Hjalmar Lundbohm flyttar till ny adress

I dagens NSD kan man läsa om hur beslutet kring placering av byggnadsminnet Hjalmar Lundbohmsgården i Kiruna kommer närmare. På måndag tas det. Det finns fyra alternativ men i slutändan handlar det främst av två: antingen säljs byggnaden till LKAB och placeras vid deras nya område vid Loussaavaara västerut, eller så behåller kommunen byggnaden i sin ägo och placerar den i det nya stadscentrum österut. Jag kommer i alla fall sitta spänd på måndag.

När vi vet åt vilket håll byggnaden flyttas, tar planeringen om hur den nya tomten ska utformas vid. Hur stor den ska vara, hur växtligheten ska ordnas, hur samtliga tre byggnader placeras och hur närområdet kring tomten kommer se ut.

När man flyttar kommer ju funderingar på hur man ska inreda, och kanske måste gården förändras i samband med flytten t.ex. interiört. Det beror ju lite på hur man går tillväga vid flytten och kanske behöver den efteråt renoveras.

Idag är gården interiört anpassat efter hur det skulle kunnat se ut kring 1915. I några av rummen finns t.ex. tidstypiska tapeter som går tillbaka om uppgifter om hur rummen sett ut, tex  vad man kunnat se på äldre bilder. Under sommarens dokumentation var jag uppe och kröp på vinden och på vindar kan man alltid hitta spännande saker, och det gjorde jag även här. Förutom några fönster hittade jag just även äldre tapeter. Av en tapet fanns det ganska mycket och av någon endast en liten bit.

Fyra tapeter från tiden kring sekelskiftet 1900 Foto Clara Nyström

Fyra tapeter från tiden kring sekelskiftet 1900
Foto Clara Nyström

En rulle var skrikande grön och har alltså inte förändrats nämnvärt över åren – förmodligen eftersom den innehåller arsenik! Vilket man just tillsatte för att färgerna inte skulle bleknas. Tapeten är troligen den gröna som prins Eugen vid sina besök i gården tyckte skulle sättas upp i nedre delen i stora matsalen, men som dock inte satt uppe särskilt länge. Nästa tapet är mycket spännande, en våttapet med jugendmönster, som föreställer vass. På baksidan på denna stod det ”Tambur” och just våttapeter som var enkla att hålla rena och torka av satte man ofta i just tamburer och även i kök. Dagens tambur är målad ljust rosa, nästan vit, mer steril kan man säga efter hur det troligen tidigare såg ut. Tapeten det fanns mest av var en rödrandig tapet vilken har legat till grund för de tidstypiska tapeterna i ”röda rummet”. Ja man kan förändra mycket med val av tapet, och just tapeter säger så mycket om sin tid.

"Röda rummet", med tapeter i nytryck från 1996 som liknar de urspungliga

“Röda rummet”, med tapeter i nytryck från 1996 som liknar de urspungliga. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

 

Läs mer om flytten i tidningen här:

http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/hjalmar-lundbohm-flyttar-till-ny-adress-8070077.aspx

Trevlig fredag,

/Clara Nyström

Vad en byggnad berättar…

Hej alla!

Detta inlägg har inget speciellt tema, utan genom några nedkliv bland länets byggnader ges en kort presentation vad som komma skall när ni numera även får följa med en bebyggelseantikvaries dagliga verksamhet i länet!

Jag tänkte börja med några stopp från sommarens semesterresa genom länet, från söder till norr, Arvidsjaur till Kiruna. Jag reste ensam vilket gjorde att jag själv kunde välja vart jag ville stanna. Och stannade gjorde jag! Det tar lång tid att åka bil med en bebyggelseantikvarie: stopp, backa, vilken intressant byggnad!

Första stoppet blev för rundvandring bland härbren och kåtor i lappstaden i Arvidsjaur, en välbevarad samisk kyrkstad och ett av länets byggnadsminnen, och just kyrkstäder och andra mötesplatser kommer jag ha anledning att återkomma till senare under året.

I Arvidsjaur, en av 16 bevarade kyrkstäder i landet, det har funnits runt 70

i Arvidsjaur, en av 16 bevarade kyrkstäder i landet, det har funnits runt 70

Andra stoppet blev i farfars barndomshem i en by strax norr om Arvidsjaur. Här bodde på 1930-talet 11 syskon, idag bor de fyra stycken i huset där dessutom en övervåning tillkommit. Till gårdsmiljön hör även en ladugård som under kriget delvis byggdes om för att vara förläggning åt finska flyktingbarn. Så många levnadsöden hus förvaltar!

Bilfärden fortsatte och jag lämnade vägen norrut för en avstickare till Suddesjaur för att se farmors barndomshem. Som så många andra hus idag ligger öde, i en bygd som under1950-talet var full av liv men där nu enbart ett fåtal bor kvar. Vad kommer att hända med dessa byggnader? Farmor hade nära till skolan, ett rum på nedervåningen användes nämligen som skolsal! Även om denna funktion försvann under 1940-50talet så är spåren inte borta, utan det går att utläsa historien i byggnaden själv. Fönstren i ”salen” som rummet kallades är nämligen större här än byggnadens övriga fönster.

stugan i Suddesjaur, där de två fönstren till vänster är större än det högra

stugan i Suddesjaur, lägg märke till att de två fönstren till vänster är större än det högra

Vidare norr, förbi Gällivare och in i Malmberget för att titta på den instängslade bebyggelsen, som Norrbottens museum dokumenterade inför rivning/flytt under 2009. I Malmberget ligger även en kyrka, Allgonakyrkan från 1944, som trettio år efter sin tillkomst flyttades till en ny plats eftersom den då hade hamnat inom rasriksområdet.

En byggnad kan tillskrivas flera olika värden och ju äldre byggnad, desto troligare att den anses ha ett värde, då på grund av sin ålder. Det speciella med åldersvärdet är att det uppenbarar sig direkt vid första anblicken, vilket kan avläsas av alla och väcker känslor. Det är dock inte enbart detta värde som är betydelsefullt vilket flytten av en då enbart trettio år gammal kyrka berättar om.

Allgonakyrkan i Malmberget, kyrkor kommer behandlas i inläggen

Allgonakyrkan i Malmberget, kyrkor kommer behandlas i inläggen

Flytt av byggnader, och dokumentation av byggnader, är särskilt aktuellt nu under år 2013. Norrbottens museum har fått i uppdrag att dokumentera byggnader i Kiruna vilket kommer att ske under barmarksperioden. Jag kommer att berätta mer om detta vid ett senare tillfälle. Den 4 mars får ni förresten markera i almanackan, för då tas ett viktigt kliv i Kirunas historia när det vinnande arkitekturförslaget för ny stadsplan presenteras.

Om huset i Suddesjaur var ändamålsenligt byggd för sin funktion så är det tvärt om med första turistbyggnaden vid Kebnekaise fjällstation, idag kallad ”gammelstugan”.
För tillbaka till sommarresan så var slutdestinationen Kebnekaise fjällstation. Första gången jag kom dit var till stationens 100års jubileum 2008. 1908 var fjällturismen ny, och man visste inte riktigt hur man skulle bygga. Därför vändes blicken mot Alpernas turiststugor och gammelstugan uppfördes likt dessa i sten. I Alperna fungerade det som så att stenarna värmdes av den gassande solen under dagen vilket höll stugan varm om natten. Problemet var bara att klimatet här var annorlunda. Stenarna hann inte värmas upp utan istället fungerade byggnaden som ett kylskåp under natten. Några år senare byggdes därför en övervåning av trä…

platsens förutsättningar är viktiga. här gammelstugan vid kebnekasie fjällstation närmast i bild. nedervåningen i sten uppförd 1908 men snart tillkom övervåningen, i trä

platsens förutsättningar är viktiga. här gammelstugan vid kebnekasie fjällstation närmast i bild. nedervåningen i sten uppförd 1908 men snart tillkom övervåningen, i trä

Byggnader är levande dokument från sin tid och har så mycket att berätta om, det är en av anledningarna till att jag jobbar med att bevara dem. Följ med in i Norrbottens läns byggda historia!

För första gången vid pennan: Clara Nyström