En tillbakablick på 2024 och vad som komma skall 2025

Önskar alla läsare av Norrbottens museums Kulturmiljöblogg ett riktigt Gott Nytt År! Arbetsåret 2025 väntar, och som vanligt blir det spännande att se vad ett nytt år kommer att bjuda på vad gäller nya projekt, utmaningar, erfarenheter och platser att besöka runt om i länet. Norrbotten är ett fantastiskt län att arbeta i, då vi får se så stora delar av länet som omfattar miljöer från kust till fjäll. Så här tre dagar in på 2025 så är en stor del av arbetsåret ännu inte fastställd – framförallt vad gäller fältsäsongen, men vi vet åtminstone att några projekt kommer att bli av. Först blickar jag dock tillbaka på 2024 – ett år där många projekt inte riktigt blev som planerat.

Fältsäsongen inleddes i maj, med fältarbeten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer tillsammans med Luleå Tekniska Universitet. Inom projektet undersöker vi bland annat hur vattenkraftsregleringen har påverkat våra kulturmiljöer, de samhällen och människor som lever och verkar längs med de utbyggda älvarna (för länkar till tidigare blogginlägg om detta projekt, se länkar nedan under Läs mer). Vår ursprungliga tanke om att genomföra arkeologiska inventeringar i västra delarna av vattenmagasinet Tjaktjajávvre grusades på grund av sen is- och snösmältning. Istället genomförde vi inventeringar längs med Lilla Lule älv, i valda delsträckor mellan Vajkijaur och Årrenjarka. Snö och is låg fläckvis kvar, men vi kunde åtminstone komma åt en del framtinade strandpartier. Vi fick ett bra resultat, med närmare 20 nyregistreringar av både fornlämningar och kulturlämningar och återbesökte några tidigare registrerade fornlämningar. Flertalet av både nyregistrerade och återbesökta fornlämningar ligger frameroderade på strand som en följd av vattenkraftsregleringen, och bedöms därmed som grovt skadade.

Is och snö låg fortfarande på älven och längs stränderna när vi påbörjade 2024 års fältarbeten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Frameroderad kokgrop invid Lilla Lule älv. Erosionen har gjort att gropens synliga struktur har försvunnit. Sondning visar på kol och sten längre ner i marken. Platsen är överdämd stora delar av året. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
En del av en kvartsitspets hittades på en av de frameroderade boplatserna längs med Lilla Lule älv. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Sista veckan i maj var tanken att vi inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer skulle genomföra en arkeologisk undersökning av en av boplatserna i Nelkerimområdet mellan Vuollerim och Jokkmokk, för att få kunskap om det finns kvar vetenskaplig information i de härdar som ligger synliga på stranden vid låga vattenflöden i Lilla Lule älv. Fredagen veckan innan besöktes boplatsen, som låg synlig förutom att det fanns en del is kvar på stranden. Söndag samma vecka visade det sig att vattnet stigit så fort att boplatsen låg under vatten. Istället genomfördes en arkeologisk undersökning av en boplats som ligger ca 160 m öster om rödockragraven i Ligga, som hittades 2023 i samband med låga vattenflöden i Stora Lule älv. Planen var att undertecknad tillsammans med projektledaren Dag Avango vid Luleå Tekniska Universitet skulle genomföra projektet, men Dag fick förhinder och fick ersättas av min kollega Sebastian Lundkvist som ryckte ut som en räddande ängel. Vi kom därför igång lite sent med undersökningen, som blev en kamp mot stigande vatten. Vi hann delundersöka en härd inom boplatsen, som vi i slutet av förra året fick första dateringen från. Jag som hade tänkt att boplatsen kanske skulle vara samtida med rödockragraven i området, blev faktiskt glatt förvånad då det visade sig att boplatsen var omkring 1000 år äldre – omkring 8000 år! Resultatet är otroligt spännande och visar på att människor nyttjat detta område under mycket lång tid.

Därefter tog den arkeologiska räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga vid. Ett arbete som påbörjades redan 2022 och som var tänkt att avslutas i år. Även detta projekt blev inte riktigt genomfört enligt plan, då vi i slutet av fältarbetet tyvärr stötte på ett massivt lager av skenhälla – jord/sand som på grund av vattentillförsel, blivit hård som sten eller cement. Frustrationen var uppenbar – och vi fick tillbringa sista veckan med att ”gräva” med hjälp av huggmejsel och liten slägga. Vi har dock fått ett bra resultat från 2024 års insats – vi kunde avgränsa en rektangulär färgning/nedgrävning motsvarande en gravgrop. I denna hittades gravgåvor i form av en pilspets och en kvartsskrapa – föremål som nu bland några fler av fynden från Ligga är på slitspårsanalys. Det är arkeologerna Jon Lundin och Sebastian Broström som i sitt forskningsprojekt ”Use-wear analysis of quartz tools from northern Sweden” tittar på fynd från bland annat Ligga. Ser fram emot att ta del av deras analysresultat under våren!

Arkeolog Sebastian Lundkvist vid undersökningen av den härd som visats sig vara ca 8000 år gammal, i närheten av rödockragraven i Ligga. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Med oss tillbaka till kontoret hade vi även massor med framförallt rödockrafärgade jordprover för kommande analyser. Vi hade fyra välbesökta guidningar i samband med räddningsundersökningen, och det var fantastiskt roligt att se hur stort intresset var att komma och besöka oss – trots ihållande regn vid några av guidningarna. Nästa år kommer vi att avsluta räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga och kommer då även att rekonstruera graven. Så all sten och de jordmassor vi har grävt bort kommer även att flyttas tillbaka. Jag tycker alltid det är lite vemodigt att lämna en plats där vi har genomfört en arkeologisk undersökning/utgrävning. I Ligga kommer det att kännas extra vemodigt – en plats där vi tillbringat några veckor varje år under 4 år (och i en helt fantastisk arbetsmiljö!) – och en plats som kommit att betyda något extra för mig.

Mycket sten! Arkeologerna Rasmus Lundqvist och Lars Backman vid den pågående räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Gravgåva – fin pilspets i kvartsit! Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Galna kollegor – Sebastian och Rasmus tycker att Norrbottens museum ska satsa på fler varianter av profilkläder. Vi övriga är skeptiska… Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Vi fick lägga igen rödockragraven i Ligga ännu ett år. Avslut sker under 2025, då graven även ska rekonstrueras. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Efter Ligga blev det dags för en välbehövlig semester – och därefter bar det av upp till Kiruna för medverkan i en arkeologisk undersökning av några härdar. Ytterligare ett projekt som inte gick riktigt enligt planen, då det visade sig att härdarna inte var så gamla – fynd av tidningspapper, en boll, ölburkar, kapsyler, porslin, buteljglas, spik och annat recent skräp. Arbetet gick därmed snabbare än planerat.

Porslinsfragment från en av de undersökta härdarna. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Efter Kiruna följde en fantastisk fältvecka inom projektet Norrlands vattenankutna kulturmiljöer. Denna gång genomfördes inventeringar på södra sidan av Paittasjärvi i Kalixälvens övre del. Just nu pågår arbetet med att registrera alla lämningar som dokumenterats inom projektet, och då vi registrerade över 100 tidigare okända lämningar vid Paittasjärvi så tar det sin tid! Det var en fantastisk känsla av att få inventera i urskog, orörd av modernt skogsbruk. Att få vandra i skog i väglöst land, ackompanjerad av vindens sus i trädkronorna, fåglarnas kvittrande och kängornas trampande över myr och torrbackar kommer jag leva på länge. Jag hoppas på att få återvända till Paittasjärvis orörda skogar, vilket vi också har lite lösa planer på inom projektet – det skulle vara intressant att datera några av barktäkterna för att få veta mer om vilket tidsdjup det finns i skogens resursutnyttjande i området.

Fantastiska miljöer, södra sidan Paittasjärvi. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Kåta som använts i samband med myrslåtter. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Fantastiska miljöer. Slåttermyr i bakgrunden. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Gamla trädkronor. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Blågrönt glaciärvatten i Paittasjärvi. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

När fältsäsongen så småningom tog slut så har vi arkeologer återvänt till värmen på kontoret, med efterföljande rapportskrivning, fyndhantering och annat efterarbete från fält. I höst har även en del av arkeologerna varit involverad i flytten av de arkeologiska samlingarna till nya lokaler, vilket tagit en del tid i anspråk.

Vad kommer 2025 att bjuda på då? Det vi vet med säkerhet hittills är som nämnts ovan att den arkeologiska räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga ska slutföras. Sannolikt kommer projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer få finansiering från Riksantikvarieämbetet även i år – beslut kommer nu i januari. Det är i så fall sista året som projektet får finansiering genom Riksantikvarieämbetets forsknings- och utvecklingsmedel (FoU). Om vi vill fortsätta projektet, som är högst angeläget, så krävs annan finansiering. Utöver detta så pågår ett arbete med att ta fram nya utställningar tills Norrbottens museum öppnar upp dörrarna för allmänheten igen. Norrbottens museum stängde under 2024 för en omfattande renovering av bland annat fönster, översyn av el och ventilation. När vi öppnar upp dörrarna på nytt vill vi såklart göra det med nya utställningar att visa våra besökare. Öppningsdatum är inte bestämt i nuläget, men kommer såklart presenteras när vi vet mer. Fram till dess – och såklart även därefter – så hoppas jag att du som läsare fortsätter att följa oss här på Kulturmiljöbloggen, där vi kontinuerligt berättar om pågående projekt och om Norrbottens förhistoria, historia och samtid.

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo, arkeolog vid Norrbottens museum

Läs mer:

Nelkerim – en del av Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer

Vattenkraftsutbyggnadens konsekvenser

Miljöprövningarna av vattenkraften och skyddet för kulturmiljöerna längs vattendragen

En tillbakablick på 2023

En tillbakablick på 2022

Nya arkeologiska fältarbeten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer – en kamp mot is och vatten

Inventering i orörd skog i väglöst land

Ny kunskap om ett annars dränkt kulturarv

Rödockragraven i Ligga

Fortsatt räddningsundersökning av rödockragraven i Ligga

Det blir inte alltid som man har tänkt sig – 2024 års räddningsundersöknnig av rödockragraven i Ligga

Nya arkeologiska fältarbeten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer – en kamp mot is och vatten

Under de två sista veckorna i maj nu i år har Norrbottens museum och Luleå Tekniska Universitet genomfört fältarbeten i Jokkmokks kommun som en del i projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer.

Som tidigare har berättats här på Kulturmiljöbloggen vill vi inom projektet undersöka hur vattenkraftsregleringen har påverkat våra kulturmiljöer, de samhällen och de människor som lever längs med de utbyggda älvarna (för länkar till tidigare blogginlägg, se nedan). I Norrbottens län genomfördes de första fältarbetena under 2022, varvid vi bland annat kunde konstatera att en stor andel fornlämningar – som oftast var okända när vattenkraftsutbyggnaden genomfördes – kontinuerligt eroderar fram på stränderna längs både Stora och Lilla Lule älv. Fornlämningar som kontinuerligt skadas och i flera fall förstörs, utan att någon vetenskaplig information från dessa lämningar har tagits tillvara. Något som vi vill undersöka närmare inom projektet är om det går att få ut någon vetenskaplig information från fornlämningar som är överdämda större delen av året. Utifrån 2022 års inventeringsresultat ville vi gå vidare och genomföra arkeologiska undersökningar av två av lokalerna som berördes av våra inventeringar. Dels en stor boplatslokal vid Nelkerim, där ett 30-tal anläggningar ligger fullt synliga på stranden i samband med låga vattenflöden. Boplatsen i Nelkerim är omtalad i arkeologisk litteratur som en stor samlingsboplats som nyttjats i samband med laxfiske i Lilla Lule älv. Det har dock aldrig genomförts någon arkeologisk undersökning av lokalen, och av de brända ben som hittats och tagits tillvara från boplatsen förekommer det inga fiskben. Det vore mycket spännande att undersöka ifall det finns arkeologiska belägg för att denna boplats faktiskt har nyttjats i detta syfte, utöver boplatsens lokalisering invid en fiskrik älv.

Vi vill även gå vidare med ett område med flera härdar och en trolig bengömma som är belägen i Tjaktjajávvre vattenmagasin. Tyvärr visade det sig att just dessa fornlämningar är belägen i ett område där markägarfrågan inte är utredd, vilket kräver en fastighetsutredning. Vi undersöker nu möjligheter till att genomföra en fastighetsutredning – och håller tummarna för att vi ska kunna undersöka denna lokal under 2025. Under 2023 upptäcktes dessutom en ny boplats i närheten av rödockragraven i Ligga, vilket innebar att vi även ville gå vidare och genomföra arkeologiska undersökningar av denna lokal.

Plan A för 2024 års fältarbeten i Norrbotten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer var att:

– Genomföra arkeologiska inventeringar i västra delarna av vattenmagasinet Tjaktjajávrre i samband med låga vattenflöden samt att genomföra en arkeologisk undersökning av härdarna och den eventuella bengömman i Tjaktjajávvre.

På grund av sen is- och snösmältning visade det sig inte vara möjligt att genomföra inventeringarna i Tjaktjajávrre den inbokade fältveckan, då vattenmagasinet var täckt av is och snö. Inte heller den arkeologiska undersökningen var möjlig att genomföra, på grund av de ovan nämnda oklarheterna kring markägarfrågan. Därför bestämde vi oss för att istället satsa på plan B:

– Genomföra inventeringar längs med Lilla Lule älv mellan Vajkijaur och Årrenjarka, framförallt i områden som inte tidigare genomgåtts av den systematiska fornminnesinventeringen samt att genomföra en arkeologisk undersökning av Nelkerimboplatsen.

Då vi fick rapporter om kraftig snö och is på Lilla Lule älv just innan fältarbetet skulle påbörjas bestämde vi att vi även behövde ta fram en plan C, som blev:

– Fortsatta inventeringar i Nelkerimområdet och valda sträckor mellan Edefors och Vuollerim samt undersökning av den nyupptäckta boplatsen i Ligga.

Måndag 20 maj genomförde projektdeltagarna Dag Avango, professor i historia vid LTU och projektledare för Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer, och Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor i geografi vid Stockholms universitet, en rekognoceringstur för att undersöka vilka områden som hade tinat fram och var möjliga att inventera, medan undertecknad förberedde för att kunna genomföra plan C. Vid besök på Nelkerimboplatsen denna måndag så konstaterade Dag och Ninis att boplatsen låg under en 2 dm tjock iskaka. Skulle vi kunna genomföra en arkeologisk undersökning av denna fornlämning med start om en vecka? Efter genomförd rekognoceringstur konstaterade Dag och Ninis att på grund av höga vattenflöden mellan Jokkmokk och Edefors så var det ur inventeringssynpunkt bäst förutsättningar att genomföra fältarbeten längs med Lilla Lule älv, mellan Vajkijaur och Årrenjarka. Därmed tillbaka till plan B!

Under fyra dagar genomfördes därför arkeologiska inventeringar mellan Vajkijaur och Årrenjarka. Där fanns strandpartier som tinat fram, omgivna av is och snö. Vi återbesökte fyra tidigare registrerade fornlämningar och nyregisterade närmare 20 nya forn- och kulturlämningar, bestående av boplatser, fyndplatser, kokgropar, fångstgropar, härdar och barktäkter. Flertalet av fornlämningarna ligger frameroderade på strand som en följd av vattenkraftsregleringen, och bedöms därför som grovt skadade.

Barktäkt med ristning invid Skálkká, Lilla Lule älv. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Ristning i barktäkt: Initialerna A.N. och en figur har delvis övervallats i den högra kanten. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Ninis Rosqvist står i en fångstgrop vid Váreluokta, Lilla Lule älv. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Frameroderad kokgrop vid Asjkasluokta, Lilla Lule älv. På grund av erosion som en följd av vattenkraftsregleringen med fluktuerande vattennivåer har gropens ursprungliga form försvunnit. Vid sondning kändes ytterligare stenar, rödbränd sand och kol åtminstone ner till 0,2 m djup. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
På sandreveln i Tjievláluokta påträffades boplatsmaterial i form av avslag i grå kvartsit och kvarts samt ett föremål i grå kvartsit. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
En av de boplatser som hittades i samband med Riksantikvarieämbetets sjöregleringsinventeringar inför vattenkraftsutbyggnaden ligger vid Vuolleluoppal. I området har det eroderat fram skärvsten och en skärvstenskoncentration, delvis synliga i vattenbrynet. Vid vårt fältbesök på platsen var det dock högvatten, och sannolikt förekommer ytterligare boplatsmaterial som är synligt vid lägre vattenflöden. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Nedanför nipkanten eroderar det fram skärvsten och skärvstenspackningar på stranden vid Gursjoluokta, Lilla Lule älv. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Vi samlade in fynd från fyra olika lokaler, något som vi hade fått beviljat tillstånd för från Länsstyrelsen i Norrbotten. Fynden består framförallt av avslag i kvarts och kvartsit, men vi hittade även en del av en pilspets i kvartsit och ett slags multifunktionsverktyg (typ en förhistorisk schweizisk armékniv). Vi vill bland annat jämföra med tidigare insamlat material längs med Luleälven, för att se om det går att se skillnader i om stenmaterialet har påverkats av svallning som en följd av vattenkraftsregleringen. En del av fyndmaterialet påträffades i relativt steniga partier av stränder, där mer finkornigt material bedöms ha eroderat bort – och det är definitivt knepigare att hitta rester efter redskapstillverkning i grå kvartsit bland andra gråa stenar, jämfört med om fyndmaterialet påträffas i sandiga partier.

Ett avslag och en del av en pilspets i grå kvartsit. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Avslag i kvarts och kvartsit. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Bearbetat föremål i grå kvartsit. Föremålet har flera eggar och tillsvidare benämner vi det som ett multifunktionsverktyg (typ dåtidens schweiziska armékniv). Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

På fredagen återbesökte Dag och Ninis Nelkerimboplatsen för att få en uppdaterad bild av isläget och vattenståndet. Mycket av isen hade smält och vattenståndet låg fortfarande på en sådan nivå att boplatsen var synlig. Det såg lovande ut för att kunna genomföra en arkeologisk undersökning den kommande veckan! Men – arkeolog Anna RImpi som bor i Jokkmokk var snäll och besökte Nelkerimboplatsen på söndagskvällen, för att ge en uppdaterad rapport om vattenståndet – och då låg boplatsen under vatten! Vi fick istället satsa på plan C – en arkeologisk undersökning av den nyupptäckta boplatsen i Ligga.

Så under förra veckan genomförde undertecknad och Sebastian Lundkvist en arkeologisk undersökning i Ligga. Vi karterade av boplatsen och samlade in några lösfynd av brända ben och avslag i kvarts, och därefter fokuserade vi på en skärvstenspackning/härd med brända ben. Boplatsen är belägen längst ute på udden en bit öster om rödockragraven i Ligga, och ligger under vatten delar av året.

Del av den nyupptäckta boplatsen i Ligga. I det sandiga partiet påträffades lösfynd av kvartsavslag och brända ben. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Skärvstenspackningen är synlig som en koncentration av mindre skörbrända, d.v.s. eldpåverkade, stenar som är omgivna av större och mer rundade stenar. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Området där skärvstenspackningen är belägen är väldigt stenigt, och intorkat gråbrunt sediment på alla stenar som legat under vatten gör att anläggningen inte var helt tydlig att se. Vi rensade fram denna och dokumenterade skärvstenspackningen i plan innan en profil drogs genom anläggningens längdriktning. Vi undersökte därefter ena halvan av skärvstenspackningen, varvid en rätt stor mängd brända ben påträffades. Vi hittade även små avslag och en skrapa i bergskristall, en kärna i kvarts och en skrapa i kvartsit.

Skärvstenspackning under undersökning. Fyndpåsarna visar platser för där brända ben och avslag har påträffats. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Skrapa i bergskristall. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Torsdag eftermiddag, när vi dokumenterade profilen, så tittade vi upp och upptäckte att vattnet stigit oroväckande mycket. Vi hade haft fullt fokus på anläggningen och inte sett hur vattennivån förändrades. Den del av boplatsen som vi karterade i början av veckan låg nu under vatten.

Vattennivån hade stigit oroväckande mycket och började närma sig anläggningen under torsdagseftermiddagen. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Vi bestämde oss för att vi behövde jobba lite längre, så att vi hann dokumentera profilen samt samla in alla prover som var planerade att ta ur profilen. Detta visade sig vara ett klokt beslut, för när vi återvände till boplatsen på fredagsmorgonen så låg skärvstenspackningen under 1-2 dm vatten! Det är svårt att gräva under vatten – vi är ju inte marinarkeologer – så vi fick ge oss på ett försök att lägga igen det överdämda schaktet – genom att kasta tillbaka skärvstenen som räknats, vägts och lagts upp på en presenning en liten bit bort från anläggningen. Sållmassorna som också låg på en presenning var det värre med, för där hade det höga vattenflödet resulterat i att en del av sanden redan förts ut i älven. Resten av sållmassorna fick gå samma väg, för vi ville inte riskera att presenningen drogs med ut i vattenmagasinet. Inte den bästa igenläggningen vi genomfört, men nöden har tyvärr ingen lag.

När vi kom ut till boplatsen på fredagsmorgonen hade vattnet stigit så pass mycket att skärvstenspackningen låg under vatten. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Nästa vecka påbörjar vi fortsättningen av räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga. Undersökningen, som ska avslutas i år, pågår under fem veckor. Om vattenståndet sjunker under dessa veckor har vi möjlighet att se till igenläggningen av skärvstenspackningen på den nyupptäckta boplatsen, vilket jag hoppas på. Vi samlade in ett antal jordprover för diverse analyser ur den delundersökta skärvstenspackningen. Vi planerar att genomföra markkemiska analyser för att se om det går att ta reda på hur anläggningen har påverkats av att vara överdämd, lipidanalyser (analyser av eventuella fettsyror), vedartsanalyser på kolbitar som hittades i anläggningen, makrofossilanalys och osteologisk analys av de brända ben som hittats. Vi har med andra ord hittills samlat in ett antal pusselbitar från boplatsen, och analyserna kommer att ge ytterligare pusselbitar, så får vi se vilken bild vi kan återskapa av dessa. Jordproverna kommer att sändas till olika experter för respektive analys, och sedan får vi vänta på resultaten. Har boplatsen ett tidsmässigt samband med rödockragraven? Vilka djur finns representerade bland de brända benen och kan de berätta något om vilken årstid som boplatsen nyttjats? Har de brända benen påverkats av att de har legat i en överdämd anläggning? Går det att hitta fettsyror i anläggningen, då den legat i vatten eller har dessa lösts upp och försvunnit? Kan de markkemiska analyserna visa på hur fornlämningar påverkas av att vara överdämda? Många frågor, som vi förhoppningsvis kan besvara och berätta mer om här på Kulturmiljöbloggen framöver – så håll utkik om du är intresserad!

Vid tangentbordet denna vecka:
Frida Palmbo, arkeolog vid Norrbottens museum

Läs mer om Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer och om vattenkraftens påverkan på kulturmiljöer här på bloggen:

Nelkerim – en del av Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer

Vattenkraftsutbyggnadens konsekvenser

Miljöprövningarna av vattenkraften och skyddet för kulturmiljöerna längs vattendragen

En tillbakablick på 2023

En tillbakablick på 2022