Arkeologi i Markbygden

Under förra veckan började Norrbottens museum arbeta med arkeologiska utredningar i Markbygden i Piteå kommun. De arkeologiska arbetena görs på uppdrag av Markbygden Vind AB, med anledning av den planerade vindkraftsetableringen i området. Norrbottens museum har inte utfört så många arkeologiska insatser i södra delarna av Norrbotten, vilket gör att det känns lite extra roligt att få jobba i dessa trakter.

Arkeologiska utredningar
Som tidigare nämnts här på bloggen så görs arkeologiska utredningar inför olika exploateringar, med syfte att ta reda på om några fornlämningar berörs av den planerade verksamheten. Det är Länsstyrelsen i Norrbotten som beslutar om en arkeologisk utredning eller undersökning behöver göras på en plats innan exploateringen äger rum och vi arkeologer på Norrbottens museum brukar utföra många arkeologiska uppdrag i Norrbotten.

Förra veckan blev alltså startskottet i Markbygden, där vi kommer att arbeta fram tills att vi alla går på semester. Därefter är det ett semesteruppehåll och sen kör vi igång arbetet igen. De arkeologiska arbetena i Markbygden är fältsäsongens största uppdrag och samtliga arkeologer på museet kommer att jobba inom projektet.

Arkeologerna Frida Palmbo, Åsa Lindgren och Tor-Henrik Buljo är några av de som kommer arbeta med de arkeologiska utredningarna i Markbygden © Norrbottens museum


Myrar, mygg och fläktande vindar
I området finns en hel del myrmarker och tät skog, vilket gör att det finns gott om mygg. Det är därför tacksamt att det fläktar på en hel del i området och vi har många gånger förstått varför man vill bygga vindkraftverk på dessa platser!

En av många myrar i området © Norrbottens museum

Under de dagar vi hittills varit i Markbygden har vi bland annat hittat två kolbottnar som är lämningar efter kolmilor, en ristning i en bläcka och en kavelbro. En kavelbro är uppbyggd av till exempel en rad runda eller kluvna stockar som lagts intill varandra tvärts över en väg eller stig för att man ska få en mer bärande väg över exempelvis myrar.

Detalj av kavelbron. I vattenspegeln i myren syns flera stockar lagda intill varandra © Norrbottens museum.

Sedan tidigare så finns det några kända fornlämningar och kulturhistoriska lämningar i området, däribland några fäbodlämningar. Platsnamn som exempelvis Pålsboda, Lidbodarna och Nybodarna kring Markbygden visar också på bruket av fäbodar.

Carina Bennerhag och Frida Palmbo står i området där en av fäbodlämningarna är registrerade sedan tidigare. Byggnaden i bakgrunden har en gång varit en av fäbodarna men är idag ombyggd till stuga © Norrbottens museum

Förutom de fläktande vindarna är det inte helt fel med en liten luncheld med rök som håller undan myggen. Det blir en hel del promenerande och det är skönt att få vila benen och få i sig lite ny energi till att fortsätta genomsökandet av området. Vi lär återkomma om hur arbetet fortlöper efter semestrarna, då vi åter är på plats i skogarna i Markbygden.

 

Vid tangentbordet denna varma sommarfredag:
Frida Palmbo

En fornlämning är inte alltid vad man tror att den är

När en fornlämning hittas i samband med en arkeologisk inventering eller utredning så registrerar arkeologen lämningen i Fornminnesregistret (FMIS) enligt vissa principer. Lämningen beskrivs utifrån vad man ser och hur den ser ut. Om fornlämningen senare blir aktuell för en arkeologisk undersökning, det vill säga en utgrävning, så kan det visa sig att det här en helt annan typ av fornlämning än vad man har trott från början. Fornlämningen kan även se ut på ett helt annat sätt än vad man såg vid tillfället då fornlämningen hittades.

Nästräsket
1982 undersökte Norrbottens museum fornlämning 7i i Råneå socken, ett område som då tolkades vara en ”lappkyrkogård” vid Nästräskets södra del. Nästräsket ligger närmare 1,5 mil väster om Niemisel och omkring8 kmsydväst om Sörbyn. Undersökningen gjordes under ledning av Thomas Wallerström.

Vy över undersökningslokalen vid Nästräsket. Stakkäpparna till vänster i bild bakom träden markerar röset som undersöktes © Norrbottens museum


”Lappkyrkogården”
Den så kallade Lappkyrkogården bestod av 5 mer eller mindre diffusa rösen, omkring1 mhöga och 3-4 mi diameter. Den arkeologiska undersökningen gjordes för att ta reda på vad det egentligen var för typ av fornlämning samt försöka datera rösena. Det fanns även planer på att skylta upp området för allmänheten.

Röset innan undersökning © Norrbottens museum

Undersökningen av en av ”lappgravarna”
Det var en av de mest tydliga rösena som kom att undersökas. Vid själva undersökningen konstaterades att röset hade tydliga likheter med kända gravkonstruktioner, men ingen nedgrävning för en kropp kunde ses. Dessutom så var marken under röset täckt av jordfasta stenar som utgjort själva grunden för röset och det bör ha varit mycket svårt att göra en nedgrävning av kroppsstorlek där. Istället konstaterades att området med rösen helt enkelt var flera odlingsrösen i ett gammalt svedjeland i gammal barrskog. Kolprover från röset har daterats till 1600-talets mitt.

Stenpackningen i röset är framrensat © Norrbottens museum


Svedjeland
Utifrån dateringen har Wallerström knutit området till den savolaxiska expanson som skedde i Tornedalen under 1500-1600-talet. Det var vanligt att savolaxarna valde liknande skog som kring Nästräsket till svedjeland. Det kan ha varit det 25-åriga kriget mot ryssarna 1570-1595 som gjorde att savolaxarna flyttade främst till Tornedalen. Enligt uppgifter ska savolaxarna ha slagit sig ned i områden mellan älvdalarna som då inte nyttjades av andra människor i någon högre grad. Savolaxarna brukade dessutom kombinera odlingen med fiske, vilket bör ha kunnat ske i Nästräsket.

Ny kunskap
Arkeologiska undersökningar kan bidra med ny kunskap om den lämningstyp som undersöks och som gör att fornlämningen ibland får klassas om till en annan typ av fornlämning. I Norrbotten, som är ett så stort län, är det väldigt mycket som är outforskat. Drygt 2/3 av länets yta har inte fornminnesinventerats alls. Vi arkeologer här på Norrbottens museum brukar säga att varje nytt spadtag vi gör här i Norrbotten ger oss ny kunskap om vår förhistoria!

 

Vid tangentbordet denna fredag:
Frida Palmbo