Etikettarkiv: 1800-tal

Byn Skatamark i fokus

Publicerat av
Svara

måndagen den 29:e november 2010

Det är lustigt hur det kan slumpa sig ibland. Norrbottens museum startade ett projekt rörande yngre järnålderns bebyggelse i Norrbottens kustland för ett par månader sedan. Nils Harnesk är projektledare för detta. Uttalade områden som projektet skulle omfatta under sin första fas var områdena i och omkring de två byarna Skatamark och Brobyn i Bodens kommun. Det finns en rik lämningsbild i detta område med aktivitet från stenålder fram till våra dagar, av intresse framför allt är att byarna är belagda i historiska källor under medeltid och att det finns indikationer på bosättning under yngre järnålder.Efter insamlande och genomläsning av skriftligt material från hembygdsböcker till arkeologiska rapporter, skrevs en ansökan till Berit Wallenbergs stiftelse om bidrag till projektet.

Strax efter inlämnad ansökan inkom ett förfrågningsunderlag från Länsstyrelsen om en besiktning av en planerad grävning för jordvärme i…just det…Skatamark. Inga arkeologiska undersökningar har genomförts i byn sedan 1930-tal då två stora fynd av stockbåtar frilades vid dikesgrävning och arkeologer kom dit för att dokumentera fynden. Den första arkeologiska undersökningen i Skatamark på 80 år och just i samband med att ett projekt initierats som just ska behandla området. Slumpen eller ödet? Gott att veta, kul är det i alla fall.

Jordvärmegrävningen skulle beröra en bytomt/gårdstomt avbildad på en karta från 1645. På platsen skall tre gårdar ha funnits år 1645, vid inventeringen 1988 var två av gårdstomterna fortfarande bebyggda.

Schaktet skulle dras österut från nuvarande mangårdsbyggnad, ut i en åkerkant och sedan ned i en angränsande våtmark nordöst om huset. Tydligen är det fördelaktigt att lägga jordvärmeslang i våtmark.

Nbm acc nr 2010:259:006 © Norrbottens museum. Jordvärmeschaktet samt försöket att gå norr om anläggning 2. Foto från V. Fotograf: Nils Harnesk. 

Arbetet utfördes i slutet av oktober just innan det första snöfallet. Carina Bennerhag och jag bedömde att schaktet från huset ut till åkern skulle övervakas som en schaktövervakning, sedan skulle vi lägga ut sökschakt i övriga området för att avgöra ifall intakta kulturlager och anläggningar skulle påverkas av en grävning för jordvärme.Vi kom aldrig till sökschakten. Fem meter in så stötte vi på anläggning 1 som visade sig vara Norrbottens andra funna blästugn, den skadades till del av grävmaskinens skopa men vi bedömde att den kunde lämnas till slutundersökning och att arbete kunde fortsätta. Arbetet fick sedan ändå avbrytas då två anläggningar till framkom i schaktet.

Nbm acc nr 2010:259:002. © Norrbottens museum. Anläggning 1, blästugn. Fotograf: Nils Harnesk.Vi återvände några dagar senare för att slutundersöka Blästugnen. Den uppvisade en något kuriös utformning där kistkonstruktionen delvis utgjordes av ett markfast block. Ugnen har troligen använts flera gånger ända fram till blocket sprack av den kontinuerliga upphettningen.

De två andra anläggningarna som återfanns utgjordes av en trolig kolningsgrop och den andra var av okänd funktion.

Blästugnen är ännu inte daterad men de indikationer vi har fått av materialet och det historiska källmaterialet tyder på att det är en konstruktion från historisk tid. Slaggen var väldigt lätt vilket tyder på en effektiv utvinning av järn, slaggen från Sangis (se blogginlägg från maj och juni) är i jämförelse väldigt tunga. Gården kallas idag för Ulriks men var tidigare ett soldatorp med rotenamnet Wass. Enligt muntliga uppgifter från ägaren av ”I si Gämmeldags”, en av de äldsta gårdarna i byn, ska bonden och soldaten Wass under 1800-tal ha brutit malm i närliggande berg. Det är då inte långt ifrån att tänka sig att denne även tillverkade järn. Enligt folkräkningen 1890 bodde en Adolf Wass på gården.

Dateringen emotses med stor förväntan, oavsett resultat har det dock gett oss Norrbottens andra blästugn. Det är mest troligt en väldigt stor åldersskillnad mellan de två. Blästugnen i Sangis är trots allt från 200-talet efter Kr f och den som vi nu hittat i Skatamark verkar, att döma av den information som kommit fram om platsen, vara åtskilligt yngre. Men som sagt, resultaten från dateringarna har ännu inte kommit….spännande.

Vid tangentbordet denna gång.
Nils Harnesk

Alla är samlade inomhus

Publicerat av
Svara

onsdagen den 13:e oktober 2010

Nu har vi alla kommit tillbaka till kontoret. Fältsäsongen är mer eller mindre över när frosten kommer.
”Tror du ja”´, fick jag som kommentar av en leende Lars Backman, och han har förmodligen rätt. Det brukar dyka upp en del skogsärenden där vi har till uppgift att märka ut fornlämningar inför skogsavverkningar. Oftast är det Lars som ger sig ut för att markera var fornlämningarna finns, i vissa fall även efter att snön kommit, vilket gör detta till en väldigt svår uppgift.
Undertecknad och Nils Harnesk har varit på schaktkontroller inför Luleå Energi AB:s dragning av fjärrvärme i Gammelstad. Byggnaderna i Gammelstad ingår i världsarvet, men det är också så att i princip hela Gammelstads kyrkby ligger på kulturlager från medeltid och framåt. De kulturlagren är skyddade av lagen eftersom de är att beteckna som fast fornlämning. Det spelar ingen roll om grävningen är liten eller stor, eller om det är en privatperson eller ett företag som gräver. Tillstånd måste sökas av länsstyrelsen för att få gräva. Sedan blir arkeologerna på Norrbottens museum i de flesta fall tillfrågade om att övervaka grävningarna.
Fjärrvärmegrävningarna pågick en dryg vecka, och omfattade litet drygt 300 m med schakt för fjärrvärmerören. Luleå Energi hade ansträngt sig om att försöka placera sina schakt där ledningar fanns sedan tidigare och så mycket som möjligt i vägfyllnadsmassor, men det är inte någon garanti för att någonting arkeologiskt viktigt kan dyka upp. Mycket av det som kommer fram är kraftigt omrörda kulturlager som genom århundraden blivit flyttade på när människor i Gammelstad flyttat och planerat jordmassor för att jämna ut ytor och bygga terrasser till sina hus. Men ibland stöter vi på oskadade kulturlager med intressant innehåll.
Vi påträffade bland annat en syllstensrad (grundstenar) från en husgrund under Gamla hamngatan. Det fanns utrymme i schaktet att lägga fjärrvärmeledningen bredvid syllstensraden, så de ligger ännu kvar. När vi tittade på en karta över gammelstad från 1817 så fanns inte något hus där vi nu hittade husgrunden. Det betyder att den mest troligt är äldre, kanske från 1700 talet, eller ytterligare litet äldre. Jordmassorna som fanns kring stenarna var tyvärr nedpressade uppifrån och var blandat med fynd från senare tider, och ingenting tidsypiskt för 1700-tal eller äldre påträffades kring grundstenarna.

Stenraden till vänster i schaktet är rester av en husgrund under Gamla hamngatan i Gammelstad. Ovanpå stenarna ligger en elkabel som redan innan grävningen för fjärrvärmen lagts ned ovanpå den gamla husgrunden. Elkabeln och husgrunden i schaktet är INTE från samma århundrade. Foto Olof Östlund © Norrbottens museum
 
Vi har inte tillstånd från länsstyrelsen att gräva ut oskadade lämningar, vilket innabar att vi aldrig grävde ned under grundstenarna. Vi rensade bara fram dem för att fotografera och rita. I möjligaste mån ska vi låta oskadade kulturlager ligga kvar. Att utvidga det hela till en slutundersökning kräver beslut från länsstyrelsen och kostar pengar, vilket Luleå Energi inte vill bekosta. Om vi hade hittat någonting som verkligen blockerat vägen för fjärrvärmeledningarna hade det tagit stopp där med fjärrvärmen.
Ytterligare en rest av en husgrund påträffades under Västervägen, där en husgrund från 1817 års karta påträffade, med ett kulturlager som innehöll stengods-keramik, tegelbitar, fönsterglas och delar av kritpipor. Kritpipor användes flitigt under 1700-talet för att röka tobak i. Detta sätt att röka tobak kom till Sverige på 1630-talet med soldater som återvände från det 30-åriga kriget. Kritpiporna utkonkurrerades av andra sorters pipor vid årtiondena kring 1830.
Fynd från rest av husgrund under Västervägen. Uppe till vänster: Stengods, Uppe till höger fönsterglas, nere till vänster delar av en eller flera kritpipor, nere till höger en bit tegel. Foto Olof Östlund © Norrbottens museum
Nu är vi alla mer eller mindre uppslukade av att skriva rapporter på de utredningar, inventeringar och undersökningar som vi har gjort i sommar. Vi har därmed fullt upp med att göra ett bra tag framöver.
Vid tangentbordet:
Olof Östlund