Arkeologiska upptäckter i Umeå

Västerbottens museum har under sommaren utfört en av de till ytan största undersökningarna i övre Norrland och i samband med detta behövde de förstärkning av arkeologer med stor erfarenhet av undersökningar. Jag och några kollegor blev därför inbjudna att delta vid utgrävningarna i Umeå och självklart lovade vi att bistå dem, dels för att hjälpa till, men också för att få möjlighet att öka på vår kunskap om vårt grannlän.

De arkeologiska undersökningarna utfördes på grund av att Umeå kommun planerar att leda bort trafiken längs E4, utanför Umeås centrala delar, genom en ringled. Ringleden ska gå både öster och väster om centrum. Den östra delen av ringleden är redan påbörjad och till stora delar färdigställd, medan den västra delen, den sk Västra länken, ska påbörjas i år.

I området där Västra länken planeras finns ett stort antal kända fornlämningar som härrör från äldre bronsålder in i historisk tid. En stor del av fornlämningarna utgörs av boplatser men även boplatsgropar, kokgropar, härdar, fångstgropar och slaggplatser finns i området.

Under den vecka som jag själv deltog i undersökningarna fick jag gräva en boplats där mörkfärgningar med skörbränd sten, brända ben och slagger påträffats. Detta kanske kan låta som lite tråkiga fynd, men för en arkeolog med ett brinnande intresse för tidig järnhantering, är dessa fynd mycket intressanta!

Mörkfärgningarna är rester efter härdar eller eldstäder, där man slängt sina matrester och även utfört järnsmide. De slagger som påträffats i och utanför härdarna är restprodukterna från järnsmidet. Härdarna har ännu inte daterats, men med utgångspunkt i fynden, har de troligtvis använts under den yngre järnåldern och är därmed ca 1000-1500 år gamla.

Ronny Smed vid Västerbottens museum undersöker en av smideshärdarna i området. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

Ronny Smeds vid Västerbottens museum undersöker en av smideshärdarna i området. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

Det intressanta med den här platsen var att flera sådana här smideshärdar påträffades inom en relativt begränsad yta. I Norrbotten har vi hitintills bara träffat på enstaka smideshärdar från den här perioden, en tidsperiod som vi för övrigt har mycket lite kunskap om. Att flera härdar finns inom samma område kan innebära att en större grupp människor har vistats på platsen, förmodligen under en ganska kort period, eftersom det fanns relativt lite fynd på platsen. Kanske har de här härdarna något att göra med det stora fångstgropssystem som ligger alldeles i närheten av boplatsen? Kanske utnyttjades platsen som en slags jaktstation, då fångstgroparna skulle vittjas?

Undersökningarna i Umeå går nu in på sluttampen och vi ser fram emot att få resultatet från alla analyser och den rapport som ska skrivas. Bland de lämningar som har undersökts finns rester efter stolphålshus från bronsåldern med sydsvenska paralleller, jordbruksindikationer och lämningar från järnålder och medeltida bosättningar. Undersökningarna är av stor betydelse för att fylla de kunskapsluckor som finns om kustsamhället i övre Norrland under bronsålder, järnålder och medeltid.

Vid datorn denna fredag:

/Carina Bennerhag

Vivungi – ett eldorado i Norrbotten!

I Vivungi ca 2,5 mil nordöst om Vittangi i Kiruna kommun finns ett av de fornlämningstätaste områdena i Norrbotten. Inom en mycket begränsad yta i anslutning till sjöarna Vaihkojärvi, Vivungijärvi och Rahtusenjärvi finns flera hundra lämningar av olika slag.Lämningarna, som troligtvis är nyttjade under vitt skilda tidsperioder, utgörs av boplatser, gravar, kokgropar, hyddor, fångstgropar, kolningsgropar, boplatsgropar, härdar och tjärdalar. I området finns också fynd av skörbränd sten (sten som en gång legat i eller runt eldstäder/kokgropar), slaget stenmaterial i kvarts och kvartsit (rester efter redskapstillverkning i sten), brända ben (matrester) och det mest intressanta av allt: rester efter tidig metallhantering!

Kunskapen om den tidiga metallhanteringen i övre Norrland är mycket sparsam. Under mycket lång tid har det saknats fördjupade studier kring det tidiga metallhantverket i det nordliga området. Fram till 2009 fanns t ex inga kända järnframställningsplatser i landskapen norr om Jämtlands län. Under detta år kunde vi på Norrbottens museum, som en följd av de arkeologiska undersökningarna längs Haparandabanan, för första gången konstatera förhistorisk järnframställning i ugn. Ugnen påträffades utanför Sangis i Norrbottens kustland och visade sig vara 2 200 år gammal!

På bilden syns järnframställningsugnen som påträffades utanför Sangis. Innanför de kanställda stenhällarna syns resterna efter ugnskammaren. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

På bilden syns järnframställningsugnen som påträffades utanför Sangis. Innanför de kanställda stenhällarna syns resterna efter ugnskammaren. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

Den nyupptäckta järnframställningsugnen uppvisade klara paralleller med ugnar som påträffats i norra Finland och Karelen. Kopplingarna var entydigt östliga. På en närliggande boplats påträffades också ett samtida bronsspänne med formmässiga paralleller till Volga-Kama området i Ryssland. Sannolikt har kontakten med dessa områden haft stor betydelse för introduktionen av järnhanteringen i Norrbottens kustland.

Spännet i brons har inga motsvarigheter i Sverige. Däremot finns formmässiga paralleller österut i Volga- Kama området i Ryssland där liknande spännen har påträffats i gravar. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Spännet i brons har inga motsvarigheter i Sverige. Däremot finns formmässiga paralleller österut i Volga- Kama området i Ryssland, där liknande spännen har påträffats i gravar. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Fyndmaterialet indikerar att järnets introduktion i Norrbotten troligtvis har skett österifrån och det är i detta sammanhang som fyndet av metallhanteringsresterna i Vivungi, i den östra delen av Norrbottens inland, blir mycket intressant.

Metallhanteringsresterna i Vivungi påträffades vid fornminnesinventeringen 1993. De består av stora slaggklumpar som hittades inom ett ca 50 m stort område med hjälp av metalldetektor. Någon analys av materialet gjordes inte i anslutning till inventeringen, men man antog att slaggerna kunde vara spår efter tidig metallframställning, eftersom det också påträffades två kolningsgropar i området. I kolningsgroparna har man framställt kol, vilket behövdes i rätt så stora mängder vid järnframställning.

Under 2011 kom jag själv i kontakt med slaggerna från Vivungi i samband med en genomgång av fyndmaterialet som tillvaratogs vid fornminnesinventeringen. Då på jakt efter fynd som kunde tyda på metallhantering i inlandet. I fyndbackarna i museets samlingar låg ett par större stycken slagg som hade ett mycket karaktäristiskt utseende. De såg ut som runnen stearin. Med erfarenhet av de slagger som jag kommit i kontakt med i samband med undersökningarna längs Haparandabanan, så var just den här slaggen från Vivungi, väldigt lik de slagger som bildas vid järnframställning!

På bild syns de stearinliknande slaggerna som påträffades i Vivungi. Foto Staffan Nygren © Norrbottens museum

På bild syns de stearinliknande slaggerna som påträffades vid fornminnesinventeringen i Vivungi. Foto Staffan Nygren © Norrbottens museum

Jag bad genast en av museets fotografer att ta foton av slaggerna, för att sedan vidarebefordra dem till Lena Grandin på Geoarkeologiskt laboratorium i Uppsala. Hon kunde sedan bekräfta att det mycket troligt rör sig om järnframställnings-slagger. Bland fynden fanns också några mer sandiga stycken som kan vara rester efter själva ugnskonstruktionen. Vid undersökningen av järnframställningsugnen utanför Sangis, hittade vi flera delar av ugnskammaren, som är mycket lika de sandiga styckena från Vivungi.

Några av slaggerna från Vivungi ser mer ut som sandiga stycken och består av ihopsintrad sand. De utgör troligen en del av själva ugnskammaren. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Några av slaggerna från Vivungi ser mer ut som sandiga stycken och består av ihopsintrad sand. De utgör troligen en del av själva ugnskammaren. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Så här ser en del av den kvarvarande ugnskammaren ut från ugnen utanför Sangis. De två halvmåneformade hålen är rester efter ingångar för blåsbälgen. Blåsbälgen användes för att pumpa in luft i ugnen för att på så vis reglera temperaturen. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Så här ser en del av den kvarvarande ugnskammaren ut från ugnen utanför Sangis. De två halvmåneformade hålen är rester efter ingångar för blåsbälgen. Blåsbälgen användes för att pumpa in luft i ugnen för att på så vis reglera temperaturen. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

De slagger som påträffats i Vivungi är alltså mycket troligt spår efter tidig järnframställning. I kombination med andra fynd i området, finns mycket som tyder på att järnframställningen till och med kan höra till den initiala fasen av metallhanteringen i Norrbotten. Lämningarna av kolningsgropar i området antyder också att flera processled inom metallhanteringen har skett i närområdet. Möjligen finns här ett helt komplex av lämningar som skulle göra det möjligt att studera själva organisationen bakom järnproduktionen i området.

Vid datorn denna fredagseftermiddag

/Carina Bennerhag

Om du vill veta mer:

Hedman, Sven-Donald. 1994. Vivungi, eldorado för forntidsfolk och forskare. Populär Arkeologi. Årgång 12, nr 2, 1994.

Bennerhag, Carina. 2012. Samhälle i förändring – järnålder i Norrbottens kustland. Arkeologi i Norr 13. Umeå universitet. 2012.