Attentatet mot Norrskensflamman

I år är det 76 år sedan attentatet mot tidningen Norrskensflamman ägde rum.

Bakgrund
Finska vinterkriget pågick vid denna tid och i Sverige agerade många för att Sverige skulle delta på finsk sida mot Sovjet. Man använde ett starkt slagord som löd ”Finlands sak är vår”. Antikommunismen var mycket stark och flertalet politiker på den borgerliga sidan och antikommunister framställde kommunisterna som troliga landsförrädare, då många av dessa tog ställning för Sovjet och emot Finland, vilket även Norrskensflamman gjorde. På olika sätt försökte man stoppa utgivningar av kommunistiska tidningar. I månadsskiftet januari/februari 1940 organiserades en informell 6-mannakommitté med företrädare för olika delar av press och samhällsliv för bekämpande av kommunismen i Norrbotten. Några av de blivande attentatsmännen ingick i dessa kretsar.

1928000200032

Interiör av Norrskensflammans lokaler från år 1936. Snällpressen. Fotograf: Gustaf Holmström. Bildkälla: Luleå kommuns stadsarkiv

Attentatet
Det är natt den 3 mars 1940, 5 män tar sig in på Norrskensflammans tryckeri med hjälp av en nyckel som beslagtagits i samband med en polisrazzia. Man apterade en bomb i tryckpressen och gick sedan därifrån. Klockan 03:17 ringer grosshandlare Dahlén brandkåren. Dahlén hade vaknat av en smäll och när han tittade ut brann det i flammans fastighet på Magasinsgatan.

Inom några minuter är brandförsvaret på plats, men då är huset redan övertänt. Från tredje våningen hörs skrik på hjälp, brandmännen reser en av sina trästegar, men denna fattar eld och det gör att brandmännen inte kan hjälpa de nödställda. Med hjälp av sammanknutna sängkläder lyckas de nödställda, fru Vivianne Åström och hennes två söner i 18-årsåldern, bageriarbetaren T Häll och redaktör Filip Forsberg fira ned sig på fast mark.

2011001800001

Norrskensflamman brinner och släckningsarbete pågår, 3 mars 1940. Fotograf okänd. Bildkälla: Luleå kommuns stadsarkiv

De omkom
De boende på andra våningen gick inte att rädda. Fru Svea Granberg, Granbergs son Torgny (12 år), tidningens ekonomichef Artur Hellbergs hela familj, inklusive han själv, omkommer i branden. Pappan i familjen Granberg (Valdemar) sitter vid tiden för attentatet internerad i Storsien, så han klarar sig.

Polisutredningen efter branden
Stadsfiskal, Ebbe Hallberg, kapten Uno Svanbom, Norrbottens-Kurirens journalist Gunnar Hedenström, fänrikarna Borgström, Krendel och Nordström samt värnpliktige Palmqvist åtalas för brottet.

Ebbe Hallberg förnekar all kännedom om planerna för attentatet, Svanbom erkänner. Under rättgången kan man visa att generalrepetitionen inför attentatet gjordes på Norrbottens- Kurirens tryckeri.

1928000200019

Statsfiskal Ebbe Hallberg under rättegången efter attentatet mot Norrskensflamman, 27 april 1940. Fotograf: Gustaf Holmström. Bildkälla: Luleå kommuns stadsarkiv

Domen blev relativt mild, men den överklagades. I hovrätten dömdes fänrikarna till 6 års straffarbete, Palmqvist fick 2 år, Svanbom, Hedenström och Hallberg fick 7 års straffarbete. Hallberg avlider kort efter domen i fängelset på Långholmen i Stockholm, de övriga benådades av samlingsregeringen 1944.

Bomben bestod av en trotylladdning med pendylstubin och krutstubin.

Revolver-Harry
Revolver-Harrys riktiga namn var Harry Söderman, född 1902. I skolan hade han ingen större läslust, men han blev intresserad av kemi och fysik. Tack vare sina intressen kom Harry in på Kemiska fackskolan och han avlade examen vid denna skola 1923.

Tanken var att han skulle bli kemist, men livet förde honom till ämnet kriminologi i stället, där han enligt uppgifter är med om att 1939 bilda det man i början kallar för Statens Kriminaltekniska Anstalt (SKA). Idag heter samma organisation (SKL) Statens Kriminaltekniska Laboratorium i Linköping.

1939 söker han en sekreterare – en ung dam vid namn Astrid Lindgren får jobbet. Hon skriver 1946 en bok som heter Mästerdetektiven Blomqvist. Astrids figur är enligt henne själv baserad delvis på Södermans arbete.

Harry får i uppdrag att ta hand om den brandtekniska utredningen om attentatet mot Norrskensflamman. Han bygger för ändamålet en modell av Norrskensflammans fastighet och genom den kan man studera brandförloppet. Modellen finns idag att beskåda på polismuseet i Stockholm.

1956 avlider Harry av en hjärtinfarkt under ett uppdrag i Tanger.

Mer om Statens Kriminaltekniska Laboratorium
SKL har från och med den 1 januari 2015 genomfört ett namnbyte i samband med att man upphörde som egen myndighet och numera ingår i den nya stora polismyndigheten. Statens Kriminaltekniska Laboratorium heter numera Nationellt Forensiskt Centrum.

Tillsammans med laboratorierna i Stockholm, Göteborg och Malmö har man bildat NFC som är en nationell avdelning inom den nya polismyndigheten.

Källor: Veckans Brott, SVT, Norrbottens-Kuriren, NSD http://nfc.polisen.se/Dokument/Trycksaker/Harry-Soderman-pa-svenska/

expressen.se Wikipedia.org, Corren.se

Vid tangentbordet:
Mikael Vikström, registreringsassistent vid Norrbottens museum

En rörig massgrav och spännande isotopanalyser

Nu är det dags för ett osteologiskt gästbloggsinlägg igen. I början av 2014 gjorde jag en osteologisk analys på två skelettmaterial från Norrbottens museum, vilket jag berättade om i det här blogginlägget: Osteologisk analys pågår. De två materialen jag undersökte kom från en massgrav på Magasinsgatan i Luleå och en gravplats i Jävre utanför Piteå. Båda gravplatserna har föreslagits härröra från Finska kriget 1808-1809. Efter att ha gått igenom och dokumenterat alla skeletten återstod en bearbetning av resultatet samt att skriva en rapport. Detta har tagit längre tid än jag först trodde, eftersom jag har jobbat heltid som arkeolog sedan dess. Men även om rapporten inte är klar än så kan jag nu presentera några av resultaten.

I det förra inlägget skrev jag kort om Mind-beräkning, d.v.s. beräkning av minsta individantal i ett skelettmaterial. Att räkna ut hur många individer benen kommer från är en av de mest grundläggande delarna av en osteologisk analys. I fallet med massgraven på Magasinsgatan visade det sig svårare än vanligt, eftersom materialet var väldigt omrört. Varje skelett numrerades vid utgrävningen 1972 och dokumenterades i en rapport, men när jag öppnade påsarna med ben så bestod nästan varje ”skelett” av ben från flera individer, där det ofta inte gick att avgöra vilka ben som kom från den ursprungliga individen. Det fanns även en stor mängd ben och kranier som saknade någon närmare kontext, där det är oklart om de låg löst i massgraven eller egentligen tillhör något av de dokumenterade skeletten. De här oklarheterna kan ha uppstått redan vid insamlingen av benen i fält eller vid ompackning av benmaterialet vid något senare tillfälle.

Några av skeletten i massgraven på Magasinsgatan, såsom de dokumenterades vid utgrävningen. Ritning av Svend Bue-Madsen.

Några av skeletten i massgraven på Magasinsgatan, såsom de dokumenterades vid utgrävningen. Ritning av Svend Bue-Madsen.

Vid undersökningen 1972 dokumenterades 18 skelett. Eftersom jag inte kunde betrakta varje ”skelett” som en individ fick jag istället göra en Mind-beräkning för hela materialet, inklusive lösfynden, baserat på ett urval av benslag. Resultatet blev att det finns ben från minst 21 vuxna och ungdomar i övre tonåren, samt minst två barn i ca 10-15 års ålder. I materialet från Jävre fanns åtta individer, precis som det framgick av rapporten.

Sammanblandningen av skelettmaterialet från Magasinsgatan försvårade också köns- och åldersbedömningen. Vanligen kan ju osteologen, som på skeletten från Jävre, titta på ett mer eller mindre helt skelett och väga samman olika bedömningar och mått till en helhetsbedömning av individen. Men när det är oklart vilka ben som hör till vilken individ kan man bara bedöma enskilda ben, och får då en lägre grad av säkerhet. Jag gjorde därför en summering av de benslag där flest antal ben var kompletta nog att könsbedömas, vilket var 20 kranier och 19 högersidiga bäckenben. Båda resultaten visar samma tendens, nämligen att drygt hälften av individerna har kvinnliga drag, ungefär en fjärdedel har manliga drag och cirka en femtedel inte säkert kunde bedömas till varken man eller kvinna.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på kranier.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på kranier.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på höger bäckenben.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på höger bäckenben.

På samma sätt var åldersfördelningen komplicerad att beräkna för materialet från Magasinsgatan. Jag valde ut en metod för åldersbedömning, besiktning av ytan facies auricularis, som jag använde på alla bäckenben där denna yta fanns bevarad. Det var en metod som kunde tillämpas på de flesta skelett i materialet, och som även ger tydliga och korta åldersintervall. Bäckenben från 14 vuxna kunde åldersbedömas på detta sätt. De två barnen i 10-15-årsåldern kunde dessutom åldersbedömas utifrån benlängd och graden av sammanväxning av olika benelement. Åldersfördelningen är ganska bred, med en tyngdpunkt omkring 35-39 år och en annan vid 45-49 år.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Magasinsgatan.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Magasinsgatan.

Köns- och åldersbedömningen var enklare att göra på de åtta individerna i Jävregravarna, eftersom varje skelett kunde bedömas som en helhet. Jag använde samma metoder som på benen från Magasinsgatan, för att kunna jämföra de två materialen. Fem individer bedömdes till män och två till kvinnor. En ung person kunde inte könsbedömas. Medelåldern var relativt ung, med fyra individer i 30-34 års ålder och bara en över 40 år.

Könsfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Könsfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Sammanfattningsvis skiljer sig de två materialen åt på flera sätt, men det finns också likheter. Till att börja med är materialet från Magasinsgatan större och mer heterogent. Där finns ben från minst två barn, men även från flera personer över 45 års ålder. Skeletten från Jävre är åldersmässigt mer sammanhållna. I båda materialen finns både kvinnor och män representerade, med en högre andel kvinnor i massgraven från Magasinsgatan.

En av de viktigaste frågeställningarna i projektet har varit vilka grupper som de två gravmaterialen representerar. Vi vet från historiska källor att den så kallade fältsjukan krävde många offer både bland soldaterna och lokalbefolkningen under 1808-1809 års krig. En hypotes har varit att massgraven på Magasinsgatan, i utkanten av dåtidens Luleå, anlades just på grund av de höga dödstalen bland både soldater och ortsbor. Knappar som skulle kunna komma från uniformer hittades i graven. Gravarna från Jävre omfattar fem gravar, varav en dubbelgrav och en trippelgrav, anlagda intill varandra. Ett av fynden därifrån är ett hängsmycke i form av ett kors som kan tolkas som ortodoxt. Därför har det föreslagits att det är ryska soldater som har begravts där.

När vi nu kan se att både män, kvinnor och barn ingår i materialet från Magasinsgatan verkar det troligt att en stor andel av individerna där faktiskt representerar lokalbefolkningen. Vad gäller gravarna från Jävre blir det lite problematiskt att tolka dem som soldatgravar i och med kvinnorna som ingår där. Å andra sidan var det inte ovanligt att en krigshär hade med sig en tross av människor som inte var soldater, där olika yrkesgrupper och hela familjer kunde ingå. Kvinnliga soldater har förstås också förekommit i alla tider. Det har dock varit svårt att hitta någon närmare information om den ryska härens sammansättning i svensk litteratur.

För att få några ytterligare pusselbitar till min tolkning vände jag mig till den laborativa arkeologin och fick möjlighet att låta göra analyser av stabila isotoper av kol (C), kväve (N) och svavel (S), tack vare ett bidrag från Stiftelsen Längmanska kulturfonden. Halten av kol- och kväveisotoperna visar vilket slags diet en individ har haft. C-13-värdet anger om proteinet i kosten har haft huvudsakligen marina eller landlevande källor. N-15-halten visar hur långt upp i näringskedjan individen ligger, t ex om hen ätit huvudsakligen växtätare eller rovdjur/rovfiskar. När man fogar samman dessa värden kan man få en tydligare bild av individens diet, och ju fler individer, desto mer säger resultatet om populationen. S-34-halten avspeglar istället svavelhalten i berggrunden där den föda man har ätit kommer ifrån, och kan därför säga något om huruvida individen har rört sig från sin ursprungliga hemtrakt eller inte.

Jag lämnade in prover från tre av individerna från Jävre och fyra från Magasinsgatan. Dessutom analyserades ett ben från nötkreatur som låg i fyllningen till massgraven på Magasinsgatan, samt två andra djurben som hittats vid arkeologiska undersökningar i Gammelstad. Djurben från samma tid och plats som de människoben man är intresserad av ger nämligen goda referensvärden att jämföra svavelisotophalten med. Tyvärr gick det inte att få tag på lämpliga djurben från Jävre att analysera.

Individerna från Jävre hade mycket homogena isotopvärden, vilket tyder på att de haft ungefär samma diet hela livet och att alla tre kommer från samma plats. Skillnaden i svavelisotopvärdet var stor jämfört med djurbenen från Luleå och Gammelstad. De hade alltså inte sitt ursprung i Luleåtrakten, men vi kan inte utifrån det säga om de kommer från Jävre eller någon helt annan plats. Kol- och kvävevärdena låg på en nivå som är vanlig för jordbrukande populationer under historisk tid, troligen med ett begränsat inslag av insjöfisk.

Skeletten från Magasinsgatan hade en större inbördes variation i både kol- och kväveisotopvärden, med ett större inslag av sötvattensfisk i dieten. Även svavelisotopvärdena varierade stort mellan de fyra individerna och låg också långt från referensproverna. Det betyder att de troligen kommer från olika platser och att ingen av dem kommer från Luleå. Det är ett oväntat och spännande resultat mot bakgrund av massgravens läge precis i utkanten av det tidiga 1800-talets Luleå. Men eftersom bara fyra individer av 23 har provtagits så kan det finnas andra som har hört hemma i staden.

Går det då att dra några slutsatser om vilka som begravdes på de båda platserna? Nja, det blir svårt att säkert säga något om den saken. Vad gäller skeletten från Jävre så kommer alltså minst tre av dem från samma plats och har haft en likartad diet. Det faktum att gravarna ligger just i Jävre och inte på sockenkyrkogården tyder på att något ovanligt, som en epidemi, har inträffat, med många dödsfall under kort tid. Det skulle också kunna betyda att de som begravdes där kanske inte tillhörde ortsbefolkningen, utan var förbipasserande främlingar, vilket även korset av ortodox typ talar för. Att detta skett under 1808-1809 års krig är mycket möjligt, men att de gravlagda faktiskt varit ryska soldater är vanskligt att påstå.

Massgraven på Magasinsgatan har uppenbarligen också tillkommit under speciella omständigheter, där minst 23 människor begravts under kort tid. Kropparna låg i olika riktningar och ställningar, vilket tyder på att de snarast kastats ned i gropen. Detta stämmer väl in med en epidemisk sjukdom med ett snabbt förlopp. Eftersom de döda i massgraven är både män, kvinnor och barn är det sannolikt att de flesta av dem har tillhört civilbefolkningen. Svavelisotoperna antyder dock att en del av dem har rört sig in till Luleå från andra platser, vilket inte är orimligt under en orolig tid såsom ett krig.

Närmare sanningen än så är det nog svårt att komma just nu, men ibland är det också tjusningen med arkeologi. Med hjälp av olika tvärvetenskapliga pusselbitar går det i alla fall att få en lite mer komplett helhetsbild av ett tidigare ganska anonymt fyndmaterial.

Lisa Hartzell