Många av er läsare har säkert semester. Några av er kanske redan är tillbaka på jobbet, förhoppningsvis nöjda och utvilade. Jag och mina kollegor Lars Backman och Rasmus Lundqvist har inte haft semester än, utan vi kämpar på ett tag till. Den här vecka förbereder vi nämligen det sista (!) fältarbetet inom projektet GLAS (Glaciärarkeologi i Sápmi). Därför blir det ett enkelt litet blogginlägg från mig den här gången, om våra förberedelser inför två veckor i tält uppe vid Bossosčohkka.

Projektet har pågått i fyra år och är ett arkeologiskt inventeringsprojekt finansierat av Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond. Projektet är ett samarbete mellan Stockholms universitet, Jamtli, Silvermuseet/INSARC, Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum, Norrbottens- och Västerbottens museum. Har ni läst tidigare inlägg om GLAS här på bloggen? Vi har även ett poddavsnitt om projektet. Ni hittar länkar till inlägg och avsnitt nedan.

Kulturarvspodden 11: Glaciärarkeologi i Sápmi | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Ett kulturarv som smälter bort | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Glaciärarkeologi i Norrbotten | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Glaciärarkeologi i Norrbotten – om fältarbetet 2021 | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Glaciärarkeologiska inventeringar 2022 | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Glaciärinventeringen 2023 | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Nu står vi alltså inför de två sista veckorna i fält inom det här projektet. Det har varit spännande, givande och absolut nödvändigt. Att våra glaciärer smälter råder det inga tvivel om. De fynd som eventuellt smälter fram och blir utsatta för väder, vind, tryckskador med mera och riskerar att snabbt förstöras. Det finns därför stora behov för projekt som GLAS för att hitta de fynd och fornlämningar som nu hotas av klimatförändringar och andra landskapsförändrande verksamheter.

I dagsläget vet vi inte hur framtiden ser ut, men det finns definitivt önskemål från vår sida att fortsätta att inventera kring smältande glaciärer. Inom GLAS har vi försökt ta fram en metod för denna typ av inventering, anpassad till den svenska fjällkedjan och dess förutsättningar. Vi inväntar flera analysresultat och en utvärdering av projektet men förhoppningsvis kommer vi kunna gå vidare med metoden. Kanske i en förlängning av GLAS-projektet eller inom ett nytt projekt, det återstår att se.

Bossosčohkka – årets inventeringsområde

Vid val av årets inventeringsområde har vi utgått från förekomst av tillgängliga glaciärer och permanenta snöfläckar, vegetation, lämplig terräng för ren, passager som lämpar sig för jakt, områdets fornlämningsbild samt tidigare fynd av pilspets. Genom området går flera passager som vi tänker oss att renen har kunnat vandra mellan kust och inland. Området borde ha lämpat sig för jakt på ren då den passerat och stannat till för att svalka sig vid glaciärer och snöfläckar.

Området är inte inventerat och det finns inga registrerade lämningar i just det område vi skall besöka. Norr och söder om området finns däremot flera registrerade lämningar och en fyndplats. Lämningarna utgörs främst av härdar, kåtor och boplatser och rengärden.

Det ser ut att vara ett lovande område där vi tänker oss kunna hitta både fynd och fornlämningar.

Glaciärerna i området har smält fort. Tittar vi på äldre fotografier och 1960-talets ortofoto syns det tydligt. Nedan ser ni Riehppiglaciärens utbredning under 60-talet (bild 4). Ni kan se att de är ”inringade” med en svart kant. Jag har digitaliserat glaciärens utbredning i GIS (geografiska informationssystem) och överfört dem till dagens otrofoto nedan (vit kontur på bild 5). Här ser vi tydligt glaciärens avsmältning från 60-talet fram till idag.

Vid ett förberedande möte om GLAS fick jag ta del av flera fotografier på glaciärerna inom området. Per Holmlund, professor i glaciologi vid Stockholms universitet, har varit vid Bossosčohkka vid många tillfällen och dokumenterat glaciärerna (se bilder nedan). Att avsmältningstakten har ökat syns tydligt på bilderna nedan (bild 6-7) där vi kan jämföra en av glaciärerna mellan åren 1886, 1969 och 2014. På bild 8-9 ser ni samma glaciär från en annan vy år 1969 och år 1988.

Det drar ihop sig…

I skrivande stund har vi fullt upp med att packa och ställa iordning vår utrustning. Eftersom vi skall bo i tält under veckorna och inte flyga in och ut ut området gäller det att vi är noga med vad vi har med oss.

Nedan är en översiktlig bild av vår packning. Det tillkommer vissa saker, såsom gps, satellittelefoner, stormkök, mat med mera. Men det är lite av varje, från kamerautrustning, dokumentationsmaterial och broddar till lite fritidssysselsättning såsom målerigrejer och böcker.

Vi behöver ha med oss en hel del mat ut i fält. För att få lite mer variation i kosten bestämde vi oss för att göra egen torkad mat. I alla fall våra middagar. Med hjälp av en torkugn har vi torkat älgkött och färs, lök, svamp, diverse grönsaker och rotfrukter som vi kan blanda friskt till olika maträtter. Till det tar vi med pasta, pulverrotmos och olika varianter av varma koppen att använda som redning och kryddblandning. Det blir första året vi testar den här varianten och det blir spännande att se hur det kommer fungera och smaka. Till lunch har vi för enkelhetens skull införskaffat färdigt ”torrfoder” (turmat).

För lite extra näring håller jag på att göra i ordning olika ”snacks” åt oss. Jag testar ett recept på bär- och banan…flingor (?) Jag vet inte vad jag skall kalla det. De innehåller mosade bananer, röda vinbär, svarta vinbär, hallon och jordgubbar. Jag smugglar även ner lite honung, spirulinapulver och risproteinpulver. Över har jag penslat med en blandning av vatten, svartvinbärsgelé och chiafrön och låter det torka i ugnen.

Jag sparade lite av bärsaften som blev över när bären tinat och penslade den på äppelskivor. På några pudrade jag lite kanel. Kiwin fick torka som den är. Den torkade frukten och bärflingorna blir bra att blanda med frön och nötter till en ”trail mix”.

Nu är det bara att hoppas på att vi får bra arbetsväder och att vi hittar någonting spännande! Jag återkommer så småningom med uppdateringar och resultat av fältarbetet och analyser.

Föreläsning och utställning

Om ni är i Abiskotrakten i augusti från ni gärna komma och lyssna på min och Lars föreläsning om GLAS. Den äger rum på arkeologidagen den 25 augusti på Abisko Naturrum (Arkeologidagen – Norrbottens museum). Här hänger även museets utställning om GLAS med information om projektet och om olika fynd samt fotografier och illustrationer. Jag hoppas att vi ses där!

Vid tangentbordet,

Hanna Larsson, arkeolog/osteolog/arkeobotaniker, Norrbottens museum.