Förr-förra veckan ägde nog säsongens smalaste arkeologiska utredning rum. Det var en utredning med anledning av att väg 805, Kvikkjokksvägen i folkmun, ska förbättras av Trafikverket. En arkeologisk utredning är på ett sätt alltid bred, då ens uppgift är att förutsättningslöst söka igenom utredningsområdet för att ta reda på om det finns fornlämningar i det. Kvikkjokksvägen ligger ovanför högsta kustlinjen, men i ett bra läge längs Lilla Luleälvens sjösystem. Här gällde det att vara beredd på att hitta olika lämningstyper, från det att inlandsisen lämnade området och fram till idag. Det smala i detta uppdrag var således inte själva arkeologin eller de kulturhistoriska förutsättningarna i området.
Smalheten i detta uppdrag låg i utredningsområdets bredd. Det uppgick i bästa fall till åtta meter, men låg huvudsakligen på två till fem meter. Sträckan som skulle gås igenom var några kilometer lång, så totalt blev det ju ändå lite yta. Men oddsen för att eventuella lämningar skulle ligga just inom utredningsområdet var alltså inte de högsta.
Utredningsområdet utgjorde några meter längs befintlig väg. Vid bilen står arkeolog Carina Bennerhag.
Foto: Åsa Lindgren © Norrbottens museum
Första dagen bjöd på ett kompakt gråmulet väder och låg molnen stundvis i knähöjd. Vi trasslade oss in och ut ur bilen, för att ta oss mellan utredningssträckorna, med allt blötare regnkläder. Humöret sjönk allteftersom, då vi inte hittade något. Det såg riktigt fint ut på många ställen, men utanför utredningsområdet, ner mot sjön. Nåja, det är ju bra för exploatören och skattebetalarna att det inte ligger något i vägen för vägen!
Dag två blev det dock bingo direkt, så fort vi klev ur bilen. Alldeles invid vägen låg en liten tjärdal. Sen hittade vi även en härd och en fångstgrop. Den senare blev en bonus, då den låg strax utanför utredningsområdet, men den syntes väl från vägen när vi körde förbi, så vi var ”bara tvungna” att gå och se vad det var.
Härden som låg några meter från vägen i ett fint läge vid en myr.
Foto: Åsa Lindgren © Norrbottens museum
Fångstgropen låg väl synlig från vägen, nere vid sjön Skalkká, som idag är dämd.
Foto: Åsa lindgren © Norrbottens museum
Denna lilla utredning var alltså en smal lågoddsare, men fick ändå ett förhållandevis brett resultat. Nu återstår att se om lämningarna kommer att beröras av det planerade arbetsföretaget, eller om exploatören kan undvika dem. Som grävande arkeolog önskar en att de kommer att behöva undersökas, även om det inte är ambitionen med kulturminneslagen. Det vore spännande att få undersöka tjärdalen, då det är en lämningstyp som sällan undersöks arkeologiskt. Rätt vad det är kanske de är äldre än man tror!
Veckans bloggare
/Åsa Lindgren