Frida var inne på detta redan för någon vecka sedan – vad en arkeolog gör på vintern. Attans tänkte jag, det där hade ju jag tänkt skriva om! Men eftersom många faktiskt undrar vad vi arkeologer egentligen gör på jobbet – inte bara på vintern – så ska jag skriva om det, med ett helårsperspektiv. Här i Norrbotten följer det arkeologiska arbetsåret årstidernas växlingar och arbetsuppgifterna varierar med dem. Här kommer en översiktlig genomgång av hur det kan se ut …

Vinter (efter nyår) – tid för undersökningsplaner

Det känns naturligt att börja med vintern, då det är där vi är nu. Så här års är vi arkeologer av naturliga skäl inne på kontoret. Marken är frusen och på det ligger ett skapligt lager med snö (äntligen).

Utsikt från kontoret, över ett snötäckt landskap. Foto: Åsa Lindgren

Vi är dock inte sysslolösa, det finns alltid något att ta tag i! Efter utvärdering av föregående fältsäsong ses rutiner och mallar över för att förbättra och effektivisera kommande arbeten. Nu tar vi också itu med sådant som prioriterats ned då andra uppgifter varit viktigare, eller haft en mer överhängande tidsgräns. I skrivande stund jobbar jag och mina kollegor med artiklar, skolprogram, tips från allmänheten (om forn- och kulturlämningar), kompetensutveckling, ansökningar om projektmedel, med mera. När en inte har någon överhängande deadline är det även lättare att låta tankarna flöda och då kommer en på idéer till nya, spännande saker att göra!

En del av vår verksamhet utgörs av uppdragsverksamhet (se länk nedan för mer info) och snart börjar den period när förfrågningsunderlag börjar ramla in från Länsstyrelsen. Ett förfrågningsunderlag är en förfrågan om att utföra ett uppdrag och är för vår del första steget i det uppdragsarkeologiska arbetet. Förfrågningsunderlaget innehåller riktlinjer för hur uppdraget ska utföras, med förslag på ambitionsnivå, metoder och frågeställningar. Utifrån det skriver vi en undersökningsplan för det arbete som efterfrågas. Undersökningsplanen innehåller även en beräkning av uppdragets alla kostnader.

Vår – förberedelsetid

Här i Norrbotten är våren ganska kort rent meteorologiskt, även om vi börjar prata om vår redan när solen börjar värma och snön droppar från taken. När snön smält bort kan vi ändå inte komma ut i fält förrän tjälen gått ur marken, men det är då vi ställer oss i startgroparna. När vi fått beslut från Länsstyrelsen på de undersökningsplaner vi lämnat in kan vi börja förbereda uppdragen. Förberedelsearbetet innebär att lära känna de områden och de fornlämningar vi ska jobba med. Det gör vi genom att gå igenom arkivmaterial, kartor och litteratur. På så sätt får man en förförståelse av området eller lämningstypen och är bättre förberedd på vad som kan förväntas. Utöver det tillkommer även administrativa, tekniska och praktiska förberedelser, som att ordna boende, hyra bilar och utrustning, samt förbereda den tekniska utrustningen för respektive uppdrag.

Bloggarens kalender en vecka i juni 2015. Det är ingen idé att skriva med bläck i en analog kalender. Det mesta brukar hinna möbleras om både en och kanske fler gånger…

Under våren är revidering av fältsäsongens planering ett återkommande moment. Då nya uppdrag kommer in hjälps vi alla åt med att pussla in dem på bästa sätt. Det där med att klona sig känns extra intressant, dels för att så mycket som möjligt ska hinnas med under fältsäsongen, dels (och framförallt) för att en själv vill vara med på alla uppdrag, eftersom det är så roligt!

Sommar – fältarbetstid

Så fort det bara går drar vi ut i fält, eftersom säsongen är kort och mycket ska hinnas med. Vid kusten går tjälen ur marken i mitten-slutet av maj och i inlandet någon vecka senare. Ibland när vi varit lite för tidsoptimistiska eller om våren varit ovanligt kall kan vi stöta på patrull. Sonden går bara att sticka ner någon decimeter och sedan tar det stopp, eller att det under torven glittrar av iskristaller när en undersökningsyta friläggs.

Olof undersöker ett område längs väg 555. Ja, vi arkeologer står ofta på knä! Fotograf: Carina Bennerhag, CC BY

Nåja, fältarbetet har väl de flesta ”icke-arkeologer” koll på, och då framförallt undersökningarna, när vi gräver. Jag tror att den gängse bilden av en arkeolog är någon som ligger på knä i sanden och krafsar med pensel. Visst står vi ofta på knä, men de redskap vi oftast använder är spade, fyllhammare, gotlandshacka och skärslev, även sopskyffel, fyllfat, sekatör, rotsax, yxa och såg (rötter är inte kul). För att frilägga de ytor som ska undersökas använder vi helst grävmaskin. Det går mycket fortare än att torva av för hand och sparar våra ryggar! Penseln, den kommer bara fram när vi hittat något riktigt, riktigt ömtåligt.

Lars och Olof vid en undersökning invid väg 880, med en massa olika redskap omkring sig.  Fotograf: Frida Palmbo

En undersökning har ofta föregåtts av en arkeologisk utredning, den typ av uppdrag som är vanligast här hos oss. Vid utredningar görs en inventering i fält för att ta reda på om det finns fornlämningar i de områden som ska exploateras. Vårt viktigaste redskap är då sonden, som används för att se hur marken ser ut utan att vi behöver lyfta på torven. På så sätt kan lämningar och konstruktioner undersökas översiktligt utan att förstöras. Vid behov använder vi grävmaskin för att hitta lämningar som inte syns ovan mark. Då behöver vi ta bort vegetationen för att hitta dem.

Friläggning av undersökningsytor, med maskin och för hand. Nedre bilden visar en maskinavbanad yta inför en större undersökning.

Direkt efter en undersökning ska en preliminär rapport lämnas in till Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet, så då blir det en kort sväng inne på kontoret. Då passar en på att rensa mejlboxen också, eftersom det inte alltid finns möjlighet till att kolla den dagligen (eller ens varje vecka) i fält. Nya uppdragsförfrågningar kan ha trillat in och då måste nya undersökningsplaner skrivas. Kanske planeringen behöver revideras för att få ihop det hela. Det kan vara lite trixigt under brinnande fältsäsong, så det gäller att vara flexibel!

Höst – avrapporteringstid

Under hösten är många ute i skog och mark, så då brukar det komma in tips om fornlämningar från allmänheten. Såhär års börjar även skogsbolagen planera sina avverkningar och ibland vill de ha hjälp med utmärkning av fornlämningar. Det är ett angeläget arbete, då vi vet att många fornlämningar förstörs inom skogsbruket! Tipsen brukar dock få vänta till senare.

Utmärkning av fornlämning, inför avverkning. Foto: Carina Bennerhag, Norrbottens museum

Någon gång i oktober, när temperaturen börjar krypa under nollan och det återigen blir svårt att använda sonden eller spaden samlas vi arkeologer på kontoret. Då är det dags att ta hand om allt som samlats in vid fältarbetet. Uppdragsarkeologin utförs på grund av exploateringar, så dessa arbeten har ofta en deadline för när allt ska vara klart. Därför kan de behöva prioriteras framför andra arbetsuppgifter. Bland annat tipsen brukar få vänta till senare.

Efterarbetet från uppdragen innebär att gå igenom mätdata, beskrivningar och foton för påträffade eller undersökta lämningar. Från undersökningar är det lite mer att ta hand om och mer att fixa med än vid utredning. Grunden i dokumentationen är densamma, men mängden och detaljnivån är en helt annan. Dessutom tillkommer fynd, prover och ritningar som ska tolkas, beskrivas, registreras, sorteras och omhändertas (se tidigare blogginlägg om fyndhantering, länk nedan). Prover och ben ska skickas vidare för olika analyser, så de ska packas för transport, och ritningar ska digitaliseras (renritas digitalt).

En digitalt renritad ritning av en delundersökt härd, i profil.

Sen ska det skrivas rapport! För utredningar behöver den inte vara så uttömmande. Där är det viktigast att beskriva området som utretts, arbetets utförande i jämförelse med undersökningsplanen, samt naturligtvis de lämningar som påträffats. Vid undersökningar krävs betydligt mer i och med att en arkeologisk underökning ofta innebär att en fornlämning tas bort. Rapporten är då en del i den dokumentation som blir kvar för framtiden. I rapporter över undersökningar ska allt material även tolkas och sättas in i ett större sammanhang.

Efter avrapporteringen är det en del administration kvar att göra. Rapporten ska distribueras till berörda parter, vilka är Länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och exploatör. För undersökningar av intresse för en vidare krets kan ytterligare, särskilt utpekade målgrupper tillkomma. För att nå ut med resultaten hålls även föreläsningar och inlägg skrivs här på bloggen.

Uppdragens handlingar ska slutligen iordningställas för arkivering enligt konstens alla (arkiv)regler. Sist men inte minst ska vi få lön för mödan – uppdragen ska faktureras! Då gäller det att ha koll på alla arbetstimmar (uppdelade i olika moment), resor, övernattningar, traktamenten, bränslekvitton, maskinhyror, inköp av kartor och allt annat som kostat inom ramen för uppdraget. Det gäller att ha tungan rätt i mun och komma ihåg att leta på alla ställen där våra ekonomiska förehavanden bokförs. Har någon i bokföringsledet missat att ange projektkod kan det vara ett litet detektivarbete i sig att hitta igen alla utgifter. Vid det här laget har det hunnit bli vinter igen.

Handlingarna från en arkeologisk utredning sorterade i en ”ärendekappa” inför arkivering.

Vinter (innan nyåret)

Under tidig vinter är det, förutom rapportering och avslut av uppdrag, även dags att skriva ansökningar om pengar från kulturmiljövårdsanslaget (se länk nedan). Därifrån kan bidrag gå till egna projekt och det brukar vara som vitaminkickar, då vi själva väljer vad vi vill göra. Inom uppdragsarkeologin styrs de områden och de lämningar vi undersöker av planerade exploateringar.

Till jul brukar de flesta uppdragen vara någorlunda färdiga, om det inte varit ovanligt många eller större uppdrag under en säsong. Då är det hög tid att fundera på vad vi vill och bör göra under kommande år och ta itu med planeringen för det. Därefter kan vi med gott samvete ta ledigt över jul och nyår!

Nu ska jag ge mig för denna gång, även om det känns som att jag hade kunnat bre ut mig hur mycket som helst i detta ämne. Att vara arkeolog är minst sagt omväxlande!

Vid datorn idag
/ Åsa Lindgren, arkeolog

Orkar du med mer så finns det mycket att läsa som relaterar till detta:

Olofs inlägg om uppdragsarkeologi – forskningsarkeologi: https://kulturmiljonorrbotten.com/2014/06/20/uppdragsarkeologi-vs-forskningsarkeologi/

Fridas inlägg om fyndhantering: https://kulturmiljonorrbotten.com/2011/12/06/hur-fyndhantering-kan-ga-till/

Åsas inlägg om tipsgranskning: https://kulturmiljonorrbotten.com/2015/07/10/tipsgranskning-2/

Riksantikvarieämbetet om uppdragsarkeologi: http://www.raa.se/lagar-och-stod/kml-kulturminneslagen/fornminnen-2-kap/uppdragsarkeologi/

Riksantikvarieämbetet om kulturmiljövårdsanslaget: http://www.raa.se/om-riksantikvarieambetet/bidrag-anslag-fonder/kulturmiljovardsanslaget/