Vägutredning mellan Kaunisvaara och Svappavaara

Norrbottens museum är inne i slutfasen av fältsäsongen 2012, men än pågår en del projekt i länet. Olof Östlund, Åsa Lindgren, Nils Harnesk och undertecknad har precis genomfört en arkeologisk utredning längs med vägen mellan Kaunisvaara och Svappavaara, i Pajala och Kiruna kommuner.

Vägutredning
Utredningen har gjorts med anledning av att Trafikverket ska rusta upp, bredda och göra kurvrätningar av väg 99, 395 och E10 inför de tunga transporter som planeras från Northland Resources gruvor i Tapuli och Sahavaara, till järnvägen i Svappavaara. Totalt har en sträcka på drygt 9 mil utretts på båda sidor om befintlig väg.

Lämningar från forna tider och äldre gruvdrift
Fornminnesinventering har bedrivits i delar av utredningsområdet och den största koncentrationen av kända fornlämningar sedan tidigare finns längs med Tonreälven, bl a boplatser, boplatsvallar, boplatsgropar, kokgropar, härdar och fångstgropar.

Därtill finns även Tornefors hyttområde, som är ett riksintresse för kulturmiljövården. Denna bruksmiljö ingår i Kengisverken. År 1706 ersatte masugnen i Tornefors masugnen i Masugnsbyn och var i drift fram till 1715 då den brändes av ryska trupper. I området finns idag en masugnsruin, slaggvarp, kanal och husgrunder. Fler hyttlämningar finns registrerade i närheten av utredningsområdet, nämligen Palokorva och Masugnsbyn med gruvområde. Masugnen i Palokorva började användas 1745 och var i drift fram till 1873 och är idag en fin plats med många spår från bruksperioden, däribland masugnspipan som är nästan helt intakt.

Masugnen i Palokorva © Norrbottens museum


Nya lämningar
Under de dagar Norrbottens museums arkeologer tillbringat längs med vägkanterna har bland annat ett flertal tjärdalar och kolbottnar,  en husgrund, en härd och en fyndplats för brända ben hittats.

Tjärdal © Norrbottens museum

 

Husgrund med brunn. Olof Östlund registrerar lämningen i handdator © Norrbottens museum

Arbetet har bjudit på långa promenader, en hel del regn och till och med snöfall. Hösten börjar vara relativt långt gången och om några veckor återvänder samtliga arkeologer till kontoret då vi åter ser övriga kollegor på museet. Det brukar vara skönt att komma in i värmen på kontoret när mörket och kylan börjar göra sig påmind. Fram emot våren börjar det dock klia i fingrarna igen och då vill vi ut i skogen eller på någon myr igen. Det är fler än vi arkeologer som önskar sig lite värme vid den här tiden på året. Mängder med svanar samlas nu och drar till varmare breddgrader.

Svanar som snart drar söderut © Norrbottens museum

Vid tangentbordet denna gråa septemberfredag:
Frida Palmbo

Rastlösa arkeologer, oj vad vi längtar ut!

torsdagen den 20:e maj 2010

HejNu har det varit över 25 grader varmt i Luleå i snart en veckas tid, även om det har lovats svalare väder från och med idag. Sommaren har anlänt med full kraft och längtan att få komma ut i fält är väldigt tydlig hos arkeologerna på Norrbottens museum.

Efter undersökningarna på lokal 39 för Haparandabanejärnvägen för tre år sedan, där vi hittade rester av 2000 år gammalt järn- och stålsmide, började Carina Bennerhag fundera på var själva själva järnframställningen skett. Hon drog igång en inventering i trakterna av Sangis förra hösten och hittade då tillsammans med Åsa Lindgren någonting som kan vara en järnframställningsplats. Det är den som vi ska undersöka nu under tre intensiva veckor. Starten sker på måndag och det planeras nu intensivt. Carina funderar på hur vi bäst ska genomföra grävningen, och samtliga medverkande testade under gårdagen totalstationen som vi ska använda för inmätningar. Ringrostiga arkeologer behöver träning. Vi som åker till Sangis är Carina, Åsa, Frida Palmbo och Olof Östlund.


På bilden ovan ser ni framsidebilden på rapporten som Carina skrev över inventeringen där de hittade järnframställningsplatsen vid Sangis. Till vänster i bild är en keramikskärva och i mitten är en slaggklump. Platsen ligger vid myren inringad med den röda cirkeln längst till höger. Foto: Staffan Nygren och Carina Bennerhag © Norrbottens museum.

 
Lars Backman och Tor-Henrik Buljo kommer att starta en utredning inför en breddning och bygge av en skogsbilväg i Lantjärv på tisdag. Det innebär att samtliga arkeologer på museet befinner sig ute i fält utom Mirjam Jonsson som stannar kvar inne på kontoret för att styra avdelningen och ta hand om inkommande post.

Lars har för övrigt redan startat fälttsäsongen med en resa till Svappavaara där de gamla gruvhålen från 1600-talet på gruvberget skulle mätas in inför den nystart av malmbrytning som planeras. Han är en lyckans ost.

Men nästa vecka är det vår tur att få komma ut! Hoppas att vädret håller i sig…

Vid tangentbordet:

Olof Östlund