Onsdagen den 23 april på Norrbottens museum

I onsdags kom bussgods med ett lite ovanligt paket – en stor stock! Funderade först på om killen drev med mig när han sa det. Men efter att ha ringt Lars som är en av våra sju arkeologer och som stod som referens på fraktsedeln så klarnade det: Stammen kommer som jag förstår det från Nikkaluoktaområdet där den har fått ge plats för en väg. Stammen är intressant för oss eftersom det finns en gammal bläcka i den. En bläcka är en märkning som ristades/höggs in i stammar, till exempel för att visa  färdriktningar. (Obs. Blev tvungen att ringa upp Olof (även han arkeolog) för att friska upp minnet lite i vart stammen kom ifrån eftersom minnet är bra men kort – så tack Olof för lektionen!) Så stammen fick åka vidare till Björkskatan där vi har lokalerna för bland annat våra samlingar. Detta är en av sakerna som gör det så roligt att arbeta på ett museum – det kan komma in vad som helst och alltid lär man sig något nytt.

Här ser ni en bild på stocken med tillhörande bläcka. Fotograf: Jimmy Renlund © Norrbottens museum

Här ser ni en bild på stocken med tillhörande bläcka. Fotograf: Jimmy Renlund © Norrbottens museum

Annars har det varit en rätt vanlig dag på muséet. Pedagogerna har haft några grupper elever och det har kommit in lite konst till Vårsalongen. Sen har jag varit ut på jakt efter en projektorduk till kaféet. Eftersom vi nu efter ombyggnationen inte har någon möjlighet att fästa projektordukar mot väggen så införskaffade vi en med stativ. Så ikväll (onsdag) har den premiär när Torbjörn Riktig berättar om sin uppväxt på det skogssamiska nybygget Rikti Dokkas.

Projektorduk i kaféet. Fotograf: Jimmy Renlund © Norrbottens museum

Projektorduk i kaféet. Fotograf: Jimmy Renlund © Norrbottens museum

/Jimmy

Silbojokk, en fascinerande historia, del V

Nu kommer femte delen i serien om Silbojokks fascinerande historia och nu har vi kommit fram till nutid och de arkeologiska insatserna på platsen.

Bäcken Silbojokk ligger vid sjön Sädvajaure och sjön har regleras för vattenkraft, första gången 1942 och sedan 1953. Efter 50-talets dämning påverkades delar av silververket av erosion. När ytterligare en höjning av dammen planerades vid mitten av 1980-talet blev en arkeologisk undersökning nödvändig. Det var Riksantikvarieämbetet som utförde undersökningarna 1983-1984.

Totalt undersöktes ett 30-tal anläggningar i form av bostadshus förrådsbyggnader och hyttugnar på södra sidan om bäcken. Cirka 1000 fynd registrerades, varav de flesta utgörs av bostadsföremål. Fynden är av samma typ som påträffas vid undersökningar av 1600-talslager i svenska städer.

Gå in på http://www.kringla.nu/kringla/ och sök på ”silbojokk”, så kan du kika på bilder av fynden från undersökningarna!

Verktyg och material som hör samman med hytt- och gruvdriften saknas i fyndmaterialet. Det beror på att verksamheten mer eller mindre flyttade till Kvikkjokk. Samma år som gruvan på Nasafjäll och hyttan vid Silbojokk förstördes (1659) hittades silver i Jokkmokksfjällen och strax därefter byggdes en hytta i Kvikkjokk.

Norr om bäcken drogs sökschakt och en smedja undersöktes. På den så kallade kyrkudden undersöktes bland annat en kåta, en förvaringsgrop, en kolbotten och en husgrund. Utifrån arkivmaterial visste man att det funnits en kyrka på platsen och att den legat på norra sidan om bäcken. Då udden kallas Kyrkudden, låg det nära till hands att tolka den undersökta husgrunden på denna udde som resterna av en kyrka.

Hyttplatsen och Kyrkudden

Vy från södra sidan av bäcken, över hyttplatsen, mot Kyrkudden. Bilden är tagen 2003.
Foto: Åsa lindgren © Norrbottens museum

Själva begravningsplatsen bedömde man ligga ovanför dämningsgränsen, så att den inte skulle påverkas av höjningen av sjön. I efterhand skulle det visa sig vara fel… Mer om det i nästa och avslutande avsnitt i denna serie!

Glad påsk önskar

/Åsa