Vad händer i museibyggnaden?

Jag arbetar som utställningsproducent på Norrbottens museum i Luleå. Det innebär att jag producerar utställningar i museibyggnaden i centrala Luleå och vandringsutställningar som turnerar i länet. För ganska exakt två år sedan bloggade jag om att museibyggnaden skulle stänga 1 februari 2024 för renovering av fönster. Museet är fortfarande stängt för allmänheten då projektet har utökats till att också innefatta byte av värmesystem, klimatkontrollerade lokaler, nytt ventilationssystem, fjärrkyla, översyn av säkerheten, ny reception och butik, större tillredningskök och nya entréportar.

Rör som väntar på att få komma in i värmen. Foto: Henrik Ygge, Norrbottens museum.

När jag skriver detta är det hantverkare i varenda rum som arbetar för fullt med målning, ventilation, klimatanläggningar, eldragningar, snickeri med mera. När detta är klart så börjar vårt stora arbete med att börja bygga utställningar och allt annat inför museets återöppning. Vad blir det då för utställningar när museet öppnar igen och är det några förändringar i huset sedan tidigare? På bottenplanet blir kaféet kvar i samma stil som tidigare med fika, evenemang och aktiviteter av olika slag. I utställningsrummet till vänster i entréhallen är tanken att visa alla de olika projekt Norrbottens museum arbetar med och samverkar i, projekt som ger nya rön och ny kunskap om länet. Reception och butik kommer få en ny utformning med bättre tillgänglighet för det dagliga flödet av besökare.

En trappa upp kommer rummen vara tillägnade barn och ungdomar. Den tidigare, och mycket uppskattade, lekmiljön ”Förr i tiden” flyttas hit och får samtidigt ett utökat innehåll. Barnen möter miljöer från fjäll till kust som tältkåtan, ladugården, det lantliga köket, handelsboden och till sist en stadsgata. Huvudtanken är att lekmiljön ska vara en upplevelse tillsammans för vuxna och barn.

Gavelrummet på samma våning är för de allra yngsta besökarna, de som är mellan 0-2 år. Där kommer vi ha den egenproducerade utställningen ”Kan själv” som just nu visas på Piteå museum när vi har stängt. Utställningen ger möjligheter för barnen att i form och innehåll möta sitt kulturhistoriska arv utifrån sin egen nivå och erfarenhet. Tornedalsk, samisk, romsk och svensk kultur möter varandra på ett lekfullt sätt. Våningens tredje utställningsrum är tänkt för tillfälliga utställningar riktade till barn och unga.

På våning 2 sker de största förändringarna i museibyggnaden. Det är där det skall bli kontrollerat klimat i utställningsrummen. Det innebär att föremål ur museets samlingar kan visas i utställningar utan att ta skada. Fuktigheten i luften pendlar dramatiskt häruppe i norr mellan årstiderna om det inte finns ett klimatsystem som styr detta. Exempelvis är trä ett levande material som rör på sig efter luftfuktighet, järn kan rosta och skinn kan brytas ner eller torka. UV-strålning och ljusstyrka är en annan komponent att tänka på när föremål exponeras. Textil, foto och papper förstörs väldigt fort av för mycket ljus och strålning till exempel.

Apparat och rör som kommer kontrollera klimatet i rummen. Foto: Henrik Ygge, Norrbottens museum.

Målet är att vi skall matcha klimatet i museibyggnaden med det vi har i lokalerna för samlingar och arkiv. Där är luftfuktighet och temperatur anpassat efter specifika föremål och material för att minimera att de skadas över tid. Det viktiga är att det inte förekommer stora och snabba svängningar i luftfuktighet och temperatur; ju stabilare desto bättre. Vissa föremål kräver torr luft, andra lite fuktigare och en del material kan också kräva sval eller kall temperatur. När det gäller temperatur så har det tidigare varit väldigt varmt inne i museibyggnaden på sommaren och väldigt kallt på vintern. Med fjärrkyla, nytt värmesystem och renoverade fönster skall temperaturen gå att styra på ett bättre sätt framöver. Mycket att tänka på med andra ord när museiföremål skall ställas ut på ett säkert sätt och inte ta skada.

I rummen med kontrollerat klimat planerar vi för en utställning som handlar om Norrbottens historia. Det blir så klart en utmaning att få in detta omfattande innehåll på ca 250 kvm som de tre rummen har tillsammans. Vad utställningen kommer innehålla och hur den arbetas fram kan säkert bli en separat blogg här framöver. Ett av målen är hur som helst att föremål ur museets samlingar skall visas i denna utställning.

På samma våning blir det ett rum tillägnat programverksamhet som föreläsningar, filmvisning och panelsamtal med mera.

Arbete pågår i museets nya evenemangsrum. Foto: Henrik Ygge, Norrbottens museum.

Översta våningsplanet med den ”stora salen” kommer vara som tidigare med olika tillfälliga utställningar.

Jag har fått frågan flera gånger: ”Vad gör du egentligen på jobbet nu när ni har stängt?” Mitt svar är att ett sådant här stort renoveringsprojekt kräver massor av engagemang, planering och arbete även av museets personal. Parallellt med detta skall också utställningarna, som skall finnas när vi öppnar igen, jobbas fram. Hela museet är tömt och rummen skall fyllas till återöppning.

En sak är i alla fall säker. Jag längtar väldigt mycket till den dagen då allt är klart och vi slår upp portarna igen!


Vid tangentbordet:
Henrik Ygge, utställningsproducent vid Norrbottens museum

Norrbottens museum stänger!

Den 1 februari 2024 stänger Museibyggnaden i Hermelinsparken för fönsterrenovering. Det är nästan 100 fönster som skall målas, lagas och få bättre isolering. Ett mycket omfattande arbete som kräver att det finns utrymme runt fönstren när de skall plockas bort. Därför måste utställningar i huset plockas ner och föremål föras tillbaka till föremålsmagasinen. Vad händer då med Norrbottens museums utställningsverksamhet nästa år? Planen är att producera vandringsutställningar som kan visas i Norrbottens kommuner och att även samverka med andra museer i länet gällande utställningar. Det blir utställningar i olika ämnen och för olika åldrar. I detta blogginlägg tänkte jag presentera två utställningar planerade för vandring.

Den ena är en utställning som visats på museet under en stor del av detta år och som handlar om Doris Öberg och hennes lapptäcken i dockformat. Doris, född 1935 i Hortlax – d. 2020, bodde i Älvsbyn och hade ett stort intresse för textilt hantverk. 1984 gick hon en studiecirkel i lapptäcksteknik, vilket ledde till att lapptäcken blev hennes största fritidsintresse. Det alldeles unika med Doris Öbergs lapptäcken är att de alla är miniatyrer; alltså täcken i dockformat. Det är drygt 200 täcken med tillhörande sängar, dockvagnar, vaggor och sparklådor. Alla noggrant matchade i färg och form till sängen eller vagnen de hör till. Alla bäddar är också kompletterade med lakan och virkad spets. Sängarna, vagnarna, vaggorna och sparklådorna är hittade på auktion, loppmarknad eller tillverkade av hennes man Folke. De olika mönstren i täckena är av stor variation och är att betrakta som en mönsterskatt för lapptäcksintresserade.

Från utställningen ”Lapptäcken i dockformat” på Norrbottens museum. Foto: Henrik Ygge/Norrbottens museum.

Doris inspirerades också av lapptäcken i barnböcker. Till exempel har hon och Folke gjort en variant av Nils Karlsson Pysslings säng och täcke, Rödluvan med mormors säng, Prinsessan på ärten med flera.
Ett urval på ca 50 täcken har gjorts för vandringsutställningen och några sängar och vagnar kommer också visas. Utställningen blir i ett format som kan fungera i lokaler med lite mindre yta, till exempel bibliotek eller liknande.

Från utställningen ”Lapptäcken i dockformat” på Norrbottens museum. Foto: Henrik Ygge/Norrbottens museum.

Den andra utställningen jag vill berätta om är en barnutställning som har arbetsnamnet ”Innan toapappret”. Det är en utställning som bygger på en text av författaren Yngve Ryd där han intervjuar Uno Viklund från Jokkmokk. Uno föddes i Haraudden 1921 och arbetade under sitt liv som skogsarbetare och hästkusk. I texten berättar Uno hur man gjorde sig ren efter uträttad behov innan det fanns toalettpapper. Berättandet är detaljerat, målande och uppfriskande grovt. När jag läste texten kände jag direkt att här har vi innehåll till en barnutställning som både kan bli rolig och lärorik. Här kommer det finnas information om skitstickor, lav och mossa, skitstång, skitstock och utedass. Något jag fann lite extra intressant var hur hemskt och vidrigt många tyckte det var när vattentoaletten gjorde intåg i huvudbyggnaden där man bodde.
Denna utställning blir lite större till formatet med byggda miljöer som inbjuder till lärande och lek. Här kommer vi möta vedboden där skitstickor kunde klyvas till, en pinne uppspikad mellan två träd som illustrerar skitstången, ett utedass som visar hur toabesöket gick till hemma på gården med mera. Utställningen har en avslutande del som innehåller nutidens toalett och även lite om vad man skall tänka på om man är nödd att bajsa i naturen. Lite om hur ett reningsverk fungerar kommer nog med i slutet också.

Sammanfattningsvis kan sägas att 2024 blir ett år där fokus kommer ligga på vandringsutställningar, men även att se över de befintliga utställningarna vi har i museibyggnaden.

Vid tangentbordet:
Henrik Ygge
Utställningsproducent, Norrbottens museum