Inleder 2024 med att önska alla läsare ett riktigt Gott Nytt År! Ett nytt arbetsår har nu startat, och precis som tidigare år blir det spännande att ta tag i nya utmaningar, erfarenheter och projekt. Det är så otroligt spännande att arbeta som arkeolog i Norrbotten, så därför ser jag fram emot vad 2024 kommer att bjuda på! Då det nya året än så länge bara är i sin linda, så bjuder jag på en tillbakablick på 2023.

2023 års fältsäsong inleddes med den fortsatta räddningsundersökningen av rödockragraven strax nedströms Ligga kraftstation i Jokkmokks kommun. Detta arbete påbörjades under 2022, men då graven är stor och Länsstyrelsen har begränsat med medel för räddningsundersökningen är den uppdelad på flera år. Läs gärna tidigare blogginlägg om rödockragraven: Rödockragraven i Ligga och Fortsatt räddningsundersökning av rödockragraven i Ligga.
Vår ambition är att avsluta undersökningen nu i år. När undersökningen är klar kommer graven att rekonstrueras, men vi får se om det är något som kommer att hinnas med i år eller om den delen får vänta till 2025. Arbetet drog i gång i maj, och precis som 2022 fick vi fin hjälp av Jokkmokks Allmänning som ställde upp med båttransport av vår fältutrustning, vilket har underlättat otroligt mycket. Oturligt nog hade en del av vägen dessutom runnit bort i samband med snösmältningen under våren, vilket gjorde att vi fick lite extra promenad första dagarna innan vägen fixades till. Rödockragraven hade klarat vintern väl, bara någon enstaka sten i stenpackningens ytterkant som trillat ner. Vår igenläggning med markduk, sandsäckar och stenar låg tryggt kvar på plats, vilket var en lättnad – för lite oroliga var vi allt under vintern!

Undersökningen pågick under fem veckor, och vi fick verkligen uppleva alla typer av väder – gassande värme, snålblåst, regn och snö. Tur vi hade tältkåtan att krypa in i när det var dags för fika- och lunchpaus vissa kalla dagar när fingrarna blivit stelfrusna. Andra dagar var så varma att en del kollegor badade i det iskalla vattnet. Vid årets undersökning framkom en till anläggning med brända ben, rätt så centralt i graven. Den är nedgrävd i rödockrafärgningen och har definitivt tillkommit efter att åtminstone rödockran har tillförts i graven. Arkeologisökhunden Blixtra hade faktiskt markerat för förekomst av brända ben just i detta område när hon och hundförare Gunilla Lindbäck gjorde sök i området 2022. Brända ben från anläggningen har nyligen sänts för C14-datering, så det blir spännande att se hur gammal denna anläggning är!

Efter undersökningen i Ligga blev det dags för en fältvecka inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer, som bland annat undersöker hur våra kulturmiljöer har påverkats av vattenkraftsutbyggnaden. De första fältarbetena i projektet genomfördes 2022 längs med olika delar av Luleälven. Nu ville vi studera en outbyggd älv, för att se om det finns skillnader och likheter i hur våra kulturmiljöer påverkas längs en reglerad och en oreglerad älv. Första fältveckan 2023 tillbringade vi därför i Lansjärv, Överkalix. Lansjärv ligger vid ett biflöde till Kalixälven. Anledningen till att vi ville göra fältarbeten i Lansjärv var att här genomfördes arkeologiska inventeringar och undersökningar i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, för att få ett jämförelsematerial till sjöregleringsundersökningarna som genomförts längs med de reglerade älvarna. Tillbringade en otroligt varm vecka i Lansjärv tillsammans med min kollega Rasmus Lundqvist och historikerna Dag Avango och Johan Cederqvist från Luleå tekniska universitet. Vi hyrde en båt och färdades längs med stränderna runt Övre Lansjärv. Tyvärr gav båten upp, så vi färdades mestadels till fots längs med Yttre Lansjärvs stränder. Vi återbesökte tidigare registrerade fornlämningar, registrerade några nya, fotograferade bebyggelse och samtalade med människor i byn. Här var det tydligt att fornlämningarna inte har eroderat sönder och skadats på samma sätt som längs med den reglerade Luleälven. Dock finns det vad som sannolikt är kokgropar som eroderar fram på sandstranden i Lansjärv, och vi vill gärna försöka göra en räddningsundersökning av denna boplats innan kokgroparna har försvunnit helt och hållet. De stora stenar som använts i kokgroparna har plockats av besökare för att bygga nya eldstäder, och det skär i arkeologhjärtat att se hur boplatsen har skadats.

Efter semestern blev det dags för årets största och mest intensiva projekt – arkeologiska utredningar för Norrbotniabanan inom Luleå kommun. För mer information om utredningen, se tidigare blogginlägg: Norrbotniabanan Luleå

Ett samarbetsprojekt som Norrbottens museum har genomfört tillsammans med Västerbottens museum, Västernorrlands museum och Jamtli. Under ett flertal veckor var vi mellan 10-12 arkeologer som vandrade igenom de olika korridoralternativen från kommungränsen mot Piteå i söder in till Luleå stad i norr. Det var ofta otroligt blöta dagar med mycket regn, och i slutet på veckorna kände vi oss som urvridna disktrasor som inte torkat upp ordentligt på en hel vecka! Kul och givande att samarbeta med flera andra museer, men också utmanande då vi har arbetat i olika system och det inte har varit helt enkelt att få en löpande överblick. Resultatet blev relativt omfattande med en stor mängd husgrunder, militära lämningar, fäbodar, röjningsrösen, lämningar efter gruvprospektering, fångstgropar, skogsbrukslämningar m.m. Många lämningar är av en sådan typ att de kan ha tillkommit både före och efter år 1850, vilket krävt ingående kart- och arkivstudier för att kunna avgöra om de är fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar. Dessutom hittades två stycken boplatser kring Gäddvik. På en av dessa hittades slagg/bottenskållor  och brända ben. Vi fick tillstånd från Länsstyrelsen att samla in detta material, och hoppas nu på att de brända benen går att C14-datera. Tyvärr vägde de brända benen bara 0,45 gram och det optimala är 2 gram. Vi håller tummarna för att det ändå går att få ut en datering! Carna Bennerhag, vår kollega som nyligen har disputerat med sin forskning om järnets introduktion i samhället här uppe i norr, tog bottenskållorna/slaggen med sig till GAL, geoarkeologiskt laboratorium, som har gjort en okulär analys av fynden. Det visar sig att det rör sig om smidesskållor med varierande mängd slagg, som troligtvis kommer från en eller flera härdar med en lerfodring i övre delen. Utifrån att materialet är olikartat tyder detta på att det sannolikt rör sig om minst tre, kanske fyra, smidessessioner! Smidet kan ha ägt rum i samma härd, men fynden visar i alla fall att smide har skett vid upprepade tillfällen på platsen och att det inte är någon enstaka företeelse. Boplatsen ligger ca 15 m över dagens havsnivå, och kan därmed som äldst vara från ca 300 e.Kr.

Efter Norrbotniabanan fortsatte fältsäsongen med fler inventeringar inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer. Först några dagar i området mellan Morjärv och Räktjärv och senare mellan Jockfall och Rödupp. Den ursprungliga planen var dessutom en inventeringsvecka vid Paittasjärvi, Nikkaluokta, men på grund av snö fick denna vecka ställas in. Det är inte optimalt att leta fornlämningar med 1 dm snö i skogen… Vid de inventeringar vi kunde genomföra så återbesökte vi tidigare registrerade fornlämningar och registrerade ett antal nya – bland annat boplatser vid Jokkfall som är belägna i marker där dagens fiskerastplatser är iordningsställda. Det visar att platserna har nyttjats under en lång tid, med största sannolikhet för att nyttja den goda tillgången på lax i området! Det vore spännande med arkeologiska undersökningar även här…

Dessutom gjorde vi i höstas ett otroligt spännande fynd av ett grav- och boplatsområde vid byn Västra Ansvar, Överkalix. Aldrig tidigare har vi vetat om att rödockragravar kan finnas så pass tätt att det rör sig om ett gravfält! Detta fynd har jag berättat om i ett tidigare blogginlägg, men då med fokus på skogsbrukets påverkan på våra fornlämningar – ett ämne som jag verkligen brinner för. Det är så otroligt frustrerande att se hur våra fornlämningar, som är den enda kunskap till vår äldsta förhistoria, ständigt skadas av framförallt markberedningen. Rödockragravfältet – och markberedningen – lämnade mig sömnlös några nätter, så det är nog ett litet frö som har börjat gro. Vill fördjupa mig kring rödockragravar, men ska börja med att avsluta undersökningarna i Ligga nu i år – så får vi se vad fröet gror till under tiden! Väntar också på besked från Länsstyrelsen, som ska ha ett samtal med Riksantikvarieämbetet, om det möjligtvis finns några extra medel för att ta hand om de skadade gravarna i Ansvar. Åtminstone vill vi lägga igen markskadorna, för att minimera urlakning och påverkan av den kemiska sammansättningen i gravarna, men det vore otroligt spännande att även göra någon arkeologisk undersökning i området. Är gravarna samtida? Hur var människorna egentligen organiserade i samhället vid denna tid, omkring 5000 f.Kr.? Tyder gravfältet på att människorna var mer bofasta i området?  Är gravarna monumentala markeringar i landskapet, som visade att området nyttjades av en viss grupp av människor? Det finns så många frågor att fundera över!

Nu väntar några månader med rapportskrivningar, men även en flytt av våra arkeologiska samlingar. Idag är den arkeologiska samlingen, och även delar av museets övriga samlingar, lokaliserade i skyddsrum, vilka ska återställas. Det blir ett omfattande arbete då alla fynd måste paketeras säkert inför den kommande flytten. Framåt vårkanten kommer det börja klia i fingrarna igen, för då vill vi arkeologer ut – då väntar vi på arkeologsläppet! Det blir åtminstone fortsatt räddningsundersökning av rödockragraven i Ligga och både inventeringar och arkeologiska undersökningar inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer. Säkerligen tillkommer fler spännande projekt – så håll ögonen öppna och följ oss här på Kulturmiljöbloggen för att få veta vad som händer under 2024!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo, arkeolog vid Norrbottens museum