Rådgivning vid kusten

En av de bästa sakerna med att jobba som bebyggelse-/byggnadsantikvarie på länsmuseer är att få åka ut på rådgivning i länet och träffa personer som brinner för sin bygd och är nyfikna eller har ett intresse för byggnadsvård. Tyvärr har inte mina snart 3 år på Norrbottens museum gett mig så mycket chans till detta då nästan all min tid ägnats åt Kirunadokumentationer, men nu när det lugnat ner sig avsevärt på den fronten så fanns ju chansen igen. Så när jag fick frågan här i förra veckan om åka norrut efter kusten upp till Båtskärsnäs (Baskeri) för att titta på en gammal Skeppshandel, så väntade jag inte länge med att tacka ja.

Som byggnadsantikvarie blir du aldrig färdiglärd och det är ett ständigt kunskapsjagande som oftast styrs av vilka uppdrag man får. När man som jag jobbat i olika delar av Sverige så blir det ännu mer tydligt hur mångfasetterat och otroligt rikt vårt byggda kulturarv är, att ingen del är en den andra lik och även om det är varandra likt så kan samma byggnadsdel kallas olika saker beroende på vart i landet du befinner dig.

Särskilt intressant blir det för mig när jag som idag möts av två byggnadstyper som jag inte mött tidigare och även två otroligt välbevarade byggnader med mycket originaldetaljer eller detaljer som visar på en byggnads långa historia. Det är så otroligt roligt att genom att se vad som finns i en byggnad eller hur den är byggd, försöka skapa sig en bild av vad som hände och skedde där och varför man valt de lösningar som man hade gjort.

Båtskärsnäs är en bygd präglad av att ligga vid kusten, men här har även funnits ett sågverk som också satt sitt avtryck på orten.

Magasin i Båtskärsnäs

Magasin i Båtskärsnäs. Notera det rundade taket. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Den första byggnaden jag fick besöka var ett magasin i två våningar från ca. 1930-talet som var byggt av timmermän som i vanliga fall byggde båtar. Det fanns en hel del speciella, men sannerligen intressanta lösningar i denna byggnad, men magasinet är otroligt välbyggt och förutom att den tidigare ägaren vid något tillfälle bytt ut originalfönstren är allt annat intakt och mycket gott skick.

Magasin Båtskärsnäs

Det stora öppna utrymmet i magasinet som bildas av de rundade takstolarna/takbalkarna. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

IMG_1823

Närbild på de rundade takstolarna/takbalkarna som var tillverkade av timmermän som i vanliga fall byggde båtar. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Exempelvis var takstolarna/takbalkarna böjda på samma vis som man böjer virket till skrovet på båtar (om jag förstod det rätt, är ingen båtmänniska ännu) och detta gjorde att utrymmet blev väldigt öppet.

Det konsolliknande virket som var placerade i vissa hörn och mellan vissa av reglarna i väggkonstruktionen var tillverkade av rötterna på ett träd. Vi stod länge och diskuterade om detta hade någon funktion eller om det var en utsmyckning? Är det någon av er som läser som kanske vet varför man gjorde så här?

Originalfönstren

De gamla fönstren fanns kvar i byggnaden och är i gott skick. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Det bortplockade originalfönstren fanns kvar i byggnaden och nuvarande ägaren hade ett intresse av att så småningom renovera dem och återmontera dem på byggnaden.

Anledningen till att vi tittade på denna byggnad var för att den är q-skyddad i detaljplan, vilket bland annat innebär att fasadmaterialet inte får bytas ut mot annat material. Byggnaden har i dag en locklistpanel som är målad med linoljefärg och ska byggnaden målas igen bör den göras det med samma färgtyp. Och det intresset fanns även från ägaren. Linoljefärg är dyrare – vilket vi ofta får höra som ett motargument för att använda det, men då ska man också veta att färgen är mycket drygare än moderna färger OCH OM man har en byggnad som är utpekat kulturhistoriskt värdefull (exempelvis i detaljplan) så kan man söka bidrag hos länsstyrelsen får att få hjälp med kulturhistoriska överkostnaden för att måla en byggnad med linoljefärg istället för en billigare modernfärg.

Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Skeppshandeln i Båtskärsnäs. Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Reklam för Skeppshandeln

Skeppshandeln i Båtskärsnäs Foto: Jennie Björklund ©Norrbottens museum

Andra stoppet på dagen var att alltså den gamla Skeppshandeln i Baskeri/Båtskärsnäs.

Att kliva in i Skeppshandeln var som att kliva in i en tidskapsel. Äldsta delen av huset var från slutet av 1800-talet och var sedan tillbyggd i två omgångar. Spegeldörrar i olika utföranden, träfönster, linoleummattor ovanpå trägolv, en AGA-spis (den första jag sett i verkligheten) fanns i det välbevarade funkisköket, i huset fanns också flera kakelugnar i olika varianter och även ett par andra spissorter. Vissa rum var klädda med pärlspont i väggar och tak, i andra rum var taken pappspända och målade och väggarna tapetserade med tapeter i olika mönster. I det som varit butiken fanns butiksinredningen kvar med hyllor, kylskåp och även varor.

Kafferosteriet vid Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Kafferosteriet med taket av plåt och den mycket gamla eldragningen i taket. Foto: Jennie Björklund

Butiken hade även haft ett eget kafferosteri och jag fick även komma in och titta på detta. Dock har denna del rasat ihop, men det var ändå otroligt intressant att få se utrymmet som hade plåttak och mycket gammal eldragning.

Skeppshandeln i Båtskärsnäs

Takpappen som lossnat i ett av rummen i Skeppshandeln där det läckt in från taket. Notera även missfärgningarna på väggen. Foto: Jennie Björklund

Tyvärr är taket mycket dåligt på Skeppshandeln och som ni ser på bilderna så har det läckt in så pass att takpappen i vissa rum släppt. I det här fallet måste ägarna fundera kring hur de vill göra med byggnaden. Om de bestämmer sig för att förvalta byggnaden och kanske öppna upp den för allmänheten på något vis, så har Länsstyrelsen sagt att de kan gå in med bidrag för att hjälpa till att rusta upp byggnaden. I det här fallet handlar det inte om någon stor renovering, utan om att laga taket och därefter restaurera de utrymmen invändigt som råkat ut för läckaget. För byggnaden har i mina ögon ett sådant stort kulturhistoriskt värde att det förtjänar att få vara kvar, men det krävs som sagt att det finns personer vill ta hand om den. Det är tyvärr ett av de största hoten mot många av de här miljöerna att de ligger områden där folk inte bor eller där inte ork eller intresse finns att sköta om dem.

Vid pennan idag sitter bebyggelseantikvarie Jennie Björklund som snart ska sätta sig på kvasten och flyga mot Blåkulla. Så passar på att önska alla våra läsare en Glad Påsk.

Kyrkstaden i Gammelstad – hur mår kyrkstugorna i grund och botten?

Gammelstads kyrkstad fotograferad från kyrktornet.Sommaren är här och telefonen går varm från kyrkstugeägare som vill ha rådgivning kring byggnadsvårdsfrågor. Med jämna mellanrum uppmärksammas den problematik som finns i världsarvet i media. Ruttnar världsarvet bort?

Grunder som tätats med cementbruk och saknar ventilation, höga marknivåer, syllar som sjunkit ner i marken, skorstenar som fått plåtlock, isolering med gullfiber i golv och väggar och dålig vattenavrinning från stugan är grogrund till rötskador, svamp och mögel. Den här problematiken finns och därför är det viktigt att ni kyrkstuguägare tänker på detta:

Mark, växtlighet och fornlämningar
§ ”Markbeläggningen skall utgöras av gräs”

Om man vill undvika skador på sin stuga är en bra start att titta till marken som omger den. Ett par enkla grundregler är att stugan ska stå helt fri från virke, växtlighet och annat och att jordnivån inte ska nå upp till det understa stockvarvet. Ta bort växtlighet, mossa, barr och gräs regelbundet så hejdas höjningen av marknivån. Vegetation intill husväggen ger också en fuktig miljö som ökar risken för rötskador, svamp och mögel.

Hela kyrkvallen är ett fornlämningsområde och marken har kulturlager ned till medeltid. Om man rör om och gräver i dessa lager förloras den kunskap om kyrkstadens uppkomst och utveckling som ligger förborgad i marken. Marken är svår att bedöma utan fackkunskap, kontakta därför alltid länsstyrelsens arkeologer innan du rör marken. Om en insats ska göras för att få bukt med marklutning är det bra att samordna insatsen med sina grannar.

Grund och ventilation
§ ”Torpargrund av natursten skall bevaras

En timrad byggnad behöver i regel bara upplag under knutar och bärande bjälklag. Det är viktigt att timmerstommen inte har kontakt med marken. Grunderna får inte göras helt täta, en viss ventilation måste finnas. I äldre tid var grunderna öppna mellan knutstenarna. Undvik utfyllnad mellan knutstenar, den ökar risken för svamp- och mögelangrepp.

Att använda trä, cement, betong, tegel eller annat vattenabsorberande material istället för knutstenar är direkt olämpligt. Sådana bör snarast tas bort och ersättas med breda och flata naturstenar. Naturstensgrunder som tätats med cement och saknar ventilation kan tillsammans med dålig avrinning göra grunden till ett sorts ”badkar” som håller inne fukten. Fukten är i sin tur grogrund för rötskador, svamp och mögel. Vid behov kan lösa naturstenar fästas med kalkbruk, bruket ska vara svagt för att undvika skador om grunden för sig.

En olämpligt utförd sockel kan leda in vatten mot syllen istället för att lyfta upp och skydda den. Lågt placerade luftintag fungerar som vattenavrinning in under stugan. Det är viktigt att sockeln/grundstenarna sluttar utåt så att vattnet rinner av den. Om det är problem med vattenavrinning på grundstenar som inte är bärande kan man flytta in dem lite grann. Och om sockeln ändå är gjuten i betong kan man snedhugga den del som ligger utanför fasadlivet. Men fråga stadsbyggnadskontoret först! Tänk också på att brostenar ska ha en lutning så att regnvattnen inte rinner in mot stugan och syllen.

Virke och annat material under husen ska rensas bort för att förhindra svamp- och mögelangrepp.

Hängrännor och avrinning av ytvatten
Hängrännor förekom knappt på kyrkstugorna för 100 år sedan, och definitivt inte stuprör. Det vatten som långsamt droppade ner från bräd- eller vedtaken skadade inte fasaden på stugan. Idag ger plåttaken regnet en helt annan skjuts och med tanke på hur tätt stugorna står blir det viktigt att leda bort regnvattnet.

Titta på hur regnet faller ner från taken en riktigt regnig dag! Slår vattnet in mot fasaden eller kastar hängrännan ut vattnet mot grannens fasad? I så fall är det dags för åtgärder! Stuprör bör man undvika så lång som möjligt men kanske hjälper det att laga hängrännan, förlänga den eller sätta dit en vinklad vattenkastare? Fundera ut en lösning och kontakta sedan stadsbyggnadskontoret för bygglov.

Både hängrännor och stuprör ska ha samma färg som bakomliggande yta vilket i allmänhet innebär att de ska vara vita. Hängrännor i trä förekommer också och smälter in i miljön. Det är viktigt att vatten från stuprör leds ut från byggnaden men inte heller till grannens stuga.

När du lämnar stugan:

  • Öppna samtliga innerdörrar och vindsluckor så att luften kan cirkulera fritt.
  • Om man täcker över skorstenen bör man lämna en luftspalt mellan krönet och täckmaterialet samt lämna spjället öppet. För att förhindra insekter och småfåglar från att komma ner i murstocken lägger man först ett myggnät på själva krönet.
  • Om möjligt, se till stugan några gånger under vintern och skotta bort snö som trycker upp mot fasaden.

Moderna material i gamla kyrkstugor
Kyrkstugorna byggdes för att under större delen av året stå ouppvärmda – ouppvärmda hus är fuktigare än hus som har en stadig värmekälla . Därför är det extra viktigt att konstruktionen kan luftas och andas. Gullfiberisolering, betong och cement, plåtinklädda grunder, fogskum, är material som inte släpper ut fukt ur konstruktionen. Fel val av färg har också betydelse för materialens livslängd.

Tack för att Du förvaltar ett världsarv!

/Jenny Dahlén Vestlund, byggnadsantikvarie.