Norrbottens museum är inne i slutfasen av fältsäsongen 2012, men än pågår en del projekt i länet. Olof Östlund, Åsa Lindgren, Nils Harnesk och undertecknad har precis genomfört en arkeologisk utredning längs med vägen mellan Kaunisvaara och Svappavaara, i Pajala och Kiruna kommuner.
Vägutredning
Utredningen har gjorts med anledning av att Trafikverket ska rusta upp, bredda och göra kurvrätningar av väg 99, 395 och E10 inför de tunga transporter som planeras från Northland Resources gruvor i Tapuli och Sahavaara, till järnvägen i Svappavaara. Totalt har en sträcka på drygt 9 mil utretts på båda sidor om befintlig väg.
Lämningar från forna tider och äldre gruvdrift
Fornminnesinventering har bedrivits i delar av utredningsområdet och den största koncentrationen av kända fornlämningar sedan tidigare finns längs med Tonreälven, bl a boplatser, boplatsvallar, boplatsgropar, kokgropar, härdar och fångstgropar.
Därtill finns även Tornefors hyttområde, som är ett riksintresse för kulturmiljövården. Denna bruksmiljö ingår i Kengisverken. År 1706 ersatte masugnen i Tornefors masugnen i Masugnsbyn och var i drift fram till 1715 då den brändes av ryska trupper. I området finns idag en masugnsruin, slaggvarp, kanal och husgrunder. Fler hyttlämningar finns registrerade i närheten av utredningsområdet, nämligen Palokorva och Masugnsbyn med gruvområde. Masugnen i Palokorva började användas 1745 och var i drift fram till 1873 och är idag en fin plats med många spår från bruksperioden, däribland masugnspipan som är nästan helt intakt.
Nya lämningar
Under de dagar Norrbottens museums arkeologer tillbringat längs med vägkanterna har bland annat ett flertal tjärdalar och kolbottnar, en husgrund, en härd och en fyndplats för brända ben hittats.
Arbetet har bjudit på långa promenader, en hel del regn och till och med snöfall. Hösten börjar vara relativt långt gången och om några veckor återvänder samtliga arkeologer till kontoret då vi åter ser övriga kollegor på museet. Det brukar vara skönt att komma in i värmen på kontoret när mörket och kylan börjar göra sig påmind. Fram emot våren börjar det dock klia i fingrarna igen och då vill vi ut i skogen eller på någon myr igen. Det är fler än vi arkeologer som önskar sig lite värme vid den här tiden på året. Mängder med svanar samlas nu och drar till varmare breddgrader.
Vid tangentbordet denna gråa septemberfredag:
Frida Palmbo