Önskar alla läsare av Norrbottens museums Kulturmiljöblogg ett riktigt Gott Nytt År! Arbetsåret 2025 väntar, och som vanligt blir det spännande att se vad ett nytt år kommer att bjuda på vad gäller nya projekt, utmaningar, erfarenheter och platser att besöka runt om i länet. Norrbotten är ett fantastiskt län att arbeta i, då vi får se så stora delar av länet som omfattar miljöer från kust till fjäll. Så här tre dagar in på 2025 så är en stor del av arbetsåret ännu inte fastställd – framförallt vad gäller fältsäsongen, men vi vet åtminstone att några projekt kommer att bli av. Först blickar jag dock tillbaka på 2024 – ett år där många projekt inte riktigt blev som planerat.
Fältsäsongen inleddes i maj, med fältarbeten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer tillsammans med Luleå Tekniska Universitet. Inom projektet undersöker vi bland annat hur vattenkraftsregleringen har påverkat våra kulturmiljöer, de samhällen och människor som lever och verkar längs med de utbyggda älvarna (för länkar till tidigare blogginlägg om detta projekt, se länkar nedan under Läs mer). Vår ursprungliga tanke om att genomföra arkeologiska inventeringar i västra delarna av vattenmagasinet Tjaktjajávvre grusades på grund av sen is- och snösmältning. Istället genomförde vi inventeringar längs med Lilla Lule älv, i valda delsträckor mellan Vajkijaur och Årrenjarka. Snö och is låg fläckvis kvar, men vi kunde åtminstone komma åt en del framtinade strandpartier. Vi fick ett bra resultat, med närmare 20 nyregistreringar av både fornlämningar och kulturlämningar och återbesökte några tidigare registrerade fornlämningar. Flertalet av både nyregistrerade och återbesökta fornlämningar ligger frameroderade på strand som en följd av vattenkraftsregleringen, och bedöms därmed som grovt skadade.
Sista veckan i maj var tanken att vi inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer skulle genomföra en arkeologisk undersökning av en av boplatserna i Nelkerimområdet mellan Vuollerim och Jokkmokk, för att få kunskap om det finns kvar vetenskaplig information i de härdar som ligger synliga på stranden vid låga vattenflöden i Lilla Lule älv. Fredagen veckan innan besöktes boplatsen, som låg synlig förutom att det fanns en del is kvar på stranden. Söndag samma vecka visade det sig att vattnet stigit så fort att boplatsen låg under vatten. Istället genomfördes en arkeologisk undersökning av en boplats som ligger ca 160 m öster om rödockragraven i Ligga, som hittades 2023 i samband med låga vattenflöden i Stora Lule älv. Planen var att undertecknad tillsammans med projektledaren Dag Avango vid Luleå Tekniska Universitet skulle genomföra projektet, men Dag fick förhinder och fick ersättas av min kollega Sebastian Lundkvist som ryckte ut som en räddande ängel. Vi kom därför igång lite sent med undersökningen, som blev en kamp mot stigande vatten. Vi hann delundersöka en härd inom boplatsen, som vi i slutet av förra året fick första dateringen från. Jag som hade tänkt att boplatsen kanske skulle vara samtida med rödockragraven i området, blev faktiskt glatt förvånad då det visade sig att boplatsen var omkring 1000 år äldre – omkring 8000 år! Resultatet är otroligt spännande och visar på att människor nyttjat detta område under mycket lång tid.
Därefter tog den arkeologiska räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga vid. Ett arbete som påbörjades redan 2022 och som var tänkt att avslutas i år. Även detta projekt blev inte riktigt genomfört enligt plan, då vi i slutet av fältarbetet tyvärr stötte på ett massivt lager av skenhälla – jord/sand som på grund av vattentillförsel, blivit hård som sten eller cement. Frustrationen var uppenbar – och vi fick tillbringa sista veckan med att ”gräva” med hjälp av huggmejsel och liten slägga. Vi har dock fått ett bra resultat från 2024 års insats – vi kunde avgränsa en rektangulär färgning/nedgrävning motsvarande en gravgrop. I denna hittades gravgåvor i form av en pilspets och en kvartsskrapa – föremål som nu bland några fler av fynden från Ligga är på slitspårsanalys. Det är arkeologerna Jon Lundin och Sebastian Broström som i sitt forskningsprojekt ”Use-wear analysis of quartz tools from northern Sweden” tittar på fynd från bland annat Ligga. Ser fram emot att ta del av deras analysresultat under våren!
Med oss tillbaka till kontoret hade vi även massor med framförallt rödockrafärgade jordprover för kommande analyser. Vi hade fyra välbesökta guidningar i samband med räddningsundersökningen, och det var fantastiskt roligt att se hur stort intresset var att komma och besöka oss – trots ihållande regn vid några av guidningarna. Nästa år kommer vi att avsluta räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga och kommer då även att rekonstruera graven. Så all sten och de jordmassor vi har grävt bort kommer även att flyttas tillbaka. Jag tycker alltid det är lite vemodigt att lämna en plats där vi har genomfört en arkeologisk undersökning/utgrävning. I Ligga kommer det att kännas extra vemodigt – en plats där vi tillbringat några veckor varje år under 4 år (och i en helt fantastisk arbetsmiljö!) – och en plats som kommit att betyda något extra för mig.
Efter Ligga blev det dags för en välbehövlig semester – och därefter bar det av upp till Kiruna för medverkan i en arkeologisk undersökning av några härdar. Ytterligare ett projekt som inte gick riktigt enligt planen, då det visade sig att härdarna inte var så gamla – fynd av tidningspapper, en boll, ölburkar, kapsyler, porslin, buteljglas, spik och annat recent skräp. Arbetet gick därmed snabbare än planerat.
Efter Kiruna följde en fantastisk fältvecka inom projektet Norrlands vattenankutna kulturmiljöer. Denna gång genomfördes inventeringar på södra sidan av Paittasjärvi i Kalixälvens övre del. Just nu pågår arbetet med att registrera alla lämningar som dokumenterats inom projektet, och då vi registrerade över 100 tidigare okända lämningar vid Paittasjärvi så tar det sin tid! Det var en fantastisk känsla av att få inventera i urskog, orörd av modernt skogsbruk. Att få vandra i skog i väglöst land, ackompanjerad av vindens sus i trädkronorna, fåglarnas kvittrande och kängornas trampande över myr och torrbackar kommer jag leva på länge. Jag hoppas på att få återvända till Paittasjärvis orörda skogar, vilket vi också har lite lösa planer på inom projektet – det skulle vara intressant att datera några av barktäkterna för att få veta mer om vilket tidsdjup det finns i skogens resursutnyttjande i området.
När fältsäsongen så småningom tog slut så har vi arkeologer återvänt till värmen på kontoret, med efterföljande rapportskrivning, fyndhantering och annat efterarbete från fält. I höst har även en del av arkeologerna varit involverad i flytten av de arkeologiska samlingarna till nya lokaler, vilket tagit en del tid i anspråk.
Vad kommer 2025 att bjuda på då? Det vi vet med säkerhet hittills är som nämnts ovan att den arkeologiska räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga ska slutföras. Sannolikt kommer projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer få finansiering från Riksantikvarieämbetet även i år – beslut kommer nu i januari. Det är i så fall sista året som projektet får finansiering genom Riksantikvarieämbetets forsknings- och utvecklingsmedel (FoU). Om vi vill fortsätta projektet, som är högst angeläget, så krävs annan finansiering. Utöver detta så pågår ett arbete med att ta fram nya utställningar tills Norrbottens museum öppnar upp dörrarna för allmänheten igen. Norrbottens museum stängde under 2024 för en omfattande renovering av bland annat fönster, översyn av el och ventilation. När vi öppnar upp dörrarna på nytt vill vi såklart göra det med nya utställningar att visa våra besökare. Öppningsdatum är inte bestämt i nuläget, men kommer såklart presenteras när vi vet mer. Fram till dess – och såklart även därefter – så hoppas jag att du som läsare fortsätter att följa oss här på Kulturmiljöbloggen, där vi kontinuerligt berättar om pågående projekt och om Norrbottens förhistoria, historia och samtid.
Vid tangentbordet:
Frida Palmbo, arkeolog vid Norrbottens museum
Läs mer:
Nelkerim – en del av Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer
Vattenkraftsutbyggnadens konsekvenser
Miljöprövningarna av vattenkraften och skyddet för kulturmiljöerna längs vattendragen
Inventering i orörd skog i väglöst land
Ny kunskap om ett annars dränkt kulturarv
