Storforsen – ett av Norrbottens största besöksmål

Storforsen, ligger 4 mil nordväst om Älvsbyn, är en av Europas största obundna forsar. Fallhöjden under de sista två kilometrarna är 60 meter och utgör en mäktig naturupplevelse. Idag lockar forsen mer än 150 000 besökare per år men kulturmiljön i området vittnar om att forsen och älven lockat människor i tusentals år.

Invid forsen finns idag lämningar från stenålder fram till 1900-talets flottnings- och skogsbrukslämningar. Här finns förhistoriska boplatser, kokgropar, fångstgropar och härdar till yngre lämningar som kolbottnar, tjärdalar, kojgrunder härrörande från skogsarbetare och flottare som arbetat vid forsen, rester efter flottledsbyggnader och grävda kanaler.

Området är unikt både i den mäktiga naturupplevelsen i form av forsen men också i den enastående kultur- och naturmiljön. I Storforsen får besökaren både upplevelsen och känslan av befinna sig invid en oreglerad älv, att få se, känna och höra dånet från de enorma mängderna vatten som rinner förbi en är oslagbart. Med en kort promenad kan man därefter se isälvsterrasserna från när havet svallade mot strandkanten när havet mötte älven för tusentals år sedan. Besökaren kan också ta del av de mänskliga aktiviteterna som bedrivits i området i form av tidigare nämnda boplatslämningar från jägare och samlare som vistats i området med början för över 7000 år sedan.

Flygfotografi över Storforsen där Döda fallet ses till vänster i bild. Stenfyllningar uppfördes för att styra timret och torrlägga den gamla älvfåran. Detta skapade nutidens “döda fall” med kanjons, jättegrytor och slipade hällar. Fotograf: Jan Norrman. 1994. Riksantikvarieämbetet. CC-BY.

Inte minst lockar Döda fallet besökare. Ett område där man får uppleva hur älven slipat berggrunden under århundraden, årtusenden, jättegrytor och släta hällar bjuder in till att stanna upp, fota, det bildas bassänger där man kan bada och hällarna är utmärkta att ligga och sola på vid bra väder. Döda fallet skapades under de första ansträngningarna att göra flottningen förbi Storforsen enklare och mer effektiv. Försök att flotta timmer förbi Storforsen hade gjorts redan under 1860-talet men då närmast gjorts omöjliga på grund av forsens dåvarande sträckning som antingen slog sönder timret eller där stockarna fastnade i forsens grynnor. Mellan 1874-1878 byggdes därför de första ledarmarna med stenfyllda träkistor för att leda om älvens lopp som sedermera kom att skapa det som idag kallas för Döda fallet.

Storforsen sett nedströms forsen år 1922. Tyvärr dålig kvalitet på det inscannade fotografiet. Men man ser likafullt att det finns en strömfåra till höger, det vill säga två strömfåror, som successivt bara blir en under flottningen. Fotograf okänd.
Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum. Public Domain.

Inom Storforsens naturreservat finns det även ett Skogsbruks- och flottningsmuseum. Skogsbruksmuseet öppnads 1972, ett år efter naturreservatsbildningen, och skildrar skogsbrukets utveckling fram till mekaniseringen på 1950-talet. Flottningsmuseet öppnades 1992 för att komplettera med älvens betydelse för transport, flottning, av lösflytande timmer.

Vy inifrån Flottningsmuseets utställning om Storforsens och Pite-älvens betydelsen för flottningen. Fotograf: Rúnar Gudmundsson. © Norrbottens museum.

Att museerna etablerades just i Storforsen var alltså ingen slump med tanke på platsens betydelse för flottning och skogsbruk. Museerna är unika i sina samlingar och de faktum att kojor och byggnader från olika epoker inom det äldre skogsbruket flyttats till området och därefter inretts med autentiska föremål. Norrbottens museum var med och byggde upp museerna tillsammans med Länsstyrelsen i Norrbotten och Älvsbyns kommun. Under tidigt 2000-tal övertog Älvsbyns kommun ansvaret för Skogsbruksmuseet medan Flottningsmuseet kvarstod i Norrbottens museums regi.

Anledningen till att Älvsbyns kommun övertog Skogsbruksmuseet var att kommunen då sedan en tid övertagit skötseln och driften av naturreservatet och att man med övertagandet önskade få en sammanhållen förvaltningen av hela området.

Tyvärr har kommunen inte levt upp till sitt ansvar för underhåll och skötsel av byggnaderna och kojorna inom Skogsbruksmuseet. Åratal av uteblivet underhåll talar nu sitt tydliga språk. Många kojor står numera direkt på marken på det nedersta timmervarvet, syllen har sen länge sjunkit ned i marken. Spåntak börjar ha gjort sitt och måste ersättas. Timmerknutar börjar separera i vissa av byggnaderna då tjälen genom åren gjort att syllen rört på sig och dragit isär dem. Inte ens basalt underhåll som att måla om de målade byggnaderna, sopa av taken eller städa ur kojorna har gjorts. Det två senare har istället Norrbottens museum fått utföra.

Vid 2022 års tillsyn av kojor, byggnader och föremål inom Skogsbruks- och flottningsmuseet i Storforsen. En kolarkoja som är i dåligt skick. På bild: Robert Pohjanen och Anja Wrede, föremålsantikvarier vid Norrbottens museum. Fotograf: Rúnar Gudmundsson. © Norrbottens museum.

Kommunens uteblivna underhåll och skötsel fick sin kulmen med att man under föregående år även frånsade sig ansvaret för driften av naturreservatet.

Kojorna och byggnaderna inom Skogsbruksmuseet är idag i så dåligt skick att de är i behov av akuta åtgärder.

Många kojor och byggnader står idag med timret direkt på marken för att syllstenarna sjunkit ned i marken. Fotograf: Rúnar Gudmundsson. © Norrbottens museum.

Mot bakgrund av detta har Norrbottens museum därför nu tagit initiativ till att upprätta en vård- och underhållsplan för samtliga byggnader inom museiområdet. När den är klar så kommer restaureringsåtgärder sedan att ta vid i form av kursverksamhet under 2023. Kurserna kommer att genomföras tillsammans med Älvsby folkhögskola som strävar efter att bli ett nav för hantverk och byggnadsvård i Norrbotten. I detta mångåriga åtagande samarbetar vi även med hantverkare, i detta skede primärt timmermän, samt med Sveaskog som äger marken inom naturreservatet som åtagit sig att bl.a. tillhandahålla virke.

Även informationsskyltarna behöver ersättas och uppdateras. Fotograf: Rúnar Gudmundsson. © Norrbottens museum.

Det finns inget annat museiområde i Norrbotten idag som skildrar skogsbrukets historia och därtill med autentiska byggnader och föremål, det vore en stor förlust för vår gemensamma historia om det fick förfalla bortom all räddning. Därför känns det naturligtvis glädjande att nu kunna förmedla att förfallets tidevarv är slut för Skogsbruks- och Flottningsmuseet i Storforsen. Ett av Norrbottens största besöksmål förtjänar bättre.

Mer information om denna satsning kommer tillsammans med berörda samarbetsparter i ett senare skede.

Vid tangentbordet, Nils Harnesk.

Bagerimuseet i Älvsbyn

Sveriges äldsta bagerimuseum ligger i Älvsbyn, Norrbottens pärla. Här kan sommarbesökare se landets förmodligen största och djupaste vedeldade ugn och lära sig mer om hur det viktiga bagaryrket gick till förr i tiden. Älvsbyn har en lång och stolt brödtradition som idag främst manifesteras av Polarbröd, Sveriges tredje största bageriföretag, vars moderna bageri ligger på industriområdet vid järnvägen. Här bakas kakbröd som Polarkaka, Jubileumskaka och Havretrippel, brödsorter som säljs i hela landet och även exporteras utomlands. Polarbröds verksamhet är resultatet av ett familjeföretagande som sträcker sig fem generationer bakåt i tiden och som börjar på fastigheten där bagerimuseet står idag. Historien som knyter ihop museet med dagens Polarbröd AB är en berättelse om Sveriges utveckling under 130 år.

Bagerimuseet fasad

Bagerimuseets fasad. Foto: Polarbröd.

Till Älvsbyn anländer göteborgaren Johan Nilsson 1878. Johan är då en nybliven bagarmästare som, efter att ha fått sitt mästarbrev i Piteå, gifter sig med Hilda Nordström från Fårön och slår sig ner i byn för att baka bröd åt samhällets då 850 invånare. Han hyr ett litet bageri med ett bostadshus på fastigheten där bagerimuseet står idag. I trakten finns även hungriga vattenrallare som bygger kraftverk vid älvarna. Det finns därför ordentligt med arbete för en skicklig bagare, även om vissa bybor har svårt att begripa att det flyttat in en karl som håller på med fruntimmersgöra. 1885 köper Johan loss sitt bageri och blir därmed självägande bagarmästare.

Johan Nilssons gesällbrev

Johan Nilssons gesällbrev. Foto: Polarbröd.

I slutet av 1800-talet är det stora samhällsförändringar på gång. Sverige och Norrbotten ska moderniseras och till Älvsbyn kommer snart rallarna som bygger Stambanan. Den mäktiga järnvägen krymper världen och ger Norrbotten pålitliga och snabba kommunikationer på land. Efterfrågan på bröd är stabil fram till dess att södra och norra rälsbygget möts i Koler söder om Älvsbyn 1893 och Stambanan invigs. Rallarna försvinner från trakten och Johans försörjning är plötsligt i fara. I desperation säljer han hus och bageri och tar med sig fru och sex barn till Göteborg för att starta bageri där istället. Men i den gamla hemstaden är det Göteborgs Ångbageri och andra större aktörer som styr över brödmarknaden, och dessutom är arbetslösheten stor. Familjen Nilsson återvänder därför till Älvsbyn efter endast 33 dagar. Där möts de av dåliga nyheter. Under deras korta bortavaro har nämligen bostadshuset bredvid bageriet brunnit ner och när familjen ändå köper tillbaka bageriet får de därför bo på bageriets övervåning. Johan fortsätter att baka trots hårda tider och familjen rotar sig i Älvsbyn, något som ska få stor betydelse för ortens framtida näringsliv.

1912, året då Titanic sjunker och Stockholm arrangerar Sommar-OS, dör Johan och sonen Frans Gustav tar över bageriet. Det lilla bageriet är en verksamhet med skulder på 2.302 kronor och 66 öre. Det är en stor summa pengar. Frans Gustav har inga kontanter och saknar dessutom jäst, men han löser det genom att byta bort en sparkstötting mot ett kilo jäst och kan på så sätt sätta sin första deg som bagare i Älvsbyn. En annan gång lämnar han sitt gesällbrev i pant mot en säck mjöl. Bageriet får gradvis ekonomisk styrfart.

Frans Gustav m familj framför bageriet ca 1921

Frans Gustav med familj framför bageriet, ca 1921. Foto: Polarbröd.

Frans Gustav bakar och hustrun Anna ansvarar för kafédelen. 1926 slår de på stort och bygger ett nytt bageri – vilket är det hus som rymmer bagerimuseet idag. På entréplanet finns en bagerilokal samt två kaférum. Bageriets hjärta är förstås den stora, murade ugnen av 1800-talsmodell med värmebevarande saltbädd under stenhällen och som blir rysligt het när den eldas i på morgnarna. Den första, glödande hettan lämpar sig utmärkt för en ny brödprodukt, Frans Gustavs variant av den lokala, tunna mjukkakan. Han bakar den på rågsikt, vatten, salt och jäst och kallar den för Tioöreskaka eftersom det är så mycket den kostar. Priset motsvarar ungefär en tredjedels timlön för en arbetare på 1920-talet. Tioöreskakan säljer bra, för kunderna uppskattar både smaken och den lite sega konsistensen. Brödkakorna har hål i mitten och huvuddelen hängs upp på stång att torka på övervåningen för att sedan packas och säljas som spisbröd.

Nilssons Tioöreskakor

Nilssons Tioöreskakor. Foto: Polarbröd.

Spisbröd annons

Spisbröd annons. Foto: Polarbröd.

Frans Gustavs och Annas döttrar sköter kaféverksamheten som på 1930-talet utökas med ett kafé på kyrkmalmen ett par hundra meter bort. De fem sönerna blir bagare allihop, och de två äldsta, Lennart och Rolf, bidrar till familjeföretaget genom att börja baka konditorivaror, något de lärt sig under praktik i Piteå. 1936 når verksamheten sin topp då fem personer arbetar i bageriet. Inkomsterna är bra. Frans Gustav betalar av sina sista lån och låter måla om huset. Sedan blir det kärvare när andra världskriget bryter ut. Under krigsåren på 1940-talet får Frans Gustav slita hårt med att baka bröd och bakelser med begränsad tillgång på råvaror. Dessutom blir arbetsdagarna långa och ensamma när sönerna kallas in i armén för beredskapstjänst, men det går det med. Kriget tar slut och en efter en lämnar sönerna familjeföretaget för att starta egna bagerier runt om i Norrbotten och Västerbotten. Frans Gustav driver sitt bageri fram till 1959 då det läggs ner, och året efter avlider han. Frans Gustavs Tioöreskaka ska dock leva vidare, men under ett annat namn.

Näst yngste sonen, Gösta, köper tillsammans med hustrun Greta Stålbergs kafé i Älvsbyn 1950. Gösta bakar och Greta sköter servering och försäljning. 1961 bygger de en fastighet på Storgatan där de öppnar Nya Konditori Centrum, och här börjar Gösta efter några år att experimentera med sin pappas gamla Tioöreskaka. Han har inget recept utan bakar ur minnet. För att brödet ska bli frysvänligt lägger han till margarin, sirap och socker och när han är nöjd med resultatet kallar han den mjuka rågkakan för Älvsbykaka. Greta lägger smör och rökt renstek på brödet och fryser in för att snabbt kunna tina och servera de plötsliga mängder gäster som besöker hennes kaféservering vid Kanisberget när vädret är fint. Mackan hon då kallar för Rågstrut med renstek ska senare bli rikskänd som Renklämma. Gösta som först endast bakar 21 Älvsbykakor om dagen märker att efterfrågan ökar, och han börjar vässa produktionen. I en ugn som bara rymmer sex brödkakor åt gången bakar han och hans personal 1972 hela 1800 brödkakor om dagen. Han och Greta beslutar då att starta ett särskilt bageri för den mjuka rågkakan som de namnändrar till Polarkaka. Det är nu som historien om företaget Polarbröd börjar.

1972 bildas Polarbageriet AB. Gösta Nilsson anställer personal som bakar Polarkaka i en källarlokal på Lomtjärnsgatan. Brödet fryses in direkt efter gräddningen och kan därför transporteras och säljas över hela Sverige. Polarkakan blir mycket populär och därför väljer Gösta att satsa stort en gång för alla. 1977 invigs det nybyggda, moderna bageriet på industriområdet i Älvsbyn. Göstas döttrar och svärsöner ansluter och tar efter ett generationsskifte över verksamheten. Under 1980- och 90-talen växer bageriet stadigt och blir en betydande arbetsgivare på orten. Polarkaka, vetekaka och mjukt tunnbröd bakas dygnet runt och bageriet byggs ut under flera omgångar. Den utvecklingen ansvarar då nästa generation för genom Margareta och Kjell Jonsson tillsammans med Elisabet Nilsson Singh. Men för Gösta Nilsson återstår ett viktigt projekt innan han är nöjd: att återknyta till familjens bagartradition genom att visa upp för allmänheten hur man bakade förr. Med stöd från Älvsbyns hembygdsförening leder Gösta en renovering av familjens ursprungliga bageri och 1991 invigs Sveriges första bagerimuseum. Tillsammans med bagarkollegan Stig Lundgren eldar Gösta museets stora, murade ugn varm och en sista gång bakar han bröd och kakor på traditionellt sätt i lokalerna där han en gång lärde sig bagaryrket. Gösta Nilsson avlider 1996. Hans och hustrun Gretas livsverk, Polarbröd, lever idag vidare som familjeägt bageri med barnbarnet Karin Bodin som koncernchef.

Gösta Nilsson bakar i museiugnen 1991 Foto Magnus Magnusson

Gösta Nilsson bakar i museiugnen 1991. Foto: Magnus Magnusson.

Bagerimuseet i Älvsbyn drivs numera av Polarbröd och är öppet för besökare på vardagar under en period på sommaren. Den murade ugnen har inte eldats i sedan 1991, men ett projekt pågår för att försöka renovera den och förhoppningen är att vid särskilda bakdagar kunna visa upp hur Frans Gustav Nilsson en gång bakade Tioöreskaka på traditionellt sätt. På bagerimuseet kan du och din familj ta del av en levande bagartradition och dessutom ta en fika i familjen Nilssons bageri från 1926. Om du bokar i förväg kan du också få baka din egen mjukkaka.

MuseiFika Foto Viktoria Kärrman

Museifika. Foto: Viktoria Kärrman.

Provbaka Foto Fanny Öberg Instagram fannyob

Provbaka. Foto: Fanny Öberg, Instagram: fannyob

Besökare Foto Fanny Öberg Instagram fannyob

Besökare. Foto: Fanny Öberg, Instagram: fannyob

Välkommen!

/Marcus Bodin, författare av boken Utstickare – Historien om Polarbröd

Bagerimuseet i Älvsbyns öppettider:
Se vår hemsida https://www.polarbrod.se/om-polarbrod/bagerimuseet/ eller
Polarbröds Facebooksida https://www.facebook.com/polarbrod.sverige/

På grund av rådande omständigheter med Covid-19 kommer Bagerimuseet att hålla stängt sommaren 2020. Vi välkomnar alla tillbaka sommaren 2021!

Har ni frågor så är ni välkomna att kontakta Elise Greus på bagerimuseum@polarbrod.se eller 010-450 60 00.