En rörig massgrav och spännande isotopanalyser

Nu är det dags för ett osteologiskt gästbloggsinlägg igen. I början av 2014 gjorde jag en osteologisk analys på två skelettmaterial från Norrbottens museum, vilket jag berättade om i det här blogginlägget: Osteologisk analys pågår. De två materialen jag undersökte kom från en massgrav på Magasinsgatan i Luleå och en gravplats i Jävre utanför Piteå. Båda gravplatserna har föreslagits härröra från Finska kriget 1808-1809. Efter att ha gått igenom och dokumenterat alla skeletten återstod en bearbetning av resultatet samt att skriva en rapport. Detta har tagit längre tid än jag först trodde, eftersom jag har jobbat heltid som arkeolog sedan dess. Men även om rapporten inte är klar än så kan jag nu presentera några av resultaten.

I det förra inlägget skrev jag kort om Mind-beräkning, d.v.s. beräkning av minsta individantal i ett skelettmaterial. Att räkna ut hur många individer benen kommer från är en av de mest grundläggande delarna av en osteologisk analys. I fallet med massgraven på Magasinsgatan visade det sig svårare än vanligt, eftersom materialet var väldigt omrört. Varje skelett numrerades vid utgrävningen 1972 och dokumenterades i en rapport, men när jag öppnade påsarna med ben så bestod nästan varje ”skelett” av ben från flera individer, där det ofta inte gick att avgöra vilka ben som kom från den ursprungliga individen. Det fanns även en stor mängd ben och kranier som saknade någon närmare kontext, där det är oklart om de låg löst i massgraven eller egentligen tillhör något av de dokumenterade skeletten. De här oklarheterna kan ha uppstått redan vid insamlingen av benen i fält eller vid ompackning av benmaterialet vid något senare tillfälle.

Några av skeletten i massgraven på Magasinsgatan, såsom de dokumenterades vid utgrävningen. Ritning av Svend Bue-Madsen.

Några av skeletten i massgraven på Magasinsgatan, såsom de dokumenterades vid utgrävningen. Ritning av Svend Bue-Madsen.

Vid undersökningen 1972 dokumenterades 18 skelett. Eftersom jag inte kunde betrakta varje ”skelett” som en individ fick jag istället göra en Mind-beräkning för hela materialet, inklusive lösfynden, baserat på ett urval av benslag. Resultatet blev att det finns ben från minst 21 vuxna och ungdomar i övre tonåren, samt minst två barn i ca 10-15 års ålder. I materialet från Jävre fanns åtta individer, precis som det framgick av rapporten.

Sammanblandningen av skelettmaterialet från Magasinsgatan försvårade också köns- och åldersbedömningen. Vanligen kan ju osteologen, som på skeletten från Jävre, titta på ett mer eller mindre helt skelett och väga samman olika bedömningar och mått till en helhetsbedömning av individen. Men när det är oklart vilka ben som hör till vilken individ kan man bara bedöma enskilda ben, och får då en lägre grad av säkerhet. Jag gjorde därför en summering av de benslag där flest antal ben var kompletta nog att könsbedömas, vilket var 20 kranier och 19 högersidiga bäckenben. Båda resultaten visar samma tendens, nämligen att drygt hälften av individerna har kvinnliga drag, ungefär en fjärdedel har manliga drag och cirka en femtedel inte säkert kunde bedömas till varken man eller kvinna.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på kranier.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på kranier.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på höger bäckenben.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på höger bäckenben.

På samma sätt var åldersfördelningen komplicerad att beräkna för materialet från Magasinsgatan. Jag valde ut en metod för åldersbedömning, besiktning av ytan facies auricularis, som jag använde på alla bäckenben där denna yta fanns bevarad. Det var en metod som kunde tillämpas på de flesta skelett i materialet, och som även ger tydliga och korta åldersintervall. Bäckenben från 14 vuxna kunde åldersbedömas på detta sätt. De två barnen i 10-15-årsåldern kunde dessutom åldersbedömas utifrån benlängd och graden av sammanväxning av olika benelement. Åldersfördelningen är ganska bred, med en tyngdpunkt omkring 35-39 år och en annan vid 45-49 år.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Magasinsgatan.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Magasinsgatan.

Köns- och åldersbedömningen var enklare att göra på de åtta individerna i Jävregravarna, eftersom varje skelett kunde bedömas som en helhet. Jag använde samma metoder som på benen från Magasinsgatan, för att kunna jämföra de två materialen. Fem individer bedömdes till män och två till kvinnor. En ung person kunde inte könsbedömas. Medelåldern var relativt ung, med fyra individer i 30-34 års ålder och bara en över 40 år.

Könsfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Könsfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Sammanfattningsvis skiljer sig de två materialen åt på flera sätt, men det finns också likheter. Till att börja med är materialet från Magasinsgatan större och mer heterogent. Där finns ben från minst två barn, men även från flera personer över 45 års ålder. Skeletten från Jävre är åldersmässigt mer sammanhållna. I båda materialen finns både kvinnor och män representerade, med en högre andel kvinnor i massgraven från Magasinsgatan.

En av de viktigaste frågeställningarna i projektet har varit vilka grupper som de två gravmaterialen representerar. Vi vet från historiska källor att den så kallade fältsjukan krävde många offer både bland soldaterna och lokalbefolkningen under 1808-1809 års krig. En hypotes har varit att massgraven på Magasinsgatan, i utkanten av dåtidens Luleå, anlades just på grund av de höga dödstalen bland både soldater och ortsbor. Knappar som skulle kunna komma från uniformer hittades i graven. Gravarna från Jävre omfattar fem gravar, varav en dubbelgrav och en trippelgrav, anlagda intill varandra. Ett av fynden därifrån är ett hängsmycke i form av ett kors som kan tolkas som ortodoxt. Därför har det föreslagits att det är ryska soldater som har begravts där.

När vi nu kan se att både män, kvinnor och barn ingår i materialet från Magasinsgatan verkar det troligt att en stor andel av individerna där faktiskt representerar lokalbefolkningen. Vad gäller gravarna från Jävre blir det lite problematiskt att tolka dem som soldatgravar i och med kvinnorna som ingår där. Å andra sidan var det inte ovanligt att en krigshär hade med sig en tross av människor som inte var soldater, där olika yrkesgrupper och hela familjer kunde ingå. Kvinnliga soldater har förstås också förekommit i alla tider. Det har dock varit svårt att hitta någon närmare information om den ryska härens sammansättning i svensk litteratur.

För att få några ytterligare pusselbitar till min tolkning vände jag mig till den laborativa arkeologin och fick möjlighet att låta göra analyser av stabila isotoper av kol (C), kväve (N) och svavel (S), tack vare ett bidrag från Stiftelsen Längmanska kulturfonden. Halten av kol- och kväveisotoperna visar vilket slags diet en individ har haft. C-13-värdet anger om proteinet i kosten har haft huvudsakligen marina eller landlevande källor. N-15-halten visar hur långt upp i näringskedjan individen ligger, t ex om hen ätit huvudsakligen växtätare eller rovdjur/rovfiskar. När man fogar samman dessa värden kan man få en tydligare bild av individens diet, och ju fler individer, desto mer säger resultatet om populationen. S-34-halten avspeglar istället svavelhalten i berggrunden där den föda man har ätit kommer ifrån, och kan därför säga något om huruvida individen har rört sig från sin ursprungliga hemtrakt eller inte.

Jag lämnade in prover från tre av individerna från Jävre och fyra från Magasinsgatan. Dessutom analyserades ett ben från nötkreatur som låg i fyllningen till massgraven på Magasinsgatan, samt två andra djurben som hittats vid arkeologiska undersökningar i Gammelstad. Djurben från samma tid och plats som de människoben man är intresserad av ger nämligen goda referensvärden att jämföra svavelisotophalten med. Tyvärr gick det inte att få tag på lämpliga djurben från Jävre att analysera.

Individerna från Jävre hade mycket homogena isotopvärden, vilket tyder på att de haft ungefär samma diet hela livet och att alla tre kommer från samma plats. Skillnaden i svavelisotopvärdet var stor jämfört med djurbenen från Luleå och Gammelstad. De hade alltså inte sitt ursprung i Luleåtrakten, men vi kan inte utifrån det säga om de kommer från Jävre eller någon helt annan plats. Kol- och kvävevärdena låg på en nivå som är vanlig för jordbrukande populationer under historisk tid, troligen med ett begränsat inslag av insjöfisk.

Skeletten från Magasinsgatan hade en större inbördes variation i både kol- och kväveisotopvärden, med ett större inslag av sötvattensfisk i dieten. Även svavelisotopvärdena varierade stort mellan de fyra individerna och låg också långt från referensproverna. Det betyder att de troligen kommer från olika platser och att ingen av dem kommer från Luleå. Det är ett oväntat och spännande resultat mot bakgrund av massgravens läge precis i utkanten av det tidiga 1800-talets Luleå. Men eftersom bara fyra individer av 23 har provtagits så kan det finnas andra som har hört hemma i staden.

Går det då att dra några slutsatser om vilka som begravdes på de båda platserna? Nja, det blir svårt att säkert säga något om den saken. Vad gäller skeletten från Jävre så kommer alltså minst tre av dem från samma plats och har haft en likartad diet. Det faktum att gravarna ligger just i Jävre och inte på sockenkyrkogården tyder på att något ovanligt, som en epidemi, har inträffat, med många dödsfall under kort tid. Det skulle också kunna betyda att de som begravdes där kanske inte tillhörde ortsbefolkningen, utan var förbipasserande främlingar, vilket även korset av ortodox typ talar för. Att detta skett under 1808-1809 års krig är mycket möjligt, men att de gravlagda faktiskt varit ryska soldater är vanskligt att påstå.

Massgraven på Magasinsgatan har uppenbarligen också tillkommit under speciella omständigheter, där minst 23 människor begravts under kort tid. Kropparna låg i olika riktningar och ställningar, vilket tyder på att de snarast kastats ned i gropen. Detta stämmer väl in med en epidemisk sjukdom med ett snabbt förlopp. Eftersom de döda i massgraven är både män, kvinnor och barn är det sannolikt att de flesta av dem har tillhört civilbefolkningen. Svavelisotoperna antyder dock att en del av dem har rört sig in till Luleå från andra platser, vilket inte är orimligt under en orolig tid såsom ett krig.

Närmare sanningen än så är det nog svårt att komma just nu, men ibland är det också tjusningen med arkeologi. Med hjälp av olika tvärvetenskapliga pusselbitar går det i alla fall att få en lite mer komplett helhetsbild av ett tidigare ganska anonymt fyndmaterial.

Lisa Hartzell

Osteologisk analys pågår

Jag som har fått äran att gästblogga för Norrbottens museum den här veckan heter Lisa Hartzell och är osteoarkeolog. Osteologi betyder läran om ryggradsdjurens skelett, och som osteoarkeolog arbetar man med benmaterial från arkeologiska utgrävningar.Anledningen till att jag skriver här är att jag arbetar jag med ett forskningsprojekt som rör två skelettmaterial från Norrbotten. Det finns många fyndmaterial i museernas samlingar som sällan eller aldrig undersöks av forskare. För drygt ett år sedan blev jag uppmärksammad på just ett sådant, tack vare Frida Palmbos inlägg på denna blogg (länk till Fridas inlägg). Det visade sig att Norrbottens museum på 1970-talet hade undersökt en massgrav på Magasinsgatan mitt i Luleå, där man hade begravt döda under 1808-1809 års krig. Det fanns dessutom ett annat gravmaterial från Jävre i Piteå kommun, som också hade grävts ut på 1970-talet och hade koppling till samma krig. En spännande kontext alltså. Och det hade aldrig gjorts någon osteologisk analys av något av materialen! Eftersom jag själv dessutom är född och uppvuxen i Luleå kändes det extra roligt om jag skulle få möjlighet att ta mig an de här skeletten. Sagt och gjort, jag kontaktade museet och nu, lite mer än ett år senare, är jag mitt uppe i den osteologiska analysen.

Den djupa gropen på Magasinsgatan där massgraven hittades 1972.

Den djupa gropen på Magasinsgatan där massgraven hittades 1972.
Foto: Kjell Lundholm
© Norrbottens museum

Vad kan man då få ut av en osteologisk analys? Eftersom ben är ett av de vanligaste fyndmaterialen på arkeologiska utgrävningar är de också en viktig källa till kunskap om fyndplatsen. En osteolog kan artbestämma djurben från en boplats, beräkna konsumtionsmönster utifrån måltidsrester och slaktavfall, analysera brända ben från brandgravar, köns- och åldersbedöma mänskliga kvarlevor, tolka spår efter sjukdomar i skelettet, och mycket mer. Hur mycket information man kan få ut från ett benmaterial begränsas nästan bara av dess bevaringsgrad (och vilken budget man har, förstås).

Kranier och andra skelettdelar i massgraven på Magasinsgatan.

Kranier och andra skelettdelar i massgraven på Magasinsgatan.
Foto: Kjell Lundholm
© Norrbottens museum

På skeletten från Magasinsgatan och Jävre kommer jag förstås att bedöma kön och ålder, undersöka tand- och hälsostatus och beräkna kroppslängd. Men det är också viktigt att anpassa sina frågeställningar efter materialet och fyndsammanhanget. Ett mål med den här analysen är att få en tydligare uppfattning om vilka de döda var; ryssar, svenska eller finska soldater, eller lokalbefolkning? Kring båda platserna har det funnits traditioner som talat om ”ryssgravar”, ett uttryck som nog ska tas med en nypa salt. Ett av föremålsfynden från Jävre är dock ett hängsmycke i form av ett kors med snedställd tvärarm, som troligen har ett östligt ursprung. I Luleå med omnejd är det känt att den så kallade fältsjukan krävde många offer år 1809, både bland soldater och ortsbefolkning. Fältsjukan användes som samlingsnamn för olika tarm- och febersjukdomar och spreds antagligen på grund av den dåliga hygienen som följde med de undermåliga förhållandena i den retirerande svenska hären.

Ett sätt att ta reda på om de döda varit soldater eller civilbefolkning är att leta efter huggskador, skottskador och möjliga dödsorsaker som kan sättas i samband med deltagande i krig. Vanligtvis är det sällan man som osteolog kan se hur en person har dött, men oläkta svärdshugg och liknande talar förstås sitt tydliga språk. Dessvärre brukar inte sjukdomar av fältsjukans karaktär sätta spår i skelettet, eftersom de har ett så snabbt förlopp. Materialets demografiska sammansättning är också en viktig pusselbit. Om de döda enbart är soldater – ryska eller svenska – kan man förvänta sig uteslutande män i skelettmaterialet. Representerar de däremot ett utsnitt ur lokalbefolkningen så bör köns- och åldersfördelningen vara jämnare.

Lisa arbetar med ett skelett från Magasinsgatan. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Lisa arbetar med ett skelett från Magasinsgatan. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Hittills har jag gått igenom skeletten från Jävre och börjat titta på Magasinsgatan. Att sammanställa och bearbeta resultatet av analysen kommer att ta lite tid. Därför kommer jag inte att säga något om köns- och åldersfördelningen här. Istället ska jag ta upp Mind-beräkningar. Mind står för Minsta individantal och används för att beräkna det minsta möjliga antalet individer en grav eller annan kontext kan innehålla. I Jävre skulle det enligt den arkeologiska rapporten finnas åtta skelett, fördelade på fem gravar, varav en dubbelgrav och en trippelgrav. Då det gäller flerpersonsgravarna är det inte så konstigt om enstaka ben har hamnat hos fel individ när arkeologerna samlade in benen, och så var mycket riktigt fallet. Hos en av individerna i trippelgraven låg det hela fyra högersidiga skulderblad! Eftersom varje individ bara kan ha ett skulderblad från höger sida, måste minst fyra individer vara representerade bland benen. Men då flera av de andra skeletten saknade just höger skulderblad, verkar det som att benen bara blandats samman mellan gravarna. Om man däremot skulle hitta fyra höger skulderblad från vuxna och ett vänster skulderblad från ett litet barn i samma grav, måste Mind bli 5 i den graven.

Avslutningsvis vill jag visa hur några av benen från Jävre ser ut. Det första är ett mellanfotsben som har fått en s.k. inkomplett fraktur, d.v.s. ett benbrott som inte har delat benet helt itu. Läkningsprocessen har påbörjats men är inte klar, så skadan bör ha skett inom några få veckor före döden. Det här är en typ av fraktur som kallas stressfraktur och som kan uppstå vid upprepad ansträngning under lång tid. Just när den inträffar på mellanfotsbenen brukar den även kallas marschfraktur, eftersom den inte är helt ovanlig hos soldater som marscherar långa sträckor. Att åtminstone den här individen skulle vara soldat verkar alltså ganska troligt.

Mellanfotsben med stressfraktur. Foto: Lisa Hartzell.

Mellanfotsben med stressfraktur.
Foto: Lisa Hartzell.

Nästa bild visar ett exempel på hur det går om man inte borstar tänderna… Den här underkäken tillhör en medelålders man som har drabbats av stora kariesangrepp på alla de bakre kindtänderna. Karies orsakas av bakterier som tillsammans med socker bryter ner tandsubstansen. I den här underkäken har nedbrytningen gått så långt att bara rötterna finns kvar av flera av tänderna. En tand har också tappats eller dragits ut, kanske p.g.a. just karies, flera år innan mannen dog. Förutom tandvärk och svårigheter att tugga, kan karies även ge upphov till svåra infektioner som, om man har riktig otur, sprider sig till andra delar av huvudet och som kunde orsaka stora plågor före antibiotikans tid.

Underkäke med stora kariesangrepp. Foto: Lisa Hartzell.

Underkäke med stora kariesangrepp.
Foto: Lisa Hartzell.

Med en uppmaning till god tandvård vill jag härmed tacka för mig och önska trevlig helg!

Lisa Hartzell