Juvagården i Hedenäset

I veckans blogginlägg beger vi oss till Hedenäset i Övertorneå kommun och till en välbevarad Tornedalsgård vid namn Juvagården. Under 2024 likväl som nu under 2025 restaureras några av byggnaderna på gården med hjälp av bidrag från Länsstyrelsen i Norrbotten. Juvagården är privatägd och dess ägare är måna om att gården med dess många byggnader och karaktär bevaras till framtiden.  

Juvagården

Juvagården ligger i Torne älvdal i ett område som präglas av öppna, hävdade odlingsmarker med långa historiska anor, samt karaktäriseras av flertalet välbevarade byggnader, gårdsmiljöer och byastrukturer. Torne älvdal utgör riksintresse för kulturmiljövården och finns med i Norrbottens kulturmiljöprogram för Övertorneå kommun (Norrbottens kulturmiljöprogram 2010-2020, Övertorneå kommun).


Juvagårdens nuvarande mangårdsbyggnad. Vy från byavägen i norr, år 1958. Fotograf Olov Isaksson. Norrbottens museum, CC BY-NC. Accnr. S 8:32.
Juvagården år 1958. Vy från söder. Fotograf Olov Isaksson. Norrbottens museum, CC BY-NC. Accnr. S 8:28.

Juvagården har – i likhet med vad som är vanligt för Tornedalsgårdar – en kringbyggd gårdsformation med byggnader placerade på samtliga sidor av en gårdsplan. Den nuvarande mangårdsbyggnaden uppfördes år 1878 och är placerad i riktning mot byavägen och mot älven, men med framsidan vänd mot gårdstunet. Arkitektoniskt representerar den väl den typ av mangårdsbyggnader som är karaktäristiska för Tornedalsgårdar och som stilmässigt har influerats av en finsk-rysk herrgårds- och trästadsarkitektur. Juvagårdens mangårdsbyggnad har liggande panel, klassicerande fönsteromfattningar, inbyggda takfotslister och en ljus färgsättning i form av vitmålad panel och snickeridetaljer i grå kulör.

På östra sidan om gårdstunet står en äldre mangårdsbyggnad med okänt byggår. Byggnaden har synlig timmerstomme som har rödmålats med slamfärg. Kraftiga timmerstockar har nyttjats vid timringen av byggnaden och en snabb mätning av en stock visade en tjocklek på cirka 40 cm x 18 cm. Det rör sig med andra ord inte om några klena stockar.

Juvagårdens äldre mangårdsbyggnad – placerad på gårdstunets östra sida – med tillbyggt lider på södra sidan av byggnaden. Fotografi från år 1958. Fotograf Olov Isaksson. Norrbottens museum, CC BY-NC. Accnr. S 8:30.

På resterande två sidor om gårdsplanen står i väst en stor magasinsbyggnad kombinerad med vedbod, samt i syd en ladugård och ett litet avträde. Magasinsbyggnaden uppfördes troligtvis under 1870- eller 1880-talet efter att ett ägarbyte hade ägt rum och den nye ägaren startade handelsverksamhet på gården. Samma ägare lät bygga den nya mangårdsbyggnaden och anlade affärslokal i norra delen av nämnda byggnad. Affären fick en egen ingång och var således separerad från den del av byggnaden som utgjorde bostad.

Magasinsbyggnaden på gårdstunets västra sida. Byggnaden har använts som lagerlokal för den affärsverksamhet som förekommit på gården. Foto: Kristin Lång, Norrbottens museum, 2024. CC BY-NC.

Till Juvagården hör idag totalt 13 byggnader och utöver de som redan har nämnts ingår andra typer av ekonomibyggnader, till exempel en sommarladugård, bodar och en bastu.

Genomförda och pågående restaureringar på Juvagården

Under år 2024 genomfördes åtgärder för att bevara sommarladugården och magasinsbyggnaden. Under 2025 har arbetet med att restaurera gårdens byggnader fortsatt och de två byggnader som nu står i fokus är avträdet och den äldre mangårdsbyggnaden.

Magasinsbyggnaden

Innan förra årets restaurering hade magasinsbyggnaden rötskador på en syllstock (stocken längst ner på en vägg) och några stockar hade börjat ”kalva”, det vill säga luta eller bukta utåt från väggen. Enstaka stenar i grundsättningen hade rubbats och höll på att rasa.

Rötskadorna på syllstocken åtgärdades genom att stocken skarvades med friskt virke. Sammanfogning skedde med en så kallad blixtskarv, en stabil och stark typ av skarv där stockändarna monteras fasthakade till varandra.   

Skarvning av rötskadad syll. Foto: Kristin Lång, Norrbottens museum, 2024. CC BY-NC.

För att stabiliserade väggen och förhindra stockar från att fortsätta kalva monterades också en vertikal följare som hjälper till att klämma ihop och riktar upp väggen.

En följare monterades på timmerväggen för att stabilisera stommen och förhindra stockar från att röra på sig. Foto: Kristin Lång, Norrbottens museum, 2024. CC BY-NC.

Byggnadens lutande grundstenar justerades till sin rätta position med hjälp av en hjullastare.

Magasinsbyggnaden efter utförda timmerlagningar och justering av grundstenar. Foto: Kristin Lång, Norrbottens museum, 2024. CC BY-NC.

Sommarladugården

Sommarladugårdar som byggnadstyp är idag rätt så ovanlig och många har antingen förfallit, rivits eller flyttats. Denna typ av byggnader har nyttjats sommartid då korna var ute på bete, ofta på skogsbete, och låg vanligtvis placerade vid gränsen mellan inägorna och utmarkerna.

Juvagårdens sommarladugård ligger cirka 200 meter från gårdstunet och är lokaliserat i närheten av ett skogsbryn. Ovanför byggnadens ingång finns ett inristat årtal, 1811, som troligtvis anger dess byggår. 

Innan restaureringen hade sommarladugården stora skador på taket. Takåsarna hade gått av och eternittaket rasat in i byggnaden.  

Sommarladugården före restaurering. Byggnadens tak hade rasat in. Foto: Kristin Lång, Norrbottens museum, 2024. CC BY-NC.

Nya åsar tillverkades och tidigare fel i konstruktionen rättades till. Utöver detta ersattes även takskivorna av eternit mot ny taktäckning av pannplåt.

Sommarladugården efter genomförd restaurering. Foto: Kristin Lång, Norrbottens museum, 2025. CC BY-NC.

Förutom skador på taket hade byggnaden också några rötskador som åtgärdades med olika typer av timmerlagningar. På en av gavelväggarna hade stockar börjat kalva och för att stabilisera stommen tillverkades därför följare av två äldre timmerstockar som fanns bevarade på gården och som kunde återbrukas för detta ändamål.

Två följare – tillverkade av äldre, återbrukade timmerstockar – monterades på den bakre gavelväggen. Foto: Kristin Lång, Norrbottens museum, 2025. CC BY-NC.

Avträdet

Dass, avträde eller hemlighus – kärt barn har många namn. Länge har dassen varit självklara inslag i olika gårdsmiljöer. Juvagårdens avträde är av hög ålder och ovanför ingången finns en inristning med årtalet 1831. Inne i byggnaden finns tre dasshål och på väggarna syns många inskriptioner från tidigare nyttjare och besökare som lämnat sin autograf på avträdets väggar.

Innan årets restaurering påbörjades var byggnaden nedsjunken i marken och lutade. Flera stockar var svårt rötskadade och i behov av åtgärder.

Avträdet före restaurering. Foto: Kristin Lång, Norrbottens museum, 2025. CC BY-NC.

Överljuset – det lilla fönstret ovanför dörren – var trasigt och ägarna har därför låtit tillverka en ny båge med samma utformning som dess förlaga. I den nya bågen har de äldre glasen placerats. Överljuset kommer återmonteras på byggnaden när arbetet är färdigt.

En kopia av det äldre överljuset har tillverkats och i denna har de äldre glasen återmonterats. Foto: Kristin Lång, Norrbottens museum, 2025. CC BY-NC.

Arbetet med att restaurera avträdet pågår just nu för fullt. De stockar som är mest rötskadade ersätts av nya stockar med samma dimensioner, ytbearbetning och form som de tidigare. Byggnaden rätas upp genom att lyftas och placeras på justerade grundstenar.

Timmerarbete pågår på avträdet. Så mycket som möjligt av byggnadens originalmaterial bevaras och därför byts enbart det som bedöms nödvändigt. Foto: Kristin Lång, Norrbottens museum, 2025. CC BY-NC.

Den äldre mangårdsbyggnaden

Nu under 2025 pågår även arbete på Juvagårdens äldre mangårdsbyggnad. Denna är i behov av timmerlagningar vid byggnadens huvudingång där några stockar är rötskadade och delvis saknas. På byggnadens ena gavelfasad har även stenar i grundsättningen rört på sig och rasat intill en öppning i grunden. Utanpå öppningen har vid ett tidigare skede en eternitskiva placerats.

Den äldre mangårdsbyggnaden innan påbörjan av restaureringen. Foto: Kristin Lång, Norrbottens museum, 2025. CC BY-NC.

Grundstenarna har nu blivit tillrättalagda med hjullastare och en trälucka kommer tillverkas som ersättning till eternitskivan.  

Bidrag till vård av kulturhistoriskt värdefulla byggnader

Länsstyrelsen i Norrbotten beviljar årligen bidrag för bevarandeåtgärder på byggnader och konstruktioner som bedöms som kulturhistoriskt värdefulla i länet. För att få bidrag behöver åtgärderna som regel ske på ett byggnadsvårdsmässigt sätt och ta hänsyn till byggnadstradition och traditionella material och metoder.

Bidraget beviljas årsvis, vilket innebär att det planerade arbetet behöver utföras och bidraget rekvireras inom ramarna för ett bidragsår. Sista ansökningsdatum är i mitten på januari. I första hand prioriteras skyddade byggnader och miljöer, exempelvis byggnadsminnen och riksintressen för kulturmiljövården, men andra byggnader och kulturmiljöer kan också tilldelas bidrag om länsstyrelsen bedömer att det är motiverat. I bedömningen sammanvägs ett flertal olika aspekter, exempelvis objektets kulturhistoriska värde, hur tillgänglig/exponerad kulturmiljön är för allmänheten och åtgärdens angelägenhet ur kulturhistorisk synpunkt.

Om du är intresserad av att söka bidrag för en byggnad eller kulturmiljö i din ägo hittar du mer information på Länsstyrelsens hemsida. Där kan du läsa om bidraget, ansökningsprocessen och vilken typ av åtgärder som kan beviljas medel.  

Bidrag till kulturhistoriska miljöer | Länsstyrelsen Norrbotten

Vid skrivbordet denna vecka

Kristin Lång, byggnadsantikvarie på Norrbottens museum  

Struves meridianbåge: ett av Unescos världsarv i Tornedalen

Struves meridianbåge är ett av Unescos världsarv sedan 2005 och det speglar en tvärvetenskaplig och internationell kontext där flera länder, institutioner och kommuner samarbetar för att bevara, förvalta och sprida kunskaper om en unik kulturskatt.

Men vad är äntligen ”Struves meridianbåge”? Om ni googlar den definitionen och kollar kartan ser ni en triangelkedja som går från Ukraina upp till Norge och korsar 8 ytterligare länder (Moldavien, Vitryssland, Ryssland, Litauen, Lettland, Estland, Finland och Sverige). Det är resultatet av en stor forskningskampanj samordnad av den tyska-ryska astronomen Wilhelm von Struve under första halvan och mitten av 1800-talet. Struve mätte tillsammans med sitt arbetslag och kollegor i Sverige och Norge in flera triangelmätningspunkter i olika länder för att visa att Jorden inte var helt klotrund utan tillplattad vid polerna.
Idag erkänner vi kampanjens värde inte bara för dess vetenskapliga vikt, utan också som ett försök att skapa en gemensam identitet i Europa (just i den perioden där flera länder förenades – Italien 1861 och Tyskland 1871 till exempel). Dessutom ligger många av dessa mätningspunkter i otroliga naturmiljöer bestående av stigar, kullar och skog som bjuder på ett varierande landskap – från vitt till grönt, från brunt till mångfärgat, beroende på vilken årstid man besöker dem.

Struves meridianbåge. Kartbild från Wikipedia.
Friedrich George Wilhelm von Struve. Foto från Wikipedia.

Reflektioner och tankar från Haparanda
Haparanda kommuns Perävaara är en av fyra mätningspunkter som ingår i världsarvet och som befinner sig i den svenska delen av Tornedalen. Den ligger 25 km norr om Haparanda stad, på bergets topp och syns som ett kryss graverat i marken, men det är mycket mer än det. Det är ett världsarv på grund av internationellt vetenskapligt samarbete som döljs bakom det krysset och som i Haparanda fysiskt genomfördes av Carl Skogman och Nils Haqvin Selander från Vetenskapsakademien i Stockholm. Det är ett naturarv då punkten nås med en mindre resa med bil (ungefär 30 minuter från Haparanda) och en lagom lång vandring (5–6 km) bland bär, stenar, träd och blommor. Det är friluftsliv för att vi rör oss i och upplever naturen helt och hållet. Och det är ett kulturarv eftersom platsen berättar om en tid som var, där historia, traditioner och kultur blandas ihop.

Struves mätpunkt i Perävaara, Haparanda kommun. Foto: Silvia Colombo.
Perävaaras topp, Haparanda kommun. Foto: Silvia Colombo.

I Haparanda berättas om Struves historia inte bara i Perävaaras område, utan också i staden. Det är bara fem minuters promenad från Haparandas torg till älven, längst Köpmansgatan, och sedan till höger. Där börjar en fin konstupplevelse där en får passera över Hanna Kantos Strandad och Anja Örns Transit. Det tredje verket, skapat av konstnären Victoria Andersson 2012, heter just Struves triangel. Skulpturen är en hyllning till Struves forskning i Sverige och Tornedalen och dess form, en pyramid, samt ringarna och formlerna är tydliga referenser till triangelmätningssystemet.
Verket ligger vid Torneälven, där Sverige möter Finland, och är placerat axiellt med Björkö kyrka (på andra sidan Torneälven), som är en annan mätpunkt i världsarvet. 

Victoria Anderssons verk Struves Trangle. Foto: Silvia Colombo.

Nordens arbete runt Struves meridianbåge i nutiden
Nationellt och internationellt samarbete inom Struves meridianbåge pågår för fullt i nutiden, då flera arbetsgrupper och institutioner aktivt jobbar för att synliggöra världsarvet. Tornedalens fyra svenska kommuner som involveras av mätpunkterna – från syd till norr – är: Perävaara i Haparanda kommun, Pullinki i Övertorneå kommun, Jupukka i Pajala kommun och Tynnyrilaki i Kiruna kommun. Kommunerna samarbetar med Tornedalen2020, Länsstyrelsen i Norrbotten och Lantmäteriet för att lyfta fram idéer och projekt om världsarvet.  Stöttade av Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet jobbar kommunerna och Tornedalen2020 för att utöka mätpunkternas tillgänglighet och kunskaper. Just nu, till exempel, håller arbetsgruppen på med att beställa gemensamma skyltar i flera språk och snart lanseras några poddar om Struves punkter i Tornedalen via appen Storyspot. Och alla ser fram emot att träffas fysiskt igen, efter flera månader av endast digitalt samarbete.

InterregNord The Northern parts of the World Heritage Struve Geodetic Arcs hemsida. Screenshot från hemsidan.

Parallellt, sedan februari 2020 pågår det nästan treåriga projektet ”Nordliga delarna av världsarvet Struves meridianbåge”, finansierad av EU’s Interreg Nord programme, Region Norrbotten och Tornedalsrådet mm där Finland, Sverige och Norge samverkar för att öka Struves mätpunkters tillgänglighet samt kunskaper om ämnet. Det bredare nätverket, där ingår bl.a. Haparanda stad, Torneå stad samt Lapland UAS och Alta museum, jobbar för fullt och flera resultat har uppnåtts hittills. Bara för att nämna några, den 10 februari 2022 invigdes en ny sektion av basutställningen på Tornedalens museum som visar åtta Struve-punkter med hjälp av VR-teknik. De punkterna som fotades var lätt tillgängliga under pandemin, men målet är att fortsätta dokumentera alla mätpunkter innan projektet tar slut. Snart, den 11 april 2022 på Torneås Rajalla shoppingcenter, arrangeras en utställning som sedan, under sommaren, ska vandra vidare till Övertorneå och Hammerfest. Till hösten kommer äntligen utställningen tillbaka till Torneå där, för att visas på Tornedalens museum.
Dessutom har dialog med andra aktörer – främst med skolor och elever, men också med företag aktiva inom hållbar turism – påbörjats och utveckling av digitala verktyg skapats. Om ni inte vill missa nästa arrangemang och träffar, följ projektets hemsida (www.struvenorth.net) och facebookssida (https://www.facebook.com/struvenorth). Ifall ni är nyfikna och vill veta mer, så berättar jag gärna om projektet och om Struve vid någon lokal eller regional träff. Hoppas att vi ses då!

/Silvia Colombo

Haparanda stads kulturstrateg

Referenser

Haparanda stads hemsida om Struve

Länsstyrelsen i Norrbottens hemsida om Struve

The Northern parts of the World Heritage Struve Geodetic Arc

UNESCO World Heritages hemsida om Struve