Rådgivning vid kusten

En av de bästa sakerna med att jobba som bebyggelse-/byggnadsantikvarie på länsmuseer är att få åka ut på rådgivning i länet och träffa personer som brinner för sin bygd och är nyfikna eller har ett intresse för byggnadsvård. Tyvärr har inte mina snart 3 år på Norrbottens museum gett mig så mycket chans till detta då nästan all min tid ägnats åt Kirunadokumentationer, men nu när det lugnat ner sig avsevärt på den fronten så fanns ju chansen igen. Så när jag fick frågan här i förra veckan om åka norrut efter kusten upp till Båtskärsnäs (Baskeri) för att titta på en gammal Skeppshandel, så väntade jag inte länge med att tacka ja.

Som byggnadsantikvarie blir du aldrig färdiglärd och det är ett ständigt kunskapsjagande som oftast styrs av vilka uppdrag man får. När man som jag jobbat i olika delar av Sverige så blir det ännu mer tydligt hur mångfasetterat och otroligt rikt vårt byggda kulturarv är, att ingen del är en den andra lik och även om det är varandra likt så kan samma byggnadsdel kallas olika saker beroende på vart i landet du befinner dig.

Särskilt intressant blir det för mig när jag som idag möts av två byggnadstyper som jag inte mött tidigare och även två otroligt välbevarade byggnader med mycket originaldetaljer eller detaljer som visar på en byggnads långa historia. Det är så otroligt roligt att genom att se vad som finns i en byggnad eller hur den är byggd, försöka skapa sig en bild av vad som hände och skedde där och varför man valt de lösningar som man hade gjort.

Båtskärsnäs är en bygd präglad av att ligga vid kusten, men här har även funnits ett sågverk som också satt sitt avtryck på orten.

Magasin i Båtskärsnäs

Magasin i Båtskärsnäs. Notera det rundade taket. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Den första byggnaden jag fick besöka var ett magasin i två våningar från ca. 1930-talet som var byggt av timmermän som i vanliga fall byggde båtar. Det fanns en hel del speciella, men sannerligen intressanta lösningar i denna byggnad, men magasinet är otroligt välbyggt och förutom att den tidigare ägaren vid något tillfälle bytt ut originalfönstren är allt annat intakt och mycket gott skick.

Magasin Båtskärsnäs

Det stora öppna utrymmet i magasinet som bildas av de rundade takstolarna/takbalkarna. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

IMG_1823

Närbild på de rundade takstolarna/takbalkarna som var tillverkade av timmermän som i vanliga fall byggde båtar. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Exempelvis var takstolarna/takbalkarna böjda på samma vis som man böjer virket till skrovet på båtar (om jag förstod det rätt, är ingen båtmänniska ännu) och detta gjorde att utrymmet blev väldigt öppet.

Det konsolliknande virket som var placerade i vissa hörn och mellan vissa av reglarna i väggkonstruktionen var tillverkade av rötterna på ett träd. Vi stod länge och diskuterade om detta hade någon funktion eller om det var en utsmyckning? Är det någon av er som läser som kanske vet varför man gjorde så här?

Originalfönstren

De gamla fönstren fanns kvar i byggnaden och är i gott skick. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Det bortplockade originalfönstren fanns kvar i byggnaden och nuvarande ägaren hade ett intresse av att så småningom renovera dem och återmontera dem på byggnaden.

Anledningen till att vi tittade på denna byggnad var för att den är q-skyddad i detaljplan, vilket bland annat innebär att fasadmaterialet inte får bytas ut mot annat material. Byggnaden har i dag en locklistpanel som är målad med linoljefärg och ska byggnaden målas igen bör den göras det med samma färgtyp. Och det intresset fanns även från ägaren. Linoljefärg är dyrare – vilket vi ofta får höra som ett motargument för att använda det, men då ska man också veta att färgen är mycket drygare än moderna färger OCH OM man har en byggnad som är utpekat kulturhistoriskt värdefull (exempelvis i detaljplan) så kan man söka bidrag hos länsstyrelsen får att få hjälp med kulturhistoriska överkostnaden för att måla en byggnad med linoljefärg istället för en billigare modernfärg.

Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Skeppshandeln i Båtskärsnäs. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Reklam för Skeppshandeln

Skeppshandeln i Båtskärsnäs Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Andra stoppet på dagen var att alltså den gamla Skeppshandeln i Baskeri/Båtskärsnäs.

Att kliva in i Skeppshandeln var som att kliva in i en tidskapsel. Äldsta delen av huset var från slutet av 1800-talet och var sedan tillbyggd i två omgångar. Spegeldörrar i olika utföranden, träfönster, linoleummattor ovanpå trägolv, en AGA-spis (den första jag sett i verkligheten) fanns i det välbevarade funkisköket, i huset fanns också flera kakelugnar i olika varianter och även ett par andra spissorter. Vissa rum var klädda med pärlspont i väggar och tak, i andra rum var taken pappspända och målade och väggarna tapetserade med tapeter i olika mönster. I det som varit butiken fanns butiksinredningen kvar med hyllor, kylskåp och även varor.

Kafferosteriet vid Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Kafferosteriet med taket av plåt och den mycket gamla eldragningen i taket. Foto: Jennie Björklund

Butiken hade även haft ett eget kafferosteri och jag fick även komma in och titta på detta. Dock har denna del rasat ihop, men det var ändå otroligt intressant att få se utrymmet som hade plåttak och mycket gammal eldragning.

Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Takpappen som lossnat i ett av rummen i Skeppshandeln där det läckt in från taket. Notera även missfärgningarna på väggen. Foto: Jennie Björklund

Tyvärr är taket mycket dåligt på Skeppshandeln och som ni ser på bilderna så har det läckt in så pass att takpappen i vissa rum släppt. I det här fallet måste ägarna fundera kring hur de vill göra med byggnaden. Om de bestämmer sig för att förvalta byggnaden och kanske öppna upp den för allmänheten på något vis, så har Länsstyrelsen sagt att de kan gå in med bidrag för att hjälpa till att rusta upp byggnaden. I det här fallet handlar det inte om någon stor renovering, utan om att laga taket och därefter restaurera de utrymmen invändigt som råkat ut för läckaget. För byggnaden har i mina ögon ett sådant stort kulturhistoriskt värde att det förtjänar att få vara kvar, men det krävs som sagt att det finns personer vill ta hand om den. Det är tyvärr ett av de största hoten mot många av de här miljöerna att de ligger områden där folk inte bor eller där inte ork eller intresse finns att sköta om dem.

Vid pennan idag sitter bebyggelseantikvarie Jennie Björklund som snart ska sätta sig på kvasten och flyga mot Blåkulla. Så passar på att önska alla våra läsare en Glad Påsk.

Tillie – The Terrible Swede

Världsmästare i cykling, rekordhållare på en rad olika distanser och en cyklist som behärskade alla tävlingsformer, från sprint till långdistans. Tillie Anderson var enormt framgångsrik ända fram till dess att cykeltävlingar för kvinnor förbjöds 1902 i ett uttryck för den moralpanik som då rådde. Tillie Anderson blev år 2000 invald i United States Bicycling Hall of Fame. I detta inlägg fortsätter vi på ämnet Släkt och hembygd som är temat för Norrbottens museums årsbok 2016 och med en tillbakablick på att vi i förra veckan firade den internationella kvinnodagen.

Matilda Andersson föddes år 1875 i Grevie, Kristianstad i Skåne. Hon utvandrade som 16-åring tillsammans med August, en två år äldre bror år 1891. De anlöpte New York med fartyget Germanic den 22 maj, i passagerarlistan står de upptagna som ’servant’ samt ’labourer’. Det vill säga de var arbetarklass. Deras slutdestination angavs som Chicago som vid denna tid sett till befolkning var Sveriges näst största stad. Så många svenskar hade sökt sig hit att staden vid sekelskiftet hade fler svenska invånare än Göteborg.

Tillie_the Terrible Swede

Matilda och August Andersson, utsnitt från passagerarlistan vid deras ankomst i New York år 1891. Public domain.

I Chicago fanns redan den äldre systern Johanna. Hennes mor Anna Maria och övriga två systrar anlände året efter, 1892. Matildas far hade gått bort redan 1883 när hon var 8 år gammal vilket drabbade familjen hårt, fattigdomen var aldrig långt bort som för många andra som utvandrade vid den här tiden. De möjligheter som hägrade i USA, verkliga eller drömda, var helt enkelt större än de närmast obefintliga möjligheter som Sverige hade att erbjuda vid den här tiden.

Det USA de anlände till var i snabb förändring. Ett av områdena som såg en snabb utveckling var cyklismen. 1890-talet i USA upplevde en cykelboom tack vare uppfinningen av den moderna cykeln, då kallad för ”säkerhetscykeln”. De tidigare cyklarna hade varit de s.k. höghjulingarna där pedalerna satt direkt i navet på framhjulet och där tyngdpunkten var högt placerad och långt framskjuten. Denna cykelmodell hade gjort att cyklandet inte spridits allmänt eftersom det ansågs vara för riskabelt helt enkelt. Den nya moderna cykeldesignen gjorde det säkrare att cykla och därför blev cykling ett allmänt spritt nöje bland medborgarna.

L-Hochrad

En höghjuling till vänster och den s.k. ”säkerhetscykeln” till höger, i princip den design som moderna cyklar har än idag. Public domain.

I och med att cyklandet blev allmänt växte också intresset för cykelsporten. Tusentals kom för att titta på cykeltävlingar. Cykeln blev dessutom det första transportslaget som möjliggjorde för kvinnor i de allra flesta samhällsklasser att självständigt transportera sig utan sällskap av män. Det hade också en bieffekt av att kvinnor av nödvändighet tilläts ha kläder som gjorde det lättare att cykla. En frigörelse från det normativa trycket av att kvinnor skulle ha kläder som visade deras figurer för män.

Det var mot denna bakgrund som Matilda, ”Tillie”, Andersons intresse för cykling väcktes. Hon hade börjat arbeta som sömmerska när hon kom till USA och började från 1893 spara pengar för att kunna köpa en cykel. På två år hade hon fått ihop tillräckligt och sommaren 1895, 20 år gammal, körde hon sin första tävling.

Tillie_Anderson

Tillie the Invincible Swede! Public domain.

Tidningarna brukade vid den här tiden beskriva Tillie som tunn och mager när hon kom till USA. Själv betonade hon nyfikenheten som huvudsaklig anledning till att hon började cykla. I en intervju med tidningen The Saint Louis Republic beskriver hon det såhär:

– Jag började inte cykla för min hälsas skull. Jag antar att det var mer av skälet att cyklar användes av kvinnor och jag ville pröva vad som var så intressant med det. Från första början har jag älskat att cykla.

Under sin karriär ställde Tillie Anderson upp i totalt 130 lopp i allt från sprint till långdistans. Hon vann alla förutom sju vilket får anses som suveränt inom vilken sport som helst, en segerandel på närmare 95 %! Mellan åren 1897-1902 höll hon världsmästartiteln i cykling. Något hon säkert hade fortsatt i många år till om hon inte hade tvingats sluta i förtid på grund av att tävlingscykling för kvinnor förbjöds i USA det året i ett uttryck för den moralpanik som följts av kvinnornas entré i sporten.

Tillnamnen the Terrible Swede eller the Invincible Swede fick hon i reklam och media just för att hon i det närmaste var oslagbar i de tävlingar hon ställde upp i.

Tillie

At top speed in 1897! Matilda Andersson i full fart. Public domain.

Det officiella motivet till förbudet för kvinnor att tävla i cykling var att det var för farligt. De inofficiella och reella motiven var däremot en konservativ kvinnosyn, det ansågs som okvinnligt att tävlingscykla och för utmanande med de åtsittande tävlingskläderna. I tidningarna förfasades konservativa krafter över osedlighet och moraliskt förfall.

I tidningen Saint Louis Dispatch från 1895 kan man bland annat läsa följande under rubriken Tävlingscykling förvandlar förtjusande kvinna från en blek skönhet till en verklig skräckfigur:

Cyklisterna rusade förbi i en förskräckande hastighet. Jag bävade. Deras kroppar var nästan dubbelvikta. Jag undrade när de skulle sluta. När jag fick reda på att dessa unga kvinnor utsatte sig för såna här uthållighetsprövningar för pengar blev jag sorgsen. Det gjort mig ont att se dem ge upp sin goda hälsa för pengar. Jag var nästan frestad att säga: ’De säljer sina kroppar och sin själ’. Sådan påfrestning kommer otvivelaktigt att förstöra deras kroppar.

I boken Tillie the Terrible Swede, en faktabaserad och feministisk barnbok, beskrivs bland annat hur den då mansdominerade cykelorganisationen Associated Cycling Clubs ansåg att kvinnliga tävlingscyklister var ”okvinnliga”. De blev helt enkelt för muskulösa och ”för lika män vilket var en stor synd”. Faktum var att Tillie Anderson blev undersökt av ett läkarteam för att se hur hård och intensiv träning påverkade en kvinnas kropp.

Deras resultat publicerades i en dagstidning där man konstaterade att hennes hälsa blivit bättre men att hon inte levde till de kroppsideal som var normen för kvinnor vid den här tiden. De uttryckte det på följande sätt: ”Enkelt uttryckt, hon är ett muskelpaket från huvud till fot”. För att bevisa det så publicerades även en bild av hennes ben i tidningen.

Det är lätt att tycka att det var helknasigt då men att vi vet bättre idag. Samtidigt finns samma gamla kvinnoförtryck kvar. I Iran och Saudiarabien är det exempelvis olagligt för kvinnor att cykla. Ett faktum som skildras i den fenomenala och viktiga filmen Den gröna cykeln från 2012. Cykeln har i dessa länder, precis som i USA på 1890-talet blivit en symbol för frihetslängtan och jämställdhet.

Kvinnorättskämpen Susan B Anthony sade i slutet av 1800-talet att cykeln gjort mer för den kvinnliga frigörelsen än något annat i världen. Svenskamerikanen Matilda ”Tillie” Anderson från Grevie i Skåne var en av pionjärerna för kvinnornas frigörelse och förutom det dessutom en enormt skicklig cyklist som blev världsmästare i sin sport. År 2000 blev Tillie Anderson invald i United States Bicycling Hall of Fame.

För den som hellre vill lyssna på Tillie Andersons fantastiska berättelse finns det en podcast om henne här: http://www.thebicyclestory.com/2016/04/episode-5-tillie-anderson-champion-of-the-world/

Nils Harnesk, arkeolog.