Nu i höst arbetar jag och mina kollegor med en kulturmiljö- och bebyggelseinventering i Pajala på uppdrag av Pajala kommun. Det är ett spännande projekt, och alltid lika intressant att vara på nya platser och se nya byggnader. En av fördelarna med att arbeta som byggnadsantikvarie – du får uppleva mycket nytt!
I ett stort projekt som detta där ett helt samhälle, all bebyggelsestruktur och arkitektur ska inventeras så får man verkligen gå in på djupet av en plats. I bebyggelsen kan vi utläsa ortens historia och utveckling genom åren.
Visste ni förresten att den enda platsen i Sverige som har bombats under krig är Pajala? Den 21 februari 1940 fälldes 48 sprängbomber och runt 100 brandbomber över orten. Flera hus brann ner men ingen människa skadades. Den sovjetiska sidan hävdade senare att attacken varit ett misstag och att de sorgligt nog planerat att bomba finska sidan istället. Sovjetunionen betalade 40 000 kr till Sverige som ersättning till Pajala.
Kulturhistoriskt värdefulla hus och miljöer skapar en historisk förankring för oss människor
De tre basnäringarna i Pajala har historiskt sett varit skogsbruk, rennäring och jordbruk. Pajala präglas idag av framtidstro och utveckling nu när gruvan utvecklas, från att tidigare främst varit en avfolkningsort har behovet av bostäder har ökat.
Kommunen tar nu fram en ny översiktsplan för att underlätta för en långsiktig planering av den bebyggda miljön. Här är kulturmiljö och kulturhistoriska byggnader en del av översiktplanen. Det är viktigt att bevara karaktärsbyggnader för att skapa en historisk förankring och kontinuitet i ett samhälle som präglas av förändring.
”- Varför fotar du mitt hus?”
När vi är ute och inventerar byggnader får vi ofta frågor om vad vi gör. Om någon står utanför ditt hus och fotograferar, ja då är det ju naturligt att du går ut och frågar vad tusan de håller på med?
En kvinna såg tveksam ut och sa som rubriken lyder? –”Men i Pajala har vi väl inget fint?”. Det är lätt att bli hemmablind svarade jag.
I Pajala finns bevarade kringbyggda tornedalsgårdar fortfarande i öppet odlingslandskap längs vattenvägen. Här finns en fantastiskt ståtlig träkyrka och prästgård med Laestadiusmuseet. Här finns välbevarade egnahemskvarter och med små garage som speglar Pajalas expansion men också egnahemsrörelsen där alla skulle ha möjlighet till eget boende. Likaså finns efterkrigstidens offentliga tegelarkitektur med kommunhus, badhus samt tingshus och god arkitektur med tidstypiska detaljer. Pajala är vackert!
/Jenny Dahlén Vestlund, byggnadsantikvarie