Selholmen – högarnas gåta är nu fastställd

Nytt år och nya möjligheter. Det ska bli spännande att se vad årets arkeologiska upptäckter kommer att bjuda på. Förra året så stod de eventuella gravhögarna på Selholmen, Älvsbyn, i fokus för min del. Selholmen var ett mycket intressant, spännande och roligt projekt som utspelade sig under större delen av fältsäsongen. För en bakgrund till våra arbeten på Selholmen finns ett tidigare blogginlägg: Selholmen – en arkeologisk sensation?

Georadarundersökningen
Vårt arbete inleddes i slutet av maj med en georadarundersökning. Norrbottens museum har vare sig utrustning eller erfarenhet av denna typ av undersökning, så vi fick hjälp av Bengt Westergaard från Arkeologerna vid Statens historiska museer. Bengt, som arbetat en hel del i södra Sverige, tyckte att högarna på Selholmen är gravhögar fram till motsatsen har bevisats – för hur skulle de ha kunnat bildats två så runda och gravliknande högar naturligt på ett och samma ställe?

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

Bengt Westergaard från Arkeologerna, Statens historiska museer, kör georadar på terrassen invid en av högarna på Selholmen. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Innan vi körde igång med georadarundersökningen på Selholmen hade vi fått fin hjälp från Älvsbyns fastigheter med att röja bort sly för att underlätta för georadarutrustningen, som likt en gräsklippare rullas framför kroppen. Vi hade bjudit in media till en pressvisning i fält, för att informera om vårt projekt som ett led i vårt arbete i att nå ut till allmänheten. Det blev stor uppslutning och reportage i både tidningar, radio och TV. Genom alla inslag i media fick vi även besök av klass 3A på Knut Lundmarksskolan i Älvsbyn. De skulle precis börja läsa om bronsåldern och ville komma ut och titta på de eventuella gravhögarna. Besöket resulterade i att eleverna gjorde en modell av högarna på Selholmen där både Bengt och jag blivit avbildade som lerfigurer!

selholmen

Modell av Selholmen som elever från Knut Lundmarksskolan har gjort. Bengt Westergaard med markradarn är avbildad uppe på en av högarna och undertecknad i hatt och med varselkläder bredvid den andra högen.

Georadarundersökningen resulterade i en sannolik kantkedja av sten runt en av högarna – vi hade därmed tydliga indikationer på att högarna på Selholmen var gravar! En kantkedja är en vanlig konstruktionsdetalj i gravhögar och kan liknas vid en stenlagd cirkel. Kantkedjan har sannolikt bidragit till att hålla jordmassorna i en gravhög på plats. Jag blev så exalterade att jag lätt hade kunnat hoppa jämfota!

Kantkedja jpg

Den sannolika kantkedjan som påträffades i anslutning till en av högarna på Selholmen.

Geofysiska mätningar
Veckan efter georadarundersökningen genomfördes nästa etapp av utredningen av högarna på Selholmen. Nu var det dags för företaget GeoVista i Luleå att genomföra geofysiska mätningar med magnetometri och elektrisk resistivitet, i syfte att försöka få ytterligare information om högarnas uppbyggnad och eventuella konstruktionsdetaljer. GeoVista utförde sina mätningar på den hög där den sannolika kantkedjan påträffades i samband med georadarundersökningen. För er som varit på Selholmen är det högen närmast logen som står på ön. Magnetisk mätning är en metod som indikerar variationer i magnetiska egenskaper i exempelvis mark och bergarter. Elektrisk resistivitet visar materialets oförmåga att leda ström. Vår förhoppning var att kunna se om det eventuellt fanns ett kärnröse i mitten av högen, som sedan täckts av jordmassor, samt om det gick att få ytterligare belägg för den sannolika kantkedjan.

GeoVistas mätningar visade på att det i högen fanns en ansamling av ett mer magnetiskt material än omgivande mark. Mätningarna visade också på störningar i västra delen av den omgivande terrassen, som sannolikt beror på ett nedgrävt metallrör eller liknande och som kan kopplas samman med resterna av den husgrund efter ett café som funnits på platsen. GeoVistas mätningar berörde även en av de mindre högarna mellan de två storhögarna, och där framkom ett lågmagnetiskt mönster i en kvadratisk form. Dessutom fanns det där en magnetisk källa, vars orsak tolkades vara ett metalliskt föremål.

Geologisk undersökning
Nästa etapp på Selholmen ägde inte rum förrän i slutet av augusti. Då kom professor Per Möller från Lunds universitet upp för att genomföra en geologisk undersökning med hjälp av en spadborr. Planen var att borra i högarna för få en bedömning av högarnas uppbyggnad. Vi ville helt enkelt avgöra om högarna var naturligt skapade eller ett resultat av människohand. Det började mycket lovande, då Pers första kommentar när vi kom till Selholmen var ”Det här kan inte vara naturligt!”.

Vi började borra uppe på högen med den troliga kantkedjan, men stötte på problem redan efter drygt en halvmeter. Det visade sig att innehållet i högen inte var nog sandigt, så de småstenar som fanns inblandat i sanden gjorde att spadborren kilade sig fast och vi tog oss helt enkelt inte ner. Likadant blev det i högens sluttningar. Samma sak på den andra högen. Däremot var det enkelt att borra i de omgivande terrasserna runt de båda högarna samt i den lilla högen som även omfattades av GeoVistas mätningar. Terrasserna och den lilla högen var enbart uppbyggda av sand, som har avsatts från Piteälven i samband med högvattentillfällen. I terrassen runt högen med den sannolika kantkedjan borrade vi dessutom upp någon form av sentida metallskrot. Per Möller blev mer och mer fundersam, och i slutet av första dagen så var han inte längre säker på att högarna inte var naturligt skapade… Vi insåg att vi inte kunde avgöra högarnas uppbyggnad utifrån provborrningen, och valde därför att ta in en minigrävare.

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

Per Möller, professor i kvartärgeologi vid Lunds universitet, och Nils Harnesk, arkeolog vid Norrbottens museum, genomför en geologisk undersökning med hjälp av spadborr på terrassen nedanför en av högarna på Selholmen. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Minigrävaren fick köra upp på terrassen vid högen med den troliga kantkedjan, och där sträcka sig så långt in och så långt upp i högen med skopan som det var möjligt (högens sluttningar var för brant för den lilla maskinen att köra upp på, och bron över till Selholmen skulle inte klara av tyngden från en större grävmaskin). I schaktet som togs upp framgick det tyvärr snart att det bara var naturliga lagerföljder i högen… Snacka om antiklimax!

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

Profil i maskinschaktet som togs upp i en av högarna på Selholmen. Överst syns ett stenigt lager och under obrutna sandiga lager. Foto: Per Möller.

Maskinschaktet drogs dessutom ut över den förmodade kantkedjan. Det visade sig mycket riktigt finnas större stenblock som följer högens kurvning, men de ligger i orörda jordlager och utgörs av en erosionskant kring kullens bas som har uppstått i samband med högvattensituationer på Selholmen. Högarna har av Per Möller tolkats som erosionsrester av de isälvssediment som eroderats bort i samband med att Piteälven skar igenom de älvsediment som blockerade älven i samband med att området steg upp ur det som kallades för Littorinahavet (ett av Östersjöns olika stadier efter inlandsisens avsmältning) för omkring 6000-4000 år sedan.

Välbesökt arkeologidag
Resultatet av den geologiska undersökningen kändes lite som ett platt fall. Våra tidigare insatser på Selholmen under fältsäsongen hade ju lovat så gott! Samma vecka som vi genomförde den geologiska undersökningen arrangerade vi Arkeologidagen i Älvsbyn, där en av programpunkterna var en guidning på Selholmen där jag skulle berätta om vårt arbete dittills. Så det var bara att förbereda sig på att göra besökarna besvikna… Arkeologidagen, som arrangerades tillsammans med Älvsbyns forskarförening, blev välbesökt. På förmiddagen kom drygt 180 besökare till Polar Hotel för att lyssna på en föreläsning om arkeologi kring Älvsbyn. Efter lunch genomfördes guidningen på Selholmen med drygt 220 besökare – trots regn!

Av de besökare jag talade med efter guidningen så var alla nöjda trots det nedslående resultatet. De hade alltid undrat över högarna och var nöjd med att kunna få ett besked, oavsett resultatet. Vår målsättning med de fördjupade arkeologiska utredningarna på Selholmen var ju också att avgöra om högarna var naturligt skapade eller gravhögar – och utifrån dittills genomförda arbeten så såg det mycket nedslående ut. Ett sista halmstrå hade vi dock – kan man ha nyttjat naturligt skapade högar och begravt någon ovanpå? Uppsala högar är ju exempelvis anlagda ovanpå en moränås, där material från åsen har skottats upp ovanpå de gravlagda individerna, för att förstärka högeffekten. Vi bestämde oss för att slutföra projektet med den sista planerade etappen för att räta ut de sista frågetecknen – och göra en mindre arkeologisk undersökning.

Arkeologisk provundersökning
I september anlände vi till Selholmen en sista gång, för att under två veckor undersöka översta delen av högarna. Vi startade med högen där de flesta tidigare insatser genomförts, där ”kantkedjan” som gjorde oss så glad i början av sommaren påträffades med hjälp av markradarn. Två schakt förlades uppe på toppen och vi körde igång med handgrävandet (spade och skärslev), som snart fick bytas ut till korphacka och fyllhammare! Har aldrig varit med om så hård mark att gräva i, kompakt lera inblandat med ett gruslager – vi fick hacka oss ner till ca 60 cm djup. Genom att studera profilen kunde vi då med säkerhet avgöra att högen var naturligt uppbyggd även i toppen och att ingen tidigare grävning skett ovanpå högen. I profilen syntes enbart naturliga och obrutna lager.

Vi flyttade därför fokus till den andra högen, och där blev vi faktiskt lite överraskade. I det första schaktet vi tog upp såg vi spår efter tidigare grävning! Vi tog sammanlagt upp tre schakt ovanpå högen och hittade spår av grävning på flera ställen. Tre av nedgrävningarna som syntes i profilen var relativt grunda, mellan 60-80 cm djupa, och vi tolkade dessa som sannolika skattplundringsgropar. Enligt myten ska ju en skatt vara begravd i en av högarna… och uppenbarligen har någon/några gjort sig besväret att gräva efter den! Förbryllade blev vi däremot då vi i en av profilerna hittade en markyta med ett kraftigt kollager på ca 75 cm djup. Vid närmare undersökning framkom det glasbitar i kollagret… Inte så gammalt med andra ord. Vid fortsatt nedgrävning i samma schakt hittades markytor på fler nivåer, men inget material i övrigt framkom.

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

I profilen syns den djupaste nedgrävningen med flera markytor på olika nivåer. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Vi samlade därför in prover för analys för att se om vi kunde hitta något som skulle hjälpa oss i tolkningen av dessa nedgrävningar. Arkeologerna Hanna och Ida som arbetar extra hos oss är även miljöarkeologer, så de har analyserat proverna hos oss på Norrbottens museum. I jordprovet som samlats in ur det nedersta jordlagret framkom relativt nya och obrända frön från hallon – och vindruvskärnor!

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

Arkeologerna Ida Lundberg och Hanna Lundholm samlar in jordprover för makrofossilanalys ur profilen med flera lager av markytor på olika nivåer. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

Då GeoVistas undersökningar visat på dels en fyrkantig formation samt ett föremål av metall i en av de lägre små kullarna på Selholmen, lades även ett sökschakt i detta område. Inga spår efter någon fyrkantig konstruktion hittades, åtminstone inte på det djup som grävdes – och metallföremålet visade sig vara en modernt järnrör, liknande de metallrör som används till tomtmarkeringar…

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

Metallföremålet som GeoVistas geofysiska mätningar visade på blev inte mer spännande än ett metallrör liknande en tomtmarkering. Foto: Ida Lundberg © Norrbottens museum.

Vårt syfte med de fördjupade arkeologiska utredningarna på Selholmen var att avgöra om högarna var naturligt bildade eller om de skulle kunna utgöras av gravhögar. Tidigare har arkeologer gjort bedömningen att det sannolikt rört sig om gravhögar, men ingen har utrett dem närmare – och de har antagligen avförts som gravhögar på grund av att denna typ av fornlämning inte ansetts ska finnas så långt upp i norr, utan att högarna har bedömts utifrån dess innehåll. Våra undersökningar visar att högarna – tyvärr måste jag säga – är naturligt skapade. Däremot har vi kunnat fastställa en myt – nämligen att människor har trott att det funnits en skatt nedgrävd i en av högarna, och att man har gjort försök att leta efter denna. Detta är också något som nämnts i ett kåseri i Piteå-tidningen från början av 1900-talet. Fyndet av vindruvskärnorna blir en extra knorr på det hela – har skattsökaren fyllt på med energi, antingen i form av vindruvor eller russin, efter all grävning i högen och spottat ut kärnorna nere i den grävda gropen? Vindruvor blev en vanlig exportvara under 1950-talet och fanns då i handeln under höst och vinter. De olika lager av markytor som påträffades vid vår grävning har sannolikt bildats genom att den grävda gropen lämnas öppen. Energin tog väl slut trots vindruvs- eller russinätandet och skattsökaren skottade aldrig igen sin grop, som därmed har eroderat i omgångar, varvid ny markyta hunnit bildas.

Arbetet med högarna på Selholmen har varit otroligt givande och även om jag hade hoppats på en annan utgång, så har vi fått mycket positiv respons för det arbete vi har lagt ner. Tack till alla intresserade och välvilliga Älvsbybor som har besökt oss och hjälpt oss på olika sätt med arbetet på Selholmen, det har varit fantastiskt med ert engagemang. Nu kan vi med vetenskaplig grund avgöra att högarna enbart är naturformationer, så tyvärr fick vi inte skriva om Norrbottens historia denna gång. Men Norrbotten är en guldgruva – det finns otroligt mycket kvar att upptäcka, och Norrbottens museum har redan fått in ett nytt tips om eventuella gravhögar…

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo
Arkeolog

Selholmen – en arkeologisk sensation?

Jag sitter nu och gör en reseplanering för årets tipsgranskningsturné runt om i Norrbotten. Norrbottens museum får årligen in ett antal tips om forn- och kulturlämningar i länet, som vi arkeologer åker ut och granskar. Om det visar sig vara en fornlämning eller kulturlämning gör vi en registrering av tipset, så att det förs in i Kulturmiljöregistret där alla Sveriges kända forn- och kulturlämningar finns registrerade.

De senaste åren har vi varit rätt duktiga och arbetat med att granska så mycket tips som vi kan, men tyvärr så finns det en hög med betydligt äldre tips som blivit liggande av en eller annan orsak – antagligen på grund av personal- och tidsbrist. 2017 jobbade Daniel, en extraanställd arkeolog, hos oss. Han digitaliserade alla dessa äldre tips och vi har dem nu tillgängliga i vårt digitala kartprogram, där vi också lägger in alla nyinkomna tips. Där kan vi enkelt se ifall vi har möjlighet att åka ut till något av dessa äldre tips, exempelvis när vi granskar nya tips eller gör uppdrag i närheten. När jag planerade tipsgranskningsturnén förra året så lade jag därför till några äldre tips, som geografiskt låg nära de nyinkomna tipsen som vi skulle åka ut och titta på. Jag valde därför endast ut de gamla tipsen utifrån var de låg geografiskt, och tog därefter fram handlingarna för respektive tips. Det visade sig att det fanns ett mycket spännande tips bland dessa!

För mer än 20 år sedan fick Norrbottens museum in ett tips om eventuella gravhögar på ön Selholmen i Älvsbyn. I Norrbotten finns det två kända gravhögar, Sangisgraven och Espinärahögen. Dessa två högar är inte särskilt stora, ca 7-8 meter i diameter och 0,5-1 m höga. De är relativt oansenliga i storlek, framförallt om man tittar på högarna som finns på Selholmen! Jag beslöt mig för att undersöka högarna på Selholmen närmare genom diverse arkivstudier. Det visade sig att lämningarna en gång blivit registrerade i Fornminnesregistret, där de beskrivs som ovala högar 34 x 11 meter respektive 25 x 15 meter stora och 5-6 meter höga – alltså betydligt större än nyss nämnda Sangisgraven och Espinärahögen. Men så här stora gravhögar ska väl inte finnas i Norrbotten!? Eller?

Hög m skada

En av högarna på Selholmen. Foto från Nordarkeologi-inventeringen 1982.

I beskrivningen i Kulturmiljöregistret framgår att högarna utgår på grund av att de utgör naturbildningar, däremot har jag inte lyckats hitta någon motivering till varför högarna bedömts som naturbildningar. På ön Selholmen har det dessutom funnits en festplats i början av 1900-talet och framåt i tid. Kan aktiviteterna kring denna ha bidragit till högarnas uppkomst? Jag har i mina arkivstudier hittat igen en Laga Skifteskarta från år 1867 bland Lantmäteriets historiska kartor. Där finns högarna inritade och området beskrivs som ängsmark och skogsmark. Detta innebär att högarna fanns på Selholmen redan innan festplatsen anlades. Alltså är högarna äldre, men frågan är hur gamla de är – och om de är naturbildningar eller ej.

I mina arkivstudier upptäckte jag också att högarna på Selholmen faktiskt har dokumenterats inom projektet Nordarkeologi, ett inventeringsprojekt som ägde rum i Norrbotten och Västerbotten mellan 1969-1983. Där beskrivs högarna enligt följande: ”Vi kunde efter moget övervägande konstatera, att detta omöjligt kunde vara naturbildningar, åstadkomna genom erosion eller dylikt. Och älvens strömfåra kan omöjligtvis ha rymts i sin helhet i den smala öppningen mellan sydvästra stranden och Selholmen”. Här har alltså arkeologer gjort en bedömning att det sannolikt rör sig om gravhögar!

Hög från vattnet

En av högarna på Selholmen, fotade från Piteälven, från Nordarkeologi-inventeringen 1982.

Den 27 december 1982 finns ett reportage om högarna på Selholmen i Piteå-tidningen. Arkeologen Herbert Wigenstam uttalar sig: ”Det här är ingen naturbildning. Nu är det dags att andra börjar ta forntidsgravar på allvar” Enligt Wigenstam kan det inte vara annat än gravar, och att de bör undersökas ordentligt. Även arkeologen Hans Christiansson uttalar sig om högarna och menar att de har samma form som gravhögar i Mellansverige och nämner Tingshögen i Uppsala som exempel, men att enligt alla tidigare kända fakta ska det inte finnas storhögar norr om Medelpad. Christiansson menade att högarna bör undersökas arkeologiskt och geologiskt för att fastställa om det rör sig om gravar eller ej. Piteå-tidningens arkeologiska expert, Allan Forsberg, häpnade när han första gången stod inför högarna – ”Jag formligen baxnade. Det var som att stå framför storhögarna i Köping… Om det är storhögar, ja då är det en sensation”.

Hög

Hög på Selholmen. Foto från Nordarkeologi-inventeringen 1982.

Jaha, då behöver vi alltså utreda om högarna kan vara naturformationer eller ej. Sagt och gjort, jag tog kontakt med Per Möller, professor i kvartärgeologi vid Lunds universitet, som vi tidigare samarbetat med när det gällde Norrbottens hittills äldsta boplats i Aareavaara norr om Pajala. Jag sände honom bilder och information om högarnas geografiska belägenhet. Utifrån det materialet och SGU:s jordartskarta som grund menar Möller att det sannolikt inte kan vara någon naturlig process som skapat kullarna. Hans slutsats var: Gräv – den som gräver får se (och får kunskap!).

Vidare arkivstudier resulterade i en notering i arkeologen Gustaf Hallströms kartotek:

Selholmen001

”I brev från Clas Häckner i Stockholm, till Fil.Dr. B. Scnittger av den 14/10 1921 lämnas följande upplysningar. Å en holme ”Sälholmen” i Pite älv finns två ”ättehögar”, den ena ca 90 och den andra ca 83 m i omkrets (enl. stegning). Höjden torde uppgå till omkring 8 å 10 m. Den östra är orörd, men den västra har en fördjupning i toppen” och är f.ö. något skadad vid basen. Möjligen har en tredje hög funnits men är nu borta”. Dokument från Gustaf Hallströms arkiv.

I ett brevet till Schnittger, som återfunnits hos ATA, står det ” Möjligen har det funnits ännu en tredje hög, som dock utjämnats, kanske för att bereda plats för en dansbana, ty jag vill minnas att spåren av denna tredje hög funnits vid denna”.

Vid det här laget var jag såklart eld och lågor – kan vi ha storhögar i Norrbotten?! Jag och min kollega Åsa Lindgren åkte ut och tittade på högarna i slutet av maj förra året. I samband med besöket på Selholmen i maj träffade vi på en före detta Älvsbybo som tillsammans med sin fru och sina barnbarn var på semester i Älvsbyn, för att visa sin barndoms lekplatser. Han var vänlig att visa oss runt på Selholmen och berätta om vart festplatsen varit lokaliserad – han hade dansat på Selholmen på det glada 60-talet. Vi berättade om orsaken till vårt besök, och jag tror att de blev minst lika intresserade som vi, och vi bytte kontaktuppgifter så att vi kan hålla dem underrättade om hur vi ska gå vidare med högarna på Selholmen. Det är alltid kul med lokalt intresse – och vi vill ju gärna föra ut det vi jobbar med till allmänheten!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En av högarna på Selholmen, fotad i maj 2018.

Jag och Åsa konstaterade vid besöket att högarna är enorma! De syns dessutom mycket tydligt på terrängskuggningskartor. Det finns också några lägre formationer i området mellan gravhögarna, små låga förhöjningar som kanske skulle kunna vara andra typer av gravar. Vi kände däremot att vi behövde ytterligare arkeologisk kompetens – vi tycker själva inte att högarna ser naturliga ut, men detta är inte en fornlämningskategori som vi är vana vid i Norrbotten och därmed inte har så stor kunskap om! I höstas återvände vi till Selholmen med fler av våra arkeologkollegor från museet, men även Åsa Algotsson, arkeolog på Länsstyrelsen i Norrbotten, och Thomas Wallerström, idag pensionerad (men fortfarande aktiv) arkeolog som en gång i tiden jobbat hos oss på Norrbottens museum. Den gemensamma arkeologiska expertisen konstaterade att det finns stor potential i området, och att vi absolut ska gå vidare och utreda högarna närmare. Vi har även kontaktat fler arkeologer verksamma i de nordliga länen för att inhämta synpunkter.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Arkeolog Thomas Wallerström framför en av högarna på Selholmen. I bakgrunden syns arkeologerna Åsa Lindgren och Jannica Grimbe i närheten av den andra högen. Foto från oktober 2018.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När vi besökte Selholmen i oktober 2018 var det mycket lågt vatten. På stranden hittades denna skiffer(?)häll, som skiljde sig från den i övrigt mycket sandiga marken. En bit ifrån finns sten, men inte släta så som denna stenhäll är. Kan den ha något med högarna att göra? Kompass för storleksuppfattning.

Vi har därför sökt medel från Länsstyrelsens kulturmiljövårdsbidrag, och dessutom har ledningen på Norrbottens museum bedömt att projektet är av stort intresse och därmed skjutit till en summa pengar, så i år kommer vi att utföra dels fördjupade utredningar genom både geologisk provborrning och markradarundersökning och dels en mindre arkeologisk provundersökning. Den geologiska provborrningen kommer att genomföras av Per Möller. Borrningen kommer att göras i högarna för att få upp en lång profil som visar högarnas jordsammansättning, och utifrån denna se om högarna är naturliga eller uppbyggda av människor. Markradarundersökning kan användas för att lokalisera och kartlägga dolda strukturer och konstruktioner i marken. Om det finns anläggningar runt om och intill de eventuella gravhögarna – kanske andra gravar, bör dessa synas i markradarn. På grund av vegetationen kan antagligen inte hela högarna avsökas med markradarn, men Älvsbyns kommun har lovat att vara behjälplig med att röja undan sly för att underlätta markradarundersökningen. Området runt om högarna kommer att kunna sökas av med markradarn, och förhoppningsvis går det att söka av så mycket som möjligt av högarna också. Markradarundersökningen kommer utföras av Bengt Westergaard som är prospekteringsansvarig vid Arkeologerna, Statens historiska museer, då vi själva inte har denna kompetens och utrustning hos oss på Norrbottens museum.

Förhoppningen var även att vi skulle använda oss av en arkeologihund med förare, för att visa på eventuellt skelettmaterial i området. Tyvärr har vi inte kostnadstäckning för detta i år, men om den geologiska provborrningen och markradarundersökningen ger ett lovande resultat kommer vi att söka pengar för fortsatta arbeten på Selholmen, och då kan vi förhoppningsvis få möjlighet att söka av Selholmen även med en arkeologihund!

Den geologiska provborrningen och markradarundersökningen kommer att genomföras sannolikt i slutet av maj-början av juni, medan den arkeologiska provundersökningen kommer att utföras i slutet av fältsäsongen. Då bör vi ha fått ett resultat från både provborrning och markradarundersökningen och fått indikationer på vart vi kan lägga ett provschakt. I nuläget är dock planen inte att provgräva i någon av de stora högarna, utan i en av de mindre formationer som finns mellan högarna och som kanske skulle kunna utgöras av andra typer av gravar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I bakgrunden är en av högarna på Selholmen. Vid de stora tallarna till vänster i bild är två lägre formationer. I någon av dem planerar vi att göra en liten provundersökning till hösten. Till höger i bild syns arkeologerna Jannica Grimbe och Åsa Lindgren.

Jag misstänker att högarna på Selholmen har avfärdats som gravar på grund av att denna typ av fornlämning inte ansetts ska finnas så långt upp i norr, framförallt då ingen vidare utredning av högarna har blivit genomförd. Det blir därför mycket spännande att se vad den geologiska provborrningen, markradarundersökningen och provundersökningen kan ge för resultat! Vi har alltså all anledning att återkomma om Selholmen längre fram här på Kulturmiljöbloggen! Bara fältsäsongen infinner sig någon gång…

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo
Arkeolog