Omätbara värden, mätbara fasader

Det byggda kulturarvet är lätt förgängligt. Antika tempel som sprängs av IS i Mellanöstern; Elsa Anderssons konditori i Norberg som brinner ner till grunden; rivningen av Slussen i Stockholm. Omistliga miljöer, som ändå försvinner. Vill man bygga upp dem igen, som var fallet med Katarina kyrka i Stockholm efter branden 1990? Eller flytta hotade monument, som Abu Simbel-templen i Egypten vid byggandet av Assuandammen på 1960-talet? Eller låta det som försvunnit leva kvar endast i minnet, och genom beskrivningar som finns kvar i arkiven för kommande generationer?

Oavsett vad man vill göra, så krävs det god dokumentation för att på ett trovärdigt sätt rekonstruera eller återuppbygga en skadad byggnad. Dokumentationen behöver vara allsidig om en byggnad rivs – det kommer ju då aldrig att vara möjligt att återgå till källan, att undersöka själva byggnaden igen, för att undersöka detaljer man gått miste om.

Uppmätning är en av många dokumentationsmetoder. Att mäta upp och göra ritningar hör också till de grundläggande färdigheter som studenterna vid civilingenjörsprogrammet med inriktning arkitektur, vid Luleå tekniska universitet, måste lära sig. Varje år, i början av september, så får de nyantagna studenterna i uppgift att för hand mäta upp kyrkstugor i Gammelstads kyrkstad. Detta görs med hjälp av tumstock och måttband, stakkäppar, linor, lod och vattenpass.

Uppmätning av kyrkstugor i Gammelstad © Jennie Sjöholm

Uppmätning av kyrkstugor i Gammelstad © Jennie Sjöholm

Uppmätningarna resulterar i fasadritningar, i skala 1:20, planritningar, även de i skala 1:20, samt situationsplaner i skala 1:400 som visar hur kyrkstugorna ligger i relation till de omkringliggande byggnaderna.

Fasadritning av en kyrkstuga 371/372, i två våningsplan © Norrbottens museum

Fasadritning av en kyrkstuga 371/372, i två våningsplan © Norrbottens museum

Fasadritning av gavel, kyrkstuga i Gammelstad © Norrbottens museum

Fasadritning av gavel, kyrkstuga i Gammelstad © Norrbottens museum

Fasadritning av kyrkstuga 398, Gammelstad © Norrbottens museum

Fasadritning av kyrkstuga 398, Gammelstad © Norrbottens museum

Gammelstad, upptagen på UNESCO:s världsarvslista sedan 1996, utgör en omistlig del av Luleås, Norrbottens, ja hela världens kulturarv. Det finns en stor medvetenhet om kyrkstugornas höga kulturvärden. Kyrkstugeägarna, Nederluleå församling, Luleå kommun med flera arbetar aktivt med att ta hand om kyrkstugorna, och utveckla världsarvet. En av de största riskerna är att det ska börja brinna; en brand skulle kunna få förödande konsekvenser.

Studenternas uppmätningsritningar är därför ett värdefullt bidrag till dokumentationen av Gammelstad och kyrkstugorna. Det har genomförts inventeringar av olika slag, det finns beskrivningar i text och bild, men det saknas fullständiga ritningar över kyrkstugorna. Uppmätningsritningarna lämnas därför varje år över till Norrbottens museums arkiv på Norrbottens minne, där de bevaras för framtiden och är möjliga att använda för kyrkstadens långsiktiga förvaltning.

Plan och situationsplan av kyrkstuga 374/396 © Norrbottens museum

Plan och situationsplan av kyrkstuga 374/396 © Norrbottens museum

Vill du läsa mer om dokumentation genom uppmätning, rekommenderas boken ”Byggnadsuppmätning – historik och praktik” av Peter Sjömar och Erik Hansen. Den finns tillgänglig att ladda ner via www.raa.se. Vill du veta mer om kyrkstaden som fenomen, är Ragnar Berglings ”Kyrkstaden i övre Norrland” från 1964 ett standardverk.

Du kan läsa mer om Civilingenjörsprogrammet i arkitektur här:
http://www.ltu.se/edu/program/TCARA/TCARA-Civilingenjor-Arkitektur-1.76852

och om Arkitekturgruppen vid LTU här:
http://www.ltu.se/research/subjects/Arkitektur

Vid tangentbordet: Jennie Sjöholm

”-Men i Pajala har vi väl inget fint?”

Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Nu i höst arbetar jag och mina kollegor med en kulturmiljö- och bebyggelseinventering i Pajala på uppdrag av Pajala kommun. Det är ett spännande projekt, och alltid lika intressant att vara på nya platser och se nya byggnader. En av fördelarna med att arbeta som byggnadsantikvarie – du får uppleva mycket nytt!

Kyrkan i Pajala, foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

Kyrkan i Pajala, foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

I ett stort projekt som detta där ett helt samhälle, all bebyggelsestruktur och arkitektur ska inventeras så får man verkligen gå in på djupet av en plats. I bebyggelsen kan vi utläsa ortens historia och utveckling genom åren.

Visste ni förresten att den enda platsen i Sverige som har bombats under krig är Pajala? Den 21 februari 1940 fälldes 48 sprängbomber och runt 100 brandbomber över orten. Flera hus brann ner men ingen människa skadades. Den sovjetiska sidan hävdade senare att attacken varit ett misstag och att de sorgligt nog planerat att bomba finska sidan istället. Sovjetunionen betalade 40 000 kr till Sverige som ersättning till Pajala.

Kulturhistoriskt värdefulla hus och miljöer skapar en historisk förankring för oss människor

Foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

Foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

De tre basnäringarna i Pajala har historiskt sett varit skogsbruk, rennäring och jordbruk. Pajala präglas idag av framtidstro och utveckling nu när gruvan utvecklas, från att tidigare främst varit en avfolkningsort har behovet av bostäder har ökat.

Kommunen tar nu fram en ny översiktsplan för att underlätta för en långsiktig planering av den bebyggda miljön. Här är kulturmiljö och kulturhistoriska byggnader en del av översiktplanen. Det är viktigt att bevara karaktärsbyggnader för att skapa en historisk förankring och kontinuitet i ett samhälle som präglas av förändring.

”- Varför fotar du mitt hus?”

När vi är ute och inventerar byggnader får vi ofta frågor om vad vi gör. Om någon står utanför ditt hus och fotograferar, ja då är det ju naturligt att du går ut och frågar vad tusan de håller på med?

Flerbostadshus från 1960-talet, foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

Flerbostadshus från 1960-talet, foto Jenny Dahlén Vestlund © Norrbottens museum

En kvinna såg tveksam ut och sa som rubriken lyder? –”Men i Pajala har vi väl inget fint?”. Det är lätt att bli hemmablind svarade jag.

I Pajala finns bevarade kringbyggda tornedalsgårdar fortfarande i öppet odlingslandskap längs vattenvägen. Här finns en fantastiskt ståtlig träkyrka och prästgård med Laestadiusmuseet. Här finns välbevarade egnahemskvarter och med små garage som speglar Pajalas expansion men också egnahemsrörelsen där alla skulle ha möjlighet till eget boende. Likaså finns efterkrigstidens offentliga tegelarkitektur med kommunhus, badhus samt tingshus och god arkitektur med tidstypiska detaljer. Pajala är vackert!

/Jenny Dahlén Vestlund, byggnadsantikvarie