör klädedräkten, eller svepningen. Tanken med gravgåvor är att det är något som den döde skall ha nytta av i livet efter döden. Gravgåvor förekommer över hela världen och i Skandinavien är de vanliga i förhistoriska gravar fram till medeltid. Kristendomens införande spelar en avgörande roll för att gravgåvorna försvinner. Inom den kristna tron finns allt den döde behöver i himlen, så några praktiska föremål i graven behövs inte.

En av gravgåvorna – ett eldstål fotograferat vid konservering (2004). Till höger ses en bit tyg som rostat fast, och därmed bevarats.

En av gravgåvorna – ett eldstål fotograferat vid konservering (2004). Till höger ses en bit tyg som rostat fast, och därmed bevarats.
Foto: Björn Fernström, Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna © Norrbottens museum

Fynden av gravgåvor i Silbojokk är intressanta på så sätt att det rör sig om kristna gravar – eftersom de återfinns på en kyrkogård i en kristen församling. Men gravgåvorna stämmer inte överens med den kristna begravningsseden. Det kan förklaras med att begravningarna härrör från en tid då missionen pågick i lappmarken. Vi kan tala om ett missionstida gravskick där gamla seder blandas med nya. Det finns fler exempel och arkeologiska belägg för detta, bland annat från undersökingen av gamla begravningsplatsen i Jokkmokk, samt Vila kapell i Tärnaby. I Ernst Mankers bok Lappmarksgravar finns även uppgifter om att det förekom i Åsele och Ume Lappmarker. I vissa fall visste prästen om det, men lät det bero.

Något vi antagligen aldrig får reda på är om de nitiska prästerna i Silbojokk kände till att gravgåvor lades ned med den döde. Utifrån de berättelser som finns om hur stränga de var mot samer som höll fast vid den gamla tron, så är det inte troligt. Genomgång av historiskt källmaterial, såsom kyrkböcker och liknande har inte kunnat ge svar på frågan. Däremot vittnar källmaterialet om att 160 personer ska ha fått sin sista vila i Silbojokk.

Med den informationen kan vi misstänka att många gravar har eroderat ut i Sädvajaure; några har vi undersökt och tagit om hand; men flera ligger sannolikt kvar. Vi har även gjort besiktningar på plats under senare år: 2012 och nu i juni 2014. De visar att mer material och nya ytor med begravningar eroderar fram. Så nu smider vi planer på att göra en sista(?) insats för att ta reda på det som finns kvar, genom en arkeologisk räddningsinsats nästa år. Vi får se om det går vägen.

Fortsättning följer… kanske…

Vid bloggen denna vecka
/ Åsa Lindgren

(En kommentar till en detalj som någon kanske uppmärksammat och undrar över: På grund av krånglande bloggplattform har varken Åsa eller jag lyckats lägga in en rubrik i texten. Jag lade därför in en rubrikrad i den löpande texten. /Olof Östlund)