En dag på Norrbottens museum

Hej,

Samlingspunkten för vår vandring genom utställningarna börjar ute i Hermelinsparken, där vi ser att sportlovsaktiviteterna pågår för fullt. Några barn prövar hinderbanan, andra leker och åter andra värmer sig eller grillar korv. Flera barn har deltagit i inomhusaktiviteter med bland annat tipsrunda och kreativ verkstad. Många sportlovslediga har hittat till oss i veckan.

Kom så går vi in och tar hissen eller trapporna upp till våning 3 där vår vandring genom museets utställningar börjar.

Flera nya utställningar har haft premiär på Norrbottens museum i år, men det var först med 100 meter graffiti, som vi står i nu, som vi kunde bjuda in till vernissage. Vernissagen är den första på mycket länge på grund av pandemin. Utställningen bygger på en samtidsdokumentation som museet har gjort av målningarna som i sin helhet finns i en kulvert under Skeppsbrogatan in till Shopping, Luleå. De skapades för över 30 år sedan i samband med ett konstsymposium. Utställningen pågår till och med mars 2023, så det finns gott om tid att se den mer än den här gången. Har ni vänner som av olika anledningar inte kan komma till museet i sta’n, så kan de ta en virtuell vandring i kulverten. På museets hemsida finns graffitidokumentationen i form av en 360-graders panorama.

Ur utställningen 100 meter graffiti. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum.
Ur utställningen 100 meter graffiti. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum.

Jag tar också tillfället i akt att berätta att även Kiruna stadshus, Kiruna kyrka, Haparanda kyrka och Världsarvet Gammelstads kyrkstad är panoramafotograferade och finns på museets hemsida.

Vi går ner till våning 2. Här står vi mitt i den stora arkeologiutställningen Arkeologi i Norrbotten som berättar Norrbottens historia, bland annat hur järn framställdes i Norrbotten, Vivungi för över 2000 år sedan. Upptäckten av den 10 600 år gamla boplatsen vid Aareavaara 2009 har bidragit till ny häpnadsväckande kunskap om Norrbotten. Fyndet av boplatsen visade att inlandsisen hade smält undan långt tidigare än man tidigare ansett, och människor levde och verkade i norr redan under stenåldern.

En del av utställningen Arkeologi i Norrbotten. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum.

Vi går vidare medsols och kommer till Luleåbilder. I den här utställningen står gamla bilder från Luleå stadsarkiv och Norrbottens museums arkiv och konstsamling i kontrast till nytagna bilder som visar dagens Luleå på samma plats. De äldre bilderna visar bebyggelsen före stadsbranden och industrialiseringens påverkan, och levandegör många historiska skeenden. Utställningen hänger över sommaren och in i augusti.

Köpmangatan. Konstnär: Otto Hesselbom, 1888.
Köpmangatan. Foto: Arvid Moberg, 1951.
Köpmangatan. Foto: Simon Eliasson, 2021.

I nästa utställningssal visas Ett enda brev från mor. Det här är en utställning av Jennie Lind, filmare och fotograf. På en stor filmduk som sträcker sig nästan över hela långsidan av rummet rullar en kortfilmsdokumentär. Det är en personlig familjeberättelse om hennes tornedalska arv och belyser aktuella ämnen och funderingar som till exempel förlust. ”Mie en ymmärä sanoja enkä puhuttua kieltä Jag förstår inte orden eller det talande språket”. Utställningen finns att se till och med i mitten av maj.

Ur utställningen Ett enda brev till mor. Foto: Jennie Lind.

Hör ni de glada ljusa rösterna? Det är barnen som leker i Förr i tiden och Kan själv, två lekmiljöer för barn och omåttligt populära. Vi kikar in!

På Norrbottens museum har en renovering skett av Kan själv, en utställning för de allra minsta 0-2 år. Den är uppskattad av både barn och medföljande vuxna. Hela utställningen utgår ifrån att uppmuntra barnens fantasi och det råder ingen brist på uppfinningsrikedom, vilket är helt underbart. Föremålen i utställningen bygger delvis på replikor från museets samling. Mitt kontor ligger alldeles bakom utställningen, så jag har lyckan att få ta del av barnens glädje om och om igen. Förr i tiden är en barnutställning som har funnits länge på museet, och nu är vi på gång att uppdatera den. Här vill vi på ett tydligare sätt synliggöra urfolket samerna och minoriteterna.

Lekmiljön Förr i tiden. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum.

Dags att ta trapporna ner till våning 1 och vi kommer rakt in i utställningen Fira demokratin! När vi visade riksdagens vandringsutställning Fira demokrati 100 år! våren 2021 utgjorde riksdagens utställning huvudutställning och det lokala tillägget var mycket mindre. Nu har vi byggt tvärtom. Riksdagens utställning utgör en affischutställning och de lokala förkämparna för allmän och lika rösträtt som till exempel Siri Holm har fått ta plats och utrymme tillsammans med andra starka betydande kvinnor som länsmejerskan Anna Gustafsson.

Ur utställningen Fira demokratin. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum.

Vi går vidare till utställningen som visar på de 17 globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Utifrån den här utställningen hölls många pedagogiska workshops digitalt under pandemin tillsammans med grund- och gymnasieskolor.

Museipedagog Viktoria Lestander i utställningen 17 globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum

Vi går ner till entrén och innan jag bjuder in er på fika i museicaféet, tittar vi på Brita Weglins utställning Annus horribilis. Brita arbetar med många olika tekniker, men broderiet sammanbinder dem alla. Glädjande var att även till den utställningen kunde vi bjuda in till vernissage, i själva verket två. En på eftermiddagen och en på kvällen och bägge var välbesökta. Utställningen hänger till och med 27 mars.

Annus Horribilis – Janus, av Brita Weglin, 2022.

Nu fikar vi och nästa vecka på torsdag kl 14 ses vi på Arkivcentrum, Höstvägen 7 på Björkskatan och går på arkivcafé. Under hela våren arrangeras arkivcafé med föreläsningar på olika teman.

Vid arkivcáfe 31 mars föreläser Lars Gyllenhaal tillsammans med arkeologerna Frida Palmbo och Lars Backman om några av andra världskrigets spår i Norrbotten.

Vi är glada att ni har hittat tillbaka till oss efter pandemin, oavsett om det är via fysiska besök, hemsidan eller genom sociala medier. Besöksantalet i museibyggnaden har stadigt vuxit sedan restriktionerna släppte, och så har skett även på de utställningar som vandrat vidare från Norrbottens museum ut i länet. På Pajala bibliotek har utställningen med stilikonen Sune Uusitalos färgsprakande kläder visats och för er som varken hann se utställningen på Norrbottens museum eller i Pajala; ni får en ny chans, då den kommer att visas på Haparanda järnvägsstation, 16 mars-23 april. Det är fantastiska kreationer!

Sune Uusitalo. Foto: Ricky Sandberg

Till Gällivare museum har utställningen Tilt vandrat vidare. Den handlar om flipperspelens kultur och historia och ett flertal flipperspel går att spela på. Utställningen pågår till och med 22 april.

Ur utställningen Tilt. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum

Mer om utställningarna och vad som händer på museet kan du läsa på Välkommen – Norrbottens museum

Det här blev en fullmatad dag med kulturella upplevelser och jag hoppas att det har gett mersmak!


Margaretha Lindh

Länsmuseichef

Konst i museets samlingar: Margareta Renberg (1945-2005)

2019 förvärvade Norrbottens museum 14 verk av konstnären Margareta Renberg. Margareta var född i Luleå och utbildade sig på Konstfack och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hon slog igenom under 1970-talet då hon hade flera utställningar och gav ut en diktsamling. Både hennes bildkonst och poesi har beskrivits som egensinnig. Men vem var Margareta? I samband med museets förvärv intervjuades Kristina Renberg, som delade med sig av sina berättelser om och minnen av sin syster.

Utan titel, Margareta Renberg. Torrnålsgravyr/koppartryck 31 x 36 cm (Nbm: 29978). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

Margaretas intresse för litteratur och teckning uppstod tidigt. Hon var lika duktig på att skriva och berätta som hon var på att måla och teckna, berättar Kristina. Systrarna växte upp på Skurholmen i Luleå, i ett hus som deras pappa Gunnar hade byggt i början av 1950-talet. På tomten fanns en lekstuga och på lekstugans vind brukade spökhistorier berättas. Margareta, som hade talets gåva, var särskilt spännande att lyssna på.

Efter studenten 1964 flyttade Margareta till Stockholm för att studera på Konstfack. Där läste hon bland annat arkitektur, figurteckning, fri målning, gjuteri, konsthistoria, muralmålning och scenografi. 1968 började hon på Kungliga Konsthögskolan och två år senare hade hon sin första separatutställning. 1974 fick Margareta Stig Carlson-priset för sin debutdiktsamling En tatuerad dams memoarer. Priset delades ut av FIB:s Lyrikklubb som även var utgivare av tidskriften Lyrikvännen. Att ta emot pris var däremot inte så märkvärdigt för Margareta, berättar Kristina och tillägger att systern var den mest ärliga människa hon har träffat.

Sitter du bekvämt, Margareta Renberg. Serigrafi 50 x 40 cm, numrerad 82/83 (Nbm: 29985). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

Från början var Margaretas konst mer föreställande och grafiken kunde innehålla en del råa inslag. Det fanns en viss svärta i det hon skapade, men det fanns också alltid mycket humor. Med tiden blev konsten alltmer abstrakt och färgerna mer dämpade. I målningarna återfinns ofta kroppar och kroppsdelar som kan betraktas och förstås på olika sätt. De underfundiga titlarna fungerar som små ledtrådar för betraktaren.

Kristina tror att Margareta hade ett galleri av bilder i sitt huvud som hon använde sig av. Hon la märke till så mycket och såg så många detaljer. På senare år har Kristina känt igen några av miljöerna i verken, bland annat badrummet i föräldrahemmet, saftmajan som deras mamma Elsa brukade använda och jordgubbarna som det fanns så gott om i trädgården.

Anisbröd, Margareta Renberg. Skulptur i brons, 4 x 7 cm (Nbm: 29973). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

1995 blev Margareta ledamot i Konstakademien, där hennes vän och professor Ulf Linde också var medlem. Samma år fyllde Margareta 50 år och födelsedagen firades med knytkalas ute i trädgården på Thielska galleriet. Kristina berättar att gästerna hade med sig en stor bäddad säng i present. Margareta hade inte haft någon ordentlig säng tidigare, så gästerna hade gått ihop och köpt en åt henne. Galleristen Mariann Ahnlund brukade också hjälpa Margareta med sådant som var mer praktiskt. Ute på landet hos Mariann bakade Margareta sina anisbröd, som blev förlagor till hennes skulpturer. Anisbröden i brons har bland annat delats ut som prisstatyett av Norrbottensakademien.

Filt, Margareta Renberg. Serigrafi 48 x 40 cm, numrerad 119/150 (Nbm: 29981). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

2000 diagnosticerades Margareta med lungcancer. Hon mådde mycket dåligt under sjukdomsperioden, men levde in i det sista. Kristina minns särskilt den bejublade utställningen på Konstakademien. Två stora salar fylldes med Margaretas konst och trots att hon själv var så sjuk vid tidpunkten kunde hon tala på ett entusiasmerande sätt och få publiken att lyssna andlöst.

Margaretas sista verk blev Filt, en serigrafi som skulle tryckas i en konstnärsalmanacka. Kristina berättar att Margareta inte var helt nöjd med resultatet och att det inte är helt säkert att den var färdigställd. Margareta blev bara 59 år gammal och sin sista tid tillbringade hon på Stockholms sjukhem. På begravningen i Solna var det många som höll tal, spelade och sjöng. Bland gästerna fanns Ulf Linde, Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström.

Jubileumsfirande med Luleåkonstnärer

Just nu visas verk med skilda tekniker av Margareta Renberg i Kulturens hus i Luleå. I utställningen ingår bland annat oljemålningen, bronsskulpturen, litografin, blyertsteckningarna, tuschteckningarna, serigrafierna och koppartrycken ur Norrbottens museums samlingar. Margareta Renberg är en av tre konstnärer med Luleåanknytning som konsthallen lyfter i sitt firande av stadens 400-årsjubileum. De två andra konstnärerna är Magnus Svensson och Johannes Lindh. Fram till och med 2 maj pågår utställningarna med de tre konstnärerna. De har olika uttryckssätt, men många beröringspunkter. Konsthallens öppettider hittar du här.

Paulina Öquist Haugen